Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Timbuktu
(Timbuktu)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till Folkets Bio för recensionsexemplaret
Sök efter Timbuktu på CDON
Sök efter Timbuktu på Discshop.se
   ANNONS
Drama / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 32 minuter
Genre: Drama
Produktionsland/år: Frankrike/Mauretanien, 2014
Produktionsbolag: Les Films du Worso & Dune Vision, i samarbete med Arches Films, arte France Cinéma, Orange Studio, Canal+, Ciné@, Le Pacte, TV5 Monde & Centre National du Cinéma et de L'image Animée (CNC)
Producent: Etienne Comar & Sylvie Pialat
Regi: Abderrahmane Sissako
Manusförfattare: Abderrahmane Sissako & Kessen Tall
Svensk distributör: Folkets Bio/Cinemagi
Klarar av Bechdel-testet: Ja, klarar alla tre steg
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Kidane - Ibrahim Ahmed Satima - Toulou Kiki
Toya - Layla Walet Mohamed Issan - Mehdi A.G. Mohamed
Abdelkerim - Abel Jafri Omar - Cheik A.G. Emakni
Zabou - Kettly Noël Tina - Zikra Oualet Moussa
Abu Jaafar - Damien Ndjie Imamen - Adel Mahmoud Cherif
Jihadistledaren - Salem Dendou Sångerskan - Fatoumata Diawara

Den Mauretanien-födda regissören och manusförfattaren Abderrahmane Sissako växte upp i Mali, och är sedan ett par decennier tillbaka bosatt i Frankrike. Han är en av mycket fåtal afrikanska regissörer som blivit känd i västvärlden, och flera av hans filmer har vunnit priser; däribland Cannes-vinnaren Waiting for Happiness, som visats på bio i Sverige men såvitt jag vet aldrig släppts på DVD. Hans senaste film är Timbuktu, som är fiktiv men inspirerad av en verklig händelse i Mali 2012 efter att delar av landet tagits över av jihadiströrelsen Ansar al-Din. Då Mali fortfarande är alltför politiskt instabil fick Sissako lov att istället spela in filmen i det något mer stabila grannlandet Mauretanien, och det mauretansk-franska samarbetet blev det första Oscarsbidraget någonsin från Mauretanien. Filmen blev nominerad till Oscar för bästa utländska film (dock utan att vinna), och vann sju César (franska motsvarigheten till Guldbagge) för bl.a. bästa film och bästa regi. Nu har filmen släppts på DVD.

Staden Timbuktu vid Sarahaöknen i norra Mali har tagits över av väpnade jihadister, och det redan strikta landet har blivit sju resor värre då de varje dag tillkännager mer och mer absurda lagar. Inte nog med att kvinnor måste bära slöja, nu måste de dessutom alltid ha på sig handskar på händerna och sockar på fötterna. All form av musik är strikt förbjudet, och fotbollar är inte längre tillåtna. I utkanten av staden lever det gifta paret Kidane och Satuma en fridfull tillvaro tillsammans med 12-åriga dottern Toya. De bryr sig inte om vad som händer i staden, utan lever i ett tält där varken Satum eller Toya har slöja. När Kidanes älskade ko GPS (!) råkar skada ett fiskenät blir en fiskare så arg att han dödar kon. Kidane reser då till fiskaren för att konfrontera denne, men mötet får ett abrupt och tragiskt slut.

Det är minsann inte varje dag man stöter på filmer från Mauretanien, men det är svårt att inte få höga förväntningar inför både en Oscarsnominerad och César-belönad film. Delvis infriades mina förväntningar, och delvis inte. Timbuktu är absolut en bra film, som tar upp viktiga ämnen kring religiös extremism och Jihadism på ett bra sätt. Ingen kan förneka att det är viktiga ämnen som behöver uppmärksammas, och Abderrahmane Sissako gör det på ett bra sätt med allvar och en liten gnutta humor kring de alltmer absurda reglerna i staden.

Det har blivit en fascinerande och engagerande film, som håller intresset vid liv genom sin effektiva blandning av tragikomik, blodigt allvar och en tyvärr alltför realistisk skildring. Tiden går snabbt, trots det relativt låga tempot, och därför förblir det fängslande och intressant. Det är en både vacker, poetisk och samtidigt våldsam film; där de hemska händelserna effektivt fungerar som kontrast till de vackra vyerna. Det är en mycket lågmäld film, som skildrar hemskheterna med en poetisk ton och helt under övertydlighet. Det fungerar riktigt bra, och genom det högaktuella ämnet har det blivit en mycket minnesvärd film.

På gott och ont är Timbuktu en oerhört mörk och dyster film. Det är deprimerande, och lämnar inget nämnvärt framtidshopp. Det är förstås alltför trovärdigt, men samtidigt blir det lite för mörkt så att man nästan tappar livslusten. Det är givetvis fullt avsiktligt, men det är ändå lättare att ta till sig filmer som lämnar någon gnutta framtidshopp, så att inte allting känns deprimerande.

Filmen känns tyvärr också bitvis osammanhängande, då flera personer och familjer skildras som inte har någon direkt koppling mellan varandra. Därför tar det ett tag att komma in i filmen, då man inte riktigt blir klok på vem som är vem och vilket samband de har. Det är också främst Kidane, Satima och deras dotter Tuya som hinner få nämnvärda nyanser och som man faktiskt får lära känna. Alla andra skildras mest som objekt, och ibland får jag känslan av att Sissako varit mer intresserad av att skildra följderna kring jihadistisk extremism än att faktiskt berätta en sammanhängande historia. Filmen skildrar också de flesta rollfigurer på distans, och man kommer inte någon riktigt inpå livet. Vi får också följa jihadisterna mer ingående än många av de vanliga invånarna, och därför känns filmen något vag då vi inte riktigt får något grepp om de flesta personer. Att påstå att slutet känns abrupt är dessutom en underdrift.

Fotot är utmärkt, och det finns många vackra vyer i kombination med ett poetiskt bildspråk där nästan varje bildruta känns som rena konstverket. Det fungerar dessutom perfekt som kontrast till den allt annat än vackra handlingen. Skådespelarinsatserna är bra och alla gör bra ifrån sig, även om jag - kanske på grund av det ofta otillgängliga språket - inte kan påstå att det är någon världsklass på rollprestationerna. De bästa insatserna står Ibrahim Ahmed, Toulou Kiki och inte minst Layla Walet Mohamed för i de tre största rollerna.

Timbuktu är överlag en riktigt bra film, som tar upp viktiga ämnen på ett fint och nyanserat sätt. Genom tragikomik och blodigt allvar får vi en inblick i jihadism, och det har blivit både engagerande och tänkvärt. Men tyvärr känns det som att budskapet varit viktigare än rollfigurerna, och därför känns filmen onödigt vag då vi knappt får veta någonting om någon annan än den centrala familjen (Kidane, Satima och Tuya). Jag hade velat få veta mer om det mesta, då det mest känns som att fokus varit att skildra de absurda lagarna än att faktiskt berätta en berörande historia. Detta i kombination med den uppgivna deprimerande stilen gör att man inte blir så berörd som jag hade önskat, och filmen känns lite för distanserande för att faktiskt gripa tag på allvar. Därför är det en svår film att tycka till om och betygsätta, men då den är så vacker och välgjord är det samtidigt svårt att inte bli imponerad. Därför väljer jag efter viss tvekan en ganska stark sjua i betyg, och visst är det en film väl värd att se trots att jag inte kan påstå att jag blev så begeistrad som jag hade hoppats på.

DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild i formatet 1,85:1. Ljudet är i Dolby Digital 5.1, och språket är växelvis arabiska, franska och bambara (ett afrikanskt språk); plus enstaka minoritetsspråk. Filmen har svensk text, men inga andra språk alls. Det finns heller ingen text för hörselskadade eller döva. Då mina kunskaper i de flesta språk som talas är helt obefintliga kan jag inte bedöma översättningen, men jag kunde i alla fall inte hitta något som känns inkonsekvent eller onaturligt i texten. Efter inmatning av skivan i DVD-spelaren möts vi av distributörsjingel, följt av varningstexter på svenska. Därefter kommer vi direkt till huvudmenyn, som är på svenska och stillastående. Menyn är mycket enkel, och innehåller bara möjlighet att slå av och på textning samt spela filmen - inte ens scenvalsmeny återfinns vilket kan ställa till med problem om man vill hitta åt ett visst parti. Tyvärr finns inget extramaterial alls, vilket är tråkigt och lite svagt när det trots allt gäller en Oscarsnominerad film som denna. Det är värt att notera att DVD-omslaget anger fel speltid, och filmen är i verkligheten bara 1 timme 32 minuter medan omslaget anger 1 timme 40 minuter.


Recensionen skriven: 19 augusti 2015

Recensionen har lästs 790 gånger av 494 personer, sedan den 19 augusti 2015

Betyg:
Film/serie * * * * * * *    
7
DVD-produktion * * * *        4
Snittbetyg: * * * * * och en halv      5,5

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
FYRA - ETTA - FYRA - ETTA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2017 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna