Dubbningshemsidan
Recensioner
Amour
(Amour)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Folkets Bio för recensionsexemplaret
Det gifta paret Georges och Anne bor i Paris och är i 80-årsåldern. Båda två har undervisat i musik, och deras vuxna dotter Eva - som är en framgångsrik musiker - bor utomlands. De lever ett stabilt och stillsamt liv i den fina och stora sekelskiftslägenheten, fram tills en morgon då Anne plötsligt blir okontaktbar. Hon varken hör eller ser något, och stirrar bara rakt fram. Några minuter senare är allt som det ska igen, men Georges blir orolig och tar med henne till sjukhus. De konstaterar att Anne drabbats av en stroke, men operationen går fel och lämnar Anne med en förlamning i ena halvan av kroppen. Anne vägrar dock att läggas in på sjukhus, då Georges tar på sig att sköta om Anne i hemmet.
Att filmen tar upp ett intressant ämne kan ingen förneka, och givetvis är stroke ett allvarligt och viktigt ämne som tål att uppmärksammas. Det finns ett tydligt djup, och grundstoryn är intressant. Men man måste skilja på en films ämne och själva filmen i sig, och de bästa avsikterna i världen gör inte automatiskt en bra film. Filmmässigt sätt är Amour förvisso helt okej, men inte alls lika märkvärdig som bl.a. Oscarsjuryn velat göra gällande. Det är absolut inget fel på premissen, och historien är intressant och fascinerande. Det är en ömsint berättad film, och det är berörande och överlag engagerande. Det är djupsint, mångfacetterat och mycket realistiskt. Det är ångestladdat och dystert, men samtidigt vackert och stämningