Bechdel-testet på Dubbningshemsidan

[JRL]

Jag tycker att det är fel att Dubbningshemsidan tar upp det s.k. Bechdeltestet i sina recensioner. Testet i fråga, som har sitt ursprung i en humorserie, är ovetenskapligt och fullständigt kontraproduktivt för jämställdheten (eftersom det inte säger någonting om huruvida kvinnoskildringarna är bra eller inte. En film som inte klarar Bechdeltestet kan mycket väl skildra kvinnor och jämställdhet bättre än en film som faktiskt klarar det). Bechdeltestet gör mer skada för jämställdheten än vad den befrämjar den.

Jag riktar skarp kritik mot att detta s.k. test ges sådan framskjuten plats i recensionerna. Mitt motförslag är att det istället framgår av själva texten om kvinnorollerna är bra eller inte. Det säger avsevärt mycket mer om hur kvinnor skildras på film än det fullständigt ovetenskapliga Bechdeltestet. Vi skapar inte jämställdhet genom användandet av såna bristfälliga test. Att jämställdhet är en viktig fråga är självklart, men Bechdeltestet främjar den inte det minsta.

(Trodde ärligt talat att det var ett för tidigt aprilskämt när jag läste texten på sidan. Det är ett mycket sorgligt inslag på en i övrigt mycket välgjord och välskött sida.)

[Eriksson]

Jag kan också tycka att Bechdel-testet är aningen ovetenskapligt och inte säger så mycket. Det är givetvis bättre om det framgår i recensionstexten hur kvinnor skildras, vilket det alltid gör i Dubbningshemsidans recensioner, så testet tillför väl egentligen ingenting.

Jag tycker förresten att det ibland blir lite väl mycket recensioner av icke dubbade filmer på Dubbningshemsidan. Visserligen är det väl fler filmer som inte dubbas än som dubbas, och jag har ingenting emot att odubbade filmer recenseras på Dubbningshemsidan, särskilt som Dubbningshemsidans recensioner är såpass välskrivna, men jag tycker nog ändå att antalet dubbade filmer borde vara större.

[Daniel Hofverberg]

Jag är den första att erkänna att Bechdel-testet har sina problem, och som JRL mycket riktigt påpekar säger det ingenting om hur kvinnor skildras. Däremot är det intressant som utgångsläge vid diskussioner och för att belysa ett stort problem inom filmbranschen i allmänhet. Testet ger ju också en fingervisning om mängden kvinnliga rollfigurer och dess funktion - det är svårt att kunna argumentera för att filmer som inte ens uppfyller så låga krav kan anses vara jämställda och ha ett rimligt antal kvinnliga rollfigurer.

Att en film klarar av testet säger inte särskilt mycket, men däremot säger det mer om filmer som inte gör det. Nu finns det visserligen ett fåtal filmer som är av sådan karaktär att Bechdel-testet blir missvisande, men i de flesta fall fungerar det tillräckligt för att fylla sin funktion och ge en fingervisning.

Det är ett flertal besökare genom åren som har önskat att jag ska ta upp Bechdel-testet, och när jag nu senast såg att Viasat Films webbplats har börjat ta upp Bechdel-testet vid Hans Wiklunds biorecensioner, så såg jag ingen anledning att Dubbningshemsidan ska vara sämre. Dessutom finns det faktiskt ett fåtal personer i verkligheten som på fullaste allvar (precis som i den ursprungliga seriestrippen) bara ser filmer som klarar av Bechdel-testet - och det ställer ju till med en del problem, då det inte är så lätt att veta vilka filmer som gör det utan att faktiskt ha sett filmerna först.

På senare tid har jag alltid försökt att bedöma kvinnosynen i mer subjektiv bemärkelse i själva recensionstexterna, och det är något jag kommer att satsa ännu mer på fortsättningsvis. Men det sker som komplement till Bechdel-testet; inte som ersättning till det.

För övrigt undrar jag verkligen vad JRL menar med "sådan framskjuten plats i recensionerna"... På respektive recensionssida är det totalt en rad och två korta meningar i faktarutan som handlar om Bechdel-testet; aldrig någonting mer än så. Jag tycker inte det är särskilt framträdande. För de som inte uppskattar Bechdel-testet bör det vara hur lätt som helst att hoppa över just denna enda rad och låtsas som att den inte existerar; utan att behöva ta bort det för de som är intresserad av testet som sådant. På samma sätt som somliga säkerligen inte bryr sig om vilken distributör som distribuerar filmerna, och struntar i den raden.

(Ifall det inte är klart så är informationen på förstasidan enbart en nyhetsnotis, och ingenting som kommer att stå kvar där; på samma sätt som jag alltid gör med alla större nyheter på sajten)

Om det hade funnits andra vedertagna objektiva måttstockar för att mäta kvinnlig närvaro hade jag väldigt gärna tagit upp dessa istället, men tyvärr finns det ju inga andra tester som är mätbara (d.v.s. rör sig om någonting annat än subjektiv bedömning). Och Bechdel-testet är trots allt en vedertagen standard över hela världen; på gott och ont.

Jag kan helt enkelt inte se någon nackdel i att ta upp Bechdel-testet, för de som är intresserad av det. Enda problemet är om man förlitar sig enbart på testet, i tron att det skulle säga allt om kvinnosynen, utan någon form av subjektiv bedömning som del av recensionstexten. För de som stör sig på Bechdel-testet bör det vara hur lätt som helst att låtsas som att det aldrig existerat, när det bara rör sig om en liten rad i faktarutan; och de flesta läser väl inte faktarutan lika noggrant som själva recensionerna...

I mina ögon är problemet snarare att Bechdel-testet är vetenskapligt än att det inte skulle vara det; d.v.s. att det är en objektivt formulerad måttstock utan nämnvärt utrymme för personliga tolkningar. För att avgöra hur kvinnosynen i sig är behövs alltid subjektiva bedömningar, och därmed kommer åsikterna (nästan) alltid att gå isär på den punkten.

Jag tycker förresten att det ibland blir lite väl mycket recensioner av icke dubbade filmer på Dubbningshemsidan. Visserligen är det väl fler filmer som inte dubbas än som dubbas, och jag har ingenting emot att odubbade filmer recenseras på Dubbningshemsidan, särskilt som Dubbningshemsidans recensioner är såpass välskrivna, men jag tycker nog ändå att antalet dubbade filmer borde vara större.

Jag instämmer till fullo, och det har två grundläggande orsaker:

1. Av de recensionsexemplar jag får från filmbolagen är runt 80% icke-dubbade filmer och 20% dubbade. Jag måste givetvis recensera alla filmer jag får recensionsex på, även om jag ibland prioriterar turordningen på olika sätt. Däremot recenserar jag aldrig icke-dubbade filmer som jag inte fått recensionsex på och som jag heller inte sett via pressvisning på bio. Med andra ord; jag lägger aldrig ner några pengar på att recensera icke-dubbade filmer, vilket jag däremot ibland (om än inte så ofta) gör med dubbade filmer.

2. Att recensera dubbade filmer tar ungefär 3 - 5 gånger längre tid än att recensera icke-dubbade filmer, och när tiden inte räcker till blir det då lätt problem att hinna med att göra en så fullständig analys som jag tycker behövs. Jag hade kunnat kompromissa med kvaliteten och göra simplare recensioner utan att gå in lika mycket på djupet, men det tycker jag inte är rätt väg att gå.

Men jag ska göra vad jag kan för att utöka mängden dubbade recensioner, och nu håller jag för fullt på med Tingeling - Vingarnas hemlighet, som jag hoppas ska vara färdigrecenserad inom några dagar.

[Amanda]

Jag tycker att det är ett bra initiativ att inkludera Bechdel-testet och ännu bättre att det kompletteras med att recensionerna dessutom tar upp mer ingående hur karaktärerna skildras. Där går det ju också att lyfta fram om de manliga karaktärerna skildras sexistiskt eller stereotypt, om det skulle vara så.

