Jag minns en gång i yngre år då jag och en vän sammanställde våra respektive "waifu"-listor ("waifu" är en term vanlig inom anime- och mangakulturen, som kännetecknar en tecknad figur en anser sig vara förälskad i. Manlig motsvarighet är "husbando"). Av en ren händelse, vilket jag inte var medveten om förrän då, visade det sig att av alla mina "waifus" som dubbats till svenska hade nästan samtliga gestaltats av
Annica Smedius. Var det bara ett märkligt sammanträffande, eller är det någonting med den kvinnans röst? Ami Mizuno/Sailor Mercury från
Sailor Moon, Mirage från
Aladdin, Eris från
Sinbad: Legenden om De Sju Haven, Selina Kyle/Catwoman från
Batman: Den Animerade Serien, Wednesday från
Familjen Addams, Sam från
Totally Spies... var hon än har en stor roll så blir den karaktären nästan automatiskt en favorit.

Den enda andra röstskådespelerska som dök upp mer än en gång på sagda lista var
Elina Raeder, som jag ju fortfarande anser har en attraktiv röst, även om jag bäst känner igen henne som hotfulla och aggressiva figurer (vilket också överensstämmer väl med min smak i kvinnor på den tiden).
Bland manliga röstskådespelare (jag är ju ändå pansexuell) så är den självklara favoriten
Joakim Jennefors. En så rogivande och behaglig röst har jag nog aldrig hört någon annanstans än i hans många rollinsatser, ända sedan jag för första gången lystrade till den i
Nalle Har Ett Stort Blått Hus. Till och med de få gånger han spelar ondskefull (exempelvis Horde Prime i
She-Ra och Prinsessrebellerna) så har jag bara en instinktiv lust att krama honom.
