Dubbningshemsidan

Dubbningshemsidan

Recensioner

Kortfattade recensioner

100 årstider
(100 årstider)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen, filmen eller dess dubbning samt sätta egna betyg.

Sök efter 100 årstider på CDON
   ANNONS
Drama / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 44 minuter
Genre: Drama
Produktionsland/år: Sverige, 2023
Produktionsbolag: French Quarter Film, Pluto films & RMV Film
Producent: Daniel Oliva Andersson & Isabella Rodriguez
Regi: Giovanni Bucchieri
Manusförfattare: Giovanni Bucchieri
Svensk distributör: Folkets Hus och Parker
Klarar av Bechdel-testet: Ja, klarar alla tre steg
(Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Giovanni - Giovanni Bucchieri Louise - Louise Peterhoff
Karin - Karin Franz Körlof Stina - Stina Ekblad
David - David Lagerqvist Lia - Lia Boysen
Sasha - Vera Ölme Peterhoff Louises exman - Alexander Mørk-Eidem
Teaterchefen - Gerhard Hoberstorfer Artistbokaren - Emma Veronica Johansson

En gång i tiden var Giovanni en lovande balettdansör, och i bilder från 1990-talet lever han ett harmoniskt liv med sitt livs stora kärlek Louise när de studerade på Baletthögskolan. 25 år senare har han och Louise sedan länge gått skilda vägar, de närmar sig 50 och någon stor karriär inom baletten fick Giovanni aldrig. Han har bipolär sjukdom, och går mest runt i någon slags halvdvala av de mediciner han äter samtidigt som han hoppas slå igenom som artist. Louise är numera en framgångsrik teaterregissör på Dramaten, men tycks ha tappat kontakten med sitt känsloliv helt - hennes skådespelare klagar på att Romeo och Julia blivit kall och hård; långt ifrån den romantiska ton som Shakespeare hade i åtanke. Inte blir saken bättre när hennes tonårsdotter, vars relation med Louise redan är kylig, skaffar sig en pojkvän; något Louise inte vill vara med om. Men en dag blir Giovanni erbjuden en spelning på en nattklubb, och för att kunna fokusera fullt ut på den kreativa processen slutar han helt ta sina mediciner...

Det här är helt klart en mycket udda film, där Giovanni Bucchieri har utgått ifrån gamla autentiska hemvideofilmer från sitt förhållande med sin första kärlek som ung, för att därefter skapa en fiktiv berättelse i nutid där han, ex-flickvännen och alla andra spelar sig själva; eller åtminstone varianter av sig själva. Något liknande har man aldrig tidigare skådat, och vad man tycker om det lär nog variera kraftigt. Originellt och uppfriskande, eller bara överpretentiöst - välj själva... Jag uppskattar verkligen historien och de smarta greppen, och att skildra bipolär sjukdom är ett välkommet ämne som sällan skildrats på ett så pass realistiskt sätt. Det är också charmigt och småroligt, med en lyckad blandning mellan mörker och framtidshopp.

100 årstider är utan tvekan väldigt intressant, relaterbar och minnesvärd, men hade samtidigt kunnat bli mycket bättre än den faktiskt blev. Det är fascinerande och tänkvärt, och ibland såväl engagerande som berörande. Men med den här blandningen mellan nutid, dåtid och någon slags oklar fantasi eller dröm är det inte alltid helt enkelt att hålla isär vad som är vad - periodvis blir det rentav närmast obegripligt, och ibland önskar jag att det följde med en manual; men om någon sådan fanns tillgänglig på bio så saknas den i så fall på streaming... Visst förstår man det mesta, men ibland blir det på tok för mycket av allt, och jag önskar att Giovanni hade kunnat tona ner en hel del.

Berättelsen i nutid är överlag riktigt bra och fungerar både tillfredsställande och gripande, men fantasiscenerna tar överhanden lite för mycket och känns ofta både oengagerande och utdragna. Ibland fungerar det hyggligt, men minst lika ofta fungerar inte fantasiscenerna särskilt väl alls. De borde ha tonats ner kraftigt och dessutom kortats ner, för att istället hinna med en större fördjupning kring de nutida händelserna. Vi får exempelvis knappt veta någonting alls om Louise, och jag hade velat veta mer om henne och hennes frostiga relation till sin tonårsdotter; istället för att tjafsa med mer eller mindre meningslösa franskspråkiga fantasiscener från 1700-talet och liknande... Visst förstår jag att det handlar om att skildra Giovannis bipolära sjukdom, och den förvirrade värld han befinner sig i när han inte tar sin medicin, men vi hade förstått vitsen med betydligt färre fantasiscener.

Att sedan i synnerhet Giovanni dessutom talar otydligt och närmast mumlar fram sina repliker, samtidigt som filmen tyvärr helt saknar svensk text för hörselskadade, gör heller inte saken bättre. Jag vet inte om filmen hade svensk text på bio, då den inte gick upp i Skellefteå, men sannolikheten är väl ganska liten när den saknar text på Draken Film. Ibland måste man alltså nästan gissa sig till vad som sägs, och alla personer med någon form av hörselnedsättning göre sig icke besväret alls. Slutet känns också övertydligt, vilket är märkligt när filmen fram tills dess varit för avskalad och ärligt talat ganska knepig.

100 årstider är en intressant och välgjord film, med mycket bra skådespelare och ett snyggt foto. Att väva in autentiska hemvideofilmer från 1990-talet är ett mycket smart drag, och det gör underverk för trovärdigheten att man tydligt ser att det är samma skådespelare som i nutid men 25 år yngre - något som annars alltid är ett hopplöst problem med spelfilmer. Men hur intressant och lovvärt det än har varit, så är jag lite kluven till slutresultatet. Visst är det intressant, tänkvärt och realistiskt - men också pretentiöst, rörigt och ärligt talat ganska oengagerande, med de långa fantasiscenerna som i många fall har högst begränsad koppling till "verkligheten". Det borde ha gått att få till betydligt bättre än så här, men det är absolut inte värdelöst och visst är det imponerande med en så personlig och modig film som sticker ut ur mängden. Något liknande har sannolikt aldrig tidigare sett dagens ljus, och det förtjänar en eloge - därför väljer jag trots de många bristerna en hyfsat stabil sexa i betyg, och det är en sevärd film som är ganska bra men periodvis också ganska tråkig; hur paradoxalt det än må låta. Att filmen nominerats till Guldbagge för bästa film kan man nog misstänka beror mer på originaliteten än på filmens kvalitet...

Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 18 juli 2024

Recensionen har lästs 636 gånger av 505 personer, sedan den 18 juli 2024

Betyg:
Film/serie * * * * * *      6
DVD-produktion   --
Snittbetyg: * * * * * *      6

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:
Helhetsintryck dubbning:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen, filmen eller dess dubbning. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
ÅTTA - TREA - TVÅA - NIA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna


 

Vill du annonsera här?
Kontakta webbmastern