Dubbningshemsidan

Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

The Age of Innocence
(The Age of Innocence)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till Universal Sony Pictures Home Entertainment för recensionsexemplaret
Sök efter The Age of Innocence på CDON
   ANNONS
Drama / Romantik / Historiskt / Spelfilm / Baserad på bok / Långfilm
Målgrupp: Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 2 timmar 18 minuter
Genre: Romantiskt drama
Produktionsland/år: USA, 1993
Produktionsbolag: Columbia Pictures & Cappa Production
Producent: Barbara De Fina
Regi: Martin Scorsese
Manusförfattare: Martin Scorsese & Jay Cocks, baserat på en roman av Edith Wharton
Svensk distributör: Universal Pictures Nordic AB & Sony Pictures Home Entertainment Nordic AB
Klarar av Bechdel-testet: Ja, klarar alla tre steg
(Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Newland Archer - Daniel Day-Lewis Ellen Olenska - Michelle Pfeiffer
May Welland - Winona Ryder Mrs. Welland - Geraldine Chaplin
Mrs. Mingott - Miriam Margolyes Larry Lefferts - Richard E. Grant
Regina Beaufort - Mary Beth Hurt Julius Beaufort - Stuart Wilson
Henry van der Luyden - Michael Gough Louisa van der Luyden - Alexis Smith
Ted Archer - Robert Sean Leonard Mrs. Archer - Siân Phillips
Rivière - Jonathan Pryce Berättare - Joanne Woodward

Det är New York på 1870-talet, och den unga advokaten Newland Archer har precis förlovat sig med sin ännu yngre överklassflickvän May Welland. May är naiv och gör inte mycket väsen av någonting, men de är lyckliga och planerar att gifta sig snart. Men allt förändras när Mays kusin, grevinnan Ellen Olenska, kommer till stan. Hon har just separerat från sin våldsamma och otrogna polska make, men samhället vill inte acceptera skilsmässan som Ellen är ute efter. Newland blir ombedd att representera Ellen i förhandlingar med maken, men blir på kuppen förälskad i henne; och kan inte längre bestämma sig mellan henne och May.

Jag har aldrig varit alltför förtjust i historiska kostymfilmer, men å andra sidan kan ingen förneka att Martin Scorsese är en talangfull regissör. Då jag aldrig såg The Age Of Innocence på den tiden det begav sig hade jag därför blandade känslor när jag nu för första gången satte mig ner för att se filmen. De blandade känslorna höll i sig, för det här är en helt okej men i slutändan tyvärr inte alltför imponerande film. Grundpremissen är enkel men intressant, och manusförfattarna har fått fram många poänger angående samhället på 1870-talet och de normer som rådde då.

Bitvis är det ganska tänkvärt och fascinerande, och rollfigurerna är intressanta. Överlag hålls intresset vid liv och periodvis är det riktigt intressant och berörande. Stämningen är stark och passande, och tidskänslan perfekt för 1800-talsmiljön. Man bryr sig om rollfigurerna som blivit förhållandevis mångbottnade, även fast jag stör mig på Archers velande och tafatta stil. Men det är ett intressant och bitvis riktigt engagerande drama, som ofta håller intresset vid liv. Visuellt är det också en storslagen upplevelse, med ett fantastiskt foto och imponerande scenografi.

Men tyvärr känns det uppenbart att Martin Scorsese prioriterat stil framför substans, och tittar man under den vackra ytan är det betydligt tunnare. Historien är lite för tunn och det finns lite för många förvecklingar fram och tillbaka; på ett sätt som gör att det börjar upplevas tjafsigt. Det finns ingen som helst spänning, och heller inte mycket till dramatisk nerv. Det mesta känns övertydligt och överromantiserande, och särskilt lågmält har det minsann inte blivit. Jag är heller inte helt förtjust i den berättarröst som pratar stup i kvarten och för handlingen framåt. Då det är ett stort persongalleri kan berättarrösten vara ett nödvändigt ont i början, för att presentera historien utan att det ska ta en evighet. Men när filmen väl kommer igång känns det mest onödigt att berättaren ska berätta hur alla tänker och känner, istället för att vi ska få lista ut det själva. Det finns ingen anledning att någon ska berätta vad som ska hända, istället för att det kan framstå naturligt via dialogen.

Men det största problemet med The Age of Innocence är det smått absurda längden - för trots att det rör sig om ett förhållandevis enkelt triangeldrama och en begränsad intrig har filmen dragits ut till hela 2 timmar 18 minuter; och det är minst en halvtimme för länge. Därför har det periodvis blivit ganska segt och utdraget, och vid några tillfällen måste man verkligen anstränga sig för att inte somna. Det här har resulterat i en väldigt ojämn film, för periodvis är det riktigt bra och engagerande med ett påtagligt djup och en berörande intrig. Men nästan lika ofta är det segt och rentav ganska tråkigt. Det här hade kunnat bli en riktigt bra normallång film på en och en halv timme, så varför Scorsese valt att dra ut en så tunn intrig med ytterligare 45 minuter är bortom mitt förstånd.

Trots den enkla intrigen är det också en onödigt rörig story såtillvida att det förekommer flera dussin rollfigurer; varav 90% av dessa är tämligen ovidkommande för själva handlingen. Resultatet är att det blivit en ganska rörig och svårbegriplig film, där det verkligen inte är lätt att minnas vem som är vem av de mängder av personer som förs på tal. Inte blir saken heller bättre av att vi inte ens får se alla som nämns vid namn. Många rollfigurer nämner exempelvis Annie Ring vid flera dussin tillfällen, men om jag inte missat något uppenbart får vi faktiskt aldrig ens se denna Annie. Kanske beror det här på en lite för bokstavlig bearbetning av den litterära förlagan, för i en roman är det betydligt lättare att ta upp många rollfigurer utan att det blir rörigt än på film. Slutet lämnar också en hel del övrigt att önska, och ger åtminstone mig en ganska osmaklig antiklimaktisk känsla.

Fotot är makalöst, och filmen har ett starkt bildspråk tillsammans med många storslagna vyer. Skådespelarinsatserna är överlag bra. Daniel Day-Lewis är ganska bra som Archer, men känns lite passiv och menlös vilket sannolikt både beror på skådespelaren och minst lika mycket på manuset. Michelle Pfeiffer är bra som Ellen, och gör vad som går av rollfiguren. Winona Ryder är utmärkt som May, och gör en stark rollprestation med enkla medel och helt utan överspel. Hennes Oscarsnominering var välförtjänt. Även i övrigt är det bra skådespelare, men tyvärr känner jag inte mycket till personkemi mellan vare sig Daniel och Micheller eller Daniel och Winona Ryder; vilket känns lite märkligt för ett romantiskt drama.

The Age Of Innocence hade kunnat bli en väldigt bra film, för det är utan tvekan en stämningsfull och intressant film med en tänkvärd och genomarbetad historia. Visuellt är det en fantastisk upplevelse, och den är tekniskt mycket välgjord. Men varför envisas Martin Scorsese med att göra ett enkelt romantiskt drama närmare 40 minuter längre än nödvändigt...? Det må vara intressant och berörande, men över två timmar och en kvart är på tok för länge för den här enkla intrigen där det egentligen inte händer särskilt mycket. Med en överromantiserande stil samtidigt som man ärligt talat inte känner några starka känslor får jag också en lite märklig känsla, och jag undrar om Scorsese verkligen är rätt person för den här historien. Det är dock på intet sätt en dålig film, men en i grund och botten bra film som känns tråkig är heller inte särskilt lyckat. Genom den fantastiska stämningen och atmosfären kan det för all del vara värt att se filmen, och jag uppskattar verkligen historien i sig, men tyvärr har allting blivit för utdraget och segt för att jag ska känna mig riktigt nöjd. Därför nöjer jag mig med en mycket svag sexa, och fastän det inte direkt är dåligt så är det beklagligt då allting kunnat bli så mycket bättre; genom att exempelvis klippa bort över en halvtimme med de mest tråkiga och ovidkommande scenerna... Det här är därför en av Martin Scorseses sämsta filmer, och även om han har en högre lägstanivå än en del andra regissörer är det ändå tråkigt.

På bio och VHS hette filmen Oskuldens tid i Sverige, men på Blu-Ray lyser den svenska titeln helt med sin frånvaro. Blu-Ray-utgåvan erbjuder bild i Widescreen med proportionerna 2,35:1, och ljudet finns i både DTS-HD 5.1 samt 2-kanalig Dolby Surround på engelska; plus några dubbade ljudspår i stereo. Bild- och ljudkvaliteten är mycket bra, åtminstone om man betänker att filmen trots allt har runt 20 år på nacken. Filmen är textad på bl.a. svenska, norska, danska och finska samt engelska för hörselskadade. Tyvärr finns dock ingen vanlig engelsk text, och heller ingen svensk text för hörselskadade. Textningen är lagom stor, men tyvärr är kantlinjerna smala vilket gör det lite svårt att läsa texten vid de scener som har ljusa bakgrunder. Den svenska textningen håller relativt hög klass utan nämnvärda översättningsmissar.

När man matar in Blu-Ray-skivan spelas en kort distributörsjingel och varningstexter om Blu-Ray-standarden visas i 10 sekunder. Därefter kommer man direkt till huvudmenyn, som är stillastående och stilren men som bara finns på engelska. Tyvärr spelas en lite irriterande ljudeffekt på menyn varje gång man markerar något alternativ; något som inledningsvis är effektfullt men som efter en stund mest blir irriterande. Det finns ingen inledande språkvalsmeny, och för att spela upp filmen med textning måste man därför gå in under språkmenyerna från huvudmenyn och välja textspråk. Inte helt användarvänligt, i synnerhet för personer som inte kan engelska. Det är också ganska tidsödande att man måste bläddra sig till önskat språk med vänster- och högerknapparna då bara några av språken visas i taget; vilket tar ganska lång tid då det finns många språk att välja bland. Efter att man spelat upp filmen visas varningstexter på valt textningsspråk (ex. svenska) samt på engelska. Jag förstår inte riktigt behovet av att visa varningstexter på både svenska och engelska, men däremot uppskattar jag att Sony Pictures flyttat varningstexterna till efter filmen istället för före den som hittills alltid varit fallet. Dessutom är det förstås mycket tacksamt att vi slipper se texter på femtioelva andra språk som vissa andra distributörer envisas med. Tyvärr finns inget extramaterial alls, vilket är tråkigt men kanske inte helt förvånande för en 20 år gammal film.

Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 11 november 2014
Senast uppdaterad: 12 november 2014

Recensionen har lästs 2903 gånger av 1589 personer, sedan den 11 november 2014

Betyg:
Film/serie * * * * * *      6
BD-produktion * * * *        4
Snittbetyg: * * * * *       5

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
TREA - NIA - FEMMA - TVÅA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna


 

Vill du annonsera här?
Kontakta webbmastern