Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Django Unchained
(Django Unchained)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till Sony Pictures Home Entertainment för recensionsexemplaret
Sök efter Django Unchained på CDON
Sök efter Django Unchained på Discshop.se
   ANNONS
Drama / Action / Western / Historiskt / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 2 timmar 45 minuter
Genre: Westerndrama
Produktionsland/år: USA, 2012
Produktionsbolag: Columbia Pictures, The Weinstein Company & Double Feature Films
Producent: Reginald Hudlin, Pilar Savone, Stacey Sher & Harvey Weinstein
Regi: Quentin Tarantino
Manusförfattare: Quentin Tarantino
Svensk distributör: Sony Pictures Home Entertainment Nordic AB
Klarar av Bechdel-testet: Nej, klarar bara steg 1
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Django - Jamie Foxx Dr. King Schultz - Christoph Waltz
Broomhilda - Kerry Washington Calvin Candie - Leonardo DiCaprio
Stephen - Samuel L. Jackson Lara Lee Candie-Fitzwilly - Laura Cayouette
Leonide Moguy - Dennis Christopher Billy Crash - Walton Goggins
Mr. Stonesipher - David Steen Sheba - Nichole Galicia
D'Artagnan - Ato Essandoh Rodney - Sammi Rotibi
Big Fred - Escalante Lundy Big John Brittle - M.C. Gainey
Lil Raj Brittle - Cooper Huckabee Ellis Brittle - Doc Duhame
Betina - Miriam F. Glover Big Daddy - Don Johnson
Revolverman - Russ Tamblyn Revolvermannens dotter - Amber Tamblyn
Sheriff Bill Sharp - Don Stroud Statssheriff Gill Tatum - Tom Wopat
Ace Speck - James Remar Dicky Speck - James Russo
Old Man Carrucan - Bruce Dern Ku Klux Klan-medlem - Jonah Hill
Australiensiska gruvslavhandlare - Quentin Tarantino / Michael Parks / John Jarratt Amerigo Vessepi - Franco Nero

Den hyllade och mångfaldigt prisbelönade regissören, manusförfattaren och producenten Quentin Tarantino har blivit känd för bl.a. grova våldsskildringar, och är för de flesta mest känd för filmer som Pulp Fiction och Kill Bill. Häromåret kom hans Oscarsnominerade succéfilm Inglourious Basterds, och nu är det dags för Tarantinos senaste film. Även den här gången rör det sig om en påhittad historieskildring, men nu ännu längre bakåt i tiden än andra världskriget. Django Unchained hade biopremiär i hemlandet USA i december, och nominerades till 5 Oscars inför årets Oscarsgala för bl.a. bästa film. Den vann även Oscar för bästa originalmanus och bästa manliga biroll (Christoph Waltz). I januari gick filmen upp på svenska biografer, och nu släpps den på DVD och Blu-Ray.

Året är 1858, och det är två år innan det amerikanska inbördeskriget bryter ut. En grupp slavar håller på att föras till deras nya ägares gods någonstans i Texas, av de måttligt trevliga bröderna Speck. På väg dit blir de stoppade av den tyska f.d. tandläkaren dr. King Schultz. Han är artig och vältalig, och frågar om någon av slavarna kan identifiera de ökända bröderna Brittle. En av dem kan det, en ung man vid namn Django, och då vill dr. Schultz köpa loss honom från slavägarna. Bröderna Speck stör sig på dr. Schultz överdrivna språkbruk och artighet, och den forna tandläkaren svarar med att döda honom. King tar med sig Django därifrån, för han jobbar numera som prisjägare och har fått i uppdrag att ta fast bröderna Brittle död eller levande (med tyngdpunkten på död...). Men King har ingen aning om hur någon av bröderna ser ut, något Django har, och King lovar Django att han blir fri så fort han hjälpt prisjägaren att döda bröderna. Men Django har egna planer och vill till varje pris få sin fru Broomhilda fri, som sålts som slav till en annan ägare än Django. Då dr. Schultz får veta att Broomhilda har tyska rötter blir även han intresserad av att hjälpa till, och det för dem ut på farliga äventyr till slavplantager i Västern.

Det är väl få som kan förneka att Quentin Tarantino är en skicklig och talangfull regissör och manusförfattare, och han har utan tvekan gjort en del bra filmer genom åren. Men han har också varit lite ojämn, där långt ifrån alla filmer imponerat lika mycket, men jag var väldigt förtjust i Inglourious Basterds. Han kommer kanske inte riktigt upp i den nivån med Django Unchained, men en riktigt bra film är det ändå. Storyn är intressant, och filmen tar upp viktiga och fascinerande ämnen i och med slavtemat och rasmotsättningar; något som definitivt förtjänar att uppmärksammas mer än vad som hittills skett. Det är fängslande och intressant, trots en förhållandevis tunn grundstory.

Tempot är ganska lågt, men trots allt händer det något hela tiden och det blir aldrig segt eller tråkigt. Trots den närmast absurt långa speltiden på 2 timmar 45 minuter går tiden ganska snabbt, och det förblir intressant och engagerande. Jag trodde aldrig att nästan tre timmar skulle gå så här pass snabbt, men det är hela tiden så fascinerande att jag aldrig ens blev trött. Visst är filmen något utdragen och några onödiga scener förekommer, så det hade kunnat bli bättre genom en något mer hårdhänt klippning. Men det är egentligen inget stort problem, då det aldrig blir segt utan filmen trots allt engagerar i stort sett hela tiden.

Som vanligt när det gäller Tarantino är dialogen på topp, och det rör sig om vass och genomarbetad dialog när den är som allra bäst. Det finns en viss lågmäld humor, som gör att man får skratta lite grand då och då. Visserligen inga stora skratt, men det är i alla fall småroligt vid ett antal tillfällen, och det är tillräckligt för att lätta upp stämningen i en annars relativt mörk film - trots allt är ju slaveri inte direkt världens roligaste ämne... Det är charmigt, småroligt och riktigt underhållande. Både Dr. Schultz och Django är dessutom intressanta rollfigurer, som är förhållandevis mångbottnade och som man därför bryr sig om.

Som vi alla vet har Quentin Tarantino alltid varit väldigt förtjust i våld, och det här är inget undantag. Men kanske är det här ändå hans minst våldsamma film hittills; åtminstone under stora delar av filmen. För här finns ytterst få rena actionscener, och till allra största delen är det här ett ganska långsamt och förhållandevis lågmält drama. Men inte mig emot, då jag aldrig varit särskilt förtjust i renodlad action. Det finns absolut en del riktigt våldsamma och obehagliga scener, men det är mindre än man skulle kunna vänta sig och under filmens första dryga två timmar är det inte mer än några minuters total speltid som utgör rent våld. Fortfarande ganska mycket våld i jämförelse med många andra regissörer, men lite för att röra sig om Tarantino. Annars ligger tyngdpunkten på dialog, och det uppskattar jag.

Men säg den lycka som varar för evigt... För om Django Unchained är en ganska lågmäld och dialogdriven film under de första dryga två timmarna, med bara lite mer våld än handlingen kräver, så kan detsamma inte sägas om slutet. Under den sista dryga halvtimmen förändrar filmen karaktär ganska rejält, och helt plötsligt förvandlas det till ett rent skottlossningsinferno - ett enda stort blodbad, med en hel del ganska överdrivna actionscener. Att påstå att Tarantino frossar i våld är en rejäl underdrift, och helt plötsligt kommer handlingen i skymundan till förmån för ett enormt skjutande till höger och vänster. Det gäller framförallt en alldeles för utdragen skottlossningsscen, som bokstavligt talat håller på i nästan tio minuter utan avbrott. Visst finns det ett visst underhållningsvärde i detta våldsglorifierande och givetvis inser jag att Tarantino parodierar bl.a. spaghettiwesternfilmer, men det har ändå blivit för mycket av det goda då det känns som överdrivet våld enbart för sakens skull. Filmen förvandlas bitvis till en ren "splatter", och vid några tillfällen känns det rentav ganska osmakligt med detta kraftiga glorifierande av våld och blod. Vid några tillfällen blir det rentav löjligt och det börjar nästan kännas som en fars; något som säkerligen inte var meningen - trots allt är parodi och fars inte samma sak.

Jag stör mig också på att Django som person förändrar karaktär mot slutet, och efter att fram tills dess ha framstått som en vettig människa så börjar han förändras till en stereotypisk "cool snubbe" på ett ganska osmakligt poserande sätt. Det blir helt enkelt för mycket "macho" av allting, och det är väldigt tråkigt efter att filmen under de första två timmarna hållit sig på rätt nivå. Det gör det också svårare att kunna sympatisera med honom, och inte blir det bättre av att förvandlingen från hunsad slav till världsvan revolverman går orealistiskt snabbt och verkar komma "från tomma intet". Men även under den sista halvtimmen är det bitvis riktigt bra, och det förekommer en del smarta och lyckade scener. Slutet är lyckat, och dessutom uppskattar jag att filmen är riktigt oförutsägbar med en del smarta och otippade vändningar.

Kvinnosynen lämnar dock en hel del övrigt att önska, och det är väldigt tråkigt efter de ovanligt starka kvinnliga rollfigurerna i Inglourious Basterds(i synnerhet Shoshanna). De fåtal kvinnor som förekommer i Django Unchained har inte mycket mer funktion än som vackra kulisser, och ingen spelar någon direkt relevans för handlingen. Alla känns också mer eller mindre menlösa, och t.o.m. Djangos fru Broomhilda får inte mycket mer att göra än att vänta på att bli räddad. Det är säkert inte helt orealistiskt utifrån tidsperioden strax innan inbördeskriget på 1800-talet, men icke desto mindre är det väldigt tråkigt. Och även i gammaldags miljöer går det ju att hitta någon form av gyllene medelväg, så att kvinnorna får ta ett större utrymme utan att kompromissa med realismen. Inte för att realism lär ha varit Quentin Tarantinos främsta avsikt med filmen, utan det förekommer ett antal orealistiska detaljer här och var - och det här bör ses minst lika mycket som ren underhållning som historielektion. Budskapen är tveksamma, och mycket kan uppfattas som ett rättfärdigande av våld till varje pris. Men det är knappast heller avsett som någon jättedjup film, utan det är underhållning som gäller.

Fotot är mycket bra, och filmen erbjuder såväl vackra vyer som ett starkt bildspråk. Det är mycket stilfullt och med ett imponerande sinne för detaljer och scenografi. Tidskänslan blir också ganska bra för 1800-talet, om än inte perfekt. Skådespelarinsatserna är bra, och Jamie Foxx gör en ganska bra insats som Django. Han gör en bra rollprestation, men lämnar samtidigt inte ett lika starkt intryck som jag hade väntat mig. Christoph Waltz är mycket bra, och gör en imponerande och minnesvärd prestation som dr. Schultz. Det är också trevligt att se honom i en mer sympatisk roll än vanligt, även fast han spelar ungefär i samma stil som han alltid har gjort. Hans Oscarsvinst i år var logisk och rättvis, men att klassa hans väldigt stora roll som "biroll" känns mer tveksamt. Leonardo DiCaprio är riktigt bra som Calvin Candie, och lämnar ett effektivt obehagligt intryck. Samuel L. Jackson är bra i den måttligt sympatiska rollen som Stephen, men känns ändå inte riktigt lika vass som han brukar göra. Kerry Washington gör allt som går av rollen som Broomhilda, vilket tyvärr inte är alltför mycket. Det är kul att se Quentin Tarantino själv i en biroll som slavhandlare mot slutet av filmen, och han spelar bra, men hans fejkade australiensiska dialekt lämnar utan tvekan en del övrigt att önska...

Django Unchained är en riktigt bra och underhållande film, som tar upp ett intressant och lärorikt ämne på ett lagom lättsamt sätt. Det är förhållandevis lågmält och med en utmärkt dialog, och jag uppskattar den länge någorlunda smakfulla nivån på våld och blod. Det är charmigt, humoristiskt och samtidigt spännande. Helt enkelt en lyckad blandning av många genrer, där ingenting tar överhanden. Men tyvärr spårar allting ur lite för mycket mot slutet, då det mest känns som ett osmakligt frossande i rent våld; betydligt mer än vad handlingen kräver och även mer än vad som hade behövts för att få fram de parodiska element som Tarantino säkerligen syftat på. Det drar ner helhetsintrycket lite grand på en i övrigt mycket bra film, och gör att filmen som helhet tyvärr känns lite svagare än Inglourious Basterds. Men det är ändå riktigt bra och väl värt att se, och trots den närmast absurt långa speltiden blir det aldrig tråkigt samtidigt som tiden går snabbt. Åtminstone fram tills den sista halvtimmen, som är det största problemet med en i övrigt så fantastiskt välgjord film. Men jag förstår samtidigt vad Tarantino har velat säga, och då filmen trots allt är så underhållande väljer jag ändå en mycket svag åtta i betyg. Det hade absolut kunnat bli bättre, men är ändå en film väl värd att se för i stort sett alla.

Blu-Ray-utgåvan erbjuder bild i Widescreen med proportionerna 2,35:1, och ljudet är i DTS-HD 5.1 på engelska och franska. Bild- och ljudkvaliteten är mycket bra. Filmen är textad på bl.a. de skandinaviska språken samt engelska för hörselskadade. Tyvärr finns dock ingen vanlig engelsk text, och heller ingen svensk text för hörselskadade. Textningen är lagom stor och någorlunda lättläst, men tyvärr är kantlinjerna på texten väldigt tunna vilket gör det svårt att läsa texten vid ljusare bakgrunder. Den svenska textningen håller relativt hög klass, och jag kunde inte hitta några översättningsfel. Såvitt jag kunnat avgöra är texten på Blu-Ray samma som på bio, men utan någonting att jämföra med i färskt minne kan jag inte vara säker på den saken. När man matar in Blu-Ray-skivan spelas en kort distributörsjingel, och därefter kommer man direkt till huvudmenyn, som är rörlig och effektfull men som bara finns på engelska. Det finns alltså ingen inledande språkvalsmeny, och för att spela upp filmen med textning måste man därför gå in under språkmenyerna från huvudmenyn och välja textning. Inte helt användarvänligt, i synnerhet för personer som inte kan engelska. Väljer man att spela filmen, så visas först varningstexter på valt textningsspråk (ex. svenska) samt engelska. Jag förstår inte riktigt behovet av att visa varningstexter på både svenska och engelska, och dessutom känns det lite malplacerat att lägga det precis innan själva filmen, men det är åtminstone tacksamt att vi slipper se texter på femtioelva andra språk som vissa andra distributörer envisas med.

Som extramaterial hittar vi först ett bakom kulisserna-inslag på 13 minuter om stuntscener och hästar, med bl.a. intervjuer med Tarantino själv, skådespelarna och stuntansvariga. Det är bitvis ganska intressant, men tyvärr har det blivit alldeles för utdraget då inblandade pratar om hästar som faller under en enda scen i flera minuter. Även för mig som tycker om hästar blir det lite för mycket med nästan en kvarts "tjatande" om samma sak. Därefter hittar vi ett 12 minuter långt inslag om filmens kläder och kläddesign, med intervjuer med bl.a. kostymdesignern Sharen Davis. Tycker man om kläder och modedesign med 1800-talstema är det här säkert intressant, men undertecknad tillhör inte den kategorin. Därefter återfinns ett ungefär lika långt inslag om filmens scenografi och utseende, med intervjuer med produktionsdesigner och andra inblandade. Det är lite mer intressant, men ändå ett lite för tunt ämne att behandla så länge.

Vidare återfinns en trailer med den Tarantino-samling som samtidigt släpps på Blu-Ray bestående av sju filmer. Denna trailer verkar dock vara avsedd för USA och inte Sverige, i och med att trailern anger att True Romance ska finnas med i boxen, som är fallet i USA men som av okänd anledning verkar saknas i Europa. Boxen består alltså av 7 filmer, och inte 8 som speakerrösten säger. Slutligen hittar vi en mycket kort puff för filmens CD-soundtrack på 17 sekunder. Där tar det roliga slut. Det extramaterial som finns är säkerligen intressant om man tycker om mer tekniska och visuella aspekter, men tyvärr finns ingen vanlig bakom kulisserna-dokumentär, intervjuer med skådespelare om något annat än tekniska aspekter eller bortklippta scener; varav samtliga av detta sannolikt hade varit mer intressant än vad som nu faktiskt finns med. Extramaterialet har tyvärr ingen textning alls, eller rättare sagt bara fransk och holländsk text; här finns inte ens engelsk text. Det kan ställa till med en hel del problem om man inte är väldigt bra på engelska.


Recensionen skriven: 18 januari 2013
Senast uppdaterad: 30 maj 2013

Recensionen har lästs 2143 gånger av 1381 personer, sedan den 18 januari 2013

Betyg:
Film/serie * * * * * * * *   
8
BD-produktion * * * * * *      6
Snittbetyg: * * * * * * *     7

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
TREA - SEXA - ÅTTA - ETTA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2017 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna