Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

The Awakening
(The Awakening)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till Nordisk Film för recensionsexemplaret
Sök efter The Awakening på CDON
Sök efter The Awakening på Discshop.se
   ANNONS
Drama / Thriller / Rysare / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 42 minuter
Genre: Rysardrama
Produktionsland/år: Frankrike/Storbritannien, 2011
Produktionsbolag: BBC Films, Studio Canal & Origin Pictures, i samarbete med Creative Scotland, Lipsync Productions & Scottish Screen
Producent: Sarah Curtis, Julia Stannard & David Thompson
Regi: Nick Murphy
Manusförfattare: Nick Murphy & Stephen Volk
Svensk distributör: Nordisk Film AB
Klarar av Bechdel-testet: Ja, klarar alla tre steg
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Florence Cathcart - Rebecca Hall Robert Mallory - Dominic West
Tom - Isaac Hempstead Wright Maud Hill - Imelda Staunton
Pastor Hugh Purslow - John Shrapnel Malden McNair - Shaun Dooley
Constance Strickland - Lucy Cohu Freddie Strickland - Cal Macaninch
Victor Parry - Alfie Field Katherine Vandermeer - Anastasia Hille

År 1921, efter alltför många dödsfall på grund av första världskriget och influensa, har många börjat tro på övernaturliga fenomen. Den intelligenta och frispråkiga författarinnan Florence Cathcart har blivit (ö)känd i London som en ofta anlitad spökjägare - inte för att hon själv faktiskt tror på spöken, utan precis tvärtom. Hon tar sig helt enkelt an uppdrag om att jaga spöken för att avslöja bluffar för polisen och bevisa att det faktiskt inte finns några spöken. Läraren Robert Mallory kontaktar Florence och ber henne att komma till en internatskola för pojkar i Rockford där oförklarliga saker har pågått. Flera elever påstår sig ha sett ett spöke, och nu senast har en elev dött under mystiska omständigheter. Byggnaden har dessutom ett otäckt förflutet, där ett mord inträffade för många år sedan innan byggnaden gjordes om till skola. Efter viss tvekan tackar Florence ja till uppdraget och beger sig till internatskolan, där rektorn är angelägen att få löst mysteriet - det är helt enkelt inte lätt att få elever att vilja återvända till en skola där det spökar. Till en början är Florence stensäker på att även dessa spökerier är en bluff och att allting har en logisk förklaring. Men efter att även hon råkat ut för några mystiska händelser blir hon inte längre lika säker...

Inledningsvis framstår The Awakening som en väldigt traditionell och föga originell rysare, av samma slag som man redan sett mängder av tidigare exempel av; där det enda nya begreppet är den gammaldags miljön år 1921. Men tids nog inser man att filmen faktiskt är mer nyskapande än det först verkar som, och här finns faktiskt en del förhållandevis nya och smarta grepp. Det är en ganska lågmäld och långsam film, som tar god tid på sig att introducera rollfigurerna och presentera premissen. Det dröjer ett tag innan handlingen kommer igång på allvar och det ens blir minsta lilla obehagligt, men när det väl börjar hända något så gör det det med besked.

Filmmakarna har huvudsakligen satsat på psykologisk skräck, och det uppskattar jag verkligen. Det dröjer ett bra tag innan vi får se något mer än antydningar, och länge förblir vi lika ovetande som rollfigurerna. Filmen fokuserar därför mer på antydningar och skräckstämning, hellre än att skrämma slag på tittarna genom att visa mycket. Vid ett tidigt skede misstänker man visserligen att något övernaturligt pågår på skolan (inte minst i och med genren), men man vet inte med säkerhet. Det gör att filmen engagerar och bibehåller en mycket effektiv obehagsstämning, men det medför samtidigt att det sällan blir direkt otäckt. Här hoppar man aldrig högt, utan det rör sig om obehag och en läskig stämning hellre än att det blir direkt otäckt och hemskt. Vad man tycker om det är förstås en smaksak, men genom den psykologiska stilen lyckas filmteamet att skapa en mer ovanlig film än vad som annars hade varit möjligt.

Det är engagerande, spännande och obehagligt samtidigt som filmen till viss del också lyckas att beröra. Åtminstone Florence har blivit förhållandevis mångbottnad, och då kan man leva med att de andra förblir tämligen endimensionella. Ganska långt in i filmen kommer en (åtminstone för mig) mycket oväntad vändning, som är närmast omöjlig att förutspå och som gör att The Awakening får ett större djup än vad som dittills varit fallet. Jag får inte riktigt denna vändning att hålla ihop logiskt och det kan upplevas en smula konstruerat, men samtidigt gör det att filmen faktiskt blir riktigt oförutsägbar; något som definitivt inte kan sägas om filmens första halva.

Problemet är att filmen kan upplevas lite schizofren, då den ganska totalt förändrar karaktär efter den vändningen. Den sista tredjedelen försvinner i stort sett all rysarstämning och det blir knappt ens spännande längre. Då förvandlas det istället till ett ganska djupt och intelligent drama, som tar upp intressanta ämnen och erbjuder någonting nytt och lågmält; helt befriat från klichéer. Det blir en vemodig och berörande historia, som sticker ut från mängden och har skildrats på ett både lågmält och osentimentalt sätt. Problemet är att det inte längre känns som samma film som de första två tredjedelarna, och också verkar vända sig till en helt annan publik. Rysarfantaster som har uppskattat den psykologiska rysaren under filmens första två tredjedelar lär finna slutet olidligt tråkigt, medan alla som uppskattar djupa filmer där man behöver tänka själv sannolikt har blivit bortskrämda av den mer sedvanliga första delen. Vissa aspekter känns också lite långsökta. Jag uppskattade ändå merparten av filmen, men de sista scenerna är onödigt tvetydigt på ett avsiktligt sätt som stör mig lite.

Fotot är snyggt, och filmen har en del vackra vyer i kombination med en övertygande obehagsstämning som passar perfekt in i handlingen. Skådespelarinsatserna är bra, och Rebecca Hall är riktigt bra i huvudrollen som Florence. Även i övrigt är det bra skådisar, och de allra flesta gör nedtonade rollfigurer helt utan överspel; en trevlig omväxling för genren.

The Awakening är en bra och annorlunda film, som har en imponerande obehagsstämning och erbjuder ett större djup än vad man brukar kunna förvänta sig. Men då filmen blandar genrer ganska vilt och kopplingen mellan filmens första och andra halva är liten, så kan det lätt upplevas lite väl osammanhängande och närmast schizofrent. Det känns lite fel, och filmen hade vunnit på att behålla samma stil och mönster genom hela filmen. Som det är nu kommer alla som uppskattar rysare eller thrillers att tycka om de första två tredjedelarna, medan alla som uppskattar filosofiska djupa filmer uppskattar slutet. Alltså måste man uppskatta alla dessa genrer för att kunna tycka om hela filmen, och jag misstänker att en hel del inte gör det. Jag råkar dock tillhöra den kategorin, och uppskattade därför The Awakening och finner den bra och absolut sevärd. Men det finns lite för många logiska luckor och ett lite för lågt tempo för att jag med gott samvete ska kunna ge filmen mer än en hyfsat stabil sjua i betyg.

DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild med proportionerna 2,35:1, vilket på ren svenska innebär mindre svarta fält upp- och nedtill på en Widescreen-TV och stora svarta fält på en 4:3-TV. Ljudet finns i både Dolby Digital 5.1 och DTS 5.1, men undertecknad har tyvärr inte utrustning att testa det sistnämnda ljudspåret. Bild- och ljudkvaliteten är bra, men utmärker sig inte som något utöver det vanliga. Filmen är textad på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen text för hörselskadade. Textningen är i minsta laget men relativt lättläst. När man matar in DVD-skivan, möts man av en distributörsjingel följt av språkvalsmeny. Det följs av varningstexter på valt språk, innan några trailers för andra filmer visas. Därefter kommer vi direkt tll en engelskspråkig huvudmeny som är stillastående och stilren. Huvudmenyn är mycket enkel, och innehåller bara möjlighet att spela filmen i Dolby Digital 5.1 och i DTS 6.1. Märkligt nog saknas scenvalsmeny, vilket försvårar om man vill hitta åt en viss scen i filmen. Tyvärr finns inget tillstymmelse till extramaterial, vilket är tråkigt om än inte alltför förvånande för en så pass okänd film.


Recensionen skriven: 15 juni 2012

Recensionen har lästs 856 gånger av 527 personer, sedan den 15 juni 2012

Betyg:
Film/serie * * * * * * *    
7
DVD-produktion * * * *        4
Snittbetyg: * * * * * och en halv      5,5

Trailer:


Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
NIO - NIO - SJU - ETT
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2012 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna