Dubbningshemsidan
Recensioner
Wild
(Wild)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Pacific Crest Trail är namnet på en av världens längsta vandringsleder, som sträcker sig drygt 428 mil längs bergskedjan Sierra Nevada i västra USA - genom tre delstater, från gränsen till Kanada i norr ner till den mexikanska gränsen i söder. Trots den långa sträckan har det blivit populärt att vandra längs hela eller delar av Pacific Crest Trail. Om detta handlar den självbiografiska romanen "Wild: From Lost to Found on the Pacific Crest Trail", skriven av Cheryl Strayed (född Nyland) 2012 och som handlar om hennes vandring längs PCT sommaren 1995. Hennes memoarer har nu blivit till film, här nedkortad till bara Wild, i regi av fransk-kanadensiska Jean-Marc Vallée som nu senast blev Oscarsnominerad för The Dallas Buyers Club.
26-åriga Cheryl Strayed har haft en tuff uppväxt, med en misshandlande och sedermera frånvarande pappa. Därefter har hennes mamma dött, hon har skilt sig från sin man Paul och har på senare år varit väldigt vild med både tillfälliga förbindelser och knarkmissbruk. I ett desperat försök att bli sig själv igen och komma över alla problem har hon bestämt sig för att ensam vandra 200 mil längs Pacific Crest Trail, som hon har beräknat ska ta tre månader; detta trots att hon inte har någon erfarenhet av vare sig vandring eller camping.
På papperet låter historien inte så märkvärdig; vare sig man läst Cheryl Strayeds roman eller i likhet med undertecknad inte har det. Men jag blev positivt överraskad, då Wild visade sig vara en riktigt bra film. Den fysiska handlingen är begränsad, för det handlar trots allt om en 200 mil lång vandring; och det låter ärligt talat olidligt tråkigt vare sig man gör det i verkligheten eller ser film om det. Men det här har ändå blivit en mycket lyckad film, som tar upp intressanta ämnen och skildrar allt på ett fint sätt.
Manuset är välgjort, och lyckas att både berätta om vandringen och samtidigt om hela Cheryls uppväxt och liv hittills - detta genom en effektiv användning av fragmentariska tillbakablickar som varvas med den nutida berättelsen. Det brukar sällan fungera bra, men det här är faktiskt undantaget som bekräftar regeln. Visst kan det vid några tillfällen bli aningen för fragmentariskt, men överlag fungerar det bra då vi hela tiden får veta tillräckligt mycket för att fortsätta vara intresserad och fascinerad. Det är stämningsfullt, berörande och tänkvärt; och resultatet är ett mycket engagerande drama som håller intresset vid liv hela tiden.
Cheryl har också blivit en intressant och mångbottnad rollfigur, som känns äkta in i minsta detalj. Trots att det bygger på hennes självbiografi har filmen inte gjort den alltför vanliga fällan att närmast helgonförklara huvudrollen, utan Cheryl har fått många nyanser med både bra och dåliga sidor. Det är uppskattat och gör att allting känns äkta och trovärdigt. Utan att ha läst självbiografin kan jag förstås inte veta hur nära verkligheten som filmen kommer, men allting upplevs i alla fall realistiskt utan uppenbart konstlade inslag. Det har också blivit ett starkt och gripande drama, men samtidigt helt utan att upplevas sentimentalt. Dessutom är det en lågmäld och avskalad film, helt befriad från övertydlighet men samtidigt utan att bli rörig eller svårförståelig. Det är en svår balansgång, men jag tycker att Jean-Marc Vallée har lyckats perfekt med balansen.
Ibland blir det dock ändå lite för tunt, i och med att hela berättelsen i nutid handlar om att promenera ensam 200 mil. Mycket till spänning finns inte, och ibland tycker jag att regissören och manusförfattaren missat en gyllene möjlighet att mer skildra de fysiska problemen under vandringen - trots allt innehåller Pacific Crest Trail en del farliga eller åtminstone besvärliga partier, men av det får vi inte se så mycket som jag hade önskat. Det innebär förstås att Cheryl är den enda viktiga rollfiguren i hela filmen, och är ofta ensam; med bara tillfälliga bekantskaper som man oftast inte ens får veta namnet på. Att göra en film om en så begränsad yttre handling är en utmaning, och fastän resultatet är lyckat blir det ibland ändå lite för ensamt.
Cheryls berättarröst kan vid några tillfällen också bli lite för mycket av; men det är förstås ett svårlösligt problem i och med att man ju ändå måste förmedla vad hon tänker och känner utan konkret dialog. Jag tycker också att slutet blivit onödigt abrupt, då allting avbryts när vandringen avslutas utan någon egentlig upplösning. Jag hade gärna velat få någon form av avrundning, men i och för sig förstår jag tanken och det är skönt att slippa tillrättalagda sockersöta slut.
Fotot är utmärkt, och filmen har ett starkt bildspråk i kombination med många vackra vyer. Skådespelarinsatserna är också mycket bra. Framförallt är Reese Witherspoon fullständigt lysande i huvudrollen som Cheryl, och känns helt naturlig in i minsta detalj. Hon spelar övertygande och avskalat, och vi förstår hela tiden hur hon känner och tänker trots att inte så mycket sägs med ord. Att Reese blev nominerad till Oscar för den här rollen förvånar mig inte alls, och jag tror rentav att hon har goda vinstchanser. Laura Dern är också riktigt bra som hennes mamma. och gör vad som går av en viktig men begränsad roll som av förståeliga skäl bara syns i tillbakablickar. Även i övrigt är det lyckade skådespelare som alla gör bra ifrån sig.
Wild är överlag en mycket bra och engagerande film, som skildrar intressanta ämnen på ett finstämt och lågmält sätt. Det är ett starkt och berörande drama, men samtidigt helt utan att upplevas översentimentalt eller tillrättalagt. Någon perfekt film är det förvisso inte, och ibland upplever jag det lite för fragmentariskt då somliga av tillbakablickarna är väldigt korta. Det kan också bli lite för händelsefattigt och tunt, i och med att allting kretsar kring en enda central person och det därför sällan förekommer viktig dialog. Men det är ändå en så viktig och lyckad film, som både är tänkvärd och minnesvärd, att den bör ses av de allra flesta. I betygsväg kan något annat än en svag åtta heller inte komma på fråga, så fastän jag inte blev riktigt helt nöjd rekommenderar jag ändå alla att se filmen. Alla kommer förstås inte att hålla med mig - det är oundvikligt vid filmer med så pass begränsad yttre handling - men ingen kommer i alla fall att glömma filmen på mycket länge.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 15 januari 2015
Senast uppdaterad: 16 januari 2015
Recensionen har lästs 3439 gånger av 1808 personer, sedan den 15 januari 2015
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
8 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
8 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24069934)a(1587777))