Nu har jag sett julkalendern Selmas saga i sin helhet, alla 24 avsnitten. Det är en riktigt söt och trevlig historia som jag tyckte mycket om. Förmodligen är det en av de bästa julkalendrarna på senare år. Speciellt slutet är helt enastående. Det är sällan man lyckas "knyta ihop säcken" på ett lika tillfredsställande sätt. Även om historien är en fantasi och saga känns den ändå på något vis trovärdig. Selma själv (Ester Vuori) fullkomligt lyser i rollen.
Det som drar ner betyget lite grand är vissa anakronismer och tekniska fel.
Även om man inte nämner något absolut årtal kan man ändå av miljöerna gissa att historien utspelar sig någon gång runt det förra sekelskiftet, antingen i slutet av 1800-talet eller början av 1900-talet. Men redan i inledningen till det första avsnittet ser man att det finns en TV-apparat i det Traskvistska hemmet, troligen från 1960- eller 1970-talet. Det syns även en elektrisk bänkspis av en modell som knappast kan vara mycket äldre än 1950-talet. Även andra detaljer i inredningen ser ut att vara lite för nya för att passa i tidsepoken.
När Eftraim von Trippelhatt håller föredrag på akademin visar han ljusbilder på en duk. Men projektorn är en smalfilmsprojektor, ingen diaprojektor som det borde vara. Den är inte ens laddad med film, men ändå kan den på något magiskt vis projicera stillbilder på duken. I själva verket kommer bilderna från en digital projektor som är gömd under filmprojektorn. På filmprojektorn har man monterat en ficklampa bredvid det riktiga objektivet för att det ska se ut som om projektorn är i gång och det kommer ljus ur objektivet.
Ballongen som Efraim och Selma använder är alldeles för liten för att bära den tunga gondolen. Men det får man väl ha överseende med. Samma fel finns även i Pixars film Upp.
Vad jag tycker är lite konstigare är däremot att det knappt finns några fönster i gondolen, bara ett par mindre gluggar. Hur kan Efraim och Selma navigera utan att kunna se ut? Nordenstiernes zeppelinare har däremot stora framåtriktade fönster.