Dubbningshemsidan
Recensioner
127 timmar
(127 Hours)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till 20th Century Fox Home Entertainment för recensionsexemplaret
Den brittiska regissören Danny Boyle var länge mest känd för succéfilmen Trainspotting. Efter filmer som 28 dagar senare och The Beach har han visat sig kapabel till de mest skilda genrer, och häromåret slog han igenom på ännu större skala med Oscarsvinnaren Slumdog Millionaire. Hans senaste film är så olik den filmen som det överhuvudtaget är möjligt, och i 127 timmar berättas den verkliga historien om äventyraren Aron Ralston; baserad på hans egen självbiografiska roman "Between a Rock and a Hard Place".
De verkliga händelserna inträffade 2003, och därmed är det även då som filmen tar sin början. Den 27-åriga äventyraren Aron Ralston, som älskar såväl cykling som bergsklättring, tar sig ensam ut på vandring i Blue John Canyon i den amerikanska delstaten Utahs bergstrakter. Efter att ha träffat och umgåtts med tjejerna Kristi och Megan fortsätter han på egen hand, som han gjort många gånger tidigare. Men den här gången inträffar något han inte räknat med - när han utforskar ett klippblock i Blue John Canyon råkar han snubbla, och han fastnar nere i sprickan då hans högra hand klämts fast av ett stort stenblock mot bergväggen. Den gigantiska stenen är omöjlig att rubba på, och Aron tar sig inte ur fläcken. Han har nästan ingen mat med sig och ytterst lite vatten, och det enda redskapet han har är en slö fickkniv. Och värst av allt; han inser att ingen faktiskt vet om var han befinner sig och att ingen kommer att sakna honom i första taget. Han är ändå fast besluten att överleva, och det vi får se är skildringen av de 127 timmar (lite drygt fem dygn) som Aron sitter fast i ravinen.
Jag kände inte alls till Aron Ralston innan jag såg filmen, och visste därför i stort sett ingenting om handlingen eller upplägget. Men det är absolut en fascinerande historia, och det faktum att det är verklighetsbaserat förhöjer förstås helhetsintrycket en hel del. Det är en intressant och tänkvärd story, som dessutom verkar följa de verkliga händelserna väldigt väl. Det är förstås en trevlig omväxling efter ganska många verklighetsbaserade filmer som tar sig mer eller mindre stora friheter, och den riktiga Aron Ralston har också varit inblandad i produktionen av 127 timmar.
Den oundvikliga känslan som alla lär få är förstås att det är en mycket tunn story - 90% av filmen utspelas på en enda plats och med en enda person, och allt detta under väldigt långa fem dygn. Det låter ärligt talat väldigt tjatigt och tråkigt, men till min förvåning är det faktiskt inte det. Regissören och manusförfattarna har med enkla medel lyckats skapa en berörande och engagerande film, där man verkligen känner med Aron i hans mardrömssituation. Det är mycket fängslande och filmteamet lyckas verkligen att förmedla den klaustrofobiska känslan som Aron oundvikligen måste ha känt. Jag lyckas knappt att föreställa mig mardrömmen att fastna i en sådan klippa i fem dygn, och det är fascinerande när man tänker på att Aron trots allt lyckats att överleva.
Självklart blir filmen lite förutsägbar; det är oundvikligt med en story som denna. Även om man inte vet någonting om de verkliga händelserna, så avslöjar titeln plus det faktum att Aron trots allt lyckats att skriva en bok om händelserna att man förstås vet från första början att han kommer att överleva; frågan är bara när, var och hur. Men det gör inte mycket, då man verkligen känner med Aron under hela tiden och riktigt känner tidspressen han måste ha känt i och med avsaknaden av mat och dryck. Det är hela tiden fängslande och berörande, och vid några tillfällen blir det riktigt gripande då man inte kan hålla tårarna borta. Det är också en ganska obehaglig film, med en del otäcka scener plus en allmän obehagskänsla som infinner sig nästan hela tiden. Faktum är att när filmen väl är slut kände jag mig helt färdig, och var nästan svettig efter hela den mardröm som Aron (och nästintill även tittarna) fått utstå. Det är en imponerande bedrift av en film med en så enkel story som det överhuvudtaget är möjligt, och där nästan hela filmen utspelas på en enda plats med en enda person helt utan interaktion med andra (om man nu bortser från en och annan insekt som håller Aron sällskap).
Den ensamma miljön lättas upp av att Arons mardrömssituation i verkligheten varvas med hallucinationer och tillbakablickar från hans barndom, f.d. flickvän och annat. Det är både ett smart och ett negativt begrepp, och det är egentligen det största problemet med 127 timmar. Bitvis är det finstämt och minnesvärt, som exempelvis under några scener med Arons familj och med honom som ung. Men Danny Boyles traditionella musikvideoinspirerade stil med snabba klipp och plötsliga drömsekvenser fungerar inte jämt, och ibland gör det att man distanseras från händelserna hellre än att verkligen känna med Aron under hela tiden han sitter fast. Bitvis går tiden lite för snabbt framåt, och så borde man inte känna när någon sitter fast i drygt fem dygn. En del av de hallucinatoriska scenerna förvirrar också mer än de faktiskt låter oss komma nära Aron, och man får exempelvis inte veta något väsentligt om den före detta flickvännen eller hur Aron kände för henne. Det är också svårt att komma ifrån att Danny Boyles expressionistiska klippningsstil inte känns lika fräsch och modern nu som den gjorde när i synnerhet Trainspotting kom ut. Trots att det oundvikligen hade upplevts mer långsamt tror jag därför att filmen hade vunnit på att minska ner hallucinationsscenerna för att istället fokusera mer på verkligheten i nutid.
Fotot är snyggt, och filmen erbjuder en del vackra vyer i kombination med ett starkt bildspråk. Den närmast surrealistiska och suggestiva klippningstekniken som Danny Boyle blivit känd för känns bitvis något malplacerad i en film som denna, men samtidigt gör det också filmen mer innehållsrik än vad den annars hade blivit. Skådespelarinsatserna är utmärkta, och James Franco gör en imponerande bedrift i den enda väsentliga rollen som Aron. Han är med i varenda scen i filmen, och under 85% av tiden är han helt ensam. Det är få skådisar som klarar av en sådan bedrift, men James är faktiskt en av dem och spelar mycket övertygande och trovärdigt. Att han skulle bli nominerad till en Oscar för bästa manliga huvudroll var en självklarhet, och jag anser att han också borde ha vunnit den Oscarn. Amber Tamblyn och Kate Mara är också mycket bra som de två tjejer som inledningsvis spelar en väsentlig roll i handlingen, men som försvinner bara en kvart in i filmen. De skådisar som skymtar förbi i tillbakablickarna får ingenting att arbeta med och har knappt ens repliker, men gör bra ifrån sig.
127 timmar är en intressant och välgjord film, som trots en mycket tunn grundstory hela tiden lyckas att engagera och beröra. Det känns aldrig segt eller tråkigt, och filmen har en föredömlig längd. Det är också tänkvärt och det finns ett påtagligt djup. Men Danny Boyles actionbetonade berättarstil passar inte alltid in i storyn, och man får nästan känslan av att regissören känt sig tvungen att hitta på snabba klipp och mängder av hallucinationsinslag för att man inte ska få en chans att känna efter hur vansinnigt långa de 127 timmarna som Aron satt fast måste ha varit... Därför nöjer jag mig med en stark sjua i betyg, men att det är en riktigt bra film som är väl värd att ses råder ingen tvekan. Jag kan känna att det är något tveksamt om 127 timmar verkligen förtjänade att nomineras till en Oscar för bästa film - så jättemärkvärdig är den trots allt inte, och det är långt ifrån någon av de bästa filmerna från Oscarsgalan. Fast i ärlighetens namn fanns det också flera sämre, och jag anser att denna trots allt är snäppet vassare än den överskattade (om än långt ifrån dåliga) vinnaren The King's Speech.
DVD-utgåvan erbjuder bild i anamorfisk Widescreen med proportionerna 1,85:1, och ljudet är i Dolby Digital 5.1. Bild- och ljudkvaliteten är bra. Det finns textning på bl.a. de fyra skandinaviska språken plus engelska för hörselskadade, men tyvärr finns ingen vanlig engelsk text och heller ingen svensk text för hörselskadade. Den svenska texten är i minsta laget men är ändå förhållandevis lättläst. När man matar in DVD-skivan möts man av varningstexter i tio sekunder, innan en distributörsjingel spelas. Vi kommer därefter direkt till huvudmenyn, som är rörlig och stilren men endast finns på engelska. Avsaknaden av en inledande språkvalsmeny gör att man måste gå in och välja språk under huvudmenyn för att få någon textning alls.
Efter filmens slut uppstår ett irritationsmoment då det visas varningstexter på samtliga språk som filmen är textad på, i 10 sekunder per språk. Det blir snabbt irriterande och jag förstår inte varför 20th Century Fox inte kunnat ordna att bara visa varningstexter på just det språk man faktiskt har valt. Dessbättre går det dock den här gången att hoppa förbi varningstexterna, antingen genom att gå till menyn eller genom att gå till nästa kapitel upprepade gånger. Tyvärr finns inget som helst extramaterial, vilket känns lite egendomligt vid en så omtalad Oscarsnominerad film som denna. Jag hade gärna velat veta mer om den riktiga Aron Ralston eller få se någon intervju med honom, men allt detta lyser med sin frånvaro,
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 25 juni 2011
Senast uppdaterad: 26 juni 2011
Recensionen har lästs 4239 gånger av 2568 personer, sedan den 25 juni 2011
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
 |
5,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(59966)a(1587777))