Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Trolljägaren
(Trolljegeren)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till SF Video för recensionsexemplaret
Sök efter Trolljägaren på CDON
Sök efter Trolljägaren på Discshop.se
   ANNONS
Drama / Komedi / Fantasy / Äventyr / Thriller / Rysare / Låtsasdokumentär / Övernaturligt / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 39 minuter
Genre: Fantasythriller
Produktionsland/år: Norge, 2010
Produktionsbolag: Filmkameratene A/S, i samarbete med SF Norge & Filmfondet Fuzz
Producent: Sveinung Golimo & John M. Jacobsen
Regi: André Øvredal
Manusförfattare: André Øvredal
Svensk distributör: SF Video/Svensk Filmindustri
Klarar av Bechdel-testet: Uppgift saknas
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Trolljägaren Hans - Otto Jespersen Johanna - Johanna Mørck
Kalle - Tomas Alf Larsen Thomas - Glenn Erland Tosterud
Malica - Urmila Berg-Domaas Finn - Hans Morten Hansen
Veterinären Hilde - Torunn Lødemel Stokkeland Polacken - Robert Stoltenberg

Den norska regissören och manusförfattaren André Øvredal debuterade 2000 med den engelskspråkiga och amerikanskinspelade thrillern Future Murder, som aldrig slog igenom i någon högre utsträckning och mig veterligen aldrig släppts i Sverige. 10 år senare var det dags för hans andra film, som genast fick betydligt större uppmärksamhet. Låtsasdokumentären Trolljägaren handlar inte helt oväntat om troll, och filmen blev en stor succé i Norge och blev dessutom nominerad till fyra Amanda (den norska motsvarigheten till Guldbagge) för bl.a. bästa manus. I Sverige släpps filmen direkt på DVD, och här är det återigen den beprövade metoden med filmmaterial som försvunna personer lämnar efter sig; upplagd i dokumentär känsla.

De tre universitetsstudenterna Kalle, Johanna och Thomas ska som skolarbete göra en dokumentär om björnjakt i Norge, och blir fascinerad över en död björn som ingen godkänd björnjägare tagit på sig ansvaret för. Alla misstänker att det rör sig om en tjuvskytt, och de tre studenterna blir misstänksam över en skygg person vid namn Hans som de misstänker kan vara tjuvskytten. De följer med och filmar honom, men uppe i bergen inser de snabbt att det inte alls är björnar som Hans jagar. Han jagar troll, som myndigheterna i Norge vill hemlighålla för befolkningen...

Det första jag slås av när jag slår på Trolljägaren är att det känns som en ren kopia av Blair Witch Project - både prologen med upphittat filmmaterial och den skakiga handkameran där man knappt hinner se vad som händer luktar Blair Witch Project långa vägar. Men när filmen kommer igång minskar dessbättre likheterna med den filmen, och Trolljägaren lyckas att åstadkomma något förhållandevis eget och originellt. Konceptet är riktigt kul, och grundstoryn håller ihop förvånansvärt väl. Jag uppskattar att filmteamet lyckats komma med många referenser till olika sagor, och har diktat ihop en historia som relativt väl stämmer överens med nordisk folktro. För att till fullo hänga med är det nog dock en fördel att känna till norska sagor (i synnerhet Asbjørnsen och Moes folksagor) bättre än vad i alla fall undertecknad gör.

Man skulle lätt kunna tro att det här är ännu en i mängden av lågbudgetskräckfilmer med handkamera, men så är faktiskt inte fallet. Framförallt då det här absolut inte är någon rysare. Otäckt eller obehagligt blir det aldrig, utan det går inte längre än till mild spänning. Däremot är filmen periodvis riktigt rolig, med en del riktigt lyckade satiriska element. Vid några tillfällen skrattar man högt, och mellan varven är det riktigt kul. Men någon renodlad komedi är det inte, utan trots vissa roliga scener tar filmen sig själv på någorlunda stort allvar. Därför blir det aldrig särskilt flamsigt eller oseriöst, och det uppskattar jag.

Men tyvärr blir det heller aldrig alltför engagerande eller fängslande, vilket både beror på genomförandet och storyn. Ett problem är ju att troll är så uppenbart sagoinriktade, så att en film om ett sådant ämne aldrig kan kännas särskilt realistisk. Tidigare låtsasdokumentärer med "upphittat filmmaterial" såsom Blair Witch Project eller Paranormal Activity har trots allt haft fördelen att de tagit upp ämnen som det råder viss osäkerhet kring och dessutom lagt upp allt på ett trovärdigt sätt. Jag tror inte någon vågar säga med 100-procentig säkerhet att det inte finns spöken i verkligheten, men inte många skulle nog våga hävda att troll finns på riktigt. Det blir helt enkelt lite för uppdiktat i stil och känsla, och det är lite för extremt för att det ska gå att ta storyn på allvar; trots att filmteamet gör allt för att man ska göra det. Jag tycker heller inte om att den här filmen inte alls satsat på psykologisk spänning på samma sätt som exempelvis Blair Witch Project eller Paranormal Activity, utan här får vi se trollen vid ett väldigt tidigt skede. Det förtar faktiskt en del av stämningen och spänningen.

Men ett minst lika stort problem är att filmmakarna inte verkar ha bestämt sig vilken genre som filmen egentligen tillhör, och därför faller den bitvis mellan olika stolar. Det är ingen renodlad komedi, men heller ingen direkt thriller eller rysare. Och som drama håller den inte heller hela vägen. Det här är den första filmen på mycket länge där jag ärligt talat inte kan säga vilken genre det egentligen ska föreställa, och det har både för- och nackdelar. Visst är det originellt och annorlunda, men jag lyckas aldrig helt att leva mig in i filmen och den dokumentära stilen till trots känns det aldrig riktigt äkta. Jag hade visserligen trevligt medan jag såg filmen, och den fungerar hyfsat väl som en slags dramakomedi, men det blir aldrig riktigt fängslande eller berörande.

Jag hade också väntat mig att en film om troll skulle bli mer spännande och läskig än vad den faktiskt blev. Ärligt talat kändes de här trollen inte alltför farliga, utan en del av dem såg rentav ganska söta ut. Det är bara ett par scener som ens känns det minsta spännande, och det tycker jag inte vore för mycket begärt att fler scener skulle vara. Det förekommer också en del logiska luckor, då filmen faller även på sina egna begrepp. Vissa scener känns också ganska utdragna och repetitiva, och filmen känns längre än den faktiskt är. Slutet lämnar också en del övrigt att önska, och känns lite väl abrupt. Men det är absolut ingen dålig film, utan den förblir trots allt underhållande hela tiden och erbjuder en fin dokumentär stämning som trots ämnet känns någorlunda äkta. Det finns en del charm och lyckad satir, och bitvis är den riktigt rolig. Helhetsintrycket blir därför överlag positivt, fastän jag inte kan påstå att jag blev direkt överbegeistrad.

Fotot är mycket snyggt, och filmen erbjuder en hel del vackra vyer över Norge. Handkameran känns heller inte lika överdriven som det ofta brukar bli, utan håller sig överlag på en rimlig nivå så att man hinner se allt och aldrig blir illamående. Det här är ett ovanligt positivt exempel på handkamera, där konceptet med skakig handkamera har nyttjats till fördel och utan att gå till överdrift. Specialeffekterna är över förväntan, och trollen ser hyfsat verkliga ut där det inte går att se med säkerhet att det är animerat. Det är visserligen inte riktigt i nivå med stora påkostade Hollywood-produktioner, men för att vara en nordisk film som dessutom gjorts med i sammanhanget relativt liten budget så är det definitivt bättre än väntat. Skådespelarinsatserna är helt okej, och de flesta spelar förhållandevis realistiskt och naturligt. Vid några tillfällen känns det fejkat, bl.a. vid en del skrik och oro som inte låter äkta, men överlag fungerar det ganska bra.

Trolljägaren är en så annorlunda och originell film, trots det bekanta upplägget, att det är svårt att veta vad man riktigt ska tycka om den. Det är absolut ingen dålig film och visst är den sevärd, men samtidigt måste jag medge att jag blir mer imponerad av själva konceptet än av genomförandet i sig. Det hade helt enkelt kunnat bli betydligt bättre, och det känns fel att en sådan här film inte blir vare sig otäck eller spännande. Samtidigt är det dock en film jag sent kommer att glömma, men också en film jag verkligen inte vill se om. Efter många om och men väljer jag en sexa i betyg, och med det fantastiska konceptet är det en film som helt enkelt måste upplevas. Men om man tycker om den kommer nog att variera kraftigt från person till person.

DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild med proportionerna 1,78:1, och ljudet är i Dolby Digital 5.1. Bild och ljud håller relativt hög kvalitet. Filmen är textad på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen svensk text för hörselskadade. När man matar in skivan möts man av en distributörsjingel, som följs av språkvalsmeny och varningstexter. Därefter kommer man direkt till huvudmenyn, som är engelskspråkig och stillastående.

Då det gäller filmer som inte visats på bio i Sverige blir man lika förvånad varje gång det faktiskt finns något extramaterial, men till Trolljägaren finns faktiskt hela 48 minuter extramaterial. Det börjar med ett flertal bortklippta scener, som tyvärr känns ganska poänglösa och inte tillför någonting. Därefter finns några bloopers (misslyckade tagningar) och improviserade scener, som inte heller tillför särskilt mycket. Då är de förlängda scenerna betydligt bättre, som är utökade versioner av scener som finns med i filmen. Särskilt en av dessa, scenen med polacken, är väldigt rolig och hade gärna fått vara kvar i filmen.

Därefter får vi se så kallade breakdowns om hur specialeffekterna gjordes, och i synnerhet hur tre av trollen skapats. Det rör sig om bilder helt utan ljud, som varvar råskisser, grovanimationer och färdig produkt. Det är lite intressant att se, men jag hade gärna hört någon förklaring också och inte bara fått se bilder från arbetet. Därefter återfinns ett flertal minidokumentärer från produktionen av filmen, som är lite intressanta men inte tillför alltför mycket. Till sist finns också bildgallerier på foton från inspelningen och skisser på troll, som återges helt utan ljud och känns helt poänglösa. Sett till mängden erbjuder filmen verkligen väldigt mycket extramaterial, men tyvärr är det inte alltför mycket av det som finns med som verkligen är särskilt bra. Allt material har svensk text, vilket är glädjande efter att SF annars brukar vara väldigt dålig på det. Och det är välbehövligt, för norska är inte helt oproblematiskt att förstå utan text...


Recensionen skriven: 22 juli 2011

Recensionen har lästs 1684 gånger av 1018 personer, sedan den 22 juli 2011

Betyg:
Film/serie * * * * * *     
6
DVD-produktion * * * * * *      6
Snittbetyg: * * * * * *      6

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
TREA - SJUA - FEMMA - FEMMA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2017 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna