Forumnyheter:

Möjlighet för gäster att skriva inlägg har länge varit avstängt på grund av missbruk och spam, men i och med den nya forumprogramvaran är det nu påslaget igen. Se till att inte missbruka detta, för då kan det behöva stängas av igen.

Huvudmeny

Skriv svar

Meddelandet har följande fel som måste rättas till innan du kan fortsätta:
Varning: Det har inte skrivits nya inlägg i detta ämne på 120 dagar.
Om du inte är säker på att du faktiskt vill svara i det här ämnet, så bör du överväga att istället starta ett nytt ämne.
Begränsningar: 10 per inlägg (10 återstår), Maximal total storlek 13,67 MB, maximal storlek per fil 13,67 MB
Kryssa av de bifogade filer du inte längre vill bifoga
Klicka eller dra filer hit för att bifoga dem.
Andra tillval
Verifiering:
Lämna detta fält tomt:
Skriv in bokstäverna som syns på bilden
Lyssna på bokstäverna muntligt / Begär en ny bild

Skriv in bokstäverna som syns på bilden:
Vad heter Norges huvudstad?:
Kortkommandon: ALT+S för att skicka/posta eller ALT+P för att förhandsgranska

Ämnessammanfattning

Skrivet av MOA
 - 15 oktober 2022 kl. 10:18:01
För 13 år sen var vi på ett sommarställe i Nynäshamn. Vi hade plockat smultron en dag och en annan dag sa jag till Farsan att jag skulle gå till stranden som inte var så långt borta. Jag gick faktiskt tillbaks till smultronstället, Farsan blev orolig för att jag hade drunknat. Han hade också sett i tidningen att en psykiskt störd person i närheten hade kidnappat ett barn in i sin bil. Han gick ut för att leta och hittade mig oskadd.
Skrivet av Lillefot
 - 15 oktober 2022 kl. 00:45:39
Det var en gång efter ett gympapass på gymnasiet, under höstterminen 2013.

Jag brukade få åka buss med de andra delatagarna fram till en gympasal som låg i Berga, i Linköping. Efter varje pass åkte vi tillbaks till skolan, där jag blev hämtad av färdtjänst (min familj bodde på landet, 3 mil bort från stan).

En dag så glömdes jag bort av lärarna, när jag satt och väntade utanför. Flera minuter satt jag kvar, utan att det var någon som kom och sa till att vi skulle åka hem.

Till slut tröttnade jag, och tänkte gå först tillbaks på egen hand. Men i Berga finns det väldigt få gångvägar, så det gick inte. Jag fick åka bussen in då jag hade samma år fått ett busskort för skolresor, och den enda som gick dit fram till närmaste hållplatsen från skolan tog minst en timme.

Och under hela tiden försökte mina föräldrar ta kontakt med mig. Jag som dock skämdes mycket då valde att inte svara på deras SMS, och det gjorde inte saken bättre som ni kanske kan förutse.

Det hela löste sig till slut, min Pappa kunde till slut hämta mig vid skolan igen. Men det var ingen särskilt kul kväll det.
Skrivet av Steffan Rudvall
 - 15 oktober 2022 kl. 00:07:19
Citat från: Zebastian skrivet 15 oktober 2022 kl. 00:03:02Du borde skriva det i mitt nya tråd.

Det hände en incident på en av mina lektioner idag, en elev blev på skämt "utputtad" genom fönstret av sina klasskamrater. Det är så att musiksalen ligger på första våningen, och har fönstrena ut mot innergården så dessa fönster kan upplevas mer som dörrar.

När jag återvänt till själva musiksalen märkte jag att eleven var borta, jag frågade då klasskamraterna var eleven tagit vägen. De sa att man hade skämtat vid fönstret och att de stängt fönstret för att skämta med eleven som var där ute och sedan hade man tydligen "glömt" att åter öppna det.

Så eleven var då utelåst någonstans på innergården, jag gick ut och leta men kunde inte hitta någon jag började bli väldigt orolig.

Vi har dock en träslöjdsal på vår skola och i den kan det ju vara skönt att ha öppet fönster. Som tur är var fönstret faktiskt öppet och som ännu mer tur är ligger träslöjdsalen vägg i vägg med musiksalen. Några minuter senare står träslöjdsläraren där utanför musiksalens dörr med eleven som tur är helt bibehållen.
Skrivet av Zebastian
 - 15 oktober 2022 kl. 00:00:26
Här kan vi skriva om händelser som hänt i våra liv.