Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Frost/Nixon
(Frost/Nixon)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till Universal Pictures Nordic för recensionsexemplaret
Sök efter Frost/Nixon på CDON
Sök efter Frost/Nixon på Discshop.se
   ANNONS
Drama / Verklighetsbaserad / Spelfilm / Baserad på scenpjäs/musikal / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 57 minuter
Genre: Verklighetsbaserat drama
Produktionsland/år: Frankrike/Storbritannien/USA, 2008
Produktionsbolag: Universal Pictures, Imagine Entertainment & Working Title Films, i samarbete med Studio Canal & Relativity Media
Producent: Tim Bevan, Eric Fellner, Brian Grazer, Ron Howard & Peter Morgan
Regi: Ron Howard
Manusförfattare: Peter Morgan, baserat på en scenpjäs av Peter Morgan
Svensk distributör: Universal Pictures Nordic AB
Klarar av Bechdel-testet: Nej, klarar bara steg 1
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
David Frost - Michael Sheen Richard Nixon - Frank Langella
Caroline Cushing - Rebecca Hall Jack Brennan - Kevin Bacon
James Reston - Sam Rockwell John Birt - Matthew Lawrence
Bob Zelnick - Oliver Platt Swifty Lazar - Toby Jones

Frank Langella & Michael Sheen
Foto: Ralph Nelson
© 2008 Universal Studios

Richard Nixon blev 1968 USA:s 37:e president, och har blivit känd som den enda presidenten i USA:s historia som tvingats avgå mitt under en ämbetsperiod. Efter den så kallade Watergate-skandalen 1972, där fem män anhölls för att ha begått inbrott i kontorsbyggnaden Watergate där det demokratiska partiets partihögkontor låg, och som senare visade sig ha kopplingar ända upp till presidenten. Efter avgången gjorde Richard Nixon en enda TV-intervju, för den brittiska talkshowprogramledaren David Frost, under sommaren 1977 som i USA blev smått legendariskt. Denna serie intervjuer är utgångspunkten för Ron Howards, mannen bakom TV-serier som Arrested Development och filmer som Da Vinci-koden, verklighetsbaserade drama Frost/Nixon, som blev nominerad till fem Oscars 2009; däribland bästa film - dock utan att vinna någon av dem. Filmen bygger på en brittisk pjäs av Peter Morgan, och det är han själv som skrivit manus till filmen; som dessutom delvis innehåller samma skådespelare som i originaluppsättningen av teaterpjäsen. Vi får här lära känna den populäre programledaren David Frost, och hur han lyckas att få till stånd en serie TV-intervjuer med den nyligen avgångne presidenten Richard Nixon - något som av många framstod som helt orealistiskt. Intervjun blev dock av, och i filmen går Richard Nixon med på fyra intervjuprogram på 90 minuter vardera (i verkligheten var det mer än så). Den forna presidenten räknar kallt med att David Frost ska göra en lättsam underhållning, och att det blir mycket lättförtjänta pengar som ska göra honom mer populär hos allmänheten. Men han underskattade David Frost, och snart inleddes den största kampen i bådas liv när den stora intervjun börjar...

Att bygga upp en hel långfilm kring några verkliga intervjuer 1977 låter som en mycket tunn idé, men det fungerar faktiskt förvånansvärt väl. Det är visserligen ganska tunt och i grund och botten händer inte mycket. Istället är det helt och hållet en dialogdriven film, där allting byggs upp av dialogen och vad som sägs i och runt intervjuerna. Vad man tycker om det lär förstås variera, men jag blev positivt överraskad av Frost/Nixon. Trots det smala och åtminstone för mig ganska ointressanta ämnet, så lyckas manusförfattaren och regissören att få oss publiken att bry sig om de inblandade, och det förblir intressant och engagerande från början till slut. Det är en ganska fascinerande historia, och att få en inblick i intervjuerna och dess förberedelser är smart. Ett grundläggande problem med Frost/Nixon är dock att vi inte får mycket till inblick i de verkliga händelserna kring Watergateaffären, och vad som egentligen hände. Vi får nöja oss med några snabba utdrag ur riktiga journalfilmer och intervjuer, som bara nämner händelserna i grova drag, innan vi kommer in i själva filmen och om själva intervjuerna. Det är inte helt oproblematiskt, då man för att till fullo kunna sätta sig in i filmen behöver viss bakgrundsinformation kring Richard Nixon och Watergateskandalen. För äldre personer som var med när de riktiga händelserna inträffade är det här säkert inget stort problem - även om man varit måttligt intresserad av amerikansk politik, så har man säkert snappat upp tillräckligt mycket för att komma ihåg det än idag. Men för yngre personer, som i likhet med undertecknad inte ens levde när Watergateskandalen avslöjades, så blir det lite värre. Min erfarenhet är att utbildning i skolor kring detta ofta är bristfällig, och om man inte råkar vara mycket intresserad av historia och politik, så är det mycket möjligt att man helt enkelt inte vet tillräckligt för att till fullo kunna sätta sig in i filmen. Därför hade det utan tvekan varit att föredra om filmen kunnat redogöra kort för Richard Nixons handlingar och Watergateaffären i början, innan vi kommit in i den centrala handlingen. Förvisso var Watergateskandalen ganska invecklad och svår att sammanfatta på kort tid, men även en kort tillbakablick på ett par minuter hade varit mycket värdefull för att lättare kunna leva sig in i filmen och förstå allt som framgår under intervjuerna. Med en speltid på nästan två timmar är filmen också i längsta laget i relation till det ämnet som tas upp, och därför är tempot lite ojämnt - intervjuerna under de tre första dagarna går bitvis på tomgång, medan det blir först under den sista intervjudagen och filmens sista dryga halvtimme som det blir riktigt intressant. Det hade sannolikt hjälpt om filmen kunnat kortas ner lite, för att så att säga komma till kritan lite fortare. Medan vi får lära känna både David Frost och Richard Nixon relativt väl, så blir de andra inblandade personerna mer endimensionella. Vi får en hyfsad blick i Caroline, som också är en intressant karaktär. Men i övrigt blir det ganska platta karaktärer och i enstaka fall också överdrivna sådana som inte känns helt trovärdiga. Med mer tid åt att presentera medarbetarna hade filmen definitivt kunnat få ett större djup än vad som nu blivit fallet.

Nu kretsar istället allting till själva intervjuerna, och det är lite för mycket begärt av en så pass lång film. Ett irritationsmoment är också de fejkade tillbakablicksintervjuer som har vävts in i handlingen lite då och då, för att få filmen att framstå som en dokumentär. Det känns malplacerat och onödigt, och irriterar mer än det tillför. I synnerhet i början gör dessa intervjuer att filmen känns lite fragmentarisk, och det tar ett tag innan man riktigt lyckas att leva sig in i filmen. Under den andra halvan gör det mindre, men fortfarande ser jag inte vad dessa fejkade intervjuer egentligen skulle tillföra filmen. Hur nära filmen kommer till de verkliga händelserna har jag svårt att bedöma, då jag aldrig varit politiskt intresserad och inte var född när den riktiga intervjun gjordes. Såvitt jag kunnat bedöma verkar det mesta dock ligga relativt nära sanningen, och i synnerhet innehållet i själva intervjuerna verkar mycket snarlika där en del av dialogen är exakta citat. Förmodligen bör man dock vara lite mer kritisk till handlingen runt om själva intervjuerna, där jag misstänker att manusförfattaren kan tänkas ha tagit lite större friheter. Det är en välgjord film, med skicklig tidskänsla och bra foto. Scenografin är genomarbetad, medan man kan tycka att kläderna och färgtemat blivit lite för överdrivet och mer känns som en karikatyr av 1970-talsmiljö än äkta sådan miljö. Skådespelarinsatserna är riktigt bra, och Frank Langella är ett riktigt fynd som Richard Nixon. Han är förvisso inte alltför lik originalet, men lyckas ändå att göra en trovärdig tolkning som blir någorlunda nära originalet och ger oss en bra inblick i den forne presidenten. Ett litet problem är dock att Richard Nixon i filmen framstår som lite mer sympatisk och charmig än vad den riktige personen gjorde i intervjuer. I de riktiga intervjuerna gav Nixon ett mer känslokallt och hårt intryck än vad Frank Langella lyckas att porträttera, vilket nog beror på både skådespelaren och regissören. Det är kanske ett avsiktligt val att låta Nixon framstå som mer mänsklig än den verkliga personen, men när åtminstone intervjuerna ligger så nära sanningen så känns det ändå som fel väg att gå. Michael Sheen är riktigt bra som David Frost, och gör en bra rolltolkning även om han vid några tillfällen ger ett något stelt intryck. Bland birollerna tycker jag bäst om Rebecca Hall som Caroline, som spelar riktigt bra och trovärdigt. Överlag är Frost/Nixon en bra film, som tar upp ett intressant ämne och som med enkla medel lyckas att engagera och fängsla. Trots den tunna storyn, så blir det ändå intressant hela tiden. För den här genren är Frost/Nixon riktigt lyckad, och trots allt finns det begränsningar i vad man kan göra med filmer som baseras på intervjuer. Jämför man med alla genrer blir det inte fullt lika imponerande, och även fast det är och förblir en sevärd film för de allra flesta, så kan jag inte helt stämma in i alla lyriska lovord. Fortfarande är det en riktigt bra film och det räcker till en stark sjua, men det är inte en sådan film som håller att ses mer än en gång.


Recensionen skriven: 31 juli 2009

Recensionen har lästs 1846 gånger av 1080 personer, sedan den 31 juli 2009

Betyg:
Film/serie * * * * * * *    
7
DVD-produktion * * * * * *      6
Snittbetyg: * * * * * * och en halv     6,5

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
ETTA - SJUA - TVÅA - NIA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2017 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna