Dubbningshemsidan
Recensioner
Extraordinary Measures
(Extraordinary Measures)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Sony Pictures Home Entertainment för recensionsexemplaret
Den brittiska regissören Tom Vaughan har varit verksam länge och har framförallt arbetat med TV-serier och TV-filmer, men blev känd i större skala genom den prisbelönade independentfilmen Starter for 10. Häromåret gjorde han därefter den romantiska komedin What Happens in Vegas, och när han nu två år tidigare återigen regisserat en film är det av betydligt mer allvarligt slag. Det verklighetsbaserade dramat Extraordinary Measures bygger på en bok av den Boston-baserade Pulitzer-vinnande journalisten Geeta Anand och berättar den verkliga historien om John och Aileen Crowley, och deras kamp för att få fram läkemedel för att kunna behandla den obotliga muskeldystrofin Pompes sjukdom. I USA gick filmen upp på bio i januari 2010, men blev aldrig någon succé och försvann snabbt från de flesta biografer. Förmodligen är det därför den i Sverige istället släppts direkt på DVD.
Här får vi lära känna det gifta paret John och Aileen Crawley, som har tre barn. Problemet är att två av dem är svårt sjuka i en sällsynt genetisk sjukdom vid namn Pompes sjukdom; en muskelnedsättande sjukdom utan botemedel som sakta men säkert påverkar alla organ. Barn som lider av Pompes sjukdom lever mycket sällan längre än till nio års ålder, och då dottern Megan just fyllt åtta börjar tiden att rinna ut. John vill inte ge upp och se sina barn dö, och då han inser att väldigt lite görs för att hitta botemedel kontaktar han den mest framstående forskaren kring Pompes sjukdom; den eccentriske men intelligenta professorn Robert Stonehill som arbetar på Nebraskas universitet. Av honom får han veta att han teoretiskt är nära en lösning på sjukdomen, men att det inte avsatts några pengar för att kunna testa teorin i praktiken och att ingen är beredd att satsa de stora pengar det skulle behövas för att verkligen tillverka läkemedlet och påbörja tester. Då fattar John ett drastiskt beslut att säga upp sig från sitt välbetalda jobb inom reklambranschen för att starta en ny läkemedelsfirma med Stonehill och samla in pengar för att Stonehills forskning ska kunna testas i verkligheten - allt för att förhoppningsvis kunna erbjuda sina barn ett läkemedel för att behandla sjukdomen innan det är för sent.
Filmer med (oftast dödligt) sjuka barn tillhör inte direkt ovanligheterna här i världen, och på papperet låter det kanske inte som någon alltför intressant film. Men Extraordinary Measures lyckas trots allt med en lite annorlunda vinkling, då vi får se en inblick i hela läkemedelsindustrin för utveckling av ett nytt läkemedel. Visst har filmen vissa likheter med exempelvis Lorenzo's Oil och följer också de gängse mallarna för den här sortens filmer, men den känns ändå hyfsat nyskapande. Man kan inte heller förneka att den sanna historien om familjen Crowley är fascinerande, även fast jag inte kände till dem innan jag såg filmen.
Trots att jag hade vissa reservationer innan jag satte mig ner framför TV-soffan, så måste jag medge att jag blev riktigt imponerad över filmen. Det är ett starkt och berörande drama, som tar upp ett intressant ämne på ett fint sätt. Filmen lyckas också att förbli realistisk och trovärdig hela tiden, och då den riktiga familjen varit inblandad i produktionen av filmen kan man förmoda att det mesta bör ligga relativt nära vad som verkligen hände. Dessutom förklaras både sjukdomen och läkemedlet på ett bra sätt, så att man faktiskt lyckas att förstå vad det handlar om även utan att vara vetenskapsman eller ens insatt inom området. Det vetenskapliga snacket framstår också trovärdigt, men utan att bli överkomplicerat till skillnad från många andra dylika filmer. Det förhöjer filmen och gör också att det hela tiden blir engagerande.
Det är också ett riktigt gripande drama, och jag började gråta vid ett flertal tillfällen. Kanske inte gråta högljutt och det finns absolut ännu mer gripande filmer, men jag fällde i alla fall en hel del tårar under filmens gång. Fastän det periodvis är en ganska sentimental film blir det heller aldrig översentimentalt, och det är en trevlig omväxling att aldrig behöva känna att regissören drar i känslostrån för att påverka tittarna. Det är också trevligt att få se så mycket av familjen Crowley, och i synnerhet är det värdefullt att få se en hel del av den unga flickan Megan och på så sätt kunna sätta ett "ansikte" till sjukdomen - det gör det betydligt lättare att sympatisera med familjen, och gör att de vanligtvis så pass tråkiga företagsaspekterna blir mer engagerande.
Av en så berörande och stark film är det svårt att hitta särskilt mycket att klaga över, men dock är början och slutet bättre än mitten. Under mittpartierna finns ett lite för långt parti där allting kretsar kring framtagandet av läkemedlet och inte minst affärsaspekterna med förhandlande med investerare och dylikt. De delarna är visserligen viktiga för att få en fullständig inblick, men de pågår lite för länge så att det under ett parti känns något långsamt och utdraget. Det blir aldrig tråkigt, men det engagerar heller inte lika mycket då det känns mer opersonligt. Under dessa partier känns det som att regissören eller manusförfattaren glömt bort själva familjen, då vi under ett ganska långt tag inte får se någonting av vare sig Johns fru eller barn. Det är visserligen inget enormt problem, men filmen hade blivit bättre om de mest kliniska affärsscenerna kunnat kortas ner eller åtminstone blandas med fler scener med familjen. Men efter ett tag försvinner de problemen, och filmen lyfter igen då fokuset åter börjar skifta mot just Patrick och i synnerhet Megan.
Jag kan också tycka att Johns fru Aileen periodvis blivit lite för osynlig och endimensionell, och fastän vi får se en hel del av henne så får hon aldrig något egentligt djup och vad hon tänker och känner framstår sällan. Det gör också att Johns och Aileens äktenskap aldrig får något fokus, och fastän en sådan här sjukdom i familjen rimligen borde orsaka påfrestningar i ett äktenskap så märks det aldrig av. Jag kan också tycka att den yngre av de två sjuka barnen, 6-åriga Patrick, blivit lite väl osynlig då allting tydligt fokuserar på just Megan. Faktum är att det dröjde ett tag innan jag ens förstod att familjen Crowley hade fler än två barn eller att mer än ett barn var sjuk. Det borde ha kunnat visas på ett bättre sätt, så att även Patrick kunnat synas lite mer. Det är också väldigt förutsägbart, och det mesta som händer kan förutspås utan större ansträngning. Men å andra sidan är det väl närmast oundvikligt när det gäller sådana här verklighetsbaserade filmer, och när man gjort en film av en sådan här sann historia är utgången förstås ganska given.
Filmen erbjuder ett snyggt foto med en del vackra vyer, men däremot ett ganska traditionellt bildspråk utan stora ambitioner. Det syns att det är en relativt lågbudgetfilm, och om det inte vore för rollbesättningen hade man lätt kunnat tro att det var en TV-film (inte för att det skulle vara något fel med det). Skådespelarinsatserna är överlag bra, och Harrison Ford gör en imponerande och trovärdig rolltolkning som den lite eccentriske professorn Robert Stonehill. Brendan Fraser kan knappast beskyllas för att vara världens bästa skådis, men han gör faktiskt en ovanligt bra rolltolkning som John Crowley här och lyckas för en gångs skull att göra en rollprestation helt utan överspel. Ibland känns han dock ändå något malplacerad och ger ibland ett lätt konstlat intryck, varför han trots allt är den svagaste i ensemblen. Keri Russell (mest känd från huvudrollen i TV-serien Felicity) är utmärkt som Johns fru Aileen, och spelar mycket övertygande och trovärdigt även fast hon i ärlighetens namn inte får så jättemycket att arbeta med. Den unga Meredith Droeger är också enastående som Megan, och gör en fenomenal insats som är omöjligt att inte imponeras av. Hon har potential att gå mycket långt i framtiden.
Extraordinary Measures är måhända ingen alltför originell film, och med det här ämnet lär den också utesluta en del målgrupper. Men tycker man om starka dramer är det näst intill omöjligt att inte bli berörd och imponerad av den här filmen. Visst finns vissa brister, men det är ändå en mycket bra och gripande film där jag inte med gott samvete kan ge något annat än en svag åtta.
DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild i formatet 1,85:1, och ljud i Dolby Digital 5.1. Filmen är textad på de skandinaviska språken samt hindi och engelska för hörselskadade. Tyvärr finns ingen vanlig engelsk text, och heller ingen svensk text för hörselskadade. Textningen är lagom stor och lättläst, och den svenska textningen håller hyfsad klass. När man matar in DVD-skivan möts man av en distributörsjingel, och därefter kommer man direkt till huvudmenyn, som är stilren och stillastående men engelskspråkig. Det finns alltså ingen inledande språkvalsmeny, och för att spela upp filmen med textning måste man därför gå in under språkmenyerna från huvudmenyn och välja textning. Inte helt användarvänligt, i synnerhet för personer som inte kan engelska. Väljer man att spela filmen, så visas först varningstexter på valt textningsspråk (ex. svenska) samt engelska. Jag förstår inte riktigt behovet av att visa varningstexter på både svenska och engelska, och dessutom känns det lite malplacerat att lägga det just innan själva filmen, men det är åtminstone tacksamt att vi slipper se texter på femtioelva andra språk som vissa andra distributörer brukar envisas med.
Som extramaterial återfinns först ett flertal bortklippta scener. De är trevliga att se på, men tillför inte så mycket till filmen. Ett par av dem hade jag dock gärna sett hade fått vara kvar i filmen, då de hade lättat upp stämningen under det torra mittenpartiet och dessutom fördjupar Aileen en smula. Därefter återfinns ett kort inslag om den riktiga familjen Crowley, där vi får se intervjuer med John och Aileen och dessutom se deras barn som hastigast. Det är klart intressant, men lite för kortfattat. Jag hade också gärna velat veta mer om hur nära verkligheten filmen ligger; något som bara tas upp som hastigast. Slutligen finns en bakom kulisserna-dokumentär, som främst innehåller intervjuer med skådespelare, regissör, producenter och den riktige John Crowley. Bitvis är det intressant, men för stor vikt läggs åt att presentera rollfigurerna som man förstås redan känner till om man sett filmen. Ibland blir det också lite för mycket skryt och ryggdunkande, då i synnerhet Harrison Ford och regissören Tom Vaughan höjs till skyarna. Extramaterialet har tyvärr ingen svensk text, men däremot finns engelsk text som i alla fall är bättre än ingenting.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 10 februari 2011
Senast uppdaterad: 10 februari 2011
Recensionen har lästs 3716 gånger av 2069 personer, sedan den 10 februari 2011
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
8 |
| DVD-produktion |
|
6 |
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(18507732)a(1587777))