Dubbningshemsidan
Recensioner
Vi är bäst!
(Vi är bäst!)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Den svenska regissören och manusförfattaren Lukas Moodyson har blivit känd genom filmer som Fucking Åmål, Tillsammans och Lilja 4-ever, och gjorde nu senast den internationella samproduktionen Mammut som (oförtjänt) inte blivit någon större framgång. Nu är han tillbaka i Sverige igen med ungdomsdramat Vi är bäst!, som bygger på hans fru Coco Moodysons självbiografiska seriealbum Aldrig godnatt.
Året är 1982. De 13-åriga tjejerna Bobo och Klara är bästa vänner, men får i övrigt klara sig i stort sett själva. Deras föräldrar tar så lite ansvar som möjligt, och de båda tjejerna umgås till största delen med varandra. När de blir irriterade på att rockbandet Iron Fist lever om i fritidsgården med repetitioner, så att tjejerna knappt kan höra sig själva tänka, bestämmer de sig för att starta ett eget punkband på ren trots. Det faktum att punken "är död" eller att ingen av tjejerna har vare sig sångröst eller musikalisk talang spelar ingen större roll i sammanhanget. Men Bobo och Klara inser trots allt sina begränsningar, och när den djupt religiösa klasskompisen Hedvig blir utbuad under skolans konsert för att fantastiskt vackert spela klassisk musik får de en idé - de övertalar Hedvig att gå med i bandet, så att hon kan passa på att lära dem det de inte själva vet om musik.
Alla Lukas Moodysons filmer har varit mer eller mindre bra, och därför hade jag höga förväntningar inför Vi är bäst!. De förväntningarna infriades till fullo, för det här är en riktigt bra film. Det är glädjande att Lukas nu är tillbaka till att skildra ungdomar, precis som det började med Fucking Åmål - trots allt är det vid ungdomsskildringar som Lukas imponerar allra mest, och dessutom finns det i Sverige alldeles för få filmer om ungdomar. Jag misstänker dock att den här filmen inte blir lika kommersiellt framgångsrik som Lukas tidigare filmer, för trots allt är det här en lite besvärligare åldersgrupp att skildra - trots allt är det ganska stor skillnad mellan 13-åringar och 16-åringar, och det är för vuxna lite svårare att relatera till så unga personer som 13 år.
Men kommer man bara över det är det en riktigt bra och underhållande film som väntar. Det är en intressant och fascinerande handling, och det faktum att filmen till största delen är verklighetsbaserad gör ju allting ännu mer intressant. Det är också glädjande att se en film med så mångbottnade rollfigurer - särskilt bland kvinnliga rollfigurer tillhör det knappast vanligheterna. Både Bobo, Klara och Hedvig har blivit mångfacetterade och nyanserade, och alla känns helt äkta. Alla har både bra och dåliga sidor, och därför är det lätt att känna för alla vid olika tillfällen. För en gångs skull finns det heller i stort sett inga stereotypa rollfigurer överhuvudtaget, och fastän tjejernas föräldrar blivit mer endimensionella så förekommer i alla fall inga tydliga stereotyper och allting förblir naturtroget.
Man dras in i handlingen på ett effektivt sätt, och det har blivit en fängslande och realistisk film. Det är berörande och engagerande, och dessutom finns det rikligt med charm. Bitvis är det också ganska roligt, och man får skratta en del åt fyndiga repliker och kul situationer. Det blir aldrig konstlat, utan allting känns trovärdigt och realistiskt. Filmen har också en makalös stämning och en ton och atmosfär som är svårslagen. Den lyckas även att skildra tidskänslan för tidigt 1980-tal på ett utmärkt sätt.
Men storyn är ganska tunn. Egentligen händer inte särskilt mycket i Vi är bäst!, utan det rör sig om en trovärdig vardagsskildring om tonåringars tillvaro där själva känslan och stämningen är viktigare än yttre handling. På så sätt har filmen en del likheter med Farväl Falkenberg, men glädjande nog är Vi är bäst! betydligt bättre än den Guldbagge-vinnaren. Det är hela tiden stämningsfullt och tonsäkert, men jag kan ändå känna att det ibland händer lite för lite. Dessutom är det ont om riktigt minnesvärda eller vassa scener, och fastän man har trevligt hela tiden i biosalongen så saknas det här lilla extra som gör att man går och tänker på filmen länge i efterhand. Det är främst det som gör att Vi är bäst! aldrig riktigt bränner till på samma sätt som Lukas fantastiska Fucking Åmål. Jag hade också gärna velat se mer av Bobos och Klaras föräldrar, som trots allt har en tydlig relevans till handlingen men som får ett ganska begränsat utrymme och bara medverkar i ett fåtal scener.
Fotot är snyggt, och filmen har ett starkt och effektivt bildspråk. Skådespelarinsatserna är överlag riktigt bra, och jag uppskattar att det till allra största delen rör sig om förhållandevis okända skådespelare; i många fall debutanter. Det är utmärkt för trovärdigheten och filmillusionen, då man inte behöver lägga ner en massa tid på att fundera över var man tidigare sett skådespelarna; något som lätt kan distrahera en från själva filmen. Mira Barkhammar, Mira Grosin och Liv LeMoyne är alla utmärkta i de tre huvudrollerna, och spelar helt naturligt utan vare sig överspel eller konstlade manér. Det är sällan jag sett så imponerande skådespelarinsatser i en svensk film, och alla tre lär komma långt inom branschen. Anna Rydgren är också bra som Bobos mamma, och Lily Moodysson imponerar som Hedvigs lillasyster. Det största problemet med ensemblen är Jonatan Salomonsson och Alvin Strollo som Elis och Mackan, som båda två ger ett ganska konstlat och stelt intryck som inte känns naturligt.
Vi är bäst! är en stämningsfull och träffsäker tonårsskildring, som berör och engagerar trots en enkel och tunn story. Den är välgjord, trovärdig och fascinerande, fastän det egentligen inte händer mycket alls. Men tyvärr finns det inga riktigt vassa eller minnesvärda scener som ligger kvar i minnet, utan filmen känns lite mer lättförglömlig än flera av Lukas tidigare filmer. Den är riktigt bra medan man ser den, men det där lilla extra saknas som skulle kunna få filmen att bli oförglömlig. Därför stannar mitt betyg på en mycket stark sjua, men det är likväl en riktigt bra film som är väl värd att se för i stort sett alla - fast det är nog en fördel om man fortfarande kommer ihåg när man själv var 13, om man till fullo ska kunna relatera till handlingen.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 10 oktober 2013
Senast uppdaterad: 11 oktober 2013
Recensionen har lästs 3634 gånger av 2199 personer, sedan den 10 oktober 2013
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(59966)a(1587777))