I texten på huvudsidan har Daniel också varit föredömligt tydlig med att testet inte nödvändigtvis är en indikator på hur jämställd en film är, men fördelen med testet som jag ser det (och som även Daniel påpekar) är att det är objektivt och ger en bild av vilka normer som finns inom filmbranschen utan att blanda in subjektiva åsikter.

Däremot tror och hoppas jag att testet kan hjälpa till att få igång diskussioner kring kvinnliga roller (och brist därav) i media. Det är så lätt att se på en film, särskilt om den är riktigt bra, och inte reflektera över att många karaktärer lika gärna hade kunnat vara av motsatt kön utan att det påverkat storyn alls. ET är till exempel en fantatisk film som den är, men hade den varit sämre om Elliot hade varit tjej? Jag är väldigt förtjust i Lilo och Stitch som mer konventionellt – och i stil med klassiker som just ET – förmodligen hade gjorts med en liten kille i huvudrollen. Nu är Lilo skriven på ett väldigt ostereotypt sätt, så rollfiguren hade utan tvekan kunna haft vilket kön som helst, men det känns väldigt uppfriskande att se en mångfacetterad tjej för en gångs skull. Utan att det görs en stor grej av det, dessutom.

Angående recensioner av icke-dubbade filmer så uppskattar jag dem, då jag tycker att de är både välskrivna och mer djupgående än vad som är vanligt på de flesta andra håll. Det gäller såklart även recensionerna av dubbade filmer, sidans självskrivna paradgren, och jag ser mycket hellre färre men utförliga recensioner där.

[Daniel Hofverberg]

Trevligt att någon mer än jag är intresserad av Bechdel-testet, och jag håller fullständigt med dig om allting. Den stora fördelen med testet är som sagt att det är objektivt, och därmed inte behöver blanda in subjektiva åsikter. Därmed får man någonting handfast att kunna peka på, utan att någon kan börja ifrågasätta ens personliga åsikter - trots allt kommer det alltid att finnas folk som inte tycker att någonting är sexistiskt...

Det är också värdefullt för att redovisa i statistikform, då man där ännu tydligare ser ett tydligt problem inom filmbranschen; något som förhoppningsvis kan hjälpa till att få igång diskussioner både inom media och privat. Trots allt är det absolut inget stort problem med att en film inte klarar av Bechdel-testet, men ett betydligt större problem att mer än hälften av alla filmer inte klarar av så minimala och inte alls orimliga krav. Och av de filmer som klarar av testet är det säkerligen minst 10 - 15% som gör det med minsta möjliga marginaler; d.v.s. kvinnor som bara säger några få meningar till varandra.

Ett ännu större problem blir det om man ser hur oerhört få filmer som inte klarar av motsatta krav. Det finns ju trots allt även ett omvänt Bechdel-test (ibland kallad Lacey-testet) - d.v.s. om minst två män pratar med varandra om något annat än kvinnor - som tas upp på en del håll, och utan att ha räknat vågar jag nog påstå att minst 95% av alla filmer i världen utan problem klarar av det testet. Av de filmer jag sett det senaste året är det ärligt talat bara en enda som jag på rak arm är säker på inte klarar av det omvända Bechdel-testet (närmare bestämt The Moth Diaries, där bara en enda någorlunda väsentlig rollfigur är av manligt kön).

Där går det ju också att lyfta fram om de manliga karaktärerna skildras sexistiskt eller stereotypt, om det skulle vara så.

Jo, och i de fall det förekommer försöker jag absolut att ta upp även det. Jämställdhet handlar ju trots allt om båda könen, så skulle manliga rollfigurer skildras sexistiskt eller stereotypt är det absolut också värt att uppmärksamma. Men man kan ju lugnt påstå att sexistiska och stereotypa rollfigurer (i synnerhet det förstnämnda) är ett betydligt vanligare problem bland kvinnliga karaktärer än manliga... Eller om man säger så här: Jag tror nästan aldrig att jag har reagerat över att en film har sexistiska antydningar när det gäller manliga rollfigurer, medan det nästan är mer regel än undantag bland kvinnliga.

