Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Systrar i jeans
(The Sisterhood of the Traveling Pants)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till Warner Home Video för recensionsexemplaret
Sök efter Systrar i jeans på CDON
Sök efter Systrar i jeans på Discshop.se
   ANNONS
Drama / Komedi / Romantik / Spelfilm / Baserad på bok / Långfilm
Målgrupp: Familj / Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 54 minuter
Genre: Dramakomedi
Produktionsland/år: USA, 2005
Produktionsbolag: Warner Bros. Pictures, Alcon Entertainment, 17th Street Productions & Alloy Entertainment
Producent: Debra Martin Chase, Denise Di Novi, Broderick Johnson & Andrew A. Kosove
Regi: Ken Kwapis
Manusförfattare: Delia Ephron & Elizabeth Chandler, baserad på en roman av Ann Brashares
Svensk distributör: Warner Bros. Entertainment Sverige AB
Klarar av Bechdel-testet: Ja, klarar alla tre steg
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Tibby - Amber Tamblyn Lena - Alexis Bledel
Carmen - America Ferrera Bridget - Blake Lively
Bailey - Jenna Boyd Kostas - Michael Rady
Al (Carmens pappa) - Bradley Whitford Lydia - Nancy Travis
Eric - Mike Vogel Brian - Leonardo Nam
Yia Yia - Maria Konstadarou Papou - George Touliatos
Paul - Kyle Schmid Olivia (fotbollskompis) - Kristie Marsden
Jo (fotbollskompis) - Katie Stuart Tibbys mamma - Sarah-Jane Redmond
Lenas mamma - Jacqueline Ann Steuart Bridgets pappa - Ernie Lively
Carmens mamma - Rachel Ticotin

America Ferrera, Amber Tamblyn, Alexis Bledel & Blake Lively
© 2005 Warner Bros. Pictures

Systrar i jeans är namnet på en serie populära och framgångsrika ungdomsböcker - fyra till antalet - skrivna av den amerikanska författarinnan Ann Brashares. De skrevs 2001, 2003, 2005 resp. 2006 och den första var Ann Brashares debutroman. Denna första bok blev till film 2006, och en uppföljare är nu på väg. I centrum står de fyra 16-åriga tjejerna Bridget, Lena, Carmen och Tibby - de föddes samtidigt, och har varit bästa vänner hela livet. Men nu ska de för första gången tillbringa sommaren ifrån varandra, då alla utom Tibby ska resa bort på var sitt håll. Innan dess är tjejerna i en secondhand-affär, och provar ett par jeans. Av någon outgrundlig anledning passar dessa jeans alla fyra tjejerna perfekt, trots att alla har olika storlekar... Därför bestämmer de sig för att skicka jeansen mellan varann under sommaren tillsammans med brev om vad de gjort, så att alla får turas om att använda jeansen. Den gladlynta och vilda Bridget åker på fotbollsläger i Mexico, och blir förälskad i den äldre fotbollstränaren Eric, som förstås är "förbjudet område". Den blyga konstnärsaspirerande Lena reser till Grekland, för att träffa sina morföräldrar (eller möjligtvis farföräldrar - som bekant heter ju dessa samma sak på engelska, och exakt vilken släkt det är framgår inte av handlingen), som hon nästan aldrig sett förut. Men när hon väl kommer dit blir hon kär i en jämnårig kille vid namn Kostas, som det tyvärr visar sig råkar tillhöra en släkt som hennes familj har en långvarig fejd med och hatar utöver allt på jorden. Den smarta författartjejen Carmen hälsar på sin pappa i South Carolina, för att äntligen få chans att umgås med honom efter att han och hennes mamma skildes för en längre tid sedan. Men när hon träffar honom visar det sig att han träffat en ny kvinna, som redan har två egna barn, och att de ska gifta sig. Att påstå att hon känner sig chockad och utanför vore en underdrift. Den lite cyniska och rebelliska Tibby ska stanna kvar hemma, och jobba i ett stort varuhus samtidigt som hon spelar in en "tråkig dokumentär" om alla nollor som jobbar där. Men där kommer hon i kontakt med den 12-åriga och mycket påflugna flickan Bailey, som vill hjälpa henne med filmen och inte godtar nej som svar...

Det här är en annorlunda och originell film, såtillvida att de fyra huvudrollsinnehavarna sällan medverkar samtidigt. Istället är det nästan fyra separata "delfilmer" som det hoppas mellan, och som vävs ihop av brev mellan de fyra tjejerna. Det hade lätt kunnat bli rörigt och svårfattligt, men producenterna lyckas på ett skickligt sätt att undvika den fällan - detta genom effektiva etableringsbilder, annorlunda färgskalor (scenerna i Mexico har exempelvis varma färger med ett gul-orange färgfilter, o.s.v.) och dessutom användning av anpassad musik. Därför är det betydligt lättare i filmen än i romanen att förstå var vi nu befinner oss, och det blir aldrig det minsta rörigt. Filmen känns i början lite barnslig och banal, och jag började tro att det här var en typisk tonårsfilm som knappast passar för äldre personer. Men skenet bedrog, och det dröjde inte länge innan jag verkligen fastnade för filmen. Filmen hinner med att vara både smårolig, tänkvärd, sorglig, gripande och djup; och man hinner både skratta och gråta innan filmen är slut - och det kan man knappast säga om särskilt många filmer. Förvisso innehåller filmen vissa klichéer och filmen är periodvis lite förutsägbar. Men det spelar faktiskt ingen roll i det här fallet. Man lyckas att leva sig in och engagera sig i filmen utmärkt, och får lära känna alla de fyra tjejerna (plus några av birollerna) riktigt väl. För ovanlighetens skull finns ingen speciell huvudperson, utan de fyra tjejerna har lika stora och viktiga roller. Allt detta i kombination med att filmen känns mycket realistisk och verklighetstrogen, trots den osannolika grundstoryn med byxorna, gör att det helt enkelt inte finns så mycket övrigt att önska. Huvudsakligen är det ett drama, men de allvarliga situationerna lättas upp med en del humor och lite lättsammare underhållning. Filmen är också mycket vacker med vackra vyer i både Grekland och Mexico, och fotot är förstklassigt med genomtänkta bildutsnitt, färgskalor och estetik. Lustigt nog är filmen inte alls inspelad i USA, trots att två av de fyra delhandlingarna utspelas där. De scenerna är istället inspelade i Kanada, medan scenerna i Grekland och Mexico är inspelade i respektive land. Skådespelarna är utmärkta, in i minsta biroll. Av de fyra huvudrollsinnehavarna var två tämligen okända när Systrar i jeans hade premiär, men är i dagens läge kända. Den första av dessa är Blake Lively, som numera blivit känd som Serena i TV-serien Gossip Girl. Den andra är America Ferrera, som nuförtiden blivit känd genom huvudrollen i succéserien Ugly Betty - med facit i hand är det mycket intressant att beskåda henne här, då likheterna med hennes utseende i Ugly Betty är närmast obefintliga. De övriga två huvudrollsinnehavarna har varit relativt kända länge - Alexis Bledel (Lena) känner de flesta bäst som Rory i den populära och numera nedlagda TV-serien Gilmore Girls, och Amber Tamblyn har blivit känd genom huvudrollen i den tyvärr ganska underskattade TV-serien Joan of Arcadia (i Sverige av outgrundlig anledning kallad Mellan himmel och jord, när den visades på TV3). Alla fyra spelar fantastiskt bra, och gör strålande och trovärdiga insatser. Bland birollerna måste man också nämna den helt fantastiska 12-åriga Jenna Boyd, som gör en strålande insats och måste tillhöra en av världens bästa barnskådisar. Även i övrigt medverkar många bra skådespelare, och för ovanlighetens skull finns inga svaga kort alls.

Allt detta i kombination gör detta till en välgjord och realistisk upplevelse, som man sent kommer att glömma. Även om man kan gissa att filmen - i likhet med böckerna - i första hand är avsedd för tonårstjejer, så passar den utmärkt att ses av alla (vilket för övrigt även böckerna gör). Tiden går också fort, och man trivs hela tiden man tittar på filmen. Sedan jag första gången såg Systrar i jeans har jag blivit så intresserad att jag passat på att läsa den litterära förlagan (i engelskspråkig originalversion). Utifrån det kan jag konstatera att manusförfattarna på ett skickligt sätt lyckats att ta tillvara på grundhandlingarna, känslan och karaktärsbeskrivningarna från romanen, och att det blivit en mycket lyckad filmatisering. Skådespelarna stämmer bra överens med vad som beskrivs om tjejerna i boken, och jag fick ungefär samma mentala bilder i huvudet av tjejerna när jag läste boken som vad filmen lyckas att uppbringa (vilket dock delvis kan bero på att jag hade sett filmen en tid innan). Tre av de fyra delhandlingarna är ganska rakt hämtade från boken, även om vissa biroller och sidohandlingar av förståeliga skäl tagits bort. Den största rollfiguren som fått stryka på foten är Lenas lillasyster Effie, som inte alls syns till i filmen - det är lite tråkigt, men samtidigt behövs hon inte på samma sätt i filmen som i boken. En av de fyra delhandlingarna har dock genomgått stora förändringar; närmare bestämt Lenas storyline i Grekland, som i filmen blivit raka motsatsen till romanen - i boken är det istället morföräldrarna som försöker att para ihop Lena med Kostas, mot hennes vilja. Bokens handling är dock ganska invecklad och lång, och hade varit svårt att få till trovärdigt i en sådan här film - det hade nästan behövts en egen film, för att karaktärsutvecklingarna skulle bli realistiska. Därför är även den förändringen fullt förståelig. Jag tycker rentav att filmen blivit snäppet bättre än romanen, även om den också är intressant och bra. Filmen har blivit mycket lyckad och passar vare sig man läst boken eller inte. Det enda jag egentligen hakade upp mig på i filmatiseringen är porträtteringen av Carmens frustration över situationen med pappans bröllop, som slutar i att hon krossar sin pappas fönsterruta. I filmen kommer det lite väl plötsligt och oväntat, och det känns inte helt naturligt. I boken har detta lagts upp på ett bättre och mer genomarbetat sätt, då man riktigt kan känna Carmens ökade frustration och att bägaren till slut rinner över. På samma sätt känner jag inte riktigt i filmen, och den hade nog vunnit på att förlängas en aning med ett par extra scener för att visa mer av Carmens känslor. Dessbättre är det ingen stor nackdel i det stora hela, och Systrar i jeans är ändå en fantastiskt bra film som håller att ses om flera gånger. Därför känns en svag nia som det enda rättvisa betyget, och behandlingen av nyss nämnda nyckelscen i kombination med några klyschor och den förutsägbara storyn är de enda skälen till att filmen inte förtjänar högsta betyg. Åtminstone undertecknad ser verkligen fram emot uppföljaren, som ska släppas under januari 2009 och förhoppningsvis kommer att recenseras här längre fram. Fram tills dess kan jag också passa på att rekommendera boken, som är välskriven och underhållande, och inte alls är lika barnslig och tonårsinriktad som det kan verka vid en första anblick.

DVD-utgåvan är i anamorfisk Widescreen i 2,40:1, och har engelskt ljudspår i Dolby Digital 5.1. Översatta textremsor finns på de fem nordiska språken, samt grekiska, arabiska och portugisiska. Dessutom finns engelsk text i två former - dels vanlig text, och dels engelska för hörselskadade; vilket är positivt. Någon svensk text för hörselskadade finns dock inte. När man stoppar i skivan visas först Warner-vinjett på 5 sekunder, och därefter visas meny för språkval (eller rättare sagt landsval). Av någon märklig anledning finns det dock med betydligt fler länder att välja på än de som denna DVD-utgåva är avsedd för, och det gör att alla länder inte ryms på en sida. För att hitta åt Sverige, måste vi faktiskt bläddra ner hela vägen till en fjärde meny... Väljer man Sverige som land möts vi därefter av en alltid lika irriterande anti-piratpropaganda av samma slag som Fox verkar besatta vid - denna propaganda går inte att hoppa förbi genom att gå till nästa kapitel, men däremot går det bra att spola på bild. Denna propaganda visas dock inte för alla länder, och det verkar heller inte som att landsvalet fyller någon annan funktion än just vad som ska visas före menyn - textning påverkas inte av språkvalet, utan visas på engelska utan text om man inte väljer motsatsen från språkinställningsmenyn under huvudmenyn. Därför rekommenderar jag att istället välja Australien som land - dels går det snabbast då det landet är förvalt på listan (då det kommer först i bokstavsordning), och dels slipper vi då anti-piratpropagandan och kommer direkt till menyn. Menyn är stilren och rörlig med scener från filmen, men finns enbart på engelska. Det märkligaste möts vi dock av först när filmen är slut. Då visas nämligen varningstexter för dryga 50-talet länder, trots att omkring 40 av dessa är sådana länder som denna DVD-utgåva aldrig kommer att säljas i. Hur många i Europa är exempelvis intresserad av licensvillkor för Malaysia och Sydafrika...? Varningstexterna visas i 10 sekunder per språk, och därmed tar det alltså drygt fem minuter innan vi äntligen kommer tillbaka till huvudmenyn. Det mest vansinniga av allt är dock att det inte går att hoppa förbi dessa varningstexter på något sätt, inte ens genom att spola på bild eller trycka Menu-knappen. Har varningstexterna väl börjat visas, så tvingas vi alltså se dessa dryga fem minuter, innan det går att göra något annat. För att undvika att man blir sinnessjuk på kuppen eller dör av tristess, måste man följaktligen undvika att dessa varningstexter visas, genom att hinna trycka på DVD-spelarens menyknapp innan sluttexterna har hunnit rulla färdigt (exempelvis under Warner-loggan i slutet). Vad är detta för vansinniga idéer egentligen...? Det kan väl ändå inte vara en omöjlighet att göra som många andra distributörer och bara visa varningstexter för det språk vars textspår vi valt. Eller åtminstone hålla sig till de nio språk som DVD-skivan faktiskt är textad på...

Som extramaterial hittar vi först ett inslag vid namn "Fun on the Set", som bl.a. består av intervjuer med regissören Ken Kwapis och de fyra huvudrollsinnehavarna, varvat med bilder från inspelningsplatserna. Det är kul och intressant, men med en speltid på knappt fem minuter är den i kortaste laget. Under rubriken "Suckumentary" hittar vi därefter det färdigredigerade resultatet av Tibbys dokumentär från filmen. Det tillför inte så mycket jämfört med de scener vi redan fått se i filmen, men är ändå lite intressant och underhållande att titta på. Vidare återfinns en form av videokommentatorspår, där tre av huvudrollsinnehavarna visar utvalda scener från filmen och kommenterar dessa. De som medverkar är Alexis Bledel, Amber Tamblyn och America Ferrera - Blake Lively var bortrest, men medverkar ändå som hastigast via telefon. Det är inte ett traditionellt kommentatorspår, utan vi ser huvudsakligen de tre tjejerna i bild; med scenerna de tittar på via en inflikt miniatyrbild (som ibland förstoras upp till hela skärmen). Det är riktigt trevligt, och det syns att de tre skådespelerskorna trivs tillsammans och har kul. Samtidigt tas det upp en del intressant information, som gör att inslaget absolut är värt att se. Därefter återfinns en minidokumentär på nio minuter om romanförfattarinnan Ann Brashares, som består av en intervju med henne och huvudrollsinnehavarna från filmen. Det är intressant att höra på, men jag hade gärna velat höra mer om hur Ann Brashares uppfattat filmen och skillnaderna mellan romanen och filmen (och varför). Vidare hittar vi ett knappt tiotal bortklippta scener från filmen, som tyvärr presenteras i ett enda långt inslag utan möjlighet att välja scen. Scenerna är trevliga och intressanta att se, men ingen är direkt nödvändig för handlingen, så det är förståeligt att de klippts bort. Två av scenerna hade jag dock gärna velat se vara kvar i filmen (närmare bestämt "Tibby screens a call" och "Bridget and her dad come to terms"); den förstnämnda då det är en av scenerna från boken som jag saknade i filmen och den andra för att vi får veta lite mer om Bridgets relation till sin pappa än vad som framgår i filmen. Till de bortklippta scenerna finns även ett kommentatorspår med regissören Ken Kwapis, som är intressant för att få veta lite mer om scenerna. Till ett par av scenerna glömmer han dock att berätta varför de klippts bort. Slutligen hittar vi filmens ursprungliga amerikanska biotrailer, som är precis så spännande som det låter... Överlag är jag ganska nöjd med extramaterialet, även om jag gärna hade velat se en lite mer djupgående bakom kulisserna-dokumentär samt få veta mer om tankarna bakom de ändringar som gjorts gentemot boken. Extramaterialet är i 4:3, även fast vissa av inslagen är inspelade i Widescreen och därför presenteras i hårdkodad letterbox (med svarta fält inbakade som del av bilden). Tyvärr finns ingen svensk text på extramaterialet, vilket är beklagligt. Det finns dock engelsk text på nästan allt, som är uppskattat och betydligt bättre än ingenting. Undantagen är kommentatorspåret till de bortklippta scenerna samt trailern, som inte har någon text alls.


Recensionen skriven: 22 mars 2006

Recensionen har lästs 4911 gånger av 3066 personer, sedan den 5 december 2007

Betyg:
Film/serie * * * * * * * * *  
9
DVD-produktion * * * * * * *     7
Snittbetyg: * * * * * * * *    8

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
NIA - SEXA - NOLLA - ÅTTA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2017 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna