Forumnyheter:

Då forumet använder sig av databasen Stop Forum Spam för att blockera kända spammare finns det en liten risk att oskyldiga drabbas av detta, som råkar ha samma IP-adress som kända spammare har haft. Om du är en av dem och inte lyckas att skriva inlägg på forumet, följ denna länk för att ta bort blockeringen, eller skicka e-post till med din IP-adress.

Huvudmeny

Sorgliga filmer

Startat av Experten, 4 juli 2013 kl. 13:53:59

Föregående ämne - Nästa ämne

0 Medlemmar och 1 gäst tittar på detta ämne.

Lilla My

Har väldigt lätt för att gråta, men bara för att jag gråter betyder det inte att jag tycker det är över-sorgligt.

Den film jag gråtit mest till nu på senaste tiden är The Silent Voice / Koe no Katachi. En anime-film som handlar om mobbning och självkänsla. Den fick mig att gråta vid ett par tillfällen, men det fanns två tillfällen då jag satt och hulkade och nästan var tvungen att stänga av för det gjorde så ont att se. Mycket tack vare hon som röstskådespelar en av huvudpersonerna, som är döv. Hennes röst skär rakt in i hjärtat på mig...

För er som är intresserade, dock kan vissa scener i klippet räknas som spoilers och det blir en annan känsla när man följt karaktärerna genom hela filmen. Jag rekommenderar filmen verkligen, hela  ligger ute på Youtube både med engelsk tal och text (föredrar den textade dock, mest p.g.a. Shoko's röstskådespelare :-* ).

Scenen som fick mig att gråta som ett barn ( FYI; hon försöker säga "förlåt", om och om igen. ):
https://youtu.be/43jPLg8l_y8?t=126

TrondM

Filmen The Champ fra 1979 er den tristeste filmen noensinne.

Elios

Utan av att avslöja allt för mycket så är ju Avengers: Endgame sorglig på sitt vis.
Även med Star Wars: Rogue One är ju en sorglig historia i sig.  :-[

TecknatÄlskare

En sorglig film är ju helt klart Lejonkungen.

Men en riktigt sorglig film är ju Hachiko!!!

Soscla

Citat från: Lilla My skrivet 17 april 2019 kl. 18:41:38
Har väldigt lätt för att gråta, men bara för att jag gråter betyder det inte att jag tycker det är över-sorgligt.

Den film jag gråtit mest till nu på senaste tiden är The Silent Voice / Koe no Katachi. En anime-film som handlar om mobbning och självkänsla. Den fick mig att gråta vid ett par tillfällen, men det fanns två tillfällen då jag satt och hulkade och nästan var tvungen att stänga av för det gjorde så ont att se. Mycket tack vare hon som röstskådespelar en av huvudpersonerna, som är döv. Hennes röst skär rakt in i hjärtat på mig...

För er som är intresserade, dock kan vissa scener i klippet räknas som spoilers och det blir en annan känsla när man följt karaktärerna genom hela filmen. Jag rekommenderar filmen verkligen, hela  ligger ute på Youtube både med engelsk tal och text (föredrar den textade dock, mest p.g.a. Shoko's röstskådespelare :-* ).

Scenen som fick mig att gråta som ett barn ( FYI; hon försöker säga "förlåt", om och om igen. ):
https://youtu.be/43jPLg8l_y8?t=126

Nej fy fan för A Silent Voice! Jag visste ju att den skulle handla om mobbning men det var så VÄLDIGT mycket mobbning. Jag mådde nästan lite illa. Sjukt bra, ja! Sjukt jobbig ja!
It's so fluffy I'm gonna die!

Elios

Citat från: Erik Dahlberg skrivet 25 november 2019 kl. 15:46:11
VARNING: Om ni inte har sett filmen än så klicka INTE på länken

Denna scen från The Hunger Games är ju också sjukt sorglig :'( :'(

https://www.youtube.com/watch?v=do1smOv8rf4

Jo den minns man ju. Men föga förvånad då det är Hungerspelen vi talar om.
För övrigt tycker jag att den första är den enda som riktigt tilltalar mig.  ::)

E

Jag såg precis Fyren mellan haven med bland annat Alicia Vikander. Och jag grät faktiskt litegrann :'(

Elios

Citat från: Erik Dahlberg skrivet 20 januari 2020 kl. 18:34:29
Jag såg precis Fyren mellan haven med bland annat Alicia Vikander. Och jag grät faktiskt litegrann :'(

Men du bör även se Manchester By The Sea den är nästan ännu sorgligare.  :-[

gstone

Det är soligt i Gandhi(1982) när England förlorar Indien! :'( :'(
[[George]]
I care about many things-

[[Dot]]
Things-not people.

[[George]]
People, too. I cannot divide my feelings up as neatly as you,
and I am not hiding behind my canvas-I am living in it.

Lillefot

#54
Ursäkta för bumpen, men:

Landet för Längesedan kommer på tanke (jag vet, stor överraskning). Det kvittar hur många gånger jag än ser om den, när
Spoiler
Lillefots mamma dör efter att hon beskyddat honom och Cera från Vasstand
[close]
så kommer alltid tårarna.

Men det är det som Don Bluths filmer är väldigt bra på generellt sett, de framkallar många känslor inom dig som tittare.

En annan film som jag anser är sorgsen, på sätt och vis är Christopher Nolans Interstellar. Premissen först främst har huvudkaraktären lämna sina barn, för att hitta en potentiellt ny planet för mänskligheten. Man ser hur det utvecklas en konflikt mellan dottern och sonen medans han är borta, vilket spelar stor roll då tiden går i en helt annan hastighet där han befinner sig. Slutscenen dock, där han
Spoiler
möter sin dotter igen efter cirka 60-70 motsvarande år på jorden och då hon har blivit gammal...
[close]
där bröt jag ihop helt och hållet när jag såg filmen på bio. Det var både lyckogivande och smärtsamt på samma gång.
Om jag är en Apatosaurs.
Hur kan jag då vara här i Cenozoiska eran?
Kloning, teleportering, eller tur?
I alla fall, ni får ha en dino till äran

moviefan

Har ni sett Pojken i randig pyjamas ? Den är mycket bra, men sorglig.  

MOA

Dot & Kängurun har ett sorgligt slut

gstone

När Marnie var där är väldigt sorglig 😭😭😭🥺
[[George]]
I care about many things-

[[Dot]]
Things-not people.

[[George]]
People, too. I cannot divide my feelings up as neatly as you,
and I am not hiding behind my canvas-I am living in it.