Tusen år till julafton

[Jonas9881]

Jag läste tråden Julkalendrar och förstår inte hur Sony kan äga rättigheterna till serien bara för att Sony anser att dom äger rättigheterna betyder det väl inte att dom faktiskt gör det.

Den enda julkalendern där vi med säkerhet vet att det är rättighetsproblem är väl Tusen år till julafton (2015). Sony har stoppat fortsatta visningar och utgivningar eftersom de äger rättigheterna till Historieätarna, och anser att Tusen år till julafton gör intrång på deras rättigheter. Det är märkligt att SVT inte kan lösa det problemet med tanke på att det tydligen inte är några problem med att visa Historieätarna i repris.

Kan man då säga att alla program som liknar Historieätarna ägs av Sony?

Nej det låter ju inte vettigt över huvudtaget, och det är säkert inte så heller.

Men hur kommer det säg då att dom tycks äga rättigheterna till ett program som är likt Historieätarna men är inspelat under ett annat år (fast mellan säsongerna), och från en annan serie. 

Vad är det som Sony äger i serien?

För det är väl Sony som skapar Playstation, varför är dom iblandad i en svensk serie som vad jag vet inte ens visas utomlands?

[Steffan Rudvall]

Jag läste tråden Julkalendrar och förstår inte hur Sony kan äga rättigheterna till serien bara för att Sony anser att dom äger rättigheterna betyder det väl inte att dom faktiskt gör det.
Kan man då säga att alla program som liknar Historieätarna ägs av Sony?

Det är tydligen Sony som har skapat konceptet med det här historiska wallraffandet i sammankoppling till mat och det gör att de kan sälja formatet och stoppa format som är lika.

[Jonas9881]

Det är tydligen Sony som har skapat konceptet med det här historiska wallraffandet i sammankoppling till mat och det gör att de kan sälja formatet och stoppa format som är lika.

Seriöst?

Låter helt sjukt, förstår att rättigheter är till figurer som Kalle anka eller sådana figurer som skapats från en person, men att det även finns rättigheter som serier som äter mat sammtidigt reser i tiden låter jättekonstigt.

Om företaget Netflix skapar en dokumentär om för i tiden om vad man åt då och hur man såg ut, då menar du alltså att Sony automatiskt äger alla rättigheter till den nyproducerade netflix serien, och att då Netflix måste be Sony om rättigheterna när Sony inte har betalat ett enda öre för det?

Förstår jag det rätt då?

[BPS]

Seriöst?

Låter helt sjukt, förstår att rättigheter är till figurer som Kalle anka eller sådana figurer som skapats från en person, men att det även finns rättigheter som serier som äter mat sammtidigt reser i tiden låter jättekonstigt.

Om företaget Netflix skapar en dokumentär om för i tiden om vad man åt då och hur man såg ut, då menar du alltså att Sony automatiskt äger alla rättigheter till den nyproducerade netflix serien, och att då Netflix måste be Sony om rättigheterna när Sony inte har betalat ett enda öre för det?

Förstår jag det rätt då?

De äger inte rättigheterna till själva materialet eller serien men till grundformatet eller konceptet som den är baserad på och kan därför påpeka det här med rättigheterna och be att man betalar licens...

[Jonas9881]

De äger inte rättigheterna till själva materialet eller serien men till grundformatet eller konceptet som den är baserad på och kan därför påpeka det här med rättigheterna och be att man betalar licens...

Så alla producenter som skapar grundformatet om resa i tiden och äta sånt man åt förr, ägs alltså automatiskt av Sony då grundformatet kommer därifrån?

[Anders M Olsson]

Kan man då säga att alla program som liknar Historieätarna ägs av Sony?

Nej det låter ju inte vettigt över huvudtaget, och det är säkert inte så heller.

Ja, på sätt och vis är det så. Det köps och säljs en hel del s.k. format mellan TV-bolagen i världen. Många av programmen vi ser i Sverige är inte svenska originalidéer, utan baserade på utländska program där SVT (eller något produktionsbolag som de anlitar) har köpt rättigheterna att göra en likadan serie på svenska. I fallet med Historieätarna är serien baserad på ett brittiskt program som heter The Supersizers.

Det här är inget som är unikt för TV. Om man t.ex. skriver en bok eller en sång som är alltför lik något som redan finns utgivet kan man bli stämd av upphovsmannen till förebilden. Speciellt när det gäller musik är det ganska vanligt.

SVT har ett antal val här. Antingen kan de böja sig för Sonys krav och dra in serien, eller komma överens med Sony om hur mycket de ska betala för att få fortsätta sända den. Eller så kan de ge ut serien ändå och ta den rättsliga striden med Sony. I bästa fall kan det fastslås i domstol att likheterna är för små för att Sony ska kunna ha rättigheterna till Tusen år till julafton. I värsta fall kan det bli väldigt dyrt för SVT plus att det skapas prejudikat för liknande ärenden i framtiden. Som det är nu har SVT valt att ligga lågt och inte göra något offensivt.

[Anders M Olsson]

Så alla producenter som skapar grundformatet om resa i tiden och äta sånt man åt förr, ägs alltså automatiskt av Sony då grundformatet kommer därifrån?

Kanske, kanske inte. Det beror på hur stora likheterna är. Om någon anklagar någon annan för plagiat kan det antingen lösas i förhandlingar, eller om parterna inte kan komma överens, i domstol.

[Jonas9881]

Ja, på sätt och vis är det så. Det köps och säljs en hel del s.k. format mellan TV-bolagen i världen. Många av programmen vi ser i Sverige är inte svenska originalidéer, utan baserade på utländska program där SVT (eller något produktionsbolag som de anlitar) har köpt rättigheterna att göra en likadan serie på svenska. I fallet med Historieätarna är serien baserad på ett brittiskt program som heter The Supersizers.

Det här är inget som är unikt för TV. Om man t.ex. skriver en bok eller en sång som är alltför lik något som redan finns utgivet kan man bli stämd av upphovsmannen till förebilden. Speciellt när det gäller musik är det ganska vanligt.

Jo jag har sett det, att det står "formatet är baserat på..." och sedan namnet på grundformatet.

Men kan tycka att isåfall får det vara väldigt likt om grundformatägarna ska stämma ett produktionsbolag bara för att ägarna av formatet tycker det är likt.

Isåfall är det väldigt begränsat material man kan skapa, och man får tänka efter innan man skapar en serie om det nu behövs väldigt små skillnader som behövs för att rättigheterna ska gå över till grundformatets ägare.

Det har väl också att göra med att det är samma huvudpersoner i Historieätarna som i Tusen år till julafton, men det kanske inte hade spelat någon roll, själv kan jag tycka att det är 2 helt olika saker som programmet lär ut. Om mitt minne inte sviker handlar väl julkalendern om mest jul förr i tiden, och den andra serien, om allmänt historia, vad man bar på sig.

Men det kanske är likare än vad jag minns, då det ändå är 9 årsen den gick.

[Daniel Hofverberg]

SVT har ett antal val här. Antingen kan de böja sig för Sonys krav och dra in serien, eller komma överens med Sony om hur mycket de ska betala för att få fortsätta sända den. Eller så kan de ge ut serien ändå och ta den rättsliga striden med Sony. I bästa fall kan det fastslås i domstol att likheterna är för små för att Sony ska kunna ha rättigheterna till Tusen år till julafton. I värsta fall kan det bli väldigt dyrt för SVT plus att det skapas prejudikat för liknande ärenden i framtiden. Som det är nu har SVT valt att ligga lågt och inte göra något offensivt.

Ärligt talat tror jag inte att SVT bedömer intresset för Tusen år till julafton som tillräckligt stort för att de ska riskera att ta den striden. De har säkert tittat på tittarsiffrorna den hade på TV och liknande, och ansett att intresset sannolikt inte skulle vara så stort - hade de trott att en DVD-utgåva skulle sälja jättebra och att hela Sveriges befolkning skulle älska att se om den här julkalendern gång på gång hade de sannolikt helt eller delvis resonerat annorlunda...

Jag misstänker att det främst är risken att skapa prejudikat som gör att SVT ogärna vill ta striden mot Sony - det skulle nämligen kunna få enorma konsekvenser för många fler än bara just det här programmet och för många fler aktörer än bara SVT, då det finns många världen över som äger format; och det förmodligen finns flertalet fall där svenska TV-program har vissa likheter med befintliga format utan att officiellt ha licensierat dessa. Trots allt finns det ju inte hur många originella idéer som helst i världen, så risken är nog inte obefintlig att man även av en ren slump kan råka få vissa likheter med befintliga program i något annat land; kanske utan att ens vara medvetna om det.

Det är nog en Pandoras ask som inte många vill öppna, så det skulle inte förvåna mig om SVT har pratat igenom det här även med andra TV-kanaler och tjänster. Sådana här frågor är ju trots allt svårbedömliga, där det är allt annat än solklart hur domstolar skulle ställa sig.


Dock kan man ju tycka att SVT borde ha tänkt den här tanken innan de producerade (läs: beställde) julkalendern, och sett till att ordna allt redan innan. Trots allt gör ju Erik Haags och Lotta Lundbergs medverkan att det blir uppenbart att SVT haft Historieätarna i bakhuvudet, så att det blir svårt att hävda att det är en ren slump...

Det har väl också att göra med att det är samma huvudpersoner i Historieätarna som i Tusen år till julafton, men det kanske inte hade spelat någon roll, själv kan jag tycka att det är 2 helt olika saker som programmet lär ut. Om mitt minne inte sviker handlar väl julkalendern om mest jul förr i tiden, och den andra serien, om allmänt historia, vad man bar på sig.

Men det kanske är likare än vad jag minns, då det ändå är 9 årsen den gick.

Nu är jag ingen jurist, men det som främst ställer till det i det här fallet är förmodligen det faktum att Tusen år till julafton också tog upp vad man åt för mat i respektive tidsperiod; med Tareq Taylor som tillagar mat från respektive tidsepok.
 
Det gör att likheten trots allt blir hyfsat påtaglig med Historieätarna, även om det inte har samma inriktning. Hade de bara fokuserat på barns tillvaro och julfirande nu och då, och inte ta upp mat eller åtminstone bara nämna maten i förbifarten, så hade man nog haft betydligt bättre argument för att det inte skulle röra sig om plagiat av Sonys format.

Att bara "resa i tiden" gissar jag inte är tillräckligt för att anse att det är Sonys originalformat, så då hade SVT nog haft betydligt större chanser att vinna en rättslig strid.