Färgläggning (Colorization)

[Steffan Rudvall]

Vad tycker ni om färgläggning/colorization av gamla svartvita verk? Både Warner Bros. och Disney har ju färglagt vissa av deras gamla kortfilmer med varierande resultat...

Själv föredrar jag det svartvita originalen eftersom att det är så skaparna har föreställt sig att det ska se ut men har ingenting emot färglagda versioner bara man får välja att se originalversionen.

Om ni vill jämföra...

Warner har försökt flera gånger till och med...

[Lillefot]

Själv tycker jag att det kan vara intressant att se försök till färgläggning, med hur de som har jobbat med det har tolkat och bestämt sig för vilka färger som ska användas. Det beror troligen på att jag växte upp med de färglagda versionerna av vissa kortfilmer (exempelvis Shanghaied).

Jag håller dock med dig om att de ska vara ett komplement till de svartvita originalen, och inte ersätta dem.

[Will Siv]

[Will Siv]

Kanske inte en "färgläggning" av originalet, men dom gjorde om filmen för att få den i färg.

[Will Siv]

Hoppa till 54:10

[Anders M Olsson]

Hoppa till 54:10

Väldigt intressant dokumentär, men kanske lite väl detaljerad när det gäller hur vartenda saknat avsnitt kom till rätta. Det blir så mycket information att det är svårt att hänga med i alla turerna.

När det gäller färgläggningen handlar det dock inte till största delen om det som Steffan initialt tar upp i den här tråden, nämligen färgläggning av äldre svartvita filmer. Det här är avsnitt av Doctor Who som faktiskt är inspelade i färg, men där problemet gäller att restaurera avsnitten med de rätta och ursprungliga färgerna. Det bästa materialet kanske bara finns bevarat på svartvit 16mm film, och så får man utvinna färgerna från andra källor. Inget enkelt uppdrag, men när det lyckas förmodar jag att resultatet blir väldigt mycket bättre än att färglägga gamla svartvita filmer, där man bara kan gissa sig till hur färgerna ska vara.

Annars tror jag aldrig att jag har sett en färglagd svartvit film där resultatet ens har påmint om riktig färgfilm. Det blir liksom platt och livlöst. De svartvita originalversionerna känns mycket mera livfulla. I Steffans exempel på en Porky Pig-film tycker jag att den svartvita ser oerhört mycket bättre ut än de färglagda. Men så är den förstås betydligt skarpare än de suddiga färgversionerna. Möjligen hade de färglagda kommit bättre till sin rätt om de hade varit lika skarpa som den svartvita.

[Will Siv]

Väldigt intressant dokumentär, men kanske lite väl detaljerad när det gäller hur vartenda saknat avsnitt kom till rätta. Det blir så mycket information att det är svårt att hänga med i alla turerna.

När det gäller färgläggningen handlar det dock inte till största delen om det som Steffan initialt tar upp i den här tråden, nämligen färgläggning av äldre svartvita filmer. Det här är avsnitt av Doctor Who som faktiskt är inspelade i färg, men där problemet gäller att restaurera avsnitten med de rätta och ursprungliga färgerna. Det bästa materialet kanske bara finns bevarat på svartvit 16mm film, och så får man utvinna färgerna från andra källor. Inget enkelt uppdrag, men när det lyckas förmodar jag att resultatet blir väldigt mycket bättre än att färglägga gamla svartvita filmer, där man bara kan gissa sig till hur färgerna ska vara.

Annars tror jag aldrig att jag har sett en färglagd svartvit film där resultatet ens har påmint om riktig färgfilm. Det blir liksom platt och livlöst. De svartvita originalversionerna känns mycket mera livfulla. I Steffans exempel på en Porky Pig-film tycker jag att den svartvita ser oerhört mycket bättre ut än de färglagda. Men så är den förstås betydligt skarpare än de suddiga färgversionerna. Möjligen hade de färglagda kommit bättre till sin rätt om de hade varit lika skarpa som den svartvita.

Videon är egentligen 3 videos sammansatt.

btw; du behöver inte upprepa allt han redan förklarar i videon 


Det finns nyare exempel som ser mycket bättre ut (som Peter Jacksons dokumänter "They Shall Not Grow Old")

Om jag förstått rätt är problemet att svartvita (eller monokroma) bilder är för mörka och obalanserade för att färgerna ska passa, men en del är tillräckligt ljusa och ser bra ut med färg, som den här bilden av Olympic eller Titanic:

TITANIC (1912) - Page 2 - NitrateVille.com

[Steffan Rudvall]

I Steffans exempel på en Porky Pig-film tycker jag att den svartvita ser oerhört mycket bättre ut än de färglagda. Men så är den förstås betydligt skarpare än de suddiga färgversionerna. Möjligen hade de färglagda kommit bättre till sin rätt om de hade varit lika skarpa som den svartvita.

Möjligtvis det senare försöken från 90-talet men färgläggningarna från 1968 av diverse Warner Brothers kortfilmer är väldigt dåligt gjorda. Man skickade helt enkelt över kortfilmerna till Sydkorea och så fick de kalkera över de svartvita filmerna men för att spara pengar bara varannan bildruta. Sen är färgvalen i den färgläggningen också väldigt konstiga som ni ser är Daffy brun med gult "halsband".

[Anders M Olsson]

Om jag förstått rätt är problemet att svartvita (eller monokroma) bilder är för mörka och obalanserade för att färgerna ska passa, men en del är tillräckligt ljusa och ser bra ut med färg, som den här bilden av Olympic eller Titanic:

TITANIC (1912) - Page 2 - NitrateVille.com

Jag tycker egentligen inte att bilden på Titanic ser ut som något riktigt färgfoto.

När det gäller Doctor Who är väl säsongerna 1-6 inspelade i svartvitt, så i den mån sådana avsnitt dyker upp i färg måste de vara konstgjort färglagda. Men fr.o.m. säsong 7 är de inspelade i färg, så då handlar det i de flesta fallen om att försöka återskapa de riktiga färgerna.

Ett problem med konstgjord färgläggning (det finns säkert flera) tror jag har att göra med att man använder en för liten palett och lägger stora ytor i samma färg trots att den i verkligheten skulle ha varierat över ytan. T.ex. är det inte ovanligt att man ger alla ansikten samma färg, trots att hudfärgen kan variera ganska mycket från person till person, och t.o.m. inom samma ansikte (rosiga kinder, röda öron etc.).