Dubbningshemsidan
Recensioner
Something Borrowed
(Something Borrowed)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till SF Video för recensionsexemplaret
Den amerikanska författarinnan Emily Giffin, tidigare bosatt i England och tidigare verksam som advokat, har huvudsakligen blivit känd för mer eller mindre lättsam s.k. "tjejlitteratur". Hennes första roman blev den framgångsrika Something Borrowed som gavs ut 2004, och blivit bästsäljande på många håll i världen. Boken gav upphov till uppföljaren Something Blue innan hon började satsa på mer oberoende böcker. 2009 köpte Hilary Swank i egenskap av producent upp filmrättigheterna till Emilys första roman, och 2011 fick den romantiska dramakomedin Something Borrowed premiär; i regi av Luke Greenfield som tidigare bl.a. gjort The Girl Next Door. Trots att filmen blivit mer eller mindre sågad av de flesta recensenter har den trots allt blivit en förhållandevis stor publikframgång, och har nu släppts på DVD.
Rachel är en blyg och tillbakadragen advokat, som nu fyller 30 år. Hennes bästa vän är Darcy, som är hennes raka motsats och är vild och utåtriktad. På universitetet var Rachel hemligt förälskad i klasskompisen Dex, men hon vågade aldrig göra något åt saken och istället blev han tillsammans med Darcy. Rachel har ända sedan dess nästan jämnt varit singel, och hennes bästa vän är Ethan som legat med de flesta utom henne. Nuförtiden är Darcy och Dex förlovade, och det är bara ett par månader kvar tills det storslagna bröllopet. På Rachels 30-årsdag har Darcy ordnat en stor fest för henne, dit praktiskt taget alla de känner är bjudna. Sist kvar på festen blir Rachel och Dex, och då hon druckit lite för mycket råkar hon avslöja att hon hade känslor för honom under studietiden. Det ena leder till det andra, och snart sker det som inte borde ske. De tillbringar natten tillsammans, och Rachel vaknar chockad dagen därpå. Hon ville absolut inte att något sådant skulle hända, men att glömma bort incidenten visar sig vara lättare sagt än gjort för både Rachel och Dex...
Det här är inte direkt någon originell film, utan vi har sett det mesta förut och många beståndsdelar har förekommit förut i andra filmer. Men det är inte nödvändigtvis något fel med det, och är man på humör för en romantisk komedi så vill man knappast att det ska bli alltför udda - trots allt är det väldigt svårt att göra originella romantiska komedier, då grunduppläggen liksom hör till genren. Men vet man vad man ger sig in i, så blir man knappast besviken. För Something Borrowed är helt enkelt en mycket bra film, som är både underhållande, rolig och engagerande. Grundstoryn är intressant och genomarbetad, och fastän det knappast är en unik handling så känns det förvånansvärt äkta och trovärdigt.
Om man förväntar sig en renodlad komedi, så blir man kanske lite besviken. För det här är ingen stor skrattfest, och det är väldigt långt mellan de riktigt klockrena poängerna. Här är det snarare småroligt vid många tillfällen, och man får skratta lite grand då och då, och dessutom le väldigt ofta. Istället har filmen dock en allvarligare underton än det först kan verka, och det har faktiskt blivit en ganska djup och tänkvärd film. Problematiken som tas upp är intressant och äkta, och i alla roliga situationer finns ändå alltid ett påtagligt allvar. Det är en svår balansgång, men manusförfattarna har lyckats att hitta precis rätt här, och balanserar hela tiden perfekt mellan underhållning och allvar. Till skillnad från de flesta romantiska komedier blir det här heller aldrig sockersött eller översentimentalt, utan filmteamet har valt en lite mer avskalad och nästan lågmäld stil som passar utmärkt till den här storyn. Därför är det lätt att leva sig in i situationen och känna det påtagliga allvaret i det intressanta ämnet.
Framförallt Rachel har blivit en mångbottnad och nyanserad rollfigur, som känns äkta in i minsta detalj och som det är väldigt lätt att sympatisera med. Det är helt enkelt omöjligt att inte känna för henne, och att hon dessutom har en sådan charm gör heller inte saken sämre. Dex har fått åtminstone vissa nyanser, och känns någorlunda äkta även fast han inte blivit lika genomarbetad. Ethan är relativt mångbottnad och genomarbetad, även fast han inledningsvis känns en smula stereotyp. Tyvärr har dock Darcy blivit lite för endimensionell, och får aldrig det djup jag hade önskat. Det är också just där som filmens största brist ligger. Darcy känns helt enkelt ganska osympatisk och självupptagen, och hon känns inte som någon alltför god vän. Darcy känns lite konstruerad; antagligen för att man lättare ska kunna försvara att Rachel och Dex inleder ett förhållande utan att någon ska tycka att det känns fel. Det är lite tråkigt, och jag hade verkligen önskat att Darcy kunnat bli mer osjälvisk och nyanserad. Om även Darcy blivit en mångbottnad och intressant personlighet, på samma sätt som Rachel, så hade själva grundproblematiken kommit fram på ett betydligt bättre sätt, och det hade blivit ännu djupare. Självklart är man inte ute efter en djupsint och filosofisk film om man väljer en romantisk dramakomedi, men det är tråkigt att manusförfattarna valt en sådan uppenbar genväg när man haft potential att göra en mer tänkvärd och realistisk film genom att undvika den här vanliga klichén.
Men dessbättre spelar det ändå ingen större roll, för det går helt enkelt inte att värja sig när en film blivit så underhållande, charmig och engagerande. Man bryr sig om vad som händer, och förblir fängslad från första till sista bildruta. Framförallt var det länge sedan jag såg en film med sådan påtaglig charm, så att stämningen nästan känns magisk. Det är finstämt, avskalat, underhållande och lagom känslosamt utan att kännas sentimentalt. Filmen är också lagom romantisk, där man känner romantiken utan att det någonsin blir överromantiserat. Det händer inte ofta att en film lyckas så bra med balansgången, utan att bli vare sig översentimental eller överromantiserande. Dock kan jag tycka att Something Borrowed blivit en smula för lång, för trots att storyn inte är alltför omfattande klockar filmen in på hela 1 timme 48 minuter - det blir visserligen aldrig segt eller tråkigt, men tempot blir onödigt lågt ibland och det känns onödigt med en så pass lång speltid i kombination med en ganska enkel och renodlad storyline utan större avstickare. Dessutom är det ganska förutsägbart, och några större överraskningar väntar inte. Fast å andra sidan kan man knappast fordra det i en romantisk dramakomedi, då det liksom oftast inte kan sluta på så många olika sätt utan att kännas tråkigt.
Fotot är snyggt, och filmen har ett effektivt men knappast särskilt originellt bildspråk. Det finns en del vackra vyer och bildspråket är så bra som man kan förvänta sig av en sådan här genre. Filmen är också snyggt klippt, och har en del bra och passande musik. Skådespelarinsatserna är överlag mycket bra. Ginnifer Goodwin är fullkomligt lysande i huvudrollen som Rachel, och spelar övertygande, starkt och trovärdigt. Hon har också en sådan otrolig utstrålning och charm att det är närmast omöjligt att inte falla för henne. Jag har alltid tyckt mycket bra om Ginnifer, och här bevisar hon återigen att hon är en utmärkt skådespelerska. Efter att hon ofta fått spela biroller är det också trevligt att få se henne i en huvudroll - det förtjänar hon. Kate Hudson är också mycket bra som Darcy, och har även hon en påtaglig charm. Hon gör allt som går och lite till av den tyvärr lite för endimensionella rollfiguren, men det går knappast att tänka sig en mer passande skådis för rollen i alla fall. Colin Egglesfield är relativt bra som Dex, men känns bitvis en smula opersonlig och tar inte riktigt för sig på samma sätt som de kvinnliga skådespelarna. Däremot har han och Ginnfer en utmärkt personkemi, vilket förhöjer helhetsintrycket. John Krasinski är bra och gör en fin rolltolkning som Ethan. Även i övrigt är det bra skådisar, och den enda jag inte känner mig riktigt nöjd med är egentligen Steve Howey som Marcus. Han balanserar tyvärr på gränsen till överspel och ger ett något konstlat intryck. Jag har inget emot Steve som skådis, men han känns malplacerad i den här rollen.
Om man förväntar sig en helfestlig och lite överdriven romantisk komedi, exempelvis något i stil med Bridesmaids, så blir man förmodligen lite besviken. För Something Borrowed är lika mycket ett seriöst drama som en romantisk komedi, och filmen tar upp ett intressant ämne på ett finkänsligt och nyanserat sätt. Därför har det blivit en berörande och engagerande film, som är smårolig och samtidigt tänkvärd med ett fint budskap. Det är lätt att känna för Rachel, och har man någonsin varit olyckligt kär så är det väldigt lätt att leva sig in i handlingen och rollfigurerna. Filmen har även en sådan charm att det är närmast omöjligt att inte falla för den. Det enda egentliga problemet är att problematiken känns lite förenklad och tillrättalagd genom att rollfiguren Darcy blivit så pass tillspetsad och onyanserad. Med ett lite mer finkänsligt manus hade det blivit en riktig höjdarfilm, men även som den är nu så är Something Borrowed mycket bra och minnesvärd. Den håller också att ses om mer än en gång, men förmodligen tilltalar den överlag tjejer mer än killar. För mig som alltid varit svag för romantiska komedier känns det självklart med en åtta i betyg, men är man mer negativt inställd till genren kanske det betyget bör sänkas med ett steg. Men det återstår väl att se om det verkligen kommer en uppföljare till filmen, såsom extrascenen en bit in i sluttexterna antyder...
DVD-utgåvan erbjuder bild i anamorfisk Widescreen med proportionerna 1,78:1. Ljudet är i Dolby Digital 5.1, och bild- och ljudkvaliteten är mycket bra. Filmen är textad på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen text för hörselskadade. Textningen är lagom stor och lättläst, och översättningen håller ganska hög klass. När man matar in DVD-skivan, möts man av en distributörsjingel följt av språkvalsmeny. Det följs av varningstexter på valt språk, innan ett flertal trailers visas (som går att hoppa förbi). Därefter kommer vi till en engelskspråkig huvudmeny som är effektfull och stilren. Tyvärr finns inget extramaterial alls, vilket är tråkigt om än kanske inte alltför förvånande för den här genren.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 24 november 2011
Senast uppdaterad: 25 november 2011
Recensionen har lästs 3962 gånger av 2090 personer, sedan den 24 november 2011
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
8 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
|
6 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(17533126)a(1587777))