[Amanda]

Ja, det är ju viktigt att påpeka att det kanske först är när man ser på statistik över många filmer som testet verkligen fyller sin viktigaste funktion. Även om jag personligen börjat intressera mig för hur filmer klarar det individuellt också, utan att det för den sakens skull är en avgörande faktor för om jag ska se filmen eller inte. Däremot har det definitivt lett till att jag blir mer vaksam och reflekterande kring hur filmer förhåller sig till karaktärer och kön – något jag är tacksam över då det blir ett viktigt verktyg i att själv tänka utanför ramarna.

Ett ännu större problem blir det om man ser hur oerhört få filmer som inte klarar av motsatta krav. Det finns ju trots allt även ett omvänt Bechdel-test (ibland kallad Lacey-testet) - d.v.s. om minst två män pratar med varandra om något annat än kvinnor - som tas upp på en del håll, och utan att ha räknat vågar jag nog påstå att minst 95% av alla filmer i världen utan problem klarar av det testet. Av de filmer jag sett det senaste året är det ärligt talat bara en enda som jag på rak arm är säker på inte klarar av det omvända Bechdel-testet (närmare bestämt The Moth Diaries, där bara en enda någorlunda väsentlig rollfigur är av manligt kön).

Intressant, men inte heller särskilt förvånande om din uppskattning skulle stämma. Dels för att majoriteten av alla filmer har betydligt fler än två namngivna manliga karaktärer – som gärna pratar med varandra – men också för att de väldigt sällan fyller enbart en romantisk funktion, vilket ger dem många fler samtalsämnen att fördjupa sig i, eller bara rent kallprat om det behövs lite rapp dialog.

Här blir det ju också tydligt hur "lätt" testet egentligen borde vara att klara, eller att fördelningen i alla fall borde vara jämnare mellan resultaten på de båda testen.

Jo, och i de fall det förekommer försöker jag absolut att ta upp även det. Jämställdhet handlar ju trots allt om båda könen, så skulle manliga rollfigurer skildras sexistiskt eller stereotypt är det absolut också värt att uppmärksamma. Men man kan ju lugnt påstå att sexistiska och stereotypa rollfigurer (i synnerhet det förstnämnda) är ett betydligt vanligare problem bland kvinnliga karaktärer än manliga... Eller om man säger så här: Jag tror nästan aldrig att jag har reagerat över att en film har sexistiska antydningar när det gäller manliga rollfigurer, medan det nästan är mer regel än undantag bland kvinnliga.

Du har en viktig poäng som inte likställer sexism och stereotyper som nödvändigtvis samma företeelse - även om de i många fall kan sammanfalla, som jag ser det. Sexism är helt klart svårare att sätta fingret på när det kommer till manliga karaktärer, kanske för att de sällan objektifieras på samma sätt som kvinnliga karaktärer, vilket i sin tur kan ha att göra med hur stereotypa karaktärerna är och på vilket sätt.

Jag tror att kvinnliga karaktärer lättare upplevs som mer stereotypa då det inte är ovanligt att en film kanske bara har en framträdande kvinnlig roll, som då får fylla många "typiskt kvinnliga" funktioner i handlingen – som mamma, flickvän (eller blivande sådan), någon som ska räddas och så vidare. Detta i kombination med vilket utrymme de får både tidsmässigt och i dialog, vilken personlighet de tillskrivs och utseende.
Det sistnämnda blir också i hög grad relaterat till ålder, då stora åldersskillnader mellan kärlekspar i Hollywood (där kvinnan är yngst) är mer regel än undantag: http://www.vulture.com/2013/04/leading-men-age-but-their-love-interests-dont.html

När det kommer till manliga karaktärer så tror jag att de har en fördel av att de sällan är ensamma och därmed inte blir representanter för sitt kön på samma sätt som kvinnliga karaktärer utan i högre grad får vara individer. Möjliga stereotypa egenskaper blir istället fördelade på fler karaktärer och inte alls lika tydliga. Däremot så ska man nog inte underskatta deras existens - då de som jag ser det även påverkar och förstärker bilden av hur en kvinna ska vara.
Generella exempel blir lätt svepande, men den välskrivna filmen 500 days of Summer (som inte klarar Bechdel-testet förresten) tycker jag  på ett bra sätt visar skillnaden mellan den stereotypa drömkvinnan som den manliga huvudpersonen fantiserat ihop och projicerar på den verkliga personen som han egentligen har en relation till. Hon tydliggör också hans stereotypa beteende - till exempel när han slår ner mannen i baren som beter sig olämpligt för att "skydda" henne och hon blir arg för att han är våldsam, istället för tacksam som han förväntade sig.
Filmen ifrågasätter både The Nice Guy-syndromet och Manic Pixie Dream Girl-karaktären på ett mycket bra och nyanserat sätt, två karaktärstyper som är intressanta att läsa vidare om när det kommer till stereotyper, kön och film.

Hur som helst tycker jag att du i dina recensioner är bra på att okomplicerat lyfta fram hur karaktärerna är skrivna – både män och kvinnor – och rättvist framföra kritik eller beröm, så det ovanstående blir väl mer som en väldigt lång parentes

[JRL]

För övrigt undrar jag verkligen vad JRL menar med "sådan framskjuten plats i recensionerna"... På respektive recensionssida är det totalt en rad och två korta meningar i faktarutan som handlar om Bechdel-testet; aldrig någonting mer än så. Jag tycker inte det är särskilt framträdande. För de som inte uppskattar Bechdel-testet bör det vara hur lätt som helst att hoppa över just denna enda rad och låtsas som att den inte existerar; utan att behöva ta bort det för de som är intresserad av testet som sådant. På samma sätt som somliga säkerligen inte bryr sig om vilken distributör som distribuerar filmerna, och struntar i den raden.

(Ifall det inte är klart så är informationen på förstasidan enbart en nyhetsnotis, och ingenting som kommer att stå kvar där; på samma sätt som jag alltid gör med alla större nyheter på sajten)

Om det hade funnits andra vedertagna objektiva måttstockar för att mäta kvinnlig närvaro hade jag väldigt gärna tagit upp dessa istället, men tyvärr finns det ju inga andra tester som är mätbara (d.v.s. rör sig om någonting annat än subjektiv bedömning). Och Bechdel-testet är trots allt en vedertagen standard över hela världen; på gott och ont.

Jag kan helt enkelt inte se någon nackdel i att ta upp Bechdel-testet, för de som är intresserad av det. Enda problemet är om man förlitar sig enbart på testet, i tron att det skulle säga allt om kvinnosynen, utan någon form av subjektiv bedömning som del av recensionstexten. För de som stör sig på Bechdel-testet bör det vara hur lätt som helst att låtsas som att det aldrig existerat, när det bara rör sig om en liten rad i faktarutan; och de flesta läser väl inte faktarutan lika noggrant som själva recensionerna...

I mina ögon är problemet snarare att Bechdel-testet är vetenskapligt än att det inte skulle vara det; d.v.s. att det är en objektivt formulerad måttstock utan nämnvärt utrymme för personliga tolkningar. För att avgöra hur kvinnosynen i sig är behövs alltid subjektiva bedömningar, och därmed kommer åsikterna (nästan) alltid att gå isär på den punkten.

Två månader efter att vi skrev våra inlägg kring detta täcks hela Dubbningshemsidans startsida fortfarande av en jätteartikel om Bechdeltestet. Det är vad jag kallar framskjuten placering.

Bechdeltestet är alldeles makalöst respektlöst mot dem som skapar filmerna. Det är ungefär samma sak som att recensera filmer efter någon form av tabell där man bockar av olika moment och därefter sätter betyget. Som jag tidigare påpekat säger Bechdeltestet ingenting om något. Att veta om det finns två kvinnor i filmen som pratar med varandra säger absolut ingenting om huruvida filmen främjar jämställdhet mellan män och kvinnor.

Meningen med recensioner är att man subjektivt ska formulera sina tankar kring filmen, dess förtjänster och brister. Hela tanken med recensioner är att de ska vara subjektiva. Jag vill veta om en film är spännande, välgjord, har väl avvägt tempo, goda skådespelarinsatser, bra foto, bra musik och ljudeffekter och om den skildrar män och kvinnor och deras inbördes förhållanden på ett genomtänkt vis. Jag är däremot inte det minsta intresserad av att veta om den passar ihop med en gammal skämtserie från 80-talet.

(Vill dock betona att jag tycker att du skriver mycket bra recensioner.)

[Daniel Hofverberg]

Nog är det väl överdrivet att påstå att Bechdel-testet inte säger något om någonting. Det säger som sagt ingenting om hur kvinnosynen är eller om en film är feministisk, men det säger lite grand om det finns ett rimligt antal kvinnliga rollfigurer som har någon form av funktion. Eller om man så vill: Det säger inte mycket om kvaliteten, men däremot en del om kvantiteten. Trots allt är det svårt att kunna hävda att en film som inte uppfyller så minimala krav kan ha ett rimligt antal kvinnliga rollfigurer. Åtminstone som regel - det finns absolut ett mindre antal undantagsfall med filmer som är av sådan karaktär att testet inte rättvist kan tillämpas.

Eller för att ta ett konkret exempel: Jag tycker att Quentin Tarantinos Inglourious Basterds (som inte klarar av Bechdel-testet) har en förvånansvärt bra kvinnosyn; främst i och med Shoshanna som är en ovanligt stark och mångbottnad kvinna helt utan stereotyper. Däremot är det svårt att kunna hävda att en film där 8% av alla rollfigurer är kvinnor har ett "tillräckligt" antal kvinnliga rollfigurer.

Två månader efter att vi skrev våra inlägg kring detta täcks hela Dubbningshemsidans startsida fortfarande av en jätteartikel om Bechdeltestet. Det är vad jag kallar framskjuten placering.

Då har du nog missat att den artikeln var borta från startsidan i flera veckors tid. Men efter flera förfrågningar från tittare som velat veta mer om Bechdel-testet valde jag att tillfälligt återinsätta den stora informationsblaffan på startsidan, tills dess att jag hunnit bli klar med en tillräckligt informativ separat faktasida om Bechdel-testet för att slippa ta upp plats på startsidan. Så om du bara har tålamod lite till, så kommer du sedan aldrig mer att behöva läsa ett ord om Bechdel-testet på startsidan. Och jag kommer aldrig att ta upp någonting om det i själva recensionerna, så det rör sig bara om en rad i faktarutan för respektive film. Så då kan du låtsas som att den raden inte existerar om du inte är intresserad av Bechdel-testet.

Men jag skulle som sagt jättegärna ha bytt ut Bechdel-testet mot något test som i statistisk form säger mer om kvinnosynen och jämställdheten; men tyvärr finns det i dagsläget inga andra objektivt formulerade tester på den punkten. Och poängen är som sagt främst att kunna i statistisk form kunna redovisa någonting med objektiva mått - för hur användbart det än är med noggranna subjektiva bedömningar i respektive films recension, så ger det ju ingen överblick över filmbranschen i allmänhet.

[Amanda]

Bechdeltestet är alldeles makalöst respektlöst mot dem som skapar filmerna. Det är ungefär samma sak som att recensera filmer efter någon form av tabell där man bockar av olika moment och därefter sätter betyget. Som jag tidigare påpekat säger Bechdeltestet ingenting om något. Att veta om det finns två kvinnor i filmen som pratar med varandra säger absolut ingenting om huruvida filmen främjar jämställdhet mellan män och kvinnor.

