Inlägg

[(Gnottarna)]

Bernard Bumbi, Baloo, och fladdermusen Ralff är tre roller med Jan Koldenius som jag aldrig kommer att glömma. På tal om den sistnämnda rollen, han och Anders Pontén som spelade fladdermusen Alff i samma serie (Gnottarna) är på ett sätt "återförenade" nu. 💗
(Vet att det står motsatta namn på bägge karaktärer på Wikipedia och så, men jag vill inte minnas att det var så när jag såg på serien, just saying!)

Förutom "smårädslor" som getingar och så'nt, så kan jag säga att det jag är mest rädd för är extremismen, vare sig det handlar om religion eller politik. Dessa extrema grupper människor som tvingar och hotar andra med en massa saker om man vägrar att göra det de själva kräver på en. De människorna (extremisterna) är en del av roten till all ondska i världen. 

Ja, som rubriken lyder, vad är ni rädda för?

Min egen lista:

Döden

Det enda som jag fruktar när det gäller döden är att lida precis innan man dör, om man t.ex får hjärtinfarkt eller en dödlig sjukdom som inte kan botas, eller att behöva bli ihjälmisshandlad i något spontant fall. Jag föredrar i så fall att dö snabbt och smärtfritt. (Ingen förtjänar egentligen en lång och plågsam död.)
Döden i sig är annars inget att frukta, för som man brukar säga; I slutet har ingenting någon betydelse längre.🤷�♂️

(Är 2 år sen, men whatever!)

Jag hittade Dubbningshemsidans Forum runt 2011, vill jag minnas, när jag spontant sökte info angående serien Kurage, den hariga hunden (som jag då älskade att följa). Det var först i juli 2018 som jag blev officiell medlem på forumet.

Oj, är det såpass illa alltså?

Ja, tyvärr. Jag bor ju trots allt i den moderna förorten. 🤷
(Angående lustgastuber så är det väl bara 4-5 st jag har sett, men det känns trots det som rätt många. Jag bor dessutom i ett ungdomsbostadsområde.)

Jag vill gnälla på att en massa högljudda ungdomar hänger på en boulplan precis utanför lägenhetshuset där jag bor. Skulle inte bli förvånad om de håller på med knark just nu då det stället blivit ökänt för skumraskaraffärer.

Är detsamma i mitt bostadsområde. Har dessutom funnit en jäkla massa lustgastuber liggandes på marken i området på sistone. Emellertid låter jag de ungdomarna hållas då jag ändå befinner mig inomhus de sena kvällarna. Det är nästan det man måste göra för att inte förstöra sitt rykte och själv hamna i klistret.

Hej, Daniel!
Det är helt ok. Jag vill bara önska lycka till på mötet, och hoppas att allt går bra. Jag själv begär inte någon uppdatering av sidan i nuläget.

/mvh Adam ✌

[Kung Fu Panda]

Om vi ska snacka "crushar" angående röster, så kan jag nämna att jag vanligen blivit rätt kär i Anneli Heeds stämma (som jag egentligen beundrar som dubbare/röstskådis generellt), framförallt när hon dubbat kvinnliga karaktärer som Tigrinnan i Kung Fu Panda-franchisen, Wendy i Gravity Falls, samt Spitfire i My Little Pony: Vänskap är magisk (som jag nämnt närmare dussintals gånger förut). Hon är även en superduktig sångerska, vilket har framkommit flera gånger, i synnerhet den sistnämnda.

Många andra röster i den serien har jag också varit rätt förtjust i, däribland Lina Hedlund som Twilight Sparkle, och i vissa enstaka fall även Emma Lewin Segelström som Applejack, i vilken hon inte riktigt håller högklass precis, men hon har i övriga fall en mycket fin tal- och sångröst.

Varför blandar du in mig i detta?

Ta det inte så personligt. Jag ville bara säga just det.

[Linus på linjen]

Att han både var rösten till huvudrollen i Linus på linjen och Pingu säger plötsligt en hel del om varför bägge två karaktärer lät så lika. Hur som helst så spelade Pingu en stor del av min barndom också, så det här kom ju lite som en förvåning även för mig,
...och Elios, hur tråkigt det än är att många kändisar nyligen gått bort, framförallt de som blivit äldre än 66 eller 70-80 (som Sven Melander, Olivia Newton-John och Carlo Bonomi), så kan man ju samtidigt tänka att dessa i alla fall fick leva långa liv, och förhoppningsvis lite lyckliga med för den delen.💗

Grattis till Henrik Karlsson! 
...och TrondM i efterskott!

[Trollet i parken]

Varför det...? Trollet i parken är en bra film, enligt min ringa åsikt. Och har en väldigt bra dubbning.

Men smaken är som baken, som alltid...

Jag kan ändå säga att det är Don Bluths sämsta film, utan minsta lilla tvivel. Jag kan också säga att storyn är slö då den innehåller onödigt mycket "fillers", budskapen är stora bakslag som lyder "Om du tjatar om att få det som du vill, så blir det som du vill." (Detta må kanske inte låta så illa först, men låt det verkligen sjunka in. Barn måste lära sig att de inte alltid kan få som de vill och att deras föräldrar måste jobba för att få en inkomst och därmed se till att deras barn får det bra.) och "Om du drömmer så kommer bra saker att ske" (Man kan helt enkelt inte drömma för att exempelvis få A på ett prov, eller att få en bra relation med nära och kära, eller att få ett bra jobb, utan sådant måste man göra sig förtjänt av. Tänk efter, ditt barn kan t.ex inte drömma om att få en riktig hund, för om barnet gör det så blir hen besviken om hen inte får någon sådan i slutändan.).
Kort sagt är filmen hemskt skriven, det finns ingen effektiv moral, och filmen är vid många punkter förvirrande.
Jag vet att jag kom lite off-topic, men allt jag vill ha sagt med detta är enbart för att ge Daniel en inblick i varför folk inte gillar filmen (eller rättare sagt, varför filmen inte fungerar i sin helhet).
Just saying.✌✌

[Historieätarna]

Jag hade den här dagen lite på känn den senaste tiden.😔
Själv minns jag honom mest från programmet Historieätarna (lett av Erik Haag och Lotta Lundgren, som vi alla vet).

[Sagostigen]

Appro på nostalgi, någon som känner till, eller kommer ihåg Sagostigen? Gick den för första, och senaste gången runt typ 20 år sedan med familjen. På senare tid har jag havat en enorm längtan till att gå den igen. Huvudproblemet är bara att det är en bra bit att åka för en som bor i Stockholms län (och jag har dessvärre inte heller någon bil eller körkort).

Originalet från 1988! Inget snack om saken!
Den mörka och sorgliga, men ändå balanserade tonen i första filmen är bara det som gör filmen så perfekt lämplig att visa för barn.
Det är bäst för barn redan i tidig ålder att komma i kontakt med sina känslor genom en reflektion av den riktiga världen, vilket är just det som filmen utför med sin ton, sitt budskap, sina karaktärer och sin handling. Jag var faktiskt en av dem som lärde mig mycket om detta tack vare att jag fick se filmen redan som liten.

Många av de efterföljande filmerna i serien har långt ifrån samma effekt och känsla, vilket är just vad som sänker dem, till skillnad från allt det som ettan lyckades med i sin helhet. Det blev dessutom helt uppenbart för varje uppföljare som kom att de med tiden slutade helt med att bry sig om karaktärsutveckling, eller grundliga moraler.

Vissa kanske anser att jag uttrycker mig lite rått, men jag är egentligen bara ärlig.