Dubbningshemsidan
Recensioner
The Giver
(The Giver)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Scanbox Vision för recensionsexemplaret
Den amerikanska och norskättlade författarinnan Lois Lowry (född Hammersberg) har blivit känd för att skriva barnböcker om svåra och "vuxna" ämnen. Hon debuterade som författare 1977, och har sedan dess skrivit över 40 böcker; de flesta riktade till barn eller ungdomar. 1993 gav hon ut den dystopiska barn- och ungdomsromanen The Giver, som 1997 släpptes i Sverige under titeln Den utvalde. Romanen vann flera priser och har blivit en bästsäljare i ett flertal länder. Det som ursprungligen var tänkt som en fristående roman har därefter följts av tre relativt fristående uppföljare 2000, 2004 och 2014, som främst har samhället gemensamt med till största delen nya rollfigurer. Redan i mitten av 1990-talet hade Jeff Bridges tänkt att regissera en filmatisering av Den utvalde med sin pappa Lloyd Bridges i titelrollen, men det kom att dröja 20 år och flera manusomskrivningar innan filmen faktiskt såg dagens ljus. I slutändan blev det australiensiske Phillip Noyce (känd för bl.a. Rabbit-Proof Fence och Salt och som medproducent för TV-serier som Revenge) som regisserat, och med Jeff Bridges som producent och skådespelare i den roll som hans pappa en gång i tiden var tänkt att spela.
Inom en inte alltför avlägsen framtid försöker mänskligheten återhämta sig efter någon slags naturkatastrof, och jorden organiseras om till platta samhällen utan berg och dalar. Det är fridfulla samhällen helt befriad från både fattigdom, arbetslöshet, skilsmässor, rasism, brottslighet och krig; där ingen är olycklig. Men det har fått ett högt pris - samhället har helt sonika avskaffat allt som skiljer människor från varandra, och ingen kan längre se färger (för att avskaffa rasism ser alla världen i svartvitt!). Varje dag får invånarna en spruta för att förtrycka deras känslor, så att känslor och kärlek inte längre existerar. Människor föds på särskilda uppfödningscentraler, och placeras därefter ut till lämpliga familjer; par som parats ihop av byns äldsta - allt under överinseende av Chefsäldsta som styr med järnhand och ser till att alla följer de givna reglerna. Invånarna har dessutom blivit fråntagna sina minnen av allt som hände innan de nya samhällena bildats, så att ingen ska veta vad de går miste om eller ha något att klaga på. 16-åriga Jonas och hans vänner Fiona och Asher ska nu ta examen, och ska i samband med det bli tilldelade sina nya yrken av byns äldsta; allt för samhällets bästa. Men medan Asher blir drönarpilot och Fiona barnmorska blir Jonas tilldelad rollen som Minnesmottagare - den enda personen i samhället som får minnen av allt som hänt tidigare i världshistorien, för att tillsammans med byäldsta se till att lära sig av det förgångna. Därför blir han mentor hos den tidigare Minnesmottagaren, som nu kallas för Givaren, och får av honom se hur världen en gång såg ut. I samband med det upptäcker han kärlek, glädje och sorg; och börjar ifrågasätta allt som saknas från det nuvarande "perfekta" samhället...
Jag har tyvärr inte läst Lois Lowrys åtminstone i USA så populära ungdomsroman, och har därför inget att jämföra med. Men The Giver har onekligen en mycket fascinerande och tänkvärd premiss, som trots det stora antalet dystopiska filmer och böcker på senare år ändå känns förhållandevis originell. Medan de flesta andra liknande filmer även är fartfyllda finns här inga actionsekvenser och inget nämnvärt våld. Är man bara ute efter lättsam verklighetsflykt kan man därför finna den här filmen lite tråkig, men i och med den intressanta historien tycker jag ändå att det är en bra film.
