Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

The Stone Angel
(The Stone Angel)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till SF Video för recensionsexemplaret
Sök efter The Stone Angel på CDON
Sök efter The Stone Angel på Discshop.se
Fynda bland över 8 000 000 auktioner på Tradera!   ANNONS
Drama / Historiskt / Spelfilm / Baserad på bok / Långfilm
Målgrupp: Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 51 minuter
Genre: Drama
Produktionsland/år: Storbritannien/Kanada, 2007
Produktionsbolag: Alliance Atlantis, Astral Media, Telefilm Canada, HandMade Films, Buffalo Gal Pictures & Sequence Film
Producent: Elizabeth Jarvis, Phyllis Laing & Kari Skogland
Regi: Kari Skogland
Manusförfattare: Kari Skogland, baserat på en roman av Margaret Laurence
Svensk distributör: SF Video/Svensk Filmindustri
Klarar av Bechdel-testet: Uppgift saknas
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Hagar som gammal - Ellen Burstyn Hagar som yngre - Christine Horne
Marvin - Dylan Baker Doris - Sheila McCarthy
Bram - Cole Hauser Matt - Aaron Ashmore
John - Kevin Zegers Arlene - Ellen Page
Leo - Luke Kirby Lottie - Janet-Laine Green
John som barn - Landon Norris Arlene som barn - Josette Halpert
Marvin som ung - Devon Bostick Bram som äldre - Wings Hauser

Christine Horne & Cole Hauser
© STONE ANGEL MANITOBA INC. STONE ANGEL ONTARIO INC. MMVII ALL RIGHTS RESERVED

Den kanadensiska författaren Margaret Laurence (1926 - 1987) anses vara en av Kanadas mest inflytelserika författare genom tiderna, och hann under sitt liv med att skriva såväl barnböcker, noveller och några tjockare romaner. Hennes mest kända verk är troligen The Stone Angel, som gavs ut 1964 och som i flera decennier funnits med i läroplanen för engelskaundervisning i nästan varenda gymnasieskola i Kanada. Därmed kan man på goda grunder anta att väldigt många kanadensare läst den klassiska boken, men i Europa är den inte fullt lika känd och jag hittar inget som tyder på att den någonsin givits ut i Sverige. Nu har den i hemlandet så populära boken blivit till film, skriven och regisserad av den erfarna men ganska okända kanadensiska regissören Kari Skogland; som trots det norskklingande namnet är född i Kanada (huruvida hon är norskättling eller har någon annan koppling till Skandinavien har jag dock inte lyckats att utröna). Den kanadensiska filmen är gjord med liten budget i romanförfattarinnans hemprovins Manitoba, och hade biopremiär i Nordamerika under sommaren 2008. I Sverige släpptes den direkt på DVD, vilket knappast är förvånande då den litterära förlagan och romanförfattarinnan är så pass okända här. I centrum står pensionären Hagar, som nu börjar vara i 90-årsåldern och har levt ett aktivt liv. Hon börjar nu vara sjuk och senil, men nä hon upptäcker att hennes son Marvin och hans fru Doris planerar att sätta henne på vårdhem så protesterar hon å det grövsta. Något sådant vill hon inte vara med på, och därför rymmer hon hemifrån. Under tiden tänker hon tillbaka på hennes liv, då hon växte upp i en landsbygd i Kanada med en tyrannisk pappa som vill se henne gifta sig "lämpligt" till varje pris. Då hon träffar lantbrukaren Bram Shipley och förlovar sig, så vill hennes pappa absolut inte vara med om det. Trots pappans motstånd gifter de sig, vilket resulterar i att Hagars pappa helt bröt kontakten med henne. Hon och Bram får två barn, men när barnen växer upp börjar Hagar att begå samma misstag som hennes pappa och behandlar inte de båda sönerna likvärdigt...

