En kanon är en sammanställning av många olika ting som är av värde och bör uppskattas av gemene man.
Ett syfte för en kanon är att bevara det som annars skulle ha gått förlorat, vilket är bra för dubbning med tanke på hur utsatt det är, då det är likt skådespeleri en del av svensk konstform (som dock inte är helt erkänt så vitt jag vet).
Efter 90-talet ser man en tendens där kvalitén på dubbningarna höjs markant generellt, vilket illustrares bäst genom Disneys klassiker långfilmer. Det får svensk dubbningsidentitet förstärks. Sverige för en central roll i dubbningsklimatet och inte bara är till för utfyllnad.
Problemet är att många av de verk som finns i titlar för andra kanons, som i litteratur, har överlevt flera generationer och fått status som klassiker och kulturarv. Röstskådespeleri och dubbning är så pass nytt att det kan vara svårt att precisera dubbningarna, framförallt när det inte finns någon auktoritet eller styrelse som bedömer kvaltén på dubbningar (förutom möjligtvis Dubbningshemsidans webbmaster).
Mina frågor till er alla är de här:
Tycker ni att det bör finnas en kanon för dubbning (inklusive all annan form av röstskådespeleri, som röstinspelning osv, likt skådespeleri) och har ni några synpunkter på vilka dubbningar som universellt kan uppskattas?
Vad identifierar svensk dubbningsidentitet enligt er? Många har nog Disneys dubbningar i tankarna, men andra dubbningar som bör lyftas fram, och i meningen kanske är snäppet bättre, är dubbningarna för Amblimation (nuvarande Dreamworks), enskilda filmer, spel och tv-serier (t.ex tv-serien för Pippi Långstrump), och i viss mån även dubbningarna för japanska serier, såsom Pokémon, Yu-Gi-Oh med flera.