Dubbningshemsidan
Recensioner
Tillbaka till Yorkshire
(And When Did You Last See Your Father?)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till SF Video för recensionsexemplaret
Den brittiska poeten och författaren Blake Morrison har givit ut ett flertal böcker, och började under 1980-talet med poesi. Internationellt har han blivit mest känd för de båda självbiografiska romanerna And When Did You Last See Your Father? (1993) och Things My Mother Never Told Me (2002), men i Sverige är han förhållandevis okänd och ingen av hans böcker har översatts till svenska. 2007 blev den förstnämnda självbiografiska boken till film i regi av thailändska Anand Tucker, mest känd för Shopgirl, och runt två år efter världspremiären har filmen nu äntligen kommit till Sverige. Här går den under namnet Tillbaka till Yorkshire, och släpptes direkt på DVD. Här får vi lära känna författaren Blake Morrison (de flesta personer har behållit sina riktiga namn), som är gift och har barn, och har lyckats ganska väl i livet. Han har dock alltid haft ett ansträngt förhållande till sin pappa Arthur, som aldrig förstått sig på sin sons karriärval och alltid tyckt att Blake borde bli läkare precis som honom. Arthur har även varit en hård och sträng man, och har haft svårt att visa några känslor. Därför är det med blandade känslor som Blake får beskedet att Arthur insjuknat i obotlig cancer, och lär dö inom kort. Han reser tillbaka till sitt barndomshem, och får tillsammans med sin syster och mamma möjlighet att fundera över sitt och Arthurs förhållande.
Jag har inte läst romanen, och vet därför inte hur väl filmen förhåller sig till den eller de verkliga händelserna. Men då de allra flesta personers namn behållits gentemot verkligheten, så kan man förmoda att filmen förmodligen ligger ganska nära det som egentligen hände. Tillbaka till Yorkshire är i alla fall en lågmäld och tänkvärd film, som tar upp ett intressant ämne på ett lyckat sätt. Någon alltför originell film är det inte, och jag kände bl.a. en del likheter med den amerikanska Familjen Savage. Men ibland behövs ingen direkt originalitet, och filmen bör trots allt ses som riktigt lyckad. Vi får lära känna de centrala rollfigurerna riktigt väl, och i synnerhet Blake och hans pappa har blivit förhållandevis mångbottnade rollfigurer med ett antal nyanser. Däremot är det beklagligt att Blakes mamma blivit i det närmaste osynlig, och har blivit både endimensionell och ganska intetsägande. Visst är det förståeligt att fokusera just på Blakes relation till sin far, men rimligen bör väl hans mamma inte ha varit helt frånvarande och osynlig...? Inledningsvis kan det också ställa till med vissa problem att vi inte direkt får någon introduktion över rollfigurerna, och därför är det inte helt oproblematiskt att få någon översikt över vem som egentligen är vem och vilka relationer de har till varandra. Till viss del blir det bättre allt eftersom filmen fortlöper, men en del frågetecken kvarstår som vi aldrig får någon egentlig klarhet i. Det mest uppenbara är vem Beaty egentligen var - hon kallas enbart för "aunt" och i den svenska textningen för "faster", men om hon var Blakes moster eller kanske någon utomstående som kallats för "aunt" framstår aldrig. Det enda som står helt klart är att hon definitivt inte var hans faster i den bokstavliga betydelsen. Det spelar kanske ingen direkt roll för handlingen i sig, men samtidigt är det lite egendomligt att inte tydliggöra sådant så man slipper ställa sig själv onödiga frågor.
Det finns även en del andra frågetecken, och i synnerhet mot slutet saknar jag svar på en uppenbar fråga som alla ställer sig. De bristerna kompenseras dock av att det är en intressant och berörande film, som är både tänkvärd och bitvis gripande. Det är en lågmäld och finstämd film, som har ett ganska lågt tempo men som trots det aldrig blir tråkig. Det förblir engagerande från början till slut, även om personer som inte tycker om långsamma filmer troligen inte håller med. I början går det istället lite onaturligt fort, och från det att pappa Arthur verkar fullt frisk tills dess att han ligger för döden handlar bara om några få sekunder. Det känns lite onaturligt, och det hade underlättat med några till scener för att hjälpa övergången, även om det egentligen inte spelar någon roll för handlingen i sig. På DVD-omslaget kallas Tillbaka till Yorkshire för "Komedi/drama", vilket är en minst sagt besynnerlig genre då det absolut inte är en komedi i första hand. Visserligen finns en och annan komisk poäng och lustighet, och det blir småroligt vid några tillfällen, men i första hand är det ändå ett seriöst drama utan särskilt mycket humor. Det är förståeligt, då en komedi om det här ämnet nog skulle kännas mycket malplacerad, men de som går efter omslagets genre lär bli besvikna. Det är inte direkt en upplyftande "feel good"-film, utan snarare en lite deprimerande och dyster film, men den blir aldrig becksvart utan uppvisar trots allt en del ljusglimtar och nyanser. Därför känns det som att filmmakarna hittat rätt ton, och balanserar på rätt sida av gränsen. Det blir heller aldrig sentimentalt eller överdrivet känslomässigt, och det är glädjande att regissören litar på tittarna utan att spela på alla känslostrån som annars brukar ske alldeles för ofta vid liknande filmer. Trots många tillbakablickar är det också glädjande att filmmakarna lyckats att visa detta på ett mycket skickligt och effektivt sätt, så att det aldrig blir störande och det aldrig blir några tveksamheter om vad som händer nu respektive då. En stor mängd tillbakablickar i en film kan lätt ta överhanden och bli irriterande, men här har filmteamet lyckats att hålla precis rätt nivå, så att man aldrig irriterar sig över tilltaget.
Fotot håller hög klass, och filmen erbjuder ett effektivt bildspråk. Intressant att notera är den symbolik som regissören försöker uppnå genom flitigt användande av spegelbilder och reflektioner. Det fungerar riktigt bra, och det känns aldrig överdrivet eller konstlat, även om själva symboliken som sådan troligen går över många tittares huvud. Skådespelarinsatserna är mycket bra, och både Jim Broadbent och Colin Firth är utmärkta som Arthur och Blake. Den filmdebuterande Matthew Beard är också bra som tonåriga Blake i tillbakablickarna, och känns åtminstone någorlunda som samma karaktär som den vuxna skådisen. Jag är inte lika förtjust i Bradley Johnson som Blake som barn; framförallt då han har väldigt stora och påträngande ögon, som de två senare skådisarna inte har och som därför känns lite orealistiskt. Dessutom kan man anmärka på att Blakes pappa verkar åldras mycket mindre än de övriga karaktärerna mellan dåtid och nutid, men det beror förstås på skådespelaren och är svårt att lösa på ett vettigt sätt. Elaine Cassidy och Claire Skinner är också riktigt bra i sina roller, och gör det allra yttersta av de ganska platta karaktärerna. Juliet Stevenson får dock inte mycket att arbeta med som Blakes mamma Kim, och hon gör även ett ganska menlöst och intetsägande intryck utan några direkta känslor. Det är egendomligt då hon brukar vara en betydligt bättre skådis än så här, men troligen är manuset åtminstone delvis skyldig till problemet. Sammanfattningsvis är Tillbaka till Yorkshire en välgjord och bra film, som tar upp intressanta ämnen på ett skickligt sätt. Den borde ha gjorts lite tydligare vad gäller bl.a. familjerelationer och vilka alla är, och dessutom är det ingen särskilt minnesvärd film. Den är dock fullt sevärd och kan rekommenderas för de allra flesta, men ogillar du långsamma filmer så gör du nog klokast i att avstå.
DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild i formatet 2,35:1, och ljud i Dolby Digital 5.1. Bild- och ljudkvaliteten håller hög klass. Filmen är textad på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen textning för hörselskadade. Textningen är lagom stor och lättläst, men den svenska översättningen lider av vissa tveksamheter. Det mest uppenbara är att "aunt Beaty" översatts med "faster Beaty", när det av handlingen framgår tydligt att det omöjligen kan röra sig om Blakes pappas syster. När man matar in skivan möts man av en distributörsjingel, som följs av språkvalsmeny. När man valt språk visas varningstexter i 10 sekunder, innan vi direkt kommer till huvudmenyn. Menyerna är stillastående och stilrena, men finns endast på engelska. Tyvärr finns inget extramaterial överhuvudtaget, vilket är beklagligt. Jag hade verkligen velat veta mer om de verkliga händelserna, och gärna även få se någon form av intervjuer med de inblandade, men allt sådant lyser tyvärr med sin frånvaro. Enligt uppgift har utländska DVD-utgåvor trots allt en del extramaterial, och därför är det beklagligt att SF inte kunnat licensiera det även till den skandinaviska utgåvan.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 20 oktober 2009
Senast uppdaterad: 21 oktober 2009
Recensionen har lästs 4888 gånger av 2979 personer, sedan den 20 oktober 2009
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
3 |
| Snittbetyg: |
|
5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24588048)a(1587777))