Svenska dubbningar bättre än originalen?

[Hans Tolvaly]

Jag tänkte bara att det här kanske kunde vara en kul grej att diskutera, och dela med sig av åsikter.
Frågan är enkel. Finns det några svenska dubbningar eller specifika röster som ni tycker är bättre än sin originalla motpart?
Beskriv gärna i så fall varför, om ni tycker så.

Som exempel så ska jag nämna några svenska röster som jag personligen är bättre än de engelska.

Dan Ekborg - både som Anden (Aladdin) och Hades (Herkules).
Robin Williams i all ära, jag älskar hans typ av humor och improvisation. Men Dan Ekborg har en väldigt särskild energi och mycket liv i sin röst vilket gör att jag tycker att han blåser in mer karaktär i rollen som Anden.
Lika dant med rollen som Hades. James Woods har en härligt sliskig röst och vet verkligen hur man ska låta charmig samtidigt. Men detta gör även Ekborg, och precis som rollen med Anden så tillför han lite extra energi rollen, och lyckas även att låta lite elakare.

Daniel "Papa Dee" Wahlgren som Mushu (Mulan)
Precis som med Ekborg, så tycker jag även att Papa Dee tillför så mycket mer energi i sin roll som Mushu än vad Eddie Murphy för.
Papa Dees röst låter mer storslagen när den behövs, och vassare i tungan när något kvickt ska sägas.
Plus, att ärligt talat så är jag lite väl trött på Murphys röst.

Rickard Wolff som Scar (Lejonkungen)
Jeremy Irons var en mycket passande röst till Scar. Han är jättebra på att spela skurk (Om lite överspelande för det mesta), och hans röst dryper av väsande ondska. Men Wolff kan en sak extra som Irons inte riktigt kunde. Sjunga. Wolffs djupa stämma var perfekt i rollen som Scar, han låter både ondare och charmigare. Och hans röst gav aldrig vika under sitt härliga sångnummer.

Ja, det blev bara Disney karaktärer den här gången, men jag vet att det finns fler roller som jag tycker har blivit bättre på svenska, så jag ska skriva in fler här när jag väl kommer ihåg dem.

[Daniel Hofverberg]

Det är utan tvekan ett intressant ämne. Per definition handlar ju dubbning om att göra en bearbetning av ett utländskt original, och därför kan man väl med all rätt hävda att det inte kan bli bättre än just originalet - det handlar ju trots allt om att efterlikna röster och röstkaraktärer i originalet, så att man skulle kunna hävda att det inte kan bli bättre än originalet.

Dock finns det enstaka fall där jag också skulle vilja hävda att det är minst lika bra, om inte bättre, som originalen. Det första jag kommer att tänka på är 1938 års originaldubb av Snövit och de sju dvärgarna, där hela dubbningen men framförallt Tatiana Angelini som Snövit är helt outstanding. Tatiana var oerhört lik originalets Adriana Caselotti och var i exakt rätt ålder, samtidigt som hon i mina ögon hade bättre sångröst än Adriana och inte hade samma vibrato i rösten (som det ibland kan bli lite för mycket av i originalet).

[JRL]

Utan tvekan förekommer det att de svenska skådespelarna är bättre än originalen (även om jag kanske inte helt vill skriva under på just de exempel som du tog upp). Det första exemplet jag kommer att tänka på är Miley Cyrus i Hannah Montana, vars röst är närmast outhärdlig. Emelie Clausen, som dubbar Mileys insatser, har en betydligt behagligare röst.

Ett annat exempel är Ashley Tisdale i Phineas & Ferb. Hon är inte på något sätt dålig, men Elina Raeders röst passar betydligt bättre till rollfiguren. Här kan det dock diskuteras om man verkligen har matchat rätt originalskådespelare med rätt dubbare, för Ashley och Elina låter inte det minsta lika varandra. (Röstlikhet är definitivt inte allt, men i det här fallet låter de faktiskt anmärkningsvärt olika varandra.)

