Dubbningshemsidan
Recensioner
Familjen Jones
(The Joneses)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till SF Video för recensionsexemplaret
Ingen kan förneka att dagens "köpglada" samhälle har lett till ökad konsumtion, och det har även börjat resultera i fler och fler icke-traditionella marknadsföringsmetoder. Det är exempelvis inte så många som verkligen stannar kvar för att se sju minuter långa reklampauser i TV, men i formen av produktplaceringar i filmer - en nuförtiden mycket vanlig företeelse - är det många som påverkas. Men skulle det kanske gå att gå ännu längre i sin iver att sälja produkter...? Den frågan tas upp i den nya dramakomedin Familjen Jones, som regisserats av den tysk-amerikanske f.d. reklamfilmsregissören Derrick Borte, som här begår sin långfilmsdebut som både regissör och manusförfattare.
I en namnlös halvstor förort flyttar familjen Jones in i ett stort lyxhus. Det är en typisk överklassfamilj, bestående av det perfekta paret Steve och Kate samt deras välartade tonårsbarn Jenn och Mick. De är rika, och har inga problem att visa det med sina märkeskläder och mängder av prylar. De blir snabbt uppskattade i kvarteret, och ingen ifrågasätter hur de egentligen har råd med alla lyxprylar och märkesvaror. Ingen anar att det fatiskt är för bra för att vara sant, för familjen Jones är inte ens en familj. Alla fyra är inhyrda säljare som anlitats av företag som en form av dold marknadsföring, för att få alla i samhället att vilja köpa samma varor och kläder som de själva använder. En plan som fungerar perfekt, åtminstone till en början...
Familjen Jones är en förvånansvärt originell film, och har en minst sagt udda grundpremiss. Visst kan man fråga sig om det verkligen skulle fungera i praktiken, och jag satt i början och undrade vilka företag som egentligen anlitat familjen med tanke på att det verkar handla om att sälja in i stort sett allt mellan himmel och jord. Förhoppningsvis lär det här inte kunna hända i verkligheten, men kommer man bara över det så är det en mycket intressant story och en fascinerande premiss. Överlag håller filmen någorlunda ihop logiskt, och snart glömmer man bort frågetecknen och upplever filmen som förhållandevis realistisk.
Överlag är det en effektiv satir över dagens konsumtionssamhälle, och det fungerar riktigt bra. Det är kanske inte en sylvass satir och somliga lär finna den något menlös, men istället fungerar den också tillfredsställande som dramakomedi. Det är ingen jätterolig film, men det finns en del roliga poänger varför man skrattar då och då. Personligen hade jag gärna velat ha lite mer humor, vilket hade gjort den första delen av filmen till mindre ytlig än den nu känns som. Men Familjen Jones fungerar överlag bättre som drama, för trots den ytliga premissen finns det trots allt ett påtagligt djup och det är intressanta ämnen som tas upp.
Det här är dock en sådan film som inte kommer att passa alla; inte minst genom att den blandar genrer en hel del. Inledningsvis är det en lättsam och halvytlig dramakomedi, som samtidigt är en ganska vass satir om man bara uppfattar de satiriska elementen. Samtidigt är filmen lite långsam, och den tar god tid på sig att presentera grundkonflikten. Den andra halvan blir betydligt djupare och mörkare - de humoristiska inslagen försvinner då nästan helt, och den ytliga stilen är också som bortblåst. Det här innebär delvis att satiren från den första halvan hamnar i skymundan, men istället blir det ett mer seriöst och trovärdigt drama. Om man älskar satirer lär man tycka att filmen helt tappar sin udd mot slutet, men jag tycker att hela filmen håller ihop förvånansvärt väl.
Det är hela tiden underhållande och tänkvärt, och det finns en hel del charm. Det finns också ett påtagligt djup, fastän det inledningsvis framstår som fruktansvärt ytligt. Dock är de flesta rollfigurer lite väl endimensionella, och den enda som får ett riktigt djup och känns helt mångbottnad är just Steve. Annars handlar det om mer eller mindre endimensionella karaktärer, som vi inte får lära känna lika väl som jag hade önskat. Framförallt får "barnen" Jenn och Mick inte alls det utrymme och det djup som de hade förtjänat, och därför ställer deras sidohistorier fler frågor än de faktiskt ger svar på. Kate hamnar någonstans mitt emellan - hon får ett visst djup, men inte riktigt tillräckligt för att framstå som helt äkta. Grannarna Summer och Larry är väldigt platta och stereotypa, vilket förtar en del av helhetsintrycket. Familjen Jones är också ganska förutsägbar, och man kan förstå både utgången och de flesta händelser längs vägen vid ett förhållandevis tidigt skede, med bara enstaka överraskningar. Slutet kan också uppfattas som lite tillrättalagd, även om jag måste medge att jag trots allt tyckte om det.
Fotot är snyggt, och filmen erbjuder ett effektivt och starkt bildspråk. Skådespelarinsatserna är överlag mycket bra. David Duchovny gör en mycket bra insats som Steve, även om han tyvärr är lite för känd för att filmillusionen helt ska gå fram, och inte minst är det i dagens läge omöjligt att se honom utan att jämföra med hans rollfigur i TV-serien Californication. Demi Moore är utmärkt, och i hennes fall tänker man inte på hennes tidigare roller på samma sätt, varför realismen fungerar bättre i det fallet. Amber Heard är som vanligt lysande som Jenn - jag har varit mycket imponerad över Amber ända sedan All the Boys Love Mandy Lane, och här bevisar hon än en gång att hon verkar klara av i stort sett vilka roller som helst utan problem. Ben Hollingsworth är riktigt bra som Mick, även om jag personligen tycker att han ser lite för gammal ut för att trovärdigt kunna porträttera en tonåring. Visserligen får vi aldrig veta om tonårs-"barnen" verkligen är tonåringar, men han går ju trots allt i gymnasieskola och bör därför kunna passera som tonåring för gemene man om storyn ska fungera.
Familjen Jones är en originell och tänkvärd film, som man inte lär glömma i första taget. Det är en finurlig och stark satir, även om de satiriska inslagen inte håller hela vägen utan filmen under dess andra halva istället förvandlas till ett mer trovärdigt drama. Vad man tycker om det är en smaksak, men själv störde jag mig mer över de endimensionella rollfigurerna och enstaka logiska luckor. Men det är ändå en välgjord, underhållande och intressant film som är väl värd att se. Betygsmässigt når den upp till en sjua och jag kan inte påstå att jag blev överbegeistrad, fast samtidigt kan jag inte helt sätta fingret på vad som egentligen är fel. Till sist hoppas jag bara att inte mina grannar är inhyrda säljare på samma sätt som familjen Jones...
DVD-utgåvan erbjuder bild i anamorfisk Widescreen i formatet 2,35:1, vilket innebär små svarta fält upp- och nedtill på en Widescreen-TV. Ljudet är i Dolby Digital 5.1, och bild och ljud håller relativt hög kvalitet. Filmen är textad på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen textning för hörselskadade. Textningen är lagom stor och lättläst, och den svenska översättningen håller relativt hög klass. När man matar in skivan möts man av en distributörsjingel, som följs av språkvalsmeny. Därefter visas varningstexter, och direkt därpå visas några trailers på andra filmer. Vi kommer därefter till huvudmenyn, som är stilren men endast engelskspråkig.
Som extramaterial finns först hela den "anställningsintervju" med Steve som vi får se delar av i filmen. Det tillför inte så jättemycket, men är lite intressant. Därefter ser vi ett inslag som kallas för "Steve's surprise visit" och är en alternativ version av en scen i filmen. Exakt vad meningen med den scenen ska vara vet jag inte - om det handlar om en bortklippt scen, eller om det ska vara någon slags blooper. Till sist finns en kort scen som visar Steves framtida karriär efter händelserna i filmen, som inte heller det tillför särskilt mycket. Tyvärr finns ingen bakom kulisserna-dokumentär eller intervjuer med inblandade, vilket är tråkigt då jag hade velat höra mer om regissörens tankar bakom filmen. Tyvärr fortsätter SF med sin traditionella språkdiskriminering, vilket innebär att extramaterialet är textat på danska och finska men inte på svenska eller norska. Lite irriterande, även fast dansk text onekligen är bättre än ingen text alls.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 25 december 2010
Senast uppdaterad: 25 december 2010
Recensionen har lästs 3585 gånger av 2127 personer, sedan den 25 december 2010
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
5 |
| Snittbetyg: |
|
6 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24069934)a(1587777))