Dubbningshemsidan
Recensioner
The Last Exorcism
(The Last Exorcism)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Noble Entertainment för recensionsexemplaret
Pastorn Cotton Marcus bor med sin fru och deras son, och har i många år livnärt sig på att utföra exorcismer. Egentligen tror han inte alls på demoner eller besatthet, men utför ändå påhittade exorcismer av "besatta" personer för att tjäna pengar. Men efter att ha läst om en ung pojke som dött under en exorcism börjar han tänka om, och har fått nog. Han vill avslöja den falska branschen, och har därför kallat in ett TV-team som ska följa honom när han genomför en exorcism. På så sätt vill han visa upp för hela världen vilken falsk bransch det är, och därigenom förhoppningsvis förhindra andra från att dö under onödiga exorcismer. Som lämpligt mål har han valt ut ett brev han fått från Louis Sweetzer i en by i Louisiana, som känner sig övertygad att hans dotter Nell blivit besatt av en demon. Cotton Marcus, reportern Iris och kameramannen David beger sig ut till familjens hus, och träffar den söta men mystiska tonårstjejen Nell. Men allt går inte som planerat under Cottons fejkade exorcism, och snart får han svårt att förklara Nells märkliga beteende...
The Last Exorcism har marknadsförts och kategoriserats som en skräckfilm, men det är verkligen en sanning med modifikation. Det här är snarare ett drama med vissa rysarinslag. Ser man på filmen som en ren rysare lär man därför bli väldigt besviken, men ser man på det som ett rysardrama fungerar det betydligt bättre. Det är en intressant och originell premiss, och trots det på film överutnyttjade temat exorcism känns filmen förhållandevis nyskapande och erbjuder något nytt till en bekant genre. Filmen är upplagd som en låtsasdokumentär, då allt vi får se är det som TV-teamet går runt och filmar. Knappast ett ovanligt grepp nuförtiden, men det fungerar ganska bra i det här fallet.
Det är en långsam film, som tar god tid på sig att introducera rollfigurerna och premissen. I synnerhet Cotton har blivit en mångbottnad rollfigur, som känns äkta och som byggs upp på ett trovärdigt sätt. Faktum är att det dröjer nästan en halvtimme innan vi får se ens svaga antydningar till skräckinslag, och före det är det ett renodlat drama; rentav med vissa komiska beståndsdelar. Även efter det fortsätter det att vara en långsam film med lågt tempo, och det kan man ha delade meningar om. För mig blev det bitvis lite för segt, men det förblir å andra sidan engagerande och intressant. Det är ganska ont om typiska rysarinslag, utan det rör sig istället om en milt stigande obehagskänsla i kombination med några enstaka otäcka scener. Det är ganska ont om otäcka scener, och oftast är det inte särskilt skrämmande alls, men däremot känner man av en effektiv krypande obehagskänsla. Jag hade dock väntat mig lite mer genuint otäcka scener, och därför blev jag besviken.
Däremot uppskattar jag den tvetydiga stilen, då vi väldigt länge inte vet med säkerhet huruvida Nell faktiskt är besatt eller om allting har naturliga förklaringar. Det är intressant och ovanligt, och det är inte förrän riktigt i slutet förrän man får ett tydligt svar på den frågan. Det ger filmen en extra krydda, och det har blivit engagerande och oförutsägbart. Jag uppskattar också karaktärsutvecklingen och att flera rollfigurer hinner få åtminstone en del nyanser. Det mesta känns realistiskt och trovärdigt, och det är mycket uppskattat att filmteamet inte satsat på att överutnyttja skrämseleffekter och specialeffekter; på samma sätt som alltför ofta blivit fallet. Det rör sig istället om ett ganska lågmält och närmast minimalistiskt rysardrama, där vi länge inte får se särskilt mycket och därför förblir lika ovetande som rollfigurerna.
Men slutet lämnar en hel del övrigt att önska, och känns både påskyndat, krystat och abrupt. Filmen slutar nästan mitt i en mening, och när sluttexterna börjar rulla har vi knappt fått svar på en enda fråga som man ställer sig. Det känns nästan övertydligt att filmmakarna haft en uppföljare i åtanke, för ett mycket mer antiklimaktiskt slut än det här är svårt att hitta. Varför ska det vara en omöjlighet för rysare nuförtiden att stå på egna ben, och innefatta ett bra slut utan en massa tvetydigheter...?
Fotot är snyggt, och jag uppskattar det realistiska bildspråket med en lagom skakig handkamera. Däremot var det kanske inte så lyckat att filmen försetts med dramatisk bakgrundsmusik, vilket skär sig lite då det faktiskt ska föreställa vara inspelat videomaterial för ett TV-reportage. Varför skulle ett sådant innehålla bakgrundsmusik...? Skådespelarinsatserna är relativt bra, och Patrick Fabian är riktigt bra i huvudrollen som Cotton. Han bär utan tvekan det tyngsta lasset i den här filmen, och spelar övertygande. Ashley Bell är utmärkt som Nell, och gör en mycket imponerande rollprestation i en inte alltför stor men svår roll. Iris Bahr är bra som Iris, men får inte mycket alls att arbeta med i en stor men obetydlig roll. Louis Herthum spelar över lite grand som Louis, men gör ändå en helt okej rollprestation.
The Last Exorcism är en helt okej film, som underhåller samtidigt som den erbjuder ett visst djup. Det är obehagligt och hyfsat engagerande, men sällan alltför otäck och dessutom bitvis lite för seg. Helhetsintrycket dras ner av det allt annat än lyckade slutet, men det är ändå en sevärd film som efter viss tvekan förtjänar en ganska stark sexa.
Blu-Ray-utgåvan erbjuder bild i Widescreen med proportionerna 1,78:1, medan ljudet finns i både Dolby Digital 5.1 och DTS HD 5.1. Bild- och ljudkvaliteten är mycket bra. Filmen är textad på svenska, finska och norska; men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen text för hörselskadade. Textningen är i minsta laget men är hyfsat lättläst. Tyvärr har den dock ganska smala kantlinjer vilket gör det lite svårt att läsa texten under de scener som har ljusare bakgrunder. Översättningen är relativt bra, men tyvärr förekommer ett fåtal onödiga misstag och märkliga ordval. Ett exempel är att "reverend" genomgående översatts med "predikant" - det är förstås inte direkt fel, men "pastor" vore onekligen ett betydligt mer logiskt uttryck. När man matar in BD-skivan möts man av en språkvalsmeny, distributörsjingel och varningstexter. Därefter spelas några trailers för andra filmer (som går att hoppa förbi), innan man kommer till huvudmenyn. Menyn är stillastående och stilren men finns bara på engelska. Tyvärr finns inget extramaterial alls, vilket är beklagligt men inte alltför förvånande för en film som inte visats på bio i Sverige.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 20 juli 2013
Senast uppdaterad: 21 juli 2013
Recensionen har lästs 3246 gånger av 1807 personer, sedan den 20 juli 2013
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
6 |
| BD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
|
5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(1054872)a(1587777))