Ja lite strunt i filmen var det nog. Hehe. 
Faktum är att jag är inte ute så mycket i just humorn. Utan dem blir nog perfekt faktiskt.
Såg faktiskt den The Great Dictator på en historielektion i nian. Kommer ihåg att vi diskuterade då hur togs den egentligen emot då mitt i ett krig!?
Ja det är en superintressant film! I USA blev det ju oförskämt hyllad. Den var inte bara en film för att få folk att skratta mitt i en kris, utan Chaplins tal i slutet var också direkt riktat till folket och soldater om att aldrig ge upp hoppet och aldrig sluta kämpa för rättvisa och fred. Filmen skulle innehålla humor, hopp, mod, styrka och få folk att både gråta och skratta.
I Europa var filmen bannad i alla länder där Nazisterna hade makten, inte föga förvånande. Det finns dock uppgifter om att Hitler själv i hemlighet har sett filmen (Hitler var ett stort fan av Chaplin långt innan han gick in i politiken). Allt vi vet dock är att han skrattade ett par gånger, men vad han egentligen tyckte är fortfarande en hemlighet, något Chaplin gick och funderade på i resten av sitt liv
När filmen blev laglig i Europa efter kriget har den blivit hyllad även här, och generellt är det en av Chaplins mest framgångsrika filmer.
Detta har inget med filmen att göra, utan med kul curiosa; Chaplin blev mer ödmjuk efter det att kriget brutit ut. Både han och Hitler vad födda samma år bara några dagar emellan och båda var uppväxta i extremt fattiga hushåll. Båda två var experter på att få folk att se dem och hade strålande karisma som skådespelare bara kan drömma om. Chaplin greps av fasa att det lika gärna kunde varit ombytta roller, ( "Just think", he would say uneasily, "he's the madman, I'm the comic. But it could have been the other way around." )