Att se filmer om pensionärer brukar sällan tillhöra favoritsysslor för personer som är betydligt yngre än så, och jag har heller inte läst den litterära förlagan. Därför hade jag blandade känslor inför The Stone Angel, men måste medge att filmen trots allt var ganska bra. I synnerhet under filmens första halva blev jag imponerad, och jag kan inte förneka att det är en intressant och fascinerande historia som utspelas. Filmen tar upp många viktiga ämnen, och hinner med mycket under de knappa två timmar som den varar. Att lyckas få med det väsentliga av en persons hela liv på så kort tid är förstås inte lätt, så det måste ha varit en svår utmaning att filmatisera en så omfattande roman. Inledningsvis tyckte jag dock att Kari Skogland lyckats riktigt väl, och det är lätt att beröras och leva sig in i händelseförloppen. Hagars liv är utan tvekan fascinerande, och hon har blivit en förhållandevis mångbottnad rollfigur med en hel del nyanser och med både bra och dåliga sidor. Det är ovanligt i filmer, men är ett smart drag och har skildrats riktigt väl. De flesta övriga rollfigurer har dock blivit förhållandevis endimensionella, men de flesta har åtminstone en del nyanser. Upplägget med tillbakablickar kan ibland kännas lite fragmentariska, men trots allt lyckas det väsentliga att framkomma under tillbakablickarna. Det är också fullt förståeligt att man i en film av praktiska skäl måste begränsa till ett urval scener, och inte faktiskt visa ett helt liv. Med olika färgfilter och scenografi lyckas också regissören att på ett övertygande sätt få oss att förstå vad som är tillbakablickar och nutid, och det fungerar över förväntan. Men fastän jag inledningsvis blev riktigt imponerad över The Stone Angel, så kan jag tyvärr inte påstå att filmens andra halva fortsätter i samma stil. Under den andra halvan börjar alltför trovärdighetsproblem och logiska luckor att dyka upp, och ett flertal frågor kvarstår som aldrig får någon rimlig förklaring. En av dessa är varför Hagar behandlar sina båda barn så olika och så orättvist, vilket säkert förekommer i verkligheten men som trots allt inte känns trovärdigt. Jag förstår tanken, men det har inte skildrats på ett tillräckligt realistiskt sätt i filmen. Jag gissar att det förmodligen framkom tydligare i boken, men rimligen bör en manusförfattare inte förutsätta att alla har läst en roman; hur känd den än må vara för kanadensare.

Händelseförloppen går också alldeles för fort framåt, vilket också påverkar trovärdigheten till det sämre. Det förekommer visserligen även under den första halvan, men blir mer påtagligt ju längre filmen fortlöper. Ett exempel är att förhållandet mellan Hagar och Bram länge framstår som perfekt och idealiskt, tills det helt plötsligt börjar haverera totalt. Det går alldeles för snabbt för att det ska bli trovärdigt, och det medför också att karaktärsutvecklingen hos flera av rollfigurerna blir lidande. Samtidigt är filmen i andra aspekter ganska långsam och bitvis nästan lite seg, så därför kan man inte automatiskt dra slutsatsen att det hade behövts en längre film för att göra handlingen rättvisa. Det är nog snarare fördelningen och prioriteringen som inte har fungerat, även fast den här storyn möjligen kunnat fungera bättre som miniserie på TV än som långfilm. Under filmens andra halva uppstår också ett mycket tvivelaktigt skådespelarval, som försämrar helhetsintrycket påtagligt. Efter att Hagar fram tills då spelats av en annan skådis, så byts plötsligt skådisen ut till Ellen Burstyn som spelar Hager i de nutida scenerna som 90-åring. Visserligen ska det föreställa ha gått en tid mellan de tillbakablickar där skådisen byts ut, men det känns väldigt onaturligt att Hager plötsligt ser i stort sett lika gammal ut vid scener under 1970-talet och vid nutid. Det fungerar helt enkelt inte, och jag förstår inte hur regissören kan ha gjort ett så onödigt misstag. Det vore mycket bättre om man istället tagit in en tredje skådis för att spela den medelåldriga Hager; alternativt att sminka den yngre skådisen Christine Horne för att se äldre ut. Vilket som hade varit att föredra framför att låta Ellen Burstyn spela även medelålders-Hager, vilket helt förstör filmillusionen. Det medför även att det periodvis blir lite rörigt och problematiskt att hålla isär vad som är nutid och vad som är tillbakablick, när huvudrollen plötsligt ser nästan likadan ut i de båda situationerna och det bara är hennes omgivning som man kan se en tydlig skillnad på.