Meningen med recensioner är att man subjektivt ska formulera sina tankar kring filmen, dess förtjänster och brister. Hela tanken med recensioner är att de ska vara subjektiva. Jag vill veta om en film är spännande, välgjord, har väl avvägt tempo, goda skådespelarinsatser, bra foto, bra musik och ljudeffekter och om den skildrar män och kvinnor och deras inbördes förhållanden på ett genomtänkt vis. Jag är däremot inte det minsta intresserad av att veta om den passar ihop med en gammal skämtserie från 80-talet.

Nja, jag skulle hävda att det är din åsikt att testet inte säger någonting. Själv tycker jag att det är ett intressant sätt att presentera hur könsfördelningen i filmer ser ut, särskilt jämfört med "det omvända testet", och ger förhoppningsvis en ökad medvetenhet till vad vi konsumerar som publik. Eller för den delen kring vad man skapar själv.

Daniels poäng om kvantitet och kvalitet är bra. Nej, testet säger inget om hur feministisk filmen är, men som jag skrev i mitt tidigare inlägg tror jag att det finns ett samband mellan stereotypa kvinnokaraktärer och antalet kvinnor i film. Finns det bara en kvinna med i en film är det inte sällan för att fylla funktionen som mamma, flickvän/hustru eller "jungfru i nöd". Kvinnor utgör hälften av jordens befolkning men är fortfarande en minoritet på film – Bechdeltestet hjälper till att konkretisera och möjliggöra diskussion kring det.

Angående filmskaparnas perspektiv så hoppas jag att till exempel Duncan Jones är tillräckligt säker i sin roll som filmskapare att han inte tar illa vid sig för att hans mästerliga film Moon inte klarar testet, även om det kanske sporrar fantasin hos den som tittar och får hen att undra hur filmen hade varit om den handlat om en kvinna. Jag vill inte ändra filmen i efterhand, men tror ärligt talat inte att den hade varit sämre med, låt säga, Hilary Swank som Sam.

Tvärt om känns det snarare orättvist mot Daniel att jämföra testet med att recensera film genom att bocka av en lista och sätta betyg efter det – något som uppenbarligen inte stämmer i alla sammanhang. Det står inte någonstans att resultaten är betygsgrundande på Dubbningshemsidan och jag upplever att Daniel är tydlig med vad han baserar sina betyg på i recensionstexterna.

[Cadpig]

 


Varför? Tvångsmatas vi inte av feministisk propaganda i tillräcklig utsträckning av medierna dagligen utan att filmerna måste bedömas efter Schymans sjuka ideal? Jag, och många med mig, tar bestämt avstånd från allt sånt tjafs.

[Daniel Hofverberg]

Som jag redan tydligt påpekat bedöms inga filmer utifrån Bechdel-testet eller några andra principer - den informationen är helt frikopplad från recensionerna. I recensionerna bedömer jag enbart kvinnosynen på egna meriter, och bryr mig inte det minsta om Bechdel-testet eller andra tester. En film kan ju ha en bra kvinnosyn utan att klara av Bechdel-testet eller vice versa.

Information om Bechdel-testet visas i samband med recensionerna efter önskemål från läsare, då det är många som uppskattar det. Inte för att Bechdel-testet på något sätt skulle vara något bra vetenskapligt test, men eftersom det är den enda objektiva måttstock som finns för att få ett intryck av kvinnosynen även i statistisk form - användbart just för att kunna inleda diskussioner om hur kvinnor skildras i film och annan populärkultur. För oavsett vad man tycker om Bechdel-testet som sådant råder det ju ingen tvekan om att alltför många filmer och TV-serier har en diskutabel kvinnosyn och vanligtvis objektifierar kvinnor.

Men skulle du inte uppskatta Bechdel-testet är det bara att du låtsas som att just den raden i recensionerna inte existerar. I själva recensionerna kommer jag aldrig någonsin att referera till Bechdel-testet eller någon annan form av test.

