Personliga bekännelser

[Daniel Hofverberg]

Förvånades ikväll av att jag tyckte bättre om nya Now You See Me: Now You Don't än Wicked: For Good.

Det blir jag också förvånad över, då Now You See Me: Now You Don't överlag inte direkt fått någon lysande kritik av svenska recensenter...
https://www.kritiker.se/film/now-you-see-me-now-you-dont/

En etta av Aftonbladet känns ju måttligt förtroendeingivande...

Jag har dock inte själv sett filmen, så jag kan inte uttala mig - jag kommer förmodligen inte att se den på bio, då det varit så mycket biofilmer på sistone, så man kan ju inte se allt; så jag väntar nog tills den kommer på Blu-Ray eller streaming...

Jag är faktiskt på rak arm inte ens säker på om jag har sett tvåan från 2016, eller åtminstone har jag inga direkta minnen av den och verkar inte ha recenserat den, medan jag vill minnas att jag tyckte om den första filmen från 2013.

[MOA]

Tror att DingoPictures2005 sårat Jonas9881 så mycket att han inte vågar skriva här längre...

[Will Siv]

Jo, det är en sitcom, då folk skrattar i bakgrunden. Håller med, förresten.

Ett rare exempel på en "enmans sitcom" då flesta sitcoms handlar om en grupp (som "Vänner") eller en familj (som "All In The Family", "Married.... With Children" och så klart, "Simpsons"*) eller en duo (som "Hancock's Half Hour" och den svenska versionen "Skyll Inte På Mig!" med Magnus & Brasse och "The Odd Couple") eller ett par (som "Gavin & Stacey")

btw, skratten är inte alltid "riktiga", utan bokstavligen "på burk"

*Fast hur vida "Simpsons" kan räknas som en "sitcom" kan frågas, den har exempelvis inget "skratt på burk" (även om en del animerade serier haft det, som "Scooby Doo") och bryter ofta med konnventioner

[MOA]

Ett rare exempel på en "enmans sitcom" då flesta sitcoms handlar om en grupp (som "Vänner") eller en familj (som "All In The Family", "Married.... With Children" och så klart, "Simpsons"*) eller en duo (som "Hancock's Half Hour" och den svenska versionen "Skyll Inte På Mig!" med Magnus & Brasse och "The Odd Couple") eller ett par (som "Gavin & Stacey")

btw, skratten är inte alltid "riktiga", utan bokstavligen "på burk"

*Fast hur vida "Simpsons" kan räknas som en "sitcom" kan frågas, den har exempelvis inget "skratt på burk" (även om en del animerade serier haft det, som "Scooby Doo") och bryter ofta med konnventioner

Det är det som gör sitcoms så irriterande, skratten är oäkta

[Skokaka]

Jag måste erkänna att när jag var yngre så trodde jag att Gråben och Hjulben var en helt vanlig varg och en struts, men dom är i själva verket en prärievarg och en tuppgök. Trodde att prärievargar då var en typ av varg, men de är väl åtminstone yngre kusiner, antar jag. Och Hjulben ser ingenting ut som tuppgökar gör i verkligheten. Förresten så visste jag inte att de fanns, men de är väl såna som prärievargar äter i verkligheten, åtminstone. Och åtminstone så lär man sig senare i framtiden...

[Will Siv]

Jag mår dåligt, jag kan vara deprimerad igen   

[Disneyfantasten]

Kom inte på någon bättre tråd att skriva detta i.

Jag tycker nog faktiskt att den tecknade versionen av Karlsson På Taket är bättre än den "riktiga" (d.v.s. att den som kom 2002 är bättre än den som kom på 1970-talet), orsaken är att jag upplever att den äldre varianten av karaktären framstår som lite väl aggressiv och bortskämd, medans den tecknade känns roligare och charmigare, han är fortfarande "bortskämd" person kanske, men det känns inte lika aggressivt eller okamratligt där, han framstår där som mer munter och mer rolig, plus så lyckas han att sätta tjuvarna på plats, då han skrämmer dem med ett spöke, låser in dem i garderoben och tvingar dem att ta fram plånboken och klockan som de stulit från Farbror Julius, sen har han en rolig scen hos Fröken Bock;

- jag är inte med, jag är inte med om du ska va såhär, kasta ut mig köksvägen, då är jag inte med, köksdörr'n, fy, jag vill bli utkastad genom tamburdörren, som annat fint folk

(sen så visste Fröken Bock och Farbror Julius redan direkt att Karlsson fanns på riktigt eftersom han visade sig för dem, Lillebrors familj och hans kompisar Gunilla och Krister motbevisas i slutet av filmen)

Hos Pippi Långstrump föredrar jag däremot serien från 1969 samt de två långfilmerna framför den tecknade 1990-talsserien (som enligt mig är ganska bra), fast 1990-talsserien är iallafall oändligt mycket bättre än Pippi Långstrump Starkast i Världen som enligt mig inte var någon höjdare (även om dess svenska dubbning är fantastiskt bra)

Sen har vi Ronja Rövardotter, där tycker jag samma sak som med Pippi Långstrump, alltså att jag föredrar 1980-talsfilmen framför anime-serien (som är helt okej), medan serien från 2024 kommer allra sist p.g.a. att den är olämplig för barn, även om skådespeleriet och miljöerna är fantastiska.

Då kanske ni undrar hur jag tycker med Emil i Lönneberga? Svaret: jag föredrar de tre 1970-talsfilmerna (och serien som i grund och botten innehåller scener från alla filmerna plus mer därtill) framför den tecknade filmen Emil och Ida i Lönneberga från 2013, som enligt mig är okej, Snöbollskriget i Katthult från 2023 tycker jag däremot inte alls om, har supersvårt för både den och alla andra "nya" inslag i Astrid Lindgrens Jul från 2023.

Och dessa fyra är mig veterligen de enda tre bland Astrid Lindgrens produktioner där animerade adaptioner producerats.

[Will Siv]

Jag mår dåligt, jag kan vara deprimerad igen 

Inte säker om jag kan (eller borde) förklara vidare, för jag vet inte varför det blivit så här igen, speciellt när det ändå har gått framåt (kan berätta mer om det sen)

Det är några delar av det jag kan nämna, så att ni kanske förstår:


. Meningen.

Finns det nån mening med allt, nåt större vi inte känner till och varför......




. Förr och nu (det jag miste och det jag kunde haft)

Inte (bara) det jag inte kunde förändra (som pandemin).

Vad jag gjort (rätt eller fel) och om det kunde blivit annorlunda, om jag inte var så "själv-instängd", det handlar mest om en person.

Det var en tjej i grundskolan, jag gillade henne, vet inte vad hon kände (om mig), men jag sumpade det, visserligen ingen katastrof för nån av oss, men jag undrar vad kunde blivit om jag var mer öppen och inte lät allt annat hålla mig undan.


Jag trodde länge att jag kommit över henne och allt det andra, när jag började gymnasiet, men det körde ihop sig ändå, fast att jag trivdes bättre där (från början), men jag kom inte så nära dom andra, som jag  fortfarande var utanför.

Om jag hade vetat det jag vet om mig själv nu kanske det hade varit bättre, även om jag på nått viss alltid känt att jag inte hör ihop med varken killar eller tjejer fullt ut, hade jag inte insett att jag lutade åt det motsatta från där jag hamnade (och nästan alla andra i gruppen var tjejer, utom en som också står mitt i mellan).


Jag kommer ihåg det Gustau (Fredrik Hiller) säger: "Tänker du för mycket på det du lämnat ser du aldrig vad som ligger framför dig"

och det är nog sant, men jag vet inte om jag kan se nåt framåt, eller om jag inte vågar titta närmare


Och jag undrar ändå......

. Är det försent.

För mig, för allt.

Och kan vi bara rädda hos själva, eller......

[gstone]

jag gillar båda kön

[Lillefot]

Kom inte på någon bättre tråd att skriva detta i.

Jag tycker nog faktiskt att den tecknade versionen av Karlsson På Taket är bättre än den "riktiga" (d.v.s. att den som kom 2002 är bättre än den som kom på 1970-talet), orsaken är att jag upplever att den äldre varianten av karaktären framstår som lite väl aggressiv och bortskämd, medans den tecknade känns roligare och charmigare, han är fortfarande "bortskämd" person kanske, men det känns inte lika aggressivt eller okamratligt där, han framstår där som mer munter och mer rolig, plus så lyckas han att sätta tjuvarna på plats, då han skrämmer dem med ett spöke, låser in dem i garderoben och tvingar dem att ta fram plånboken och klockan som de stulit från Farbror Julius, sen har han en rolig scen hos Fröken Bock;

- jag är inte med, jag är inte med om du ska va såhär, kasta ut mig köksvägen, då är jag inte med, köksdörr'n, fy, jag vill bli utkastad genom tamburdörren, som annat fint folk

(sen så visste Fröken Bock och Farbror Julius redan direkt att Karlsson fanns på riktigt eftersom han visade sig för dem, Lillebrors familj och hans kompisar Gunilla och Krister motbevisas i slutet av filmen)

Hos Pippi Långstrump föredrar jag däremot serien från 1969 samt de två långfilmerna framför den tecknade 1990-talsserien (som enligt mig är ganska bra), fast 1990-talsserien är iallafall oändligt mycket bättre än Pippi Långstrump Starkast i Världen som enligt mig inte var någon höjdare (även om dess svenska dubbning är fantastiskt bra)

Sen har vi Ronja Rövardotter, där tycker jag samma sak som med Pippi Långstrump, alltså att jag föredrar 1980-talsfilmen framför anime-serien (som är helt okej), medan serien från 2024 kommer allra sist p.g.a. att den är olämplig för barn, även om skådespeleriet och miljöerna är fantastiska.

Då kanske ni undrar hur jag tycker med Emil i Lönneberga? Svaret: jag föredrar de tre 1970-talsfilmerna (och serien som i grund och botten innehåller scener från alla filmerna plus mer därtill) framför den tecknade filmen Emil och Ida i Lönneberga från 2013, som enligt mig är okej, Snöbollskriget i Katthult från 2023 tycker jag däremot inte alls om, har supersvårt för både den och alla andra "nya" inslag i Astrid Lindgrens Jul från 2023.

Och dessa fyra är mig veterligen de enda tre bland Astrid Lindgrens produktioner där animerade adaptioner producerats.

Intressanta synpunkter, själv är jag nog ensam om att tycka bättre om den tecknade Pippi Långstrump än live-action serien. Oavsett vilka friheter den må ta tycker jag den är väldigt charmig, och formatet gör också att vissa karaktärer (Kling och Klang, samt Dunder-Karlsson och Blom som praktexempel) framstår som ännu mer komiska.

Jag syftar dock mest på TV-serien. Filmen är okej, men jag anser att den försöker efterlikna Disney lite väl mycket och hoppar mellan olika "plot points" på ett ofokuserat sätt. Serien i jämförelse känns mer jämn och fokuserad.

[Monsieur Hulot]

Jag anar att folk kanske kommer tycka att jag är konstig när jag säger detta, men jag tycker att Inger Nilsson och Viveca Serlachius är båda lika bra som Pippi Långstrump.

Ännu en gång tycker jag att den första Pippi Långstrump-filmen från 1949 har fått oförtjänt dålig kritik. Ja, det är scener som inte passar in i dagens klimat, men överlag tycker jag det är en trevlig film.

1949 års version är klart mycket bättre än den amerikanska filmen som kom på 80-talet, som enligt min mening var outhärdlig!

[MOA]

Jag anar att folk kanske kommer tycka att jag är konstig när jag säger detta, men jag tycker att Inger Nilsson och Viveca Serlachius är båda lika bra som Pippi Långstrump.

Ännu en gång tycker jag att den första Pippi Långstrump-filmen från 1949 har fått oförtjänt dålig kritik. Ja, det är scener som inte passar in i dagens klimat, men överlag tycker jag det är en trevlig film.

1949 års version är klart mycket bättre än den amerikanska filmen som kom på 80-talet, som enligt min mening var outhärdlig!

Är det den som heter Starkast I Världen? Aldrig sett men vem spelade Pippi där? Den var förstås dubbad & måste vara första gången som Pippi adapterades till ett annat land

[Monsieur Hulot]

Är det den som heter Starkast I Världen? Aldrig sett men vem spelade Pippi där? Den var förstås dubbad & måste vara första gången som Pippi adapterades till ett annat land

Ja, ...starkast i världen heter den. Om det var första gången har jag dock inte järnkoll på. Men jag minns att den var hemsk!

[Disneyfantasten]

Jag anar att folk kanske kommer tycka att jag är konstig när jag säger detta, men jag tycker att Inger Nilsson och Viveca Serlachius är båda lika bra som Pippi Långstrump.

Ännu en gång tycker jag att den första Pippi Långstrump-filmen från 1949 har fått oförtjänt dålig kritik. Ja, det är scener som inte passar in i dagens klimat, men överlag tycker jag det är en trevlig film.

1949 års version är klart mycket bättre än den amerikanska filmen som kom på 80-talet, som enligt min mening var outhärdlig!

Jag har faktiskt aldrig sett 1940-talsfilmen, så jag vet inte vad jag tycker om den, men kommer framöver att göra det.

[gstone]

Jag är faktiskt en bra person