Trots den låga budgeten är The Stone Angel dock en mycket välgjord och vacker film. Fotot är förstklassigt, och erbjuder många vackra vyer över den kanadensiska provinsen Manitoba. Under de tidigare tillbakablickarna används mycket varma färger med livfulla och starka färgfilter som gör att allting känns mycket levande. I nutid är det istället mer neutrala och lätt nedtonade färgskalor som används, vilket är ett effektivt och annorlunda sätt att lösa det hela på. Skådespelarinsatserna är också utmärkta. Ellen Burstyn är lysande som vuxna Hager, men minst lika bra är den långfilmsdebuterande Christine Horne som lite yngre Hager. Båda spelar övertygande och trovärdigt, och är tillräckligt lika varann för att det hela tiden ska kännas som samma person. Cole Hauser, Dylan Baker och Sheila McCarthy spelar också bra. Och Ellen Page är som alltid lysande, även om hon här tyvärr inte får särskilt mycket att arbeta med - trots att man av ordningen på omslaget får intrycket att hon spelar en huvudroll, så har hennes lilla roll begränsats till cirka 10 minuter under filmens sista halvtimme. Det är tråkigt att en så utmärkt skådis som hon inte fått mer att arbeta med, och en åtminstone lite större roll. Överlag är The Stone Angel en fascinerande och berörande film, som håller intresset vid liv hela tiden och aldrig blir tråkig. Det är ett intressant människoöde vi får skildra, och då kan man förlåta att det ibland blir något översentimentalt och att en del klyschor förekommer. Istället dras helhetsintrycket främst ned på grund av att det går för fort framåt och på grund av en del kraftiga trovärdighetsproblem under filmens andra halva, som tyvärr gör att det inte blir lika bra som den riktigt intressanta första timmen. Förmodligen beror många av bristerna på att det är svårt att anpassa en tjock och omfattande roman till film, men trots allt tycker jag att det borde ha gått att åstadkomma bättre än så här. Men fortfarande är det en ganska bra och fullt sevärd film, som kan rekommenderas för de flesta men som tyvärr inte ger något långvarigt bestående intryck. Betygsmässigt räcker det till en stark sexa, fastän den första timmen hade förtjänat ett betydligt högre betyg än så.

Av någon märklig anledning har The Stone Angel enbart släppts som hyr-DVD i Sverige, och kommer inte att släppas som köpfilm. Förvisso är det här sannolikt inte den sortens film som särskilt många vill se upprepade gånger, men då merkostnaden för att släppa filmer även som köpfilm torde vara begränsad, så är det märkligt att SF inte valt att släppa filmen både som hyr- och köpfilm. Bilden är i anamorfisk Widescreen i formatet 1,78:1, vilket innebär fullskärm på en Widescreen-TV och smala svarta fält upp- och nedtill på en 4:3-TV. Bilden håller hög kvalitet, med livliga färger och bra svärta. Dock tyder allt på att bildkanterna kapats i Sverige, då filmen såvitt jag kunnat utläsa spelats in i det betydligt bredare formatet 2,35:1 - det innebär alltså en form av Pan & Scan men för Widescreen, vilket är mycket egendomligt. Ljudet är i Dolby Digital 5.1, och har hyfsad kvalitet. Ljudvolymen är dock väldigt låg, och jag tvingades skruva upp TV:ns volym till långt över det normala för att kunna höra något. Det medför även att det ibland hörs tydligt bakgrundsbrus på ljudet på grund av den låga volymen. Av någon outgrundlig anledning lider också filmen av vissa synkproblem, och bild och ljud är inte perfekt synkroniserade med varandra. Det varierar lite grann mellan olika scener, men munrörelserna stämmer aldrig till 100%. Jag vet inte om synkproblemen har att göra med själva filmen eller den här DVD-utgåvan, men då inga kanadensiska recensioner nämnt något om detta så misstänker jag starkt att det rör sig om det sistnämnda. Hur ett sådant misstag kunnat uppstå är dock bortom mitt förstånd, och ibland blir det lite irriterande. Filmen är textad på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen textning för hörselskadade. När man matar in skivan möts man av en distributörsjingel, som följs av språkvalsmeny. Därefter visas varningstexter, som direkt följs av huvudmenyn. Menyerna är ganska stillastående och vackra, men de finns tyvärr bara på engelska. Tyvärr finns inget tillstymmelse till extramaterial, vilket är beklagligt. Enligt uppgift har nordamerikanska DVD-utgåvor av filmen åtminstone en del extramaterial, och därför är det tråkigt att SF inte velat eller kunnat licensiera det materialet även till den skandinaviska utgåvan.


Recensionen skriven: 16 september 2009

Recensionen har lästs 1566 gånger av 882 personer, sedan den 16 september 2009

Betyg:
Film/serie * * * * * *     
6
DVD-produktion * *          2
Snittbetyg: * * * *        4

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
NOLLA - FYRA - NIA - FYRA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2017 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna