Dubbningshemsidan

Recensioner

Långfilmer på VHS/DVD/TV

Pongo och de 101 dalmatinerna
(One Hundred and One Dalmatians)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen, filmen eller dess dubbning samt sätta egna betyg.

Tack till Walt Disney Studios Home Entertainment för recensionsexemplaret
Sök efter Pongo och de 101 dalmatinerna på CDON
Sök efter Pongo och de 101 dalmatinerna på Discshop.se
   ANNONS
Drama / Äventyr / Tecknat / Handanimerad / Baserad på bok / Långfilm
Målgrupp: Barn / Familj  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 16 minuter
Film:
Genre: Tecknat äventyrsdrama
Produktionsland/år: USA, 1961
Produktionsbolag: Walt Disney Productions
Producent: Walt Disney
Regi: Clyde Geronomi, Hamilton Luske & Wolfgang Reitherman
Manusförfattare: Bill Peet, baserat på en roman av Dodie Smith
Svensk distributör: Walt Disney Studios Home Entertainment AB
Klarar av Bechdel-testet: Ja, klarar alla tre steg
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Svensk version:
Dubbningsbolag: KM Studio AB / Disney Character Voices International
Regi: Monica Forsberg
Översättning: Monica Forsberg
Sångtexter: Monica Forsberg
Musikalisk ledning: Monica Forsberg
Tekniker: Daniel Bergfalk, Anders Öjebo & Thomas Banestål
Producent: Monica Forsberg
Kreativ ledning: Kirsten Saabye
Röster:
Pongo - Anders Öjebo Perdita - Jasmine Wigartz Göthman
Roger - Ulf Källvik Anita - Monica Forsberg
Cruella De Vil - Mona Seilitz Nanny - Birgitta Fernström
Hjalle - Michael Börstell Jeppe - Hasse Andersson
Danny - Gunnar Uddén Kapten - Bo Maniette
Översten - Bo Maniette Sergeant Rapp - Ulf Peder Johansson
Mulle - Viktoria Börstell Tuff - Calle Börstell

Den brittiska författarinnan Dodie Smith (1896 - 1990) skrev ett flertal framgångsrika böcker och teaterpjäser under sin livstid, men blev mest känd för romanen The Hundred and One Dalmatians från 1956. Det ledde till en tecknad filmatisering av Disney från 1961, som senare lett till två spelfilmer, en tecknad uppföljare och en tecknad TV-serie. Men Disneys tecknade klassiker från 1961 lär förbli mest känd, och det är alltså den som recensionen åsyftar. Vid premiären och nu återigen har filmen i Sverige fått den felaktiga titeln Pongo och de 101 dalmatinerna, vilket med normal grammatik bör tolkas som 101 dalmatiner utöver Pongo (som inte är fallet). Vid biovisningar under 1970- och 1980-talet släpptes filmen istället under titeln Pongo och valptjuvarna, vilket jag tycker är en bättre titel. Filmen har nu äntligen släppts i nyutgåva på DVD - mycket efterlängtat, då den förra svenska DVD-utgåvan sedan länge varit utgången och bara gått att få tag på för dyra pengar på andrahandsmarknaden. För de som mot all förmodan inte känner till klassikern, får vi lära känna dalmatinerhunden Pongo, som bor med sin husse Roger, som jobbar som låtskrivare. Han träffar en dag dalmatinerhonan Perdita och hennes matte Anita, och både människoparet och hundparet blir tillsammans. Inte lång tid därefter får Pongo och Perdita femton valpar. Allt hade varit frid och fröjd om inte Anitas gamla skolkamrat Cruella De Vil, som råkar vara sjukligt besatt av pälsar, sökt upp Roger och Anita och erbjudit sig att köpa valparna för att kunna döda dem och göra pälsar. De tackar visserligen nej till erbjudanden, men Cruella råkar vara den sortens person som inte godtar nej som svar. Med hjälp av sina allt annat än intelligenta kumpaner Hjalle och Jeppe kidnappar hon istället de femton valparna. När polisen står maktlösa, blir det istället upp till hundarna i London att komma till undsättning...

Alla Disneys tecknade klassiker har varit bra och välgjorda, och det här är inget undantag. Det är en trevlig och charmig film, som periodvis blir ganska spännande. Cruella de Vil är en riktigt otäck skurk, och producenterna har på ett skickligt sätt lyckats få filmen spännande och Cruella obehaglig utan något egentligt fysiskt våld. Det gör att filmen passar bra även för yngre personer utan problem. Tyvärr får man dock inte lära känna många av karaktärerna särskilt väl, utan många förblir platta och endimensionella. Av hundarna är det egentligen bara Pongo och Perdita som vi lär känna någorlunda väl (den förstnämnda mer än den sistnämnda). Av deras femton valpar får vi i bästa fall i stort sett bara veta namnen, och i många fall inte ens det. Visst förstår jag att det vore orealistiskt att ingående få lära känna alla 15 valparna, än mindre de återstående 84 dalmatinerna, men det hade varit önskvärt att få veta lite mer om i alla fall några av dem. Storyn är heller inte fascinerande och gripande som många andra av Disneys filmer, utan känns lite enklare. Animationen håller dock hög kvalitet, och trots lite enklare teknik än vissa tidigare Disney-filmer, så är det en vacker och stilren film. Överlag är det här inte någon av Disneys bästa klassiker, men bristerna till trots är det ändå en bra och absolut sevärd film.

Den första dubbningen av Pongo och de 101 dalmatinerna gjordes 1961 av Martin Söderhjelm (som i dagens läge troligen är mest känd för den svenska versionen av Djungelboken). Tyvärr dubbades filmen om 1992, i samband med nypremiären på bio, och den äldre dubbningen användes senast vid biovisningar 1986. Jag kommer tyvärr inte ihåg så mycket av originaldubbningen, då jag var mycket ung när jag såg den senast, men jag vill minnas att det var en mycket bra dubbning. Den har tyvärr aldrig släppts på VHS eller DVD, och av någon anledning finns den heller inte med i Statens ljud- och bildarkiv - trots att nuvarande lagen om pliktexemplar innebär att den borde finnas. Därför har jag trots flera försök inte haft möjlighet att se den på senare år, och kan heller inte göra någon bedömning av den. Recensionen åsyftar därmed enbart 1992 års omdubb, som gjordes av KM Studio med översättning och regi av Monica Forsberg. I huvudrollen som Pongo hör vi dubbningsveteranen Anders Öjebo. Han gör en bra insats och låter någorlunda lik originalrösten, även om originalet har en lite "högtidligare" stämning och röststil än vad Anders kan erbjuda - jag vågar dock inte spekulera i om det beror på honom eller på regissören. Perdita spelas av Jasmine Wigartz, som gör en bra insats och låter ganska lik originalrösten, om än med något för mörk röst. Som husse Roger hör vi Ulf Källvik. Han gör en hyfsad rolltolkning, men har en för djup och ljus röst gentemot originalet. Han bibehåller heller inte riktigt rätt röstkaraktär och charm, även om Ulfs insats är fullt godkänd. Som matte Anita hör vi Monica Forsberg, som har en för mörk och djup röst jämfört med originalrösten och bibehåller heller inte riktigt rätt röstkaraktär. Cruella de Vil spelas av den nyligen bortgångna skådespelerskan Mona Seilitz. Hon gör en mycket bra insats, och låter relativt lik originalrösten. Som Nanny hör vi Birgitta Fernström. Hon gör en ganska bra insats, men är inte alltför lik originalrösten - hon har en lite för ljus och feminin röst, och bibehåller inte riktigt originalets speciella och halvmaskulina röst.

Hjalle spelas av Michael Börstell, som tyvärr inte är helt lyckad i rollen. Han har en för ljus och tillgjord röst, och låter inte särskilt lik det amerikanska originalet. Dessutom brister han lite i inlevelsen. Jeppe spelas av Hasse "Kvinnaböske" Andersson. Han talar med bättre inlevelse, men låter heller inte särskilt lik originalet. Han har en för speciell röst (vilket är ganska nära hans riktiga röst), medan originalet har en vanligare och mörkare röst. Valparna spelas av bl.a. Victoria Börstell och Calle Börstell (gissningsvis syskon, även om jag inte har hittat några klara belägg för det), men tyvärr är fler än dessa två inte crediterade för valparna - trots att betydligt fler har repliker, och flera av dessa nämns vid namn. De är i alla fall fullt godkända, även om många av valparna låter lite äldre i den svenska versionen än i originalet. Vissa brister även lite i inlevelsen. Grand-danoisen Danny spelas av Gunnar Uddén, trots att det på en del källor på nätet samt på sluttexterna till 2000 års DVD-utgåva felaktigt står att rollen spelas av Jan Koldenius (på den nya DVD-utgåvan står rätt namn). Han gör en ganska god insats, men har en för ljus röst gentemot originalet. Trofast spelas av Ingemar Carlehed, som gör en hyfsad insats men inte låter alltför lik originalet - han har en för tillgjord och för ljus röst. Som sergeant Rapp hör vi Ulf Peder Johansson, som gör en bra rolltolkning men har en alldeles för ljus röst jämfört med det engelskspråkiga originalet. Översten spelas av Bo Maniette. Han gör en bra insats och låter någorlunda lik originalet, men har en lite för ljus röst och låter dessutom lite mer tillgjord än originalets dito. Kapten spelas också av Bo Maniette, och där är han inte fullt lika lyckad. Han har en alldeles för mörk röst gentemot originalet, och har en "vanligare" röst än vad originalet åstadkommer. Även i övrigt varierar kvaliteten på skådespelarna - somliga är duktiga och lika originalrösterna, medan somliga inte är särskilt lika alls. Dessutom återkommer samma skådespelare i lite väl många rollfigurer, vilket blir lite störande. Jag kunde exempelvis räkna till minst tre rollfigurer för Ingemar Carlehed, och alla dessa tre låter mycket lika varann till rösten. De flesta talar dock med bra inlevelse, även om nyss nämnda exempel har vissa brister på den fronten.

Översättningen är nygjord för den här dubbningen, och har alltså inte samma dubbning som 1961 års originaldubb. Personligen tycker jag det är dumt. Av nostalgiska skäl och kontinuitetsskäl borde man behålla samma översättning som i tidigare dubbning om det inte finns särskilda skäl, och bara göra mindre justeringar om så behövs. Översättningen håller i alla fall hyfsad klass, även om jag reagerade över en del uttryck och ordval. Exempelvis kan man ifrågasätta hur Hell Hole har kunnat bli Häxeberg... Överlag verkar översättningen vara lite väl fri, och det finns många exempel på ganska fria översättningar från originalet. Vad man tycker om det är förstås en smaksak, men jag är av åsikten att man gått lite för långt i en del fall här. Jag har även upptäckt något jag uppfattar som ett översättningsfel. I en scen får Pongo frågan vad de ska göra med de ytterligare 84 valparna, och han svarar att de ska ta med dem hem. I nästa mening säger Pongo "Our pets would never turn them down". Detta har i den svenska versionen översatts med "Våra valpar skulle aldrig svika dem". Såvitt jag förstår är vitsen med meningen att hundar ser på människor som sina husdjur, och meningen åsyftar därmed på husse och matte (Roger och Anita); d.v.s. deras husse och matte skulle aldrig säga nej till valparna. Den poängen verkar Monica Forsberg ha missat. Förvisso kan jag inte med 100-procentig säkerhet veta manusförfattarnas intentioner, men rimligen bör ordet pets (husdjur) inte kunna åsyfta deras valpar, så jag har mycket svårt att tro att meningen ska kunna anses vara rätt översatt. De svenska sångtexterna är fritt översatta, men bibehåller rätt andemening. Tyvärr är sångtexterna nyskrivna, och är inte samma som i den äldre dubbningen. I synnerhet i fallet med "Cruella De Vil" är det irriterande, eftersom de äldre sångtexterna blivit så klassiska och har dessutom använts även i andra fall än i filmen (kassetter, musiksagor, m.m.). Därför tycker jag att åtminstone den sången borde ha fått behålla sina ursprungliga svenska sångtexter av Martin Söderhjelm.

Munrörelserna stämmer för det mesta riktigt väl, och även om det inte klaffar perfekt, så kan det knappast bli mycket bättre vid engelskspråkigt källmaterial. Dock ser jag vissa tecken till att KM Studio prioriterat munrörelserna framför översättningen, och det känns inte som rätt väg att gå.

När filmen visades på bio i 1995 års omdubb, och likaså på VHS-utgåvorna, stod början av förtexterna (däribland titeln) på svenska, men efter en liten stund övergick förtexterna till engelska. I början av förtexterna stod svenska röster angivna i grupp, men tyvärr stod det inte specificerat vem som spelade respektive rollfigur. Listan var heller inte komplett, och innefattade inte alla medverkande. Därefter visades studiocredits, vilket här innebär översättare, regissör, textförfattare, tekniker och dubbstudio. Resten av filmen visades i engelsk bildversion, utan översatta textskyltar. Tyvärr innehåller 2008 års DVD-utgåva inte denna svenska bildversion, trots att allt fler Disney-filmer använt svenska bildversioner på senare tid med hjälp av alternativa kameravinklar. Här återges istället hela filmen i engelskspråkig bildversion, men ett fåtal mer eller mindre viktiga textskyltar - däribland förtexternas "Walt Disney Pictures presenterar" samt titeln - översätts med hjälp av undertexter. Efter filmens slut listas svenska röster och dubbcredits, men till skillnad från bio och VHS är listan här specificerad med tillhörande rollfigurer. Det är positivt. Tyvärr är listan även denna gång långt ifrån fullständig, och trots att det inte finns någon lista med "Övriga röster" så finns inte alla skådespelare med på listan. Exempelvis hör man tydligt att Ingemar Carlehed medverkar i ett flertal roller, men han står överhuvudtaget inte med i creditlistan. Som tidigare nämnts är det märkligt nog också bara två av Pongo och Perditas valpar som nämns i creditlistan, trots att ett flertal andra har repliker och man tydligt hör att det förekommer fler skådisar för valparna än de två som står utsatta. Dubbcreditsen visas i två textskärmar, och de visas i ganska kort tid vilket gör det svårt att hinna läsa allt utan att trycka på stillbild.

2008 års nya DVD-utgåva består av två DVD-skivor, där den andra uteslutande består av extramaterial. Filmen kommer i ett vanligt dubbelfodral som levereras i ett glänsande papphölje, vilket ser ganska exklusivt ut. DVD-utgåvan har bild i det ursprungliga formatet 1,33:1 i fullskärm, och håller mycket hög kvalitet - bättre än man kan förvänta sig av en film som har omkring 45 år på nacken. Ljudet är i Dolby Digital 5.1, vilket är en senare ommixning - vid den amerikanska premiären 1961 var ljudet i mono. Utöver den engelska originalversionen, finns dubbade ljudspår på svenska, finska och isländska. Det svenska ljudspåret innehåller tyvärr enbart 1995 års omdubb, och den ursprungliga svenska versionen lyser med sin frånvaro. Förvisso är det fullt möjligt att det faktiskt funnits legitima skäl för Disney att dubba om filmen, men av historiska och nostalgiska skäl vore det enda rätta att också lägga med den ursprungliga svenska dubbningen som alternativt ljudspår. Jag tror knappast att kunder i USA skulle acceptera en nyinspelad omdubb av någon film, så varför ska Sverige vara sämre...? Filmen är hursomhelst textad på svenska, finska, isländska och engelska. På det sistnämnda språket finns både vanlig text och engelska för hörselskadade, vilket är uppskattat, men tyvärr finns inte svensk text för hörselskadade. För några år sedan var det vanligt att Disney hade med dövtextning på svenska, men av någon märklig anledning verkar det helt försvunnit de senaste åren. Det är tråkigt. Den svenska textningen har heller inte samma översättning som den svenska dubbningen utan är nyöversatt, vilket i praktiken gör att textremsan inte kan användas som komplement till det svenska ljudspåret utan bara tillsammans med det engelska originalljudet.

När man matar in den första skivan möts man av en språkvalsmeny, som följs av distributörsjingel och varningstexter. Därefter visas en allmän reklamtrailer för Disney på ca 30 sekunder, som dock går att hoppa förbi genom att gå till nästa kapitel. Därefter berättar en speakerröst om Disneys s.k. FastPlay, vilket innebär att om man inte avbryter genom att klicka på "Huvudmeny" eller trycker på DVD-spelarens menyknapp, så startar automatiskt uppspelning av ett flertal trailers direkt följt av huvudfilmen. Väljer man "Huvudmeny" visas istället huvudmenyn direkt, utan ytterligare trailers, vilket gör att det förmodligen är ett smartare val även för barnen. Menyerna finns på både svenska och de andra språken som filmen är dubbad och textad på, vilket är positivt. Som extramaterial på den första skivan hittar vi två olika textningsspår med s.k. popups (grafiska och färgade textremsor) som innehåller mer eller mindre värdefullt vetande om filmen. Hyfsat intressant, men jag misstänker att inte särskilt många verkligen kommer att se om filmen två ytterligare gånger för att se båda dessa popup-spår. Det vore om inte annat värdefullt att lägga ihop dessa två spår till ett enda, med dubbelt så många textskärmar. Däremot är det positivt att båda dessa popup-spår finns på svenska. Slutligen hittar vi en musikvideo med filmens ledmotiv "Cruella De Vil" med den amerikanska sångerskan Selena Gomez - trevligt, även om jag nog föredrar originalversionen. Där tar det roliga slut...

På grund av tidsbrist har jag ännu inte hunnit granska innehållet på disc 2, därför får jag återkomma med mer information om extramaterialet där senare.

Sammanfattningsvis är Pongo och de 101 dalmatinerna en charmig och välgjord film, även om den tyvärr inte kommer upp i samma klass som Disneys bästa klassiker. 1995 års svenska omdubb lider tyvärr av en del problem - många skådisar låter inte särskilt lika originalrösterna, enstaka brister i inlevelsen och översättningen är lite väl fri och har dessutom enstaka översättningsfel och en del andra tveksamma översättningar. Jag betvivlar inte att Monica Forsberg och övriga inblandade gjort sitt bästa, men tyvärr märks det tydligt att dubbningen är gjord med relativt liten budget. Fortfarande är det dock en fullt godkänd dubbning som är njutbar utan att förstöra upplevelsen av filmen, men jag är tämligen säker på att 1961 års originaldubb hade varit att föredra. Vid så pass gamla dubbningar finns enbart slutmixningar i mono bevarade, utan möjlighet att kunna mixa om till 5.1 eller surround, vilket förstås är lite tråkigt. Jag gissar att det är det främsta skälet till att filmen dubbades om, vilket i och för sig är förståeligt. Men egentligen hade det enda rätta varit att släppa en DVD-utgåva med två olika svenska ljudspår - ett 5.1-spår med den nya dubbningen och ett monospår med den gamla dubbningen. Den första skivan i årets DVD-utgåva är långt ifrån full, och hade därför utan problem rymt ett extra svenskt monospår (sådana tar inte upp mycket plats) - därför ser jag inget legitimt skäl till att inte ta med även den äldre svenska dubbningen, så att alla själv får välja vilken version de föredrar.


Recensionen skriven: 9 april 2008

Recensionen har lästs 4712 gånger av 2898 personer, sedan den 9 april 2008

Betyg:
Film/serie * * * * * * *    
7
DVD-produktion * * * * * *      6
Röster * * * * * *      6
Inlevelse * * * * * * *     7
Översättning * * * * * *      6
Munrörelser * * * * * * * *    8
Helhetsintryck dubbning * * * * * *      6
Snittbetyg: * * * * * * och en halv     6,5

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:
Helhetsintryck dubbning:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen, filmen eller dess dubbning. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
SEXA - ETTA - ETTA - FYRA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2017 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna