Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Letters to Juliet
(Letters to Juliet)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till Nordisk Film för recensionsexemplaret
Sök efter Letters to Juliet på CDON
Sök efter Letters to Juliet på Discshop.se
   ANNONS
Drama / Komedi / Romantik / Spelfilm / Baserad på bok / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 41 minuter
Genre: Romantisk dramakomedi
Produktionsland/år: USA, 2010
Produktionsbolag: Summit Entertainment & Applehead Pictures
Producent: Ellen Barkin, Mark Canton, Eric Feig, Caroline Kaplan & Patrick Wachsberger
Regi: Gary Winick
Manusförfattare: Jose Rivera & Tim Sullivan
Svensk distributör: Nordisk Film AB
Klarar av Bechdel-testet: Ja, klarar alla tre steg (fast viss tveksamhet råder)
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Sophie - Amanda Seyfried Victor - Gael García Bernal
Claire - Vanessa Redgrave Charlie - Christopher Egan
Donatella - Lidia Biondi Maria - Milena Vukotic
Francesca - Marina Massironi Isabella - Luisa Ranieri
Lorenzo - Franco Nero Bobby (chefredaktören) - Oliver Platt
Patricia - Ashley Lilley Lorenzo Jr. - Daniel Baldock

Ibland händer det att fiktiva figurer blir så populära att de nästintill blir levande, och som personer faktiskt tar på fullaste allvar. Det äldsta kända exemplet är William Shakespeares Romeo och Julia, där Julias hus - en 1200-talsbyggnad som kanske eller kanske inte haft koppling till Shakespeares tragedi - blivit en av de populäraste turistattraktionerna i den italienska staden Verona. I hundratals år har människor skrivit brev till Julia, och antingen lämnat dessa i en mur vid Julias hus eller skickat dem via brev. Och i över 70 års tid har kvinnor som kallar sig Julias sekreterare på uppdrag av Verona kommun svarat på alla brev med avsändaradress, och ser till att inte ett enda brev som till Julia förblir obesvarat. Det låter minst sagt påhittat, men hör och häpna är allt detta faktiskt verklighet. Detta fenomen togs upp av de amerikanska systrarna Lise och Ceil Friedman i deras bästsäljande faktabok Letters to Juliet: Celebrating Shakespeare's Greatest Heroine, the Magical City of Verona, and the Power of Love. Nu har även konceptet som boken tagit upp blivit till en huvudsakligen fiktiv film; en romantisk dramakomedi som fått just namnet Letters to Juliet. Bakom regi står Gary Winick, som tidigare bl.a. legat bakom så vitt skilda filmer som Bröllopsduellen och Min vän Charlotte.

Den unga kvinnan Sophie jobbar som faktagranskare på en dagstidning i New York, och vill helst av allt bli skribent men har aldrig fått chansen att själv skriva något. Hon ska nu resa till Verona i Italien tillsammans med sin fästman Victor på en "förbröllopsresa" - de ska gifta sig om en månad, men då Victor som är kock snart ska öppna en egen restaurang kommer det inte att finnas tid till någon bröllopsresa efter bröllopet. Det som ser ut att bli en romantisk och trevlig resa blir dock inte särskilt romantisk, då Victor hellre vill söka upp leverantörer till restaurangen och undersöka mat och vin än att faktiskt umgås med sin fästmö. Sophie blir istället lämnad ensam att utforska Verona, och blir vittne till hur en kvinna samlar in de tusentals brev och lappar som lämnats till Shakespeares Julia vid en mur vid "hennes" hus. Hon följer efter kvinnan, och kommer då i kontakt med Julias sekreterare; den grupp volontärer som ser till att skriva svar på alla brev som kommit till Julia. Sophie upptäcker att ett brev faktiskt har förblivit obesvarat; ett 50 år gammalt brev som fastnat i en spricka i muren och som ingen därför upptäckt förrän nu. Brevet kom från en ung brittisk tjej som för 50 år sedan sökt råd om hur hon ska göra med sin italienska pojkvän. Sophie blir engagerad i fallet, och skriver ett brev till kvinnan på den angivna adressen; utan något större hopp om att brevet verkligen ska komma fram till den faktiska brevskrivaren. Några dagar senare dyker den nu pensionerade Claire upp i Verona tillsammans med hennes måttligt förtjusta barnbarn Charlie. Till Charlies stora förtret vill Claire nu söka upp pojkvännen hon lämnade för 50 år sedan, och Sophie erbjuder sig att hjälpa till...

Grundstoryn med brev till Julia är en originell och intressant utgångspunkt, och med tanke på att det faktiskt är verklighet så är det förvånansvärt att det inte utnyttjats i filmer tidigare. Fast stilen och upplägget i övrigt är desto mer klassiskt, och håller sig till de traditionella mallarna för romantiska komedier.

Är man kritiskt lagd finns det också mycket i Letters to Juliet som man kan anmärka på. Det finns gott om klyschor, vissa stereotypa rollfigurer och det är översentimentalt. Men framförallt är det oerhört förutsägbart, där utgången är given och man kan förutspå i stort sett allt som händer under filmens gång. Visst brukar komedier i allmänhet och romantiska komedier i synnerhet ha ett givet slut, men ibland brukar det åtminstone finnas en del överraskningar under resans gång - vid den sortens filmer är ju trots allt själva resan ofta viktigare än destinationen, varför det är värdefullt med vissa överraskningar. Men här finns inget sådant, utan i stort sett varenda detalj som händer kan lätt förutspås av alla som sett någon film inom genren förut.

Det låter inte särskilt lyckat, men av någon anledning fastnade jag ändå för Letters to Juliet. Det är en charmig och mysig film, som trots allt är väldigt underhållande och hela tiden engagerar. Det är en riktigt rolig film, där jag skrattade vid ett stort antal tillfällen. Det är visserligen ganska långt mellan de riktigt klockrena poängerna, men det är hela tiden småroligt och ofta även tillräckligt kul för att skratta högt. Det räcker ganska långt vid romantiska komedier, och då är det ganska svårt att kritisera den. Det finns också en hel del romantik, och även om man kan tycka att det vid några få tillfällen blivit överromantiserat så håller filmen överlag sig på rätt sida av gränsen.

Dock är personbeskrivningarna överlag ett mindre roligt kapitel, och den enda som känns mångbottnad och riktigt intressant av rollfigurerna är just Sophie. Då är det ju tur att hon har just den största rollen, och därför bryr man sig hela tiden om henne och därmed även handlingen. De flesta andra har blivit mer eller mindre endimensionella, och vad värre är också ganska stereotypa. Mest stör jag mig över fästmannen Victor, som trots allt börjar helt okej i början av filmen, med tiden blir mer och mer stereotyp och till sist börjar kännas mest som en karikatyr. Det känns tråkigt, men var kanske nödvändigt för att man hellre ska börja sympatisera med Charles som inte direkt är något charmtroll. Charles framstår inledningsvis som lite väl sur och butter över allting, men blir bättre med tiden. Han får aldrig något större djup, men känns i alla fall någorlunda äkta efter ett tag. Detsamma gäller Claire, som är sympatisk och intressant men också förblir tämligen onyanserad.

Filmen hade också vunnit på om den översentimentala och överromantiska delen hade tonats ner en smula, då det särskilt vid några få scener blir lite för mycket. Men samtidigt kan jag inte förneka att den hela tiden förblev fängslande och förvånansvärt berörande, och vid några få scener lyckades jag inte att hålla tårarna borta.

Fotot är utmärkt, och filmen erbjuder en hel del ofattbart vackra vyer över Verona. Bildspråket är visserligen inte särskilt originellt, men är effektivt och fungerar bra för den här genren. Skådespelarinsatserna är överlag riktigt bra, och Amanda Seyfried är i vanlig ordning lysande som Sophie. Det är imponerande att denna talangfulla skådespelerska verkar klara av i stort sett samtliga roller utan problem, och även här spelar hon mycket övertygande och trovärdigt. Vanessa Redgrave är också mycket bra som Claire, och australiensiska Christopher Egan spelar relativt bra om än en smula opersonligt som Charlie. Förvånansvärt nog är det den annars så duktiga Gael García Bernal som är det svagaste kortet i ensemblen, som alltför ofta spelar över ganska påtagligt och inte lyckas att väcka liv i karaktären. Han brukar göra mycket bättre ifrån sig än så här, så jag kan inte låta bli att undra vad som gått snett i just det här fallet.

Det är inte alls förvånande att Letters to Juliet fått dålig kritik hos de flesta recensenter - klassiska romantiska komedier som inte är originella på ett eller annat sätt har alltid fått dålig kritik hos de allra flesta professionella recensenter, så att denna inte utgör något undantag förvånar ingen. Och har man svårt för den genren ska man självklart hålla sig långt borta även från denna film. Men trots att det kryllar av klichéer och att filmen är bland det mest förutsägbara som världen någonsin skådat, så fastnade jag ändå för Letters to Juliet. Det är kanske inget mästerverk, men det är en riktigt bra film som både är charmig, mysig och rolig. Helt klart sevärd för alla som någorlunda gillar genren, och fastän filmen inte erbjuder något större djup så tycker jag om den (förvisso enkla) sensmoralen. Betygsmässigt känns en stark sjua som det enda rättvisa betyget.

DVD-utgåvan erbjuder bild i anamorfisk Widescreen med proportionerna 2,35:1. Ljudet finns i både Dolby Digital 5.1 och DTS, även om undertecknad inte har utrustning för att testa det sistnämnda ljudspåret. Bild- och ljudkvaliteten är bra. Filmen är textad på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen text för hörselskadade. Textningen är lagom stor och lättläst. Den svenska översättningen håller ganska god klass, men det förekommer enstaka översättningsfel. När man matar in DVD-skivan, möts man av en distributörsjingel följt av språkvalsmeny. Det följs av varningstexter på valt språk, direkt följt av ett flertal trailers för andra filmer (som går att hoppa förbi). Därefter kommer man till en minimal huvudmeny, som bara innehåller möjlighet att spela filmen i DTS eller i Dolby Digital. Av någon märklig anledning finns varken språkinställningar eller scenvalsmeny att tillgå från huvudmenyn, vilket är en nackdel. Det gör också att man från menyn inte kan välja att spela upp filmen utan text, utan föredrar man att se filmen otextad måste man starta filmen från huvudmenyn och sen stänga av texten via fjärrkontrollen efter att filmen startat. Tyvärr finns inget som helst extramaterial, och även om det här inte är den sortens film som kräver mycket extramaterial så tycker jag att biovisade och så pass omtalade filmer som denna borde förtjäna någonting extra.


Recensionen skriven: 4 mars 2011

Recensionen har lästs 1801 gånger av 1046 personer, sedan den 4 mars 2011

Betyg:
Film/serie * * * * * * *    
7
DVD-produktion * * * *        4
Snittbetyg: * * * * * och en halv      5,5

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
TREA - ETTA - SEXA - SEXA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2017 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna