Filmen har för övrigt nyligen getts ut på DVD och Blu-ray i Spanien, men inte av Disney. I Spanien har filmen alldeles nyligen blivit public domain enligt spansk lag. Det lär vara samma version som finns på Internet Archive. Vet inte om de har gjort någon överenskommelse med Notelu som har restaurerat filmen ideellt, eller om de helt sonika har knyckt Notelus arbete.
Nu har jag fått den spanska Blu-Ray-utgåvan av
Sången om Södern, som jag beställt från spanska Amazon, och mycket riktigt verkar det vara samma version som
Notelus projekt på Archive.org - både bild, ljud och undertexter är såvitt jag kan avgöra identiska.
Det är en väldigt enkel men funktionell Blu-Ray-utgåva - stillastående menyer och inget bonusmaterial alls. Det finns ljudspår på europeisk spanska, latinamerikansk spanska, engelska, tyska, franska och italienska; samt textning på spanska och engelska. Menyerna är bara på spanska.
Det mest anmärkningsvärda är kanske att det varken på omslag, skivetikett eller skivinnehåll står utsatt vem distributören är som faktiskt har gett ut Blu-Ray-utgåvan. Ingenstans står vare sig något företagsnamn eller ens någon privatpersons namn, och det finns inte ens någon distributörsjingel på skivan; utan direkt efter spanskspråkiga varningstexter kommer man till huvudmenyn. Vad menas egentligen med det...? Även om själva videon är lånad/använd från Notelus restaurering, så måste ju någon trots allt ha stått för menydesign, Blu-Ray-authoring, mastring och pressning...?

Man kan ju tycka att det måste vara en fördel om Amazon och andra butiker vet vilket företag som de faktiskt ska köpa in Blu-Ray-filmen från...

För övrigt måste jag säga att jag inte är speciellt förtjust i den engelska textningen från Notelus projekt, som är alldeles för bokstavligt nedskriven. Restaureringen av bild och ljud är mycket imponerande gjort, men den engelska texten tillhör inte projektets starkaste punkter. Att i skriven form använda "dem" istället för "them", "dat" istället för "that", "de" istället för "the", "dey" istället för "they", o.s.v. gör texten tung och svårläslig... I muntlig form går det bra att använda sådant talspråk, men att skriva ner talspråk i textningen bokstavligt exakt så som det har uttalats är inte så lyckat - texten blir tämligen grötig, svårläst och svårbegriplig...

Jag hade föredragit en mer traditionell engelsk text, där man omvandlat det värsta talspråket till lite mer normal skriven engelska.
Sen hade det förstås varit ännu bättre med svensk text till filmen, men det är en annan femma...