Dubbningshemsidan
Recensioner
Avengers: Endgame
(Avengers: Endgame)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Biostaden Aveny i Skellefteå för pressvisningen
OBS! På grund av den här filmens karaktär är det inte möjligt att recensera den utan att avslöja viktiga nyckelhändelser i föregående Avengers: Infinity War. Därför avråder jag från att läsa denna recension om man inte redan sett den filmen, och har för avsikt att göra det.
Den mäktige Thanos har med hjälp av de sex Evighetsstenarna lyckats med sin plan att utplåna hälften av alla jordens invånare. De kvarvarande medlemmarna av Avengers, tillsammans med Captain Marvel och de kvarvarande medlemmarna av Guardians of the Galaxy söker upp Thanos men får veta att han förintat evighetsstenarna - och således finns inget sätt att kunna få tillbaka de saknade invånarna. I ilska lyckas Thor att mörda Thanos. Fem år senare försöker alla bäst de kan att gå vidare med livet och sörja de familjemedlemmar som utplånats - Bruce Banner har äntligen lyckats få kontroll över sitt alter ego Hulken, genom en slags permanent halvhulkliknande lösning, medan Thor mest roar sig med att supa och äta i det som byggts upp till det nya Asgård (gudarnas boning enligt nordisk mytologi); vilket innebär Tønsberg i Norge. Men allt förändras när Scott Lang, mer känd som Ant-Man, plötsligt lyckas komma tillbaka från kvantdimensionen efter att ha varit fast där i fem långa år - då Hope försvann, och det således inte fanns någon kvar som kunde föra tillbaka honom till den vanliga verkligheten. Då inser han att det kan finnas ett sätt att kunna rädda de försvunna invånarna och han, tillsammans med Natasha (Black Widow) och Tony Stark (Iron Man), börjar skissa på en plan att använda kvantdimensionen för att resa tillbaka i tiden och ta tillbaka Evighetsstenarna innan Thanos hinner använda dem...
Den förra Avengers: Infinity War var en helt okej film, men som tyvärr kändes överladdad i och med det enorma antalet rollfigurer. I och med slutet på den filmen har man förstås ändå längtat efter en film att förhoppningsvis klara ut allt, och glädjande nog är Avengers: Endgame bättre än den förra filmen och en av de bättre Marvel-filmerna på senare år. Det är en omfattande berättelse, som överlag känns genomarbetad och som överlag fungerar bättre än Infinity War. Det är en engagerande film, som har ett föredömligt högt tempo där det händer något hela tiden. Det blir aldrig segt, och här finns en tacksam intensitet där det ofta går rafflande fort framåt.
Men trots det blir det inte så rörigt som jag hade befarat, utan man hänger med hyfsat. Jag uppskattar att manusförfattarna väljer att lätta upp stämningen då och då med humor, som gör att man faktiskt får skratta förhållandevis ofta åt de fyndiga repliker och referenser som förekommer. Efter att den förra Avengers-filmen knappt hade någon humor alls är det glädjande att man här återgår till den gamla goda stilen; att varva humor med action på ett föredömligt sätt för att lätta upp stämningen. Dessutom är det charmigt och riktigt spännande, och intresset hålls vid liv på ett lyckat sätt.
Det är djupsint och tänkvärt, och dessutom har filmen i likhet med den förra filmen en betydligt mörkare stil än de flesta av Marvels tidigare filmer. Efter att ganska många av de tidigare filmerna mer varit "popcorn-underhållning", så är det uppskattat med en mörkare och djupare stil. Även här finns många rollfigurer, men det upplevs ändå inte lika överladdat som tidigare och storyn fungerar bättre än i Infinity War med färre dramaturgiska problem. Jag uppskattar också att vi äntligen får se fler nyanser av Tony Stark/Iron Man, med lite humor och mindre arrogans än tidigare - han kommer inte riktigt tillbaka till sin forna glans från de tre solofilmerna, men äntligen kan vi i alla fall känna något för honom efter att rollfiguren under senare år mest har känts irriterande. Jag uppskattar också att Natasha mer får stå i centrum och får en större roll än någonsin tidigare, så att hon äntligen tagit steget över från biroll till huvudroll.
På gott och ont hör den här filmen, liksom i stort sett alla Marvels filmer de senaste 10 åren, ihop och där alla har en koppling till varandra och ingår i samma "universum". Det gör att man får möjlighet till ett större djup och möjligheter att visa på långsiktliga konsekvenser och karaktärsutveckling på ett helt annat sätt än med fristående filmer. Dessutom är det uppenbart att många filmer under senare år har lett fram till precis denna storslagna film, varför den är mycket välkommen.
Men problemet är förstås att det förutsätter att man har sett alla andra av Marvels filmer, då det krävs för att få kontext och karaktärsintroduktion kring rollfigurerna. Då filmen heller inte innehåller någon resumé av vad som hänt tidigare, så blir det lite problematiskt att förutsätta att alla har sett de flertalet filmer som krävs för att bilda sig en komplett uppfattning av handlingen och vad som hänt förut. Och även om man har sett alla filmerna är det lätt att glömma detaljer här och var... Framförallt är det ett måste att ha sett Avengers: Infinity War, men därutöver bör man åtminstone också ha sett Black Panther, Captain Marvel och Ant-Man; gärna också Guardians of the Galaxy och ytterligare några filmer.
För annat än de stora fansen misstänker jag att det kan vara för mycket begärt att ha alla dessa i färskt minne, och även för mig som känner mig hyfsat insatt blev det ibland lite problematiskt att komma ihåg vem som är vem och hålla reda på allting - i synnerhet då antalet stora rollfigurer, trots nedminskningen efter Thanos tilltag, är lite för många att hålla reda på. Dessutom känns det minst sagt märkligt varför Carol/Captain Marvel har reducerats till en liten biroll, som bara dyker upp i ett fåtal scener - efter hennes solofilm sent omsider härom månaden hade jag förväntat mig att hon skulle ta över som huvudroll, varför det känns lite snöpligt att hon blivit så undangömd. Kanske är det ett antal scener med henne som hamnat på klippbordet och klippts bort i sista minuten...?
I likhet med många andra av Marvels filmer är också Avengers: Endgame alldeles för lång för sitt eget bästa, och den här gången har de slagit nya rekord med en speltid på strax över tre timmar (!). Det blir lite för mycket av det goda, och utan en paus hade det förmodligen blivit ganska jobbigt; varför jag är tacksam över att vi tog en liten paus efter halva filmen vid den pressvisning som jag närvarade på. Filmen tappar också lite under dess andra halva, då det förekommer ett par lite för utdragna stridsscener som är tillräckligt för att vem som helst ska börja tröttna.
Vid ett par tillfällen fick jag också en lite antiklimaktisk känsla, plus att det förekommer några lite väl övertydliga överlämningsscener med skådespelare som uppenbarligen ska lämna filmserien (kanske har deras kontrakt gått ut?) till förmån för andra. För trots att det här känns som ett avslut, så gissar jag att det ändå kommer att bli fler Marvel-filmer i framtiden... Filmen hade hursomhelst vunnit på att begränsas något i både längd, rollfigurer och stridsscener, för att få ner allting till lite mer överkomliga nivåer. antalet rollfigurer något, för att istället kunna få ned speltiden med närmare 20 minuter. Dessutom märker man att bröderna Russo inte riktigt kan hantera mer allvarliga dramascener lika bra som humor och action, varför det som borde vara gripande inte riktigt fungerar så bra som väntat; utan istället fylls med lite malplacerad humor.
Fotot är snyggt, och specialeffekterna övertygar till fullo. Det märks att det är först nu som tekniken till fullo är mogen, och här kan man inte längre se någon uppenbar användning av green screen eller dylikt, då allt ser naturligt ut. Skådespelarinsatserna är bra, och jag uppskattar att samtliga rollfigurer från tidigare filmer spelas av samma skådespelare. Det har trots allt gått många år, och i de flesta andra sammanhang brukar skådespelarbyten därmed vara ett nödvändigt ont. Så det är glädjande att alla repriserar sina roller än en gång. Själv blev jag den här gången mest imponerad av Scarlett Johansson, Chris Hemsworth och Brie Larson, som alla gör väldigt bra ifrån sig, men de flesta andra är också bra. Jag blev dock lite besviken över Benedict Cumberbatch, som brukar vara en utmärkt skådespelare, men som ärligt talat kändes oengagerad när han repriserar rollen som Doctor Strange; den här gången förpassad till en liten biroll.
Avengers: Endgame är en riktigt bra och välgjord film, som är storslagen, spännande, intensiv och rolig. Allvaret och actionsekvenserna lättas upp av lagom mycket humor, och det är mycket engagerande och intressant. Det märks att allt lett upp till denna film, som en avslutning på Avengers; åtminstone för den här gången. Men tyvärr är det också en väldigt lång film, och tre timmar blir i mesta laget även för de mest luttrade biobesökarna. Med tidsresor och fler rollfigurer än de flesta orkar räkna till blir det heller inte helt oproblematiskt att hänga med i svängarna, och åtminstone undertecknad lyckades inte få allting att hänga ihop logiskt. Det förekommer vissa dramaturgiska problem, även fast filmen överlag fungerar klart bättre än Avengers: Infinity War och inte riktigt blir överladdad på samma sätt. Filmen hade vunnit på en finslipning av manuset, en bättre användning av vissa undangömda rollfigurer (bland annat Captain Marvel) och gärna även en nedbantning i både rollfigurer och längd; men det är ändå en bra film som övertygar och engagerar på ett skickligt sätt. Trots att filmen är proppfull och en aning förutsägbar, så är det ändå en film som alla som sett de tidigare Marvel-filmerna definitivt vill se - och trots vissa brister förtjänar den efter moget övervägande en ganska stark sjua i betyg.
Den svenska textningen håller en relativt hög klass, och jag kunde inte upptäcka några översättningsfel. Däremot förekommer lite klantiga grammatikfel vid några tillfällen, liksom överhoppade eller extra ord och dylikt. Jag stör mig också på att samtliga rollfigurer benämns vid sina engelskspråkiga originalnamn, även sådana som fram tills nyligen varit kända vid svenska namn i Sverige. Det är förstås sedan länge vedertaget att kalla exempelvis Iron Man och Black Widow vid sina originalnamn, men när man till och med kallar Spindelmannen för Spider-Man har det gått för långt - trots allt har det i alla tider varit vedertaget med namnet Spindelmannen i Sverige, så varför gå ifrån det och helt plötsligt börja kalla karaktären vid sitt engelska namn...? Och när man till och med envisas med att kalla Hulken för Hulk så är måttet rågat...
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 24 april 2019
Senast uppdaterad: 24 april 2019
Recensionen har lästs 1861 gånger av 1098 personer, sedan den 24 april 2019
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(59966)a(1587777))