Forumnyheter:

Efter uppgradering av forumprogramvaran saknas vissa äldre bifogade filer just nu. Vi beklagar detta och arbetar med att lösa problemet.

Huvudmeny

Vilken av Landet För Längesedan filmerna tycker ni bäst om?

Startat av Disneyfantasten, 30 juli 2022 kl. 17:18:05

Föregående ämne - Nästa ämne

0 Medlemmar och 1 gäst tittar på detta ämne.

Vilken av Landet För Längesedan filmerna tycker ni bäst om?

Landet För Längesedan (1988)
8 (100%)
Landet För Längesedan 2 Äventyret i Den Förbjudna Dalen (1994)
0 (0%)
Landet För Längesedan 3 Jakten På Det Försvunna Vattnet (1995)
0 (0%)
Landet För Längesedan 4 Färden Till Dimmornas Land (1996)
0 (0%)
Landet För Längesedan 5 Den Mystiska Ön (1997)
0 (0%)
Landet För Längesedan 6 Hemligheten Bakom Saurusberget (1998)
0 (0%)
Landet För Längesedan 7 Jakten På Himlastenen (2000)
0 (0%)
Landet För Längesedan 8 När Isen Kom (2001)
0 (0%)
Landet För Längesedan 9 Resan Till Det Stora Havet (2002)
0 (0%)
Landet För Längesedan 10 Den Stora Utvandringen (2003)
0 (0%)
Landet För Längesedan 11 Minisauriernas Intåg (2004)
0 (0%)
Landet För Längesedan 12 Flygarnas Dag (2006)
0 (0%)
Landet För Längesedan 13 Visdomens Vänner (2007)
0 (0%)
Landet För Längesedan 14 De Modigas Resa (2016)
0 (0%)

Antal personer som röstat: 8

Disneyfantasten

Hittade ingen tråd om detta.

Jag tänkte tillägna denna tråd våran ganska nya medlem Lillefot.

Jag har hittills sett alla filmer utom 11 och 14.

Jag är lite kluven, å ena sidan är första filmen mörk och otäck och sorglig men ändå både väldigt välgjord och sevärd, men å andra sidan är uppföljarna något mer barnriktade (om än fortfarande sebara och relativt välgjorda om än inte lika bra som första filmen trots att de har fler sånger)

Men om jag tvunget ska välja så får nog även jag säga första filmen, då det syns lång väg att första filmen är mer påkostad och fått ta tid medans uppföljarna säkerligen gjordes i all hast med avsevärt lägre budget.

Lillefot

#1
Vad omtänktsamt av dig Disneyfantasten, jag rodnar nästan över tributen.  :) :-[

I alla fall, mitt svar är detsamma som dig. Den första filmen är den bästa med sin vackra och detaljerade animation, samt att Don Bluth inte var rädd för att göra den otäck/sorgsen när det passade (som scenerna med Vasstand t. ex). Den lyckas även få in drag av social commentary med dinosauriernas racism (som när Ceras pappa säger "Trehorniga leker aldrig med långhalsar"), utan att det känns malplacerat.

Är det någon kritik jag kan ge är att stundvis är klippningen klumpig, vilket är på grund av att den redigerades hårt innan släppdatum. Speciellt när Lillefot springer till undsättning hos vännerna i oljeskön och under slutscenerna märks det tydligt. Men utöver det är det en film som håller väl än idag, och kan ses om när som helst med samma känslomässiga påverkan.

-------

När det kommer till uppföljarna tycker jag så här, ingen av de är lika bra som den första och tonerna är annorlunda. De flesta är dock helt ok och sevärda filmer, med bra skådespel och sånger som kanske är lite väl barnsliga ibland, men har sin charm och passar in i respektive films handling. Flera av gästkaraktärerna höjer också intrycket och går att tycka om, och jämfört med många andra Direct-To-Video filmer känns uppföljarna som i alla fall något genomtänkta.

Det är bara film 11 och 13 som jag inte är så förtjust i. Den förstnämnda tycker jag är lite väl absurd i premissen (med de små långhalsarna och att den stora dalens invånares jakt på de påminner lite väl mycket om en häxjakt), och den sistnämnda är alldeles för barnslig även för målgruppen. Dels för att Lillefot börjar bete sig som en viktigpetter och moralpolis, samt gulmagarna som jag redan sagt varför de är så irriterande. De tar milasteg över gränsen när dumhet är roligt och bara blir dåligt.

Om det blir topp 5 över uppföljarna, så är den här min personliga:

1. 10 (Lillefot möter sin försvunna pappa, och därmed knyts en lös tråd ihop)
2. 7 (Pterano och hans dynamik med huvudkaraktärerna är så bra)
3. 5 (Dels för att vi får återse Chomper och färgvalet för scenerna)
4. 3 (Den jag har störst minnen av från barndomen, samt ett budskap om mobbning med Hip och hans vänner och hur den kan uppstå)
5. 8 (Tar upp frågor som familjetillhörighet, och Kvacki får handskas med egna frågor och utmaningar)
Om jag är en Apatosaurs.
Hur kan jag då vara här i Cenozoiska eran?
Kloning, teleportering, eller tur?
I alla fall, ni får ha en dino till äran

Adam

Originalet från 1988! Inget snack om saken!
Den mörka och sorgliga, men ändå balanserade tonen i första filmen är bara det som gör filmen så perfekt lämplig att visa för barn.
Det är bäst för barn redan i tidig ålder att komma i kontakt med sina känslor genom en reflektion av den riktiga världen, vilket är just det som filmen utför med sin ton, sitt budskap, sina karaktärer och sin handling. Jag var faktiskt en av dem som lärde mig mycket om detta tack vare att jag fick se filmen redan som liten.

Många av de efterföljande filmerna i serien har långt ifrån samma effekt och känsla, vilket är just vad som sänker dem, till skillnad från allt det som ettan lyckades med i sin helhet. Det blev dessutom helt uppenbart för varje uppföljare som kom att de med tiden slutade helt med att bry sig om karaktärsutveckling, eller grundliga moraler.

Vissa kanske anser att jag uttrycker mig lite rått, men jag är egentligen bara ärlig.
Glöm inte att tänka smart och kritiskt.
✌🤘

Skokaka

Som alla andra så tycker jag att den första filmen är helt klart bäst. Den har ju mer känsla och allt det där, så jag behöver nog inte förklara allt. Ärligt talat så såg jag filmen för första gången när den gick på TV i min barndom, och det var ett mästerverk. Jag såg faktiskt uppföljarna innan den, dock...

Men uppföljarna är inte så dåliga som folk säger, i min åsikt. Jag brukade faktiskt se 2-4 mycket som barn, och den femte har jag sett i skolan som barn och tyckte om den också. Jag är ju inte kräsen, så jag brukar tycka om en massa saker. Jag har för mig att jag såg den sjätte filmen på TV också, då jag har hört att det är den med två små trehorningar som är släkt med Cera. Minns inte mycket av den, dock...

Av uppföljarna så är nog den andra filmen min favorit. Jag tycker faktiskt att den var en bra start för uppföljarna. Chomper är ju också med för första gången här. Och äggtjuvarna Ozzy och Strut (Jag tror att dom är velociraptorer, men så säker är jag inte) är underhållande skurkar som lyckas att vara hotfulla och roliga på samma gång. Trodde först att Johan Ulvesson och Peter Sjöquist gjorde rösterna till dom, men sen kom jag ihåg att Ozzy låter som Plankton, så det är mycket riktigt Mattias Knave. Och Staffan Hallerstam var ju Strut, men samma sak som med rösterna i en av dubbningarna av Tom och Jerry så trodde jag att det var Peter Sjöquist, tycker att Staffan låter som honom med den typen av röst... Tycker också att Gunnar Ernblad vore bra som Ozzy, enligt mig. Men i hela fall, den här filmen har också lite känsla, inte riktigt lika mycket som den första filmen, men det var sorgligt när Chomper inte ville lämna Lillefot i slutet. Så jag antar att det är nog därför jag tycker mest om tvåan av uppföljarna.

I den tredje så kan man relatera med huvudfigurerna, då de har problem med mobbare. Det kanske känns först som att meddelandet är att man ska vara vänner med sina mobbare, vilket är ett hemskt moral. Men så är det inte alls. Det är nog att mobbare ska egentligen behandla andra som sina vänner och inte vara mobbare alls. Förresten, anledningen till att Hyp är en mobbare var väl för att han har en så sträng pappa? Jag kommer nog inte ihåg varför, men i hela fall. Han vill nog känna sig stark och ge sig på de som är mindre än honom på grund av detta. Och Hyps vänner är vad man väl kan kalla för "yes men" då de hänger med honom eftersom mobbare har inget bättre för sig. Det var bra att de ändrades i slutet av filmen och blev vänner med Lillefot och hans vänner. Jag gillar också att Cera ser Lillefot som en vän, då hennes pappa var just för dominant i denna. Jag tror att detta var hur handlingen gick, dock...

I den fjärde, även om Lillefots röst lät konstig i denna, så var denna ganska bra. Lillefot träffar på en annan ung långhals och precis som den andra filmen har denna en duo med skurkar som är underhållande. Förresten så talar Tagg för första gången, vilket var överraskande. Undrar vem som dubbade honom här?

Och den femte, det var fint att se Chomper återvända, men också undrar jag hur han började tala. Jag såg faktiskt serien innan denna filmen, och reagerade på att han talade. Jag är osäker på om karaktärerna reagerade också när han talade eller om Chomper förklarade hur han lärde sig? Jag tycker också det var roligt att Chompers föräldrar faktiskt talar och text översätter vad de säger. ;D Jag kunde förklara mer, men jag minns kanske inte mycket...

Men i hela fall, jag har nog inte sett de andra uppföljarna (förutom den sjätte, som sagt...) så jag kan inte säga vad jag tycker, direkt. Några av de slår jag vad om är också bra, i hela fall. Men jag undrar hur en massa uppföljare har låtits att göras? I hela fall, där har ni mitt svar...

Disneyfantasten

Citat från: Skokaka skrivet 30 november 2022 kl. 14:12:49Som alla andra så tycker jag att den första filmen är helt klart bäst. Den har ju mer känsla och allt det där, så jag behöver nog inte förklara allt. Ärligt talat så såg jag filmen för första gången när den gick på TV i min barndom, och det var ett mästerverk. Jag såg faktiskt uppföljarna innan den, dock...

Men uppföljarna är inte så dåliga som folk säger, i min åsikt. Jag brukade faktiskt se 2-4 mycket som barn, och den femte har jag sett i skolan som barn och tyckte om den också. Jag är ju inte kräsen, så jag brukar tycka om en massa saker. Jag har för mig att jag såg den sjätte filmen på TV också, då jag har hört att det är den med två små trehorningar som är släkt med Cera. Minns inte mycket av den, dock...

Av uppföljarna så är nog den andra filmen min favorit. Jag tycker faktiskt att den var en bra start för uppföljarna. Chomper är ju också med för första gången här. Och äggtjuvarna Ozzy och Strut (Jag tror att dom är velociraptorer, men så säker är jag inte) är underhållande skurkar som lyckas att vara hotfulla och roliga på samma gång. Trodde först att Johan Ulvesson och Peter Sjöquist gjorde rösterna till dom, men sen kom jag ihåg att Ozzy låter som Plankton, så det är mycket riktigt Mattias Knave. Och Staffan Hallerstam var ju Strut, men samma sak som med rösterna i en av dubbningarna av Tom och Jerry så trodde jag att det var Peter Sjöquist, tycker att Staffan låter som honom med den typen av röst... Tycker också att Gunnar Ernblad vore bra som Ozzy, enligt mig. Men i hela fall, den här filmen har också lite känsla, inte riktigt lika mycket som den första filmen, men det var sorgligt när Chomper inte ville lämna Lillefot i slutet. Så jag antar att det är nog därför jag tycker mest om tvåan av uppföljarna.

I den tredje så kan man relatera med huvudfigurerna, då de har problem med mobbare. Det kanske känns först som att meddelandet är att man ska vara vänner med sina mobbare, vilket är ett hemskt moral. Men så är det inte alls. Det är nog att mobbare ska egentligen behandla andra som sina vänner och inte vara mobbare alls. Förresten, anledningen till att Hyp är en mobbare var väl för att han har en så sträng pappa? Jag kommer nog inte ihåg varför, men i hela fall. Han vill nog känna sig stark och ge sig på de som är mindre än honom på grund av detta. Och Hyps vänner är vad man väl kan kalla för "yes men" då de hänger med honom eftersom mobbare har inget bättre för sig. Det var bra att de ändrades i slutet av filmen och blev vänner med Lillefot och hans vänner. Jag gillar också att Cera ser Lillefot som en vän, då hennes pappa var just för dominant i denna. Jag tror att detta var hur handlingen gick, dock...

I den fjärde, även om Lillefots röst lät konstig i denna, så var denna ganska bra. Lillefot träffar på en annan ung långhals och precis som den andra filmen har denna en duo med skurkar som är underhållande. Förresten så talar Tagg för första gången, vilket var överraskande. Undrar vem som dubbade honom här?

Och den femte, det var fint att se Chomper återvända, men också undrar jag hur han började tala. Jag såg faktiskt serien innan denna filmen, och reagerade på att han talade. Jag är osäker på om karaktärerna reagerade också när han talade eller om Chomper förklarade hur han lärde sig? Jag tycker också det var roligt att Chompers föräldrar faktiskt talar och text översätter vad de säger. ;D Jag kunde förklara mer, men jag minns kanske inte mycket...

Men i hela fall, jag har nog inte sett de andra uppföljarna (förutom den sjätte, som sagt...) så jag kan inte säga vad jag tycker, direkt. Några av de slår jag vad om är också bra, i hela fall. Men jag undrar hur en massa uppföljare har låtits att göras? I hela fall, där har ni mitt svar...
Liksom du såg jag också uppföljarna innan första filmen, hade första filmen inspelad från TV, uppföljarna hyrde vi ibland.