[JRL]

Bechdeltestet är den sjuka "vetenskapen" som hyllar filmer som Uptown Girls (2003), som förvisso innehåller två kvinnor som pratar med varandra om annat än män, men där båda framstår som riktigt elaka och allmänt pantade, samtidigt som den dissar filmer som Broken Arrow (1996), som innehåller en enda (men väldigt stark) kvinnoroll, tillsammans med en rad buffliga, korkade och mycket elaka män. Att det är den ensamma kvinnan som är vinnaren när sluttexterna rullar i den sistnämnda filmen bryr sig Bechdel föga om. Det var bara två filmer som jag kom på sådär på rak arm. Exemplen är antagligen otaliga.

Två London Tipton är bättre än en Nikita, tycker Bechdel.

Tycker det där "testet" har fått avsevärt mycket större uppmärksamhet än vad det någonsin förtjänat. Om intresse fanns skulle det lätt gå att uppfinna relevanta, vetenskapliga kriterier som verkligen belyser jämställdheten i filmer, men så långt har vi inte kommit än. Vi tog oss till månen, men jämställdhetsfrågan gick vi bet på.

Några kriterier, som skulle kunna utgöra ett seriöst alternativ till Bechdeltestet är: (skulle lätt kunna komma på fler, men jag tror att poängen går fram)
*Hur mycket speltid får filmens kvinnor i förhållande till filmens män?
*Är kvinnorna i filmen i huvudsak aktiva eller passiva?
*Hur är styrkeförhållandet mellan männen och kvinnorna i filmen?
*Vilka är det som uttalar filmens nyckelrepliker?
*Hur stor andel av replikerna uttalas av kvinnliga skådespelare i förhållande till de manliga?

Bechdel är såklart inte intresserad av sånt, men nu har jag åtminstone visat att det faktiskt finns alternativ.

[Cadpig]

Bechdeltestet är den sjuka "vetenskapen" som hyllar filmer som Uptown Girls (2003), som förvisso innehåller två kvinnor som pratar med varandra om annat än män, men där båda framstår som riktigt elaka och allmänt pantade, samtidigt som den dissar filmer som Broken Arrow (1996), som innehåller en enda (men väldigt stark) kvinnoroll, tillsammans med en rad buffliga, korkade och mycket elaka män. Att det är den ensamma kvinnan som är vinnaren när sluttexterna rullar i den sistnämnda filmen bryr sig Bechdel föga om. Det var bara två filmer som jag kom på sådär på rak arm. Exemplen är antagligen otaliga.

Två London Tipton är bättre än en Nikita, tycker Bechdel.

Tycker det där "testet" har fått avsevärt mycket större uppmärksamhet än vad det någonsin förtjänat. Om intresse fanns skulle det lätt gå att uppfinna relevanta, vetenskapliga kriterier som verkligen belyser jämställdheten i filmer, men så långt har vi inte kommit än. Vi tog oss till månen, men jämställdhetsfrågan gick vi bet på.

Några kriterier, som skulle kunna utgöra ett seriöst alternativ till Bechdeltestet är: (skulle lätt kunna komma på fler, men jag tror att poängen går fram)
*Hur mycket speltid får filmens kvinnor i förhållande till filmens män?
*Är kvinnorna i filmen i huvudsak aktiva eller passiva?
*Hur är styrkeförhållandet mellan männen och kvinnorna i filmen?
*Vilka är det som uttalar filmens nyckelrepliker?
*Hur stor andel av replikerna uttalas av kvinnliga skådespelare i förhållande till de manliga?

Bechdel är såklart inte intresserad av sånt, men nu har jag åtminstone visat att det faktiskt finns alternativ.

Dina alternativ är ungefär lika meningslösa som Bechdel-tjafset. Jävla jämställdhetsivrare! Låt filmerna vara. När kvinnor tar för stor plats blir det i 9/10 fall kalkon-pannkaka av det hela.

Hatar fan det här feministlandet.

[Cadpig]

Feminist och genus är skitnödigt trams. Bara kärringar och könlösa fjollor bryr sig om sådant tjafs.

[Christer]

Är det inte dags att du tar en pause från forumet? Gärna permanent.