Sedan skulle jag vilja se den person som tycker att Austin & Ally är bättre odubbad. Den serien räddas helt och hållet av de skickliga svenska dubbarna (Vendela Palmgren, Adam Portnoff m.fl.)

(Jag brukar i vanliga fall undvika personangrepp i det längsta, men när det gäller en stenrik person som Miley Cyrus, som knappast läser det här forumet, tillåter jag mig faktiskt att göra ett undantag.)

[Christer]

Jag tycker Ulf-Peder Johansson är mycket bättre som Skeletor i He-Man and the Masters of the Universe än originalet Alan Oppenheimer är. Han är inte särskilt lik, så på det sättet är han ju opassande, men Ulf-Peders röst är mycket mer ondskefull och läskig.

[jimstrom]

Tycker definitivt att svenska dubbningar oftast har mer karaktär och energi än amerikanska dubbningar.

Ta tex några av Disneyfilmerna som Aristocats, Bernard och Bianca, Robin Hood och Djungelboken.

Ett annat exempel är Pangljuds svenska dubb av Sailor Moon, som är tusenfalt mycket bättre än den amerikanska brrrrr.

I mitt tycke och smak, så är inte röstlikhet det viktigaste i dubbningar, utan att rösten passar karaktären, något som svenska dubbningar är mycket bra på att hitta.

[Daniel Hofverberg]

Ett annat exempel är Pangljuds svenska dubb av Sailor Moon, som är tusenfalt mycket bättre än den amerikanska brrrrr.

Fast Sailor Moon är ju japanskspråkigt i original, och den amerikanska dubbningen är långt ifrån representativ för originalversionen. Och jämför man den svenska dubben av Sailor Moon med originalet hamnar saker och ting i ett annat läge, då inte minst översättningen bitvis lämnar en del övrigt att önska.

Men jämfört med den engelskspråkiga dubben håller jag fullständigt med dig att den svenska är överlägsen.

[Hans Tolvaly]

Jag tycker Ulf-Peder Johansson är mycket bättre som Skeletor i He-Man and the Masters of the Universe än originalet Alan Oppenheimer är. Han är inte särskilt lik, så på det sättet är han ju opassande, men Ulf-Peders röst är mycket mer ondskefull och läskig.

Jag håller helt klart med dig där Christer. Alan Oppenheimers röst är rent av väldigt mesig. Amerikanarna tyckte kanske att det var en passande röst på ett "skelett", men Ulf-Peder låter som sagt betydligt mycket mer ondeskeful och läskig. Och konstant arg dessutom, vilket passar honom så bra.

I mitt tycke och smak, så är inte röstlikhet det viktigaste i dubbningar, utan att rösten passar karaktären, något som svenska dubbningar är mycket bra på att hitta.

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Det finns många dubbade röster som inte är alls lika originalen, men som passar helt utmärkt ändå.

[Daniel Hofverberg]

Jag håller fullständigt med - det finns absolut viktigare saker än röstlikhet; och det håller faktiskt t.om. Disney i USA med om.

[TonyTonka]

Dan Ekborg - både som Anden (Aladdin) och Hades (Herkules).
Robin Williams i all ära, jag älskar hans typ av humor och improvisation. Men Dan Ekborg har en väldigt särskild energi och mycket liv i sin röst vilket gör att jag tycker att han blåser in mer karaktär i rollen som Anden.
Lika dant med rollen som Hades. James Woods har en härligt sliskig röst och vet verkligen hur man ska låta charmig samtidigt. Men detta gör även Ekborg, och precis som rollen med Anden så tillför han lite extra energi rollen, och lyckas även att låta lite elakare.

Det här håller jag fullständigt med om, varenda ord.

Jag tycker faktist att Ingvar Kjellson är betydligt bättre än orginalrösten som Edgar i Aristocats.

Fast orginalet är nog lite bättre i repliken "Cats!?" som han säger när han får reda på att katterna ärver pengarna först.

Finns mängder med fler exempel jag kan ta, men det får bli imorgon.

Förresten, så håller jag med om röstlikheten.  Bara för att en röstskådis är lik orginalrösten innebär det inte att rösten passar karaktären.

Jag tycker förresten också att Samuel Elers-Svensson är bättre som Lampis i omdubbningen av Pinocchio än orginalets Frankie Darro. Samuel Elers-Svensson låter nämligen nämre karaktärens riktiga ålder (jag tror han är cirka 13-14 år gammal), och Frankie Darro låter tyvärr aningen för gammal för att trovärdigt föreställa en tonåring. Björn Frisell som spelade Lampglas i orginaldubbningen (vilket karaktären hette i den dubbningen), låter kanske också lite för gammal (dock vet jag inte hur gammal Björn var under inspelningen), men även han känns bättre i åldersmässighet än Frankie Darro.

Hur viktigt tycker ni att det är att rösten ska ha rätt "ålder" i en dubbning?

[Hans Tolvaly]

Trevligt att se att det blivit lite svar och åsikter här nu

Hur viktigt tycker ni att det är att rösten ska ha rätt "ålder" i en dubbning?

Jag tycker nog inte att åldern är så värst viktig, så länge röstaktören kan agera karaktären. Inlevelse och att rösten bara passar är viktigare .
Sen finns det ju förstås dem dubbningar som har noll inlevelse och är riktigt usla, men som ändå är charmiga och skitroliga att lyssna på XD.

Men för att återgå lite till ämnet.
En annan svenskdubbning som jag tycker är vida överlägeset originalet är helt klart Don Bluths Änglahund (All Dogs go to Heaven).
Många av rösterna i den här filmen tycker jag är mycket bättre på svenska. Men det gäller särskilt Lars-Erik Berenett som Charlie, och Rolf Skoglund som Carface.

Burt Reynolds är en rätt härlig man, men jag klarar bara inte av han i rollen som Charlie. Särskilt inte hans "sjungande".
Jag vet inte riktigt här, hans röst passar karaktärens utseende rätt bra, men i jämförelse med Lars-Erik så har han noll karisma.
Lars-Erik kan för den delen också sjunga ordentlig, och lika så resten av de svenska rösterna.
Alla sångerna i filmen fick så mycket mer ös i sig på svenska, då sångarna tycks ta i lite mera när de ska upp i de högre tonerna.

Och sen Rolf Skoglund som Carface. Var ska jag börja? Om ni läst mina tidigare inlägg här så har ni kanske märkt att jag är den typen som gillar skurkarna i filmer och serier.
Rolf har precis den typen av ilsken, väsande och hotfull röst som passar just en skurk. Vic Tayback som gjorde den engelska rösten kör med en mer maffia liknande röst, vilket självklart passar Carface då han är uppenbart basserad på typiska maffia skurkar.
Men Rolf ger verkligen allt i rollen, och tar i från tårna när han ska skrika och låta hotfull.
Hans röst ger mig bara rysningar, och det anser jag vara en viktig grej med en skurk

Visst, mycket av detta är nog nostalgin som talar, men jag ser filmen mycket hellre på svenska än engelska vilken dag som helst

[juku]

Tycker Sjöjungfrun e bättre på svenska då Jodi Benson låter som en gammal tant. Sissel och Johanna e bättre.

[JRL]

Jag håller fullständigt med - det finns absolut viktigare saker än röstlikhet; och det håller faktiskt t.om. Disney i USA med om.

Fast enligt uppgifter från Doreen Denning fick Trolle Carlsson rollen som Cody/Joey i Bernard och Bianca i Australien för att Disney ansåg att han var den som lät mest lik originalskådespelaren. Så uppenbarligen kan stor röstlikhet ha stor betydelse, i synnerhet när det gäller roller som inte går att besätta med kändisar.

[Varsågod]

Det är utan tvekan ett intressant ämne. Per definition handlar ju dubbning om att göra en bearbetning av ett utländskt original, och därför kan man väl med all rätt hävda att det inte kan bli bättre än just originalet - det handlar ju trots allt om att efterlikna röster och röstkaraktärer i originalet, så att man skulle kunna hävda att det inte kan bli bättre än originalet.

Så kan man ju förstås se det.
Jag vill gärna lyfta fram ett något vidare perspektiv såtillvida att dubbningar inte bara har till uppgift att tolka ett originalutförande.

Hantverket handlar i grund och botten om att gestalta en karaktär med alla dess egenskaper utefter manus. Vissa val, bedömningar, egenheter och justeringar som hör den enskilda originaldubbaren till kan framföras annorlunda av någon annan utan att för den skull vara misstrogen originalet/originalvisionen, allt inom ramarna för det konstnärliga.  Karaktären kan få en (delvis) annan framtoning och karaktär som kan vara väl så själfull och nyansrik utan att för den skull vara "sämre" (om man kan kvantifiera det så.)

Där tycker jag många gånger svenska dubbare lyckas införliva mer inlevelse och innerlighet i gestaltningen, medan en exempelvis amerikansk förlaga (vanligt för svenska dubbningar) kan låta slätstruken, intetsägande, eller ihålig. Det omvända råder givetvis också.

En del lite egensinniga tolkningar med större svängrum ofta kanske är bland de mest minnesvärde, om än inte just därför, utan för att man hittat rätt person på rätt plats. Det vore synd att göra avkall på det genom att formstöpa allt till att i alla avseenden i möjligaste mån efterlikna originalet. Men det är ju förstås bara min åsikt.

[TonyTonka]

Fast enligt uppgifter från Doreen Denning fick Trolle Carlsson rollen som Cody/Joey i Bernard och Bianca i Australien för att Disney ansåg att han var den som lät mest lik originalskådespelaren. Så uppenbarligen kan stor röstlikhet ha stor betydelse, i synnerhet när det gäller roller som inte går att besätta med kändisar.

Kanske lite off-topic, men i alla fall i början av filmen så låter Trolle Carlsson nästan lite som Andreas Hoffer (som spelade Sune i Sunes Jul)

Nu ska jag gå tillbaks till topic, var det så att Trolle Carlsson fick rollen bara för att Disney ansåg att han var mest lik orginalrösten, eller också för att han gjorde en bra rollprestation?

[Daniel Hofverberg]

Fast enligt uppgifter från Doreen Denning fick Trolle Carlsson rollen som Cody/Joey i Bernard och Bianca i Australien för att Disney ansåg att han var den som lät mest lik originalskådespelaren. Så uppenbarligen kan stor röstlikhet ha stor betydelse, i synnerhet när det gäller roller som inte går att besätta med kändisar.

Nu var det ju ett tag sen, så det är möjligt att Disneys röstavdelning gjorde andra värderingar på den tiden. Eller också fanns det ingen annan som kunde bibehålla rätt karaktär och känsla i rösten, så att det därför blev själva röstlikheten som fick avgöra.

Disneys nuvarande röstchef har i alla fall sagt att "det viktigaste inte är att efterlikna originalet, utan att förstå kärnan i karaktären". Jag är inte säker på att jag tolkat det något luddiga uttalandet rätt, men jag uppfattar i alla fall det som att bibehålla rätt röstkaraktär och charm.

Och det måste man väl påstå att Disney överlag (med vissa uppenbara undantag) har följt relativt väl. Som exempelvis är ju Anders Öjebo inte alls särskilt lik Jagos originalröst i Aladdin, men bibehåller utan tvekan rätt karaktär och känsla varför jag tycker att han gjorde en utmärkt rollprestation.