Det finns ett påtagligt djup, och det har blivit mycket tänkvärt med intressanta frågeställningar kring egen vilja och vad det skulle innebära om man lyckas bli av med alla krig. Det har blivit en oväntat filosofisk och politisk film, som därmed fungerar för alla åldrar och inte alls känns ungdomsinriktad tvärtemot den litterära förlagan. Det finns större och tydliga rötter i verkligheten än i de flesta science-fictionfilmer, och trots en tillspetsad premiss känns den här dystopin tyvärr inte helt osannolik då delar av det redan förekommer runt om i världen.
Samtidigt är det underhållande och engagerande, och intresset hålls vid liv på ett effektivt sätt. Det finns en påtaglig charm och en liten gnutta humor, samtidigt som det också är becksvart och deprimerande. Trots att det egentligen inte händer så mycket har filmen ett föredömligt tempo - det blir aldrig segt eller tråkigt, och trots att jag var trött när jag såg den var jag aldrig i närheten av att somna.
Man får lära känna i synnerhet Jonas på ett bra sätt, som har blivit en intressant och mångbottnad rollfigur som är lätt att känna för. Även Fiona och till viss del Givaren hinner få en del nyanser, och även om man kan förmoda att boken antagligen utvecklade detta ännu mer får man veta tillräckligt mycket om alla för att hela tiden bry sig. Det är också intressant att filmen inte har någon regelrätt god eller ond, utan alla har gråskalor. Chefsäldsta (det närmaste man kan komma en antagonist i filmen) är knappast någon snäll person, men har trots allt en viss poäng och ondskan är mer odefinierad än så.
På gott och ont har The Giver en enklare och mindre omfattande story än exempelvis Divergent eller The Hunger Games. Här finns inga fraktioner eller grupper, inget våld och en ganska enkel historia där allting kretsar kring ett strömlinjeformat samhälle utan känslor eller egentlig egen vilja. Det är förstås på sätt och vis ett omfattande filosofiskt ämne, men som film blir allting ändå ganska enkelt då det "bara" handlar om att inse vad som gått förlorat och att få tillbaka fri vilja och känslor. Det gör att filmen nästan med automatik får ett lägre tempo än andra dystopiska filmer, helt utan action och med mer begränsad spänning. De sista scenerna är visserligen riktigt spännande, men före det finns inte mycket av den varan heller.
Jag saknar en lite mer omfattande historia, och dessutom känns det långsökt och förenklat att kunna ge tillbaka alla invånare minnen genom att passera en viss geografisk gräns. Kanske har det förklarats bättre i romanen, men åtminstone utan förklaring känns det väldigt svårköpt och ologiskt. Även i övrigt förekommer några logiska luckor, och det nya samhället förklaras inte riktigt tillräckligt. Filmen har också blivit lite för kort för sitt eget bästa, och med så djupa filosofiska diskussioner är 1 timme 25 minuter (utan eftertexter) i kortaste laget. Det gör att det uppstår en del onödiga förenklingar, och några viktiga nyckelscener skyndas över lite för mycket. Det gör att scener som borde ha blivit mycket känslosamma inte riktigt får avsedd effekt.
Slutet känns också onödigt abrupt och även något antiklimaktiskt, med ett flertal obesvarade frågor som återstår. Man kan också skönja antydningar till sexism, genom att män (i huvudsak Jonas) gör allt det hårda arbetet och alla kvinnor förblir tämligen passiva. Det var säkert inte många som reagerade över det 1993 när boken skrevs, men tider och attityder förändras med åren och jag önskar att filmmanuset kunnat bearbetas gentemot förlagan för att minska ner den sexistiska känslan.
Fotot är läckert och med många vackra scener; samtidigt som filmen har ett starkt och övertygande bildspråk. Genom den här storyn är de första knappa 25 minuterna av filmen helt i svartvitt, och det fungerar riktigt bra även om jag hann börja fundera ifall det blivit något fel med min TV... I och med att det här inte är något storslaget actionäventyr med alltför tydliga övernaturliga inslag finns inga större behov av storslagna specialeffekter, och därigenom lyckas filmen att kännas trovärdig trots en mer begränsad budget.
Skådespelarinsatserna är överlag riktigt bra. Brenton Thwaites spelar bra och trovärdigt i den enda riktigt utmanande rollen som Jonas. Odeya Rush är mycket bra som Fiona, men får tyvärr inte lika mycket att arbeta med som jag hade önskat. Jeff Bridges gör en stabil och bra rollprestation som Givaren. Meryl Streep är som vanligt utmärkt i den otacksamma rollen som Chedsäldste, och hon gör en förhållandevis trovärdig och obehaglig roll. Alexander Skarsgård och Katie Holmes är riktigt bra som Jonas obehagligt känslolösa "föräldrar".
The Giver är en bra och välgjord film, som blivit mycket tänkvärd och med ett påtagligt djup. Tematiskt finns vissa likheter med både Divergent och Välkommen till Pleasantville (hur märklig kombination det än må låta), men till skillnad från den förstnämnda finns här inget våld eller storslagna actionscener. Väntar man sig sådant kan filmen därför upplevas tråkig, men tycker man om mer filosofiska och djupsinta dramer fungerar det bättre. Men storyn känns lite för enkel och tunn, och speltiden är för kort för att både hinna med karaktärsutveckling, sensmoral och historia; varför vissa delar fått stryka på foten. Med en kvart längre speltid tror jag att den känslomässiga aspekten blivit bättre, men det är ändå en bra film väl värd att se. Tyvärr känns filmen bitvis nästan lika känslokall som dess invånare, och därför blir den inte riktigt så märkvärdig som jag hade önskat, men det är ändå så pass minnesvärd att en stabil sjua blir det givna betyget.
DVD-utgåvan erbjuder bild i anamorfisk Widescreen med proportionerna 2,35:1, medan ljudet är i Dolby Digital 5.1. Bild- och ljudkvaliteten är bra. Det finns textning på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen textning för hörselskadade. Den svenska textningen är överlag bra, och jag kunde inte upptäcka några nämnvärda översättningsfel; även om jag inte riktigt håller med om alla ordval. Textningen är i minsta laget, men är ändå lättläst och med lagom tjocka kantlinjer. När man matar in DVD-skivan möts man av en distributörsjingel följt av språkvalsmeny och varningstexter. Därpå kommer man direkt till huvudmenyn, som är enkel och stilren men tyvärr endast engelskspråkig.
Som bonusmaterial hittar vi först en manusläsning från mitten av 1990-talet då filmen först var påtänkt att filmatiseras, med Jeff Bridges pappa Lloyd Bridges och diverse andra släktingar som sitter vid ett bord och läser manuset. Jeffs inledande förklaring är intressant, men hur någon utanför Bridges familj skulle orka se en högläsning på hela 37 minuter (!) är bortom mitt förstånd. Därefter hittar vi en bakom kulisserna-dokumentär på 20 minuter vid namn "From Page to Screen", som bl.a. tar upp bearbetningen av romanen till film. Det är hyfsat intressant, och vi får veta en del matnyttigt. Tyvärr läggs dock för stor vikt åt att förklara premissen och rollfigurerna; något man redan lär veta om man har sett filmen. I vanlig ordning förekommer också en viss mån av skryt över de inblandade. Vidare hittar vi en utökad version av slutscenerna från filmen på 9 minuter; intressant att se, men det tillför inte så mycket och tempot sjunker varför det är begripligt att dessa scener kortats ner till den färdiga filmen. Nästa inslag är en kortare minidokumentär på några minuter om filmens ledmotiv med OneRepublic; halvintressant men tillför inte så mycket. Vidare finns en fyra minuter lång intervju med romanförfattarinnan Lois Lowry, som är ganska intressant men som tyvärr inte går tillräckligt in på djupet. Slutligen finns även tre trailers för andra filmer, individuellt valbara från en meny, men det är väl högst tveksamt om det kan klassas som bonusmaterial.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 28 oktober 2015
Senast uppdaterad: 29 oktober 2015
Recensionen har lästs 3883 gånger av 2262 personer, sedan den 28 oktober 2015
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
6 |
| Snittbetyg: |
 |
6,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(17533126)a(1587777))