Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Drive
(Drive)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till SF Video för recensionsexemplaret
Sök efter Drive på CDON
Sök efter Drive på Discshop.se
Fynda bland över 8 000 000 auktioner på Tradera!   ANNONS
Drama / Action / Thriller / Spelfilm / Baserad på bok / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 36 minuter
Genre: Actiondramathriller
Produktionsland/år: USA, 2011
Produktionsbolag: Bold Films & Odd Lot Entertainment
Producent: Michel Litvak, John Palermo, Marc Platt, Gigi Pritzker & Adam Siegel
Regi: Nicolas Winding Refn
Manusförfattare: Hossein Amini, baserat på en roman av James Sallis
Svensk distributör: SF Video/Svensk Filmindustri
Klarar av Bechdel-testet: Nej, klarar bara steg 1 och 2 (fast viss tveksamhet råder)
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Föraren - Ryan Gosling Irene - Carey Mulligan
Standard - Oscar Isaac Benicio - Kaden Leos
Shannon - Bryan Cranston Bernie Rose - Albert Brooks
Nino - Ron Perlman Blanche - Christina Hendricks
Cook - James Biberi Doc - Russ Tamblyn

Den danska regissören och manusförfattaren Nicolas Winding Refn har i många år varit bosatt i USA, men har trots det huvudsakligen blivit känd genom danskspråkiga filmer. Han har bl.a. legat bakom den danska succéfilmen Pusher och dess uppföljare, och har på senare år gjort Bronson och Valhalla Rising. Hans senaste film är actiondramat Drive från 2011, som tävlade för Guldpalmen i Cannes och i slutändan vann regipriset i Cannes. Filmen har även vunnit en rad andra priser, främst på filmfestivaler världen över, och har hyllats av de flesta kritiker. Manuset är skrivet av Hossein Amini, och filmen bygger på romanen med samma namn av James Sallis. Nu har succéfilmen släppts på DVD.

I centrum står en stuntförare, som även jobbar på en bilverkstad och inte har speciellt många vänner. Vad han heter får vi aldrig veta. Han extraknäcker kvällstid med att köra flyktbil vid grov brottslighet - han stannar fem minuter vid varje brottsplats, bär aldrig vapen och försvinner därefter därifrån. Men att köra kan han, och därför lyckas han alltid att skaka av sig polisen. Han träffar snart grannen Irene, som bor ensam med sonen Benicio då hennes man sitter i fängelse. Föraren får känslor för henne, och börjar umgås alltmer med Irene och Benicio. Men problem uppstår när maken Standard blir frisläppt från fängelset, och berättar för föraren att han tvingats utföra ett stort rån då han är skyldig hemska personer mycket pengar och de hotar att skada Irene. Då föraren inte vill att något ska hända henne erbjuder han sig att hjälpa till, och kör flyktbilen när Standard och hans kumpaner ska råna en pantbutik. Men där börjar allting gå snett, och det räcker inte längre för föraren att bara köra bil snabbt och smidigt för att lösa problemen...

Det här är inte riktigt min favoritgenre, och actionfilmer brukar jag sällan vara särskilt förtjust i. Därför visste jag inte vad som väntade när jag satte mig ner för att se Drive, men glädjande nog är det en riktigt bra film. Storyn är måhända inte speciellt originell, men är intressant hela tiden. Det är en förhållandevis tunn story, men ändå ganska invecklad historia med många rollfigurer som inte är helt lätta att minnas namnet på. Dock uppskattar jag att filmen har ett större djup än vad man brukar kunna förvänta sig av actiondramer, och därför blir det aldrig fullt så ytligt som det kan låta på papperet. Filmen lyckas att få fram handlingen och stämningen med relativt lite dialog, och lyckas även att undvika alla vanliga klichéer på ett elegant sätt.

Drive engagerar och fängslar från början till slut, och det är en riktigt spännande film. Här finns ingen direkt lugn stund, även om tempot är lite lägre än traditionella actionfilmer och det långt ifrån är en renodlad action. Genom det föredömliga tempot går tiden snabbt, och man får både underhållning och spänning samtidigt som det aldrig blir långsamt eller tråkigt. Filmen har också en fantastisk stämning och en lågmäld stil som bitvis för tankarna till film noir. Det är lätt att sympatisera med både den namnlöse huvudrollen och Irene, och deras relation känns äkta och intressant. Det förhöjer helhetsintrycket, och gör att filmen får några fler nyanser än vanligt. Det är ett lite egendomligt begrepp att huvudrollen förblir namnlös och aldrig benämns som någonting annat än "föraren", men det fungerar förvånansvärt väl och det var först mot slutet av filmen som jag kom att tänka på att vi faktiskt aldrig hört något namn för honom.

Ganska länge är Drive en mycket bra film, som håller tittaren i ett järngrepp utan en enda lugn stund. Men tyvärr tycker jag inte att den andra halvan blir lika bra som den första. Efter ett tag börjar storyn att spåra ur en smula, och den namnlöse föraren utvecklas till att bli lite väl osympatisk och bitvis framstår han rentav som en psykopat; men samtidigt fortsätter han att skildras med en sympatisk känsla över sig, vilket känns märkligt. Han känns också lite inkonsekvent, och man får inget riktigt grepp om honom. Periodvis blir filmen också för våldsam, då vi får se brutala våldsscener i närbild och detalj. Här utelämnas precis ingenting åt fantasin, och när blodet fullkomligt forsar blir han rentav illamående. Det blir alldeles för mycket av det goda, och ibland hamnar storyn i skymundan när allt våld ska skildras på ett sätt som får Quentin Tarantino att nästan kännas stillsam...

Jag tycker också att Irene blivit lite väl endimensionell, då hon efter ett tag blir väldigt fåordig och verkar godta precis vad som helst utan att ställa några frågor. Hon börjar nästan framstå som patetisk i några scener, och detta i kombination med att det knappt förekommer några andra kvinnliga rollfigurer så kan filmen upplevas lite onödigt "grabbig". Lite fler nyanser hade inte skadat, och särskilt under den andra halvan blir Irene onödigt svartvit. Bitvis uppstår även vissa trovärdighetsproblem, även om filmen överlag framstår som relativt realistisk i sin råa och våldsamma framtoning. Slutet lämnar också en del övrigt att önska, och känns lite för abrupt och oavslutat.

Visuellt är det dock en storslagen film, med ett utmärkt foto och ett starkt bildspråk där det mesta känns stiliserat på ett mycket elegant sätt. Här finns det tankar bakom varenda kameravinkel, och en del snygga bildlösningar. Ibland kanske lite för snyggt, så att handlingen hamnar i skymundan och det blir onödigt stiliserat. Musiken är överlag bra, men bitvis känns låtarna och musiken malplacerad vilket drar ner helhetsintrycket. Skådespelarinsatserna är överlag mycket bra, och Ryan Gosling är utmärkt som den namnlöse huvudrollen. Carey Mulligan är som vanligt strålande, och gör allt som går av den lite väl endimensionella rollfiguren. Albert Brooks och Bryan Cranston är bra, men däremot kan jag åtminstone bitvis tycka att Ron Perlman känns lite malplacerad som Nino.

Drive är en riktigt bra och engagerande film, som är spännande och intensiv med ett föredömligt tempo och ett fantastiskt foto. Men tyvärr är filmen också onödigt våldsam, på ett sätt att det bitvis framstår som våldsglorifierande, och dessutom stör jag mig på att det blir allt svårare att sympatisera med huvudrollen ju längre filmen pågår. Men det är absolut en bra och fullt sevärd film som kan rekommenderas för de flesta. Enbart utifrån den första halvan hade betyget blivit högre, men i slutändan stannar mitt betyg på en sjua.

DVD-utgåvan erbjuder bild i anamorfisk Widescreen med proportionerna 2,40:1. Ljudet finns i både Dolby Digital 5.1 och DTS, och bild- och ljudkvaliteten är bra. Filmen är textad på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen text för hörselskadade. Textningen är lagom stor och lättläst, och översättningen håller hyfsad klass. När man matar in DVD-skivan, möts man av en distributörsjingel följt av språkvalsmeny. Det följs av varningstexter på valt språk, innan ett flertal trailers visas (som går att hoppa förbi). Därefter kommer vi till en engelskspråkig huvudmeny som är rörlig, snygg och effektfull. Det enda extramaterialet som finns är en ursprunglig biotrailer för samma film, vilket är precis så spännande som det låter... Tråkigt att inte kunna erbjuda någon form av bakom kulisserna-dokumentär eller någon inblick i regissören eller den litterära förlagan - det borde inte vara för mycket begärt för en så hyllad och prisbelönad film som denna.


Recensionen skriven: 28 mars 2012

Recensionen har lästs 1447 gånger av 917 personer, sedan den 28 mars 2012

Betyg:
Film/serie * * * * * * *    
7
DVD-produktion * * * *        4
Snittbetyg: * * * * * och en halv      5,5

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
SJUA - SEXA - TVÅA - NIA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2017 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna