Dubbningshemsidan
Recensioner
Route Irish
(Route Irish)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Warner Home Video för recensionsexemplaret
Den brittiska regissören och producenten Ken Loach har blivit känd för sina trovärdiga skildringar av brittisk arbetarklass, med filmer som bl.a. Sweet Sixteen och Carlas sång i bagaget. Senast gjorde han den lite ovanliga Looking for Eric, men nu är Ken Loach tillbaka i bister brittisk vardagsmiljö. I över ett decennium har Ken Loach huvudsakligen arbetat med manusförfattaren Paul Laverty, och det samarbetet fortsätter i dramathrillern Route Irish. Filmen blev nominerad till priser på filmfestivalen i Cannes, och har efter det gjort succé på en rad filmfestivaler innan den visades på bio och nu även släppts på DVD.
Fergus har efter militärtjänstgöring arbetat som legosoldat för ett privat säkerhetsföretag i Irak, och lyckades även att locka sin bästa vän Frankie till att göra honom sällskap. Nu är Fergus hemma, men får chockbeskedet att Frankie dött längs så kallade Route Irish; vägen mellan flygplatsen i Bagdad och den militärstyrda så kallade gröna zonen i Irak. Vägen anses vara den farligaste i världen, och Frankies chefer anser att han bara råkade vara på fel plats vid fel tillfälle. Fergus känner sig dock inte övertygad över det svaret, utan misstänker att något skumt inträffat i Irak. Han börjar därför undersöka dödsfallet på egen hand, och under tiden försöker han att gå vidare med sitt eget liv; kanske med Frankies flickvän Rachel.
Det råder ingen tvekan om att Route Irish tar upp ett intressant ämne, och Ken Loach har säkerligen haft de bästa avsikter. Närvaron i Irak förtjänar absolut att uppmärksammas, och det kontroversiella faktum att många privata säkerhetsbolag anlitas för kampen i Irak; som regel under minimal yttre insyn. Det är ett fascinerande ämne att ta upp, och grundstoryn i filmen är utan tvekan intressant och genomarbetad. Detta i kombination med Ken Loachs vanligtvis slående vardagsrealism borde ha kunnat resultera i en ypperlig film, men tyvärr är så inte fallet.
Det börjar intressant, och den första dryga halvtimmen är det lätt att engageras i händelseförloppet. Det är lätt att känna för Fergus, och de centrala rollfigurerna presenteras på ett fint sätt. Det känns trovärdigt och intressant, och vill hela tiden veta vad sanningen egentligen är. Visserligen finns ingen större spänning, men däremot ett realistiskt och intressant drama som känns mycket äkta och som förmodligen skulle kunna hända även i verkligheten. Tillbakablickarna från Irak är riktigt vassa, och ganska länge känns filmen intressant och engagerande; om än utan att nå några direkta höjder.
Men under den andra halvan börjar Route Irish tyvärr att vackla. Storyn blir onödigt tillkrånglad och invecklad, och med många rollfigurer som man inte får veta mer än namnet på blir det allt annat än enkelt att förstå sig på allt. Bitvis är det mycket rörigt, och ofta började jag fundera på vem det egentligen var som hette X respektive Y. Mot slutet börjar storyn spåra ur rejält, och det gör heller inte saken bättre att Fergus blir allt annat än sympatisk. Det känns som att regissören och manusförfattaren till varje pris har velat ta upp konceptet med privata militärer och väcka till diskussion om det ämnet, så att de istället försummar själva storyn och rollfigurerna.
Det uppstår också en del logiska luckor och övertydliga detaljer. Ken Loachs sedvanliga precision och realistiska stil blir snart ett minne blott, och resultatet blir tyvärr att filmen under dess andra halva överlag blir ganska oengagerande. Till sist slutar jag bry mig om exakt varför Frankie dog, och när sluttexterna börjar rulla känner jag mig märkligt likgiltig. Det är tråkigt, då filmens första är så pass lyckad och väcker intresse med enkla medel. Dialogen känns inte heller helt trovärdig, och manusförfattaren verkar ha en märklig besatthet vid att använda så många svordomar som det överhuvudtaget är möjligt.
Fotot är snyggt, och filmen har ett starkt bildspråk och en lågmäld stil som jag uppskattar. Skådespelarinsatserna är också riktigt bra, och jag uppskattar att filmteamet överlag satsat på relativt okända skådespelare som inte redan överutnyttjats till bristningsgränsen. Det bidrar till en mer realistisk känsla, och förhöjer helhetsintrycket. Mark Womack är riktigt bra i huvudrollen som Fergus, och Andrea Lowe övertygar också som Frankies flickvän Rachel. Överlag gör i stort sett alla bra ifrån sig, och i rollbesättningen finns inga direkt svaga kort.
Det är omöjligt att ta miste på budskapet i Route Irish, och visst är privata legosoldater ett intressant ämne att ta upp. Men tyvärr överskuggar budskapet själva hantverket, och manuset känns förvånansvärt svagt. Det börjar visserligen riktigt bra , men under den andra halvan spårar allting ur rejält tills man nästan helt tappar intresset och slutar bry sig. Ken Loach har gjort betydligt bättre filmer än den här, och då storyn haft potential att bli så mycket bättre så känner jag mig lite besviken. Men Route Irish är absolut inte värdelös, och med en lovande första halva i kombination med bra skådespelare och ett intressant budskap kommer man ganska långt. Därför blir filmen ändå sevärd, och betygsmässigt når den med nöd och näppe upp till en svag sexa. Förvisso inte alls dåligt, men ett stort kliv i fel riktning för Ken Loach och i slutändan en förvånansvärt lättförglömlig film. Betydligt mer än så hade det intressanta temat förtjänat.
DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild med proportionerna 1,78:1, medan ljudet är i Dolby Digital 5.1. Filmen är textad på svenska och finska, men det finns ingen engelsk text alls. Någon text för hörselskadade finns heller inte. Bild- och ljudkvaliteten är relativt bra. När man matar in DVD-skivan möts man av en distributörsjingel, och därefter visas en språkvalsmeny. Direkt därefter kommer man till huvudmenyn, som är enkel och engelskspråkig.
Efter filmens slut uppstår tyvärr Warners traditionella irritationsmoment, då det visas varningstexter på 40 olika språk, trots att majoriteten av dessa inte ens finns med på skivan och att den här DVD-utgåvan inte säljs i något land där man talar merparten av språken. Dessa visas en i taget med 10 sekunder per språk, vilket alltså innebär att det visas varningstexter i över sex minuter. Varför ska det vara så svårt att följa andra distributörers exempel, och bara visa varningstexter på det språk som man faktiskt valt textning på...? Den här gången går det dock att hoppa förbi varningstexterna genom att antingen spola på bild eller trycka på menyknappen, så då blir det i alla fall inte lika illa som vanligt. Tyvärr finns inget extramaterial alls, vilket känns ganska svagt för en biovisad och Cannes-nominerad film som denna.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 6 oktober 2011
Senast uppdaterad: 7 oktober 2011
Recensionen har lästs 3157 gånger av 1787 personer, sedan den 6 oktober 2011
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
6 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
|
5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24588048)a(1587777))