Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Terror på Elm Street
(A Nightmare on Elm Street)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Sök efter Terror på Elm Street på CDON
Sök efter Terror på Elm Street på Discshop.se
   ANNONS
Thriller / Rysare / Övernaturligt / Spelfilm / Nyfilmatisering / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 35 minuter
Genre: Rysarthriller
Produktionsland/år: USA, 2010
Produktionsbolag: New Line Cinema & Platinum Dunes
Producent: Michael Bay, Andrew Form & Bradley Fuller
Regi: Samuel Bayer
Manusförfattare: Wesley Strick & Eric Heisserer, baserad på karaktärer skapade av Wes Craven
Svensk distributör: Sandrew Metronome Distribution Sverige AB
Klarar av Bechdel-testet: Uppgift saknas
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Nancy - Rooney Mara Quentin - Kyle Gallner
Gwen (Nancys mamma) - Connie Britton Alan (Quentins pappa) - Clancy Brown
Kris - Katie Cassidy Jesse - Thomas Dekker
Freddy Krueger - Jackie Earle Haley Dean - Kellan Lutz

Den amerikanska regissören och manusförfattaren Wes Craven har av många kallats för skräckfilmsmästare, efter att ha legat bakom ett flertal framgångsrika rysare. Hans mest kända exempel var 1984 års klassiker Terror på Elm Street om mördaren Freddy Krueger, som blev så populär så att den resulterade i hela sju uppföljare genom åren - den första 1985 och den sista 2003 - och dessutom en spin-off i form av en TV-serie 1988. Efter den nya traditionen med nyfilmatiseringar av klassiska skräckfilmer var det förstås bara en tidsfråga innan det skulle hända även Terror på Elm Street, och i år var tiden inne - den här gången i regi av Samuel Bayer, som annars mestadels regisserat musikvideor. Tekniskt sett är det inte en ren nyfilmatisering utan snarare en så kallad "reboot"; d.v.s. en omstart från början med en story som påminner om 1984 års original, men i övrigt är fristående med nya karaktärer.

Precis som tidigare handlar det om den mystiska Freddy Krueger som mördar sina offer i drömmar, så att de dör i drömmen och därmed även i verkligheten. Det börjar med gymnasieeleven Dean, som råkar slumra till på ett kafé - både hans flickvän Kris och servitrisen Nancy blir vittne till hur han nästa sekund tar tag i en kniv och skär av sin egen hals. Det dröjer dock inte länge innan båda två inser att det faktiskt inte var ett självmord, utan en man som dödar sina offer i sina drömmar. Fler offer följer, och den enda kopplingen mellan dem verkar vara att alla är i samma ålder. Men hur ska man kunna skydda sig från att bli dödad medan man sover, då de flesta som bekant inte kan hålla sig vaken hur länge som helst...?

Pinsamt nog har jag faktiskt aldrig sett originalfilmen från 1984 eller någon av dess femtioelva uppföljare. Därför har jag ingenting att jämföra med, och visste i stort sett ingenting när jag satte mig i biofåtöljen för att se den nya versionen. Men det visade sig vara en riktigt bra film, åtminstone om man inte har något tidigare att jämföra med. Visst kan man ifrågasätta nödvändigheten i att göra nyfilmatiseringar, men den här grundstoryn är faktiskt förvånansvärt nyskapande och erbjuder någonting nytt till en i övrigt ganska idéfattig genre. I och med det här upplägget blir det heller inte samma problem som med de flesta skräckfilmer med rollfigurer som beter sig ologiskt och korkat - när folk blir mördade i sina drömmar, så är det ju svårt för ens de smartaste personer att kunna göra något åt saken. Det är förstås lite frustrerande, men samtidigt ett välkommet tillskott för att slippa ologiska beteenden som är brukligt för att de flesta skräckfilmer verkligen ska bli otäcka.

Personligen har jag alltid mer uppskattat mer realistiska skräckfilmer utan övernaturliga inslag, då det är lättare att själv relatera till storyn. Här är storyn definitivt långsökt och det förekommer också ett fåtal logiska luckor, men om man bara kommer över det så lär man uppskatta filmen. Poängen med en rysare är ju trots allt att skrämmas, och på den punkten lyckas Terror på Elm Street till 100%. För det här är en riktigt otäck och kuslig film, som man kommer ihåg lång tid efteråt och som lär skrämma slag på även de mest inbitna skräckfilmsfanatiker. Jag hoppade till vid ett stort antal tillfällen, och hann bli riktigt mörkrädd i biomörkret. Det här är utan tvekan en av de hemskare rysare jag sett på senare tid, och filmen förmedlar skickligt en intensiv och obehaglig känsla. Samtidigt blir det något lugnare mellan varven; tillräckligt för att man ska hinna varva ner och inte blir avtrubbad. Men tempot är ganska högt, och det blir aldrig en lugn stund.

Filmen förblir också engagerande och fängslande, och vid enstaka tillfällen lyckas den också att beröra. Både Nancy och Quentin har blivit förvånansvärt mångbottnade och nyanserade rollfigurer, som känns äkta in i minsta detalj. Då kvinnor åtminstone historiskt sett ofta framställts som hjälplösa våp i skräckfilmer, så är det glädjande att Nancy här har blivit en stark och effektiv rollfigur, som är den som håller ihop storyn bäst av alla. Jag uppskattar också att vi här får en viss bakgrund för Freddy Krueger, och får veta vad som egentligen hänt. Särskilt djup blir han aldrig, men det är betydligt bättre än ingenting. De flesta andra rollfigurer förblir dock tämligen endimensionella, och dessutom störde jag mig över att sympatiska och trevliga rollfigurer blir mördade så fort så att de aldrig hinner få något egentligt djup. Det vore önskvärt om alla fått leva länge nog, så att man faktiskt hinner lära känna dem och bryr sig om vad som händer med dem. Som det är nu är det istället främst Nancy och Quentin som man verkligen känner för och sympatiserar med.

Ett annat problem är att slutet är allt annat än lyckat, och i likhet med många andra rysare känns det som att manusförfattarna alltför tydligt vill öppna upp för ytterligare uppföljare till varje pris, vare sig det känns logiskt eller inte. Den här filmen är långt ifrån den enda med det problemet, men det är tråkigt att man inte ska kunna göra ett slut som känns avslutande och som inte öppnar för femtioelva uppföljare.

Filmen erbjuder ett snyggt foto, som är stämningsfullt och snabbt bidrar till en effektiv och otäck obehagskänsla. Musik och klippning är också bra. Skådespelarinsatserna är överlag bra. Rooney Mara är ett riktigt fynd som Nancy, och spelar mycket övertygande och trovärdigt. Kyle Gallner är inte riktigt lika bra som Quentin, men gör ändå en ganska bra insats. Katie Cassidy (mest känd från Melrose Place och Harper's Island) är som alltid riktigt bra, men får inte så jättemycket att arbeta med i den här rollen. Jackie Earle Haley är bra som Freddy Krueger och känns obehaglig, men gör inte alltför mycket väsen av sig i en trots storleken förhållandevis anonym roll. Visst hade man kunnat önska att han kunde sticka ut mer från mängden och verkligen kännas otäck, men jag är ändå ganska nöjd. Alla skådespelarna har bra personkemi med varandra, och på den punkten finns inget att anmärka på.

De flesta som sett originalfilmen från 1984 lär säkert bli missnöjda med nya Terror på Elm Street - trots allt är det ju omöjligt att konkurrera med ens egna nostalgiska känslor, och dessutom brukar ju de flesta nyfilmatiseringar inte komma upp i samma klass som originalen. Men om man antingen inte sett originalet eller ändå lyckas att bedöma den här filmen på egna meriter utan jämförelser, så blir man sannolikt inte missnöjd. Trots allt är det en riktigt otäck och obehaglig film, med en bra grundstory och intressanta rollfigurer. Mer än så kräver i alla fall inte jag av en rysare, och trots vissa brister är det en bra och engagerande film. Betygsmässigt väljer jag efter moget övervägande en sjua, men det hade inte krävts så mycket extra för att motivera ett högre betyg. Filmen är i alla fall fullt sevärd för de allra flesta, men det är förmodligen klokt att undvika konkreta jämförelser med originalfilmen. Däremot blev jag i alla fall tillräckligt imponerad för att vilja se originalet, något jag inte velat förut.


Recensionen skriven: 16 juli 2010

Recensionen har lästs 1476 gånger av 866 personer, sedan den 16 juli 2010

Betyg:
Film/serie * * * * * * *    
7
DVD-produktion   --
Snittbetyg: * * * * * * *     7

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
TREA - TVÅA - SEXA - TVÅA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2017 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna