Dubbningshemsidan
Recensioner
The Informant
(The Informant!)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Warner Home Video för recensionsexemplaret
Den amerikanska regissören och manusförfattaren Steven Soderbergh (av svensk härkomst) började sin karriär med den framgångsrika independentfilmen Sex, lögner och videoband, och har sedan dess varierat smalare independentfilmer med stora Hollywood-succér såsom Erin Brochovich och Oceans 11 (och dess två uppföljare). Hans senaste film The Informant är en dramakomedi som berättar den sanna historien om biokemisten och FBI-tjallaren Mark Whitacre, och filmen med manus av Scott Z. Burns bygger på en faktabok av journalisten Kurt Eichenwald. På bio visades filmen i Sverige i väldigt liten skala där den bara gick upp i Stockholm i december 2009, och den släpptes på DVD sommaren 2010.
Handlingen tar sin början 1992, där Mark Whitacre är biokemist och mellanchef på jordbruksjätten Archer Daniels Midland (AMD), som främst satsat på majsprodukter. När han inser att oegentligheter pågår på företaget och framförallt att företaget hållit på med priskarteller där de kommit överens med konkurrenter om prissättning på produkter uppmuntrar hans fru Ginger honom att vända sig till myndigheter. Han kontaktar FBI, och blir snabbt deras tjallare och mullvad då han spelar in alla affärssamtal under över två års tid. FBI blir alltmer beroende av Marks hjälp, och han ser sig själv som en vardagshjälte och tror sig ändå kunna bli chef på företaget på sikt trots att han hjälpt FBI att kunna väcka åtal. Men allt går inte som vare sig honom eller FBI tänkt sig...
Den sanna historien bakom filmen är absolut fascinerande och intressant, och det är en såväl osannolik som intressant historia som tas upp. Samtidigt är det knappast särskilt många som ser fram emot att se filmer om priskarteller och bedrägerier inom företag, och därför hade jag vissa farhågor. Det är en intressant skildring av Mark Whitacre och ADM, och överlag lyckas filmen därför att hålla intresset uppe.
På omslaget har The Informant klassats som en dramakomedi, och det ställer jag mig väldigt funderande till. Filmen har visserligen en lättsam ton och stil, och ett lätt anslag som säkerligen är menat att vara väldigt roligt. Men problemet är att det aldrig blir roligt. Jag skrattade inte en enda gång, och det gick aldrig längre än något enstaka leende. Den här vinklingen av en så pass intressant verklig historia känns inte helt lyckad, och det vore nog bättre om Soderbergh istället hade fokuserat på en mer traditionell dramathriller med samma story. Det hade antagligen fungerat bättre, för med den här glättiga stilen på en så allvarlig historia är det svårt att bli riktigt engagerad.
Jag ville visserligen hela tiden se vad som skulle hända, och det är utan tvekan intressant. Jag uppskattar också att det är en oförutsägbar historia med många vändningar, där man aldrig får klart för sig exakt vad som ska hända. Just därför vinner man på att veta så lite som möjligt om den sanna historien eller filmens intrig när man sätter sig ned för att se den. Men fastän jag var intresserad, så blev jag aldrig särskilt engagerad eller berörd.
Dessutom är Mark Whitacre en ganska osympatisk rollfigur, och det är svårt att känna något för honom. Självklart ska man inte försköna verkligheten vid verklighetsbaserade filmer, men även vid sådana borde man kunna fordra att få någon form av förklaring till huvudpersonens agerande och motiv. Trots lär väl alla ha någon anledning till att göra som de gör, även om det inte alltid framstår som rationellt för alla andra. Men om Mark får vi ärligt talat inte veta särskilt mycket, och han förblir både oklar och osympatisk. När omslagstexten dessutom kallar Mark för en "mycket sympatisk person", så känns det snarast ironiskt... Jag blev också snabbt irriterad över Marks inre tankar, som vi får höra som berättarröst stup i kvarten, och som alltför ofta handlar om det mest ologiska och irrelevanta ämnen. Dessa monologer känns mest obegripliga och malplacerade, och tillför inte mycket till filmen.
Filmen har ett bra foto och ett effektivt bildspråk, men jag stör mig på Steven Soderberghs överdrivna fascination av starkt naturligt ljus och motljus, som gör att många konturer blir suddiga och bilden kan upplevas lite oskarp. Jag hade själv väldigt svårt att avgöra vad som var begränsningar i källmaterialet, vad som var konstnärliga val av Soderbergh och vad som skulle kunna tänkas vara brister i överföringen. Det väldigt naturliga fotot har exempelvis en hel del väldigt blödande ljuskällor, framförallt när det lyser in genom fönster, men detta antar jag är ett medvetet val. Dock är bilden ofta frustrerande platt, saknar textur och kan även upplevas som lite oskarp. Visst förstår jag tanken och bitvis är det effektivt, men efter ett tag blir det lite för mycket av det goda. Skådespelarinsatserna är mycket bra, och Matt Damon gör en imponerande rolltolkning som Mark Whitacre, även om han ibland ser närmast utklädd ut då utseendet skiljer sig så mycket från hur vi är vara att se Matt som. Även i övrigt är det bra skådisar, och framförallt uppskattar jag Melanie Lynskey som hans fru Ginger.
Steven Soderbergh har hållit ganska ojämn klass på sina filmer, men trots några få guldkorn har jag sällan blivit överbegeistrad i hans filmer. The Informant ställer sig någonstans mitt emellan. Det är en underhållande och intressant film om en fascinerande verklig person, men den märkliga komiska stilen som aldrig är rolig gör också att den aldrig blir särskilt engagerande. Jag hade hyfsat trevligt medan jag såg filmen, men längre än så gick det aldrig och The Informant blir aldrig alltför minnesvärd. Det borde ha gått att få till en mycket bättre film av samma story, och efter viss tvekan nöjer jag mig därför med en mycket svag sexa i betyg.
DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild med proportionerna 1,78:1, medan ljudet är i Dolby Digital 5.1. Det finns ett engelskt, tyskt och spanskt ljudspår, och textning på de skandinaviska språken samt portugisiska och spanska. Det finns också engelsk text för hörselskadade, men tyvärr inte vanlig engelsk text. Någon svensk text för hörselskadade finns heller inte, men å andra sidan verkar det vara för mycket begärt nuförtiden. Bild- och ljudkvaliteten är relativt bra. När man matar in DVD-skivan möts man av en distributörsjingel, och därefter visas en meny för att välja land. Väljer man svenska visas därefter en trailer, innan vi kommer till huvudmenyn. Valet av land verkar dock inte göra någon praktisk skillnad, för vilket land man än väljer startas filmen på engelska utan text om man inte går in i menyerna och väljer annat språk.
Efter filmens slut uppstår också Warners traditionella irritationsmoment, då det visas varningstexter på 40 olika språk (!), trots att majoriteten av dessa inte ens finns med på skivan och att den här DVD-utgåvan inte säljs i något land där man talar merparten av språken. Dessa visas en i taget med 10 sekunder per språk, vilket alltså innebär att det visas varningstexter i över sex minuter. Det går heller inte att hoppa förbi dessa överhuvudtaget, varken genom att gå till nästa kapitel, genom att trycka på menyknappen eller ens genom att spola förbi på bild. Har varningstexterna börjat visas, så går ingenting att göra på drygt sex minuter, om man inte stänger av DVD-spelaren. För att undvika att få ett nervöst sammanbrott innan huvudmenyn visas igen, måste man därför komma ihåg att avbryta filmen innan varningstexterna börjar visas, genom att trycka på DVD-spelarens menyknapp innan filmen visats helt klar (exempelvis under den avslutande Warner-loggan i slutet av eftertexterna). Varför ska det vara så svårt att följa andra distributörers exempel, och bara visa varningstexter på det språk som man faktiskt valt textning på...?
Det enda extramaterial som finns är några bortklippta scener. De är intressanta att se på och vissa av dem har trots allt vissa poänger, men ingen tillför särskilt mycket till filmen och det är fullt förståeligt att de klippts bort. Där tar det roliga slut. Enligt uppgift ska filmens Blu-Ray-utgåva också ha ett kommentatorspår med regissören och manusförfattaren, men det saknas av någon outgrundlig anledning på DVD-utgåvan. De bortklippta scenerna har tyvärr ingen svensk text, men däremot finns engelsk text som i alla fall är bättre än ingenting.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 5 maj 2011
Senast uppdaterad: 6 maj 2011
Recensionen har lästs 3506 gånger av 1957 personer, sedan den 5 maj 2011
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
6 |
| DVD-produktion |
|
5 |
| Snittbetyg: |
 |
5,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(18507732)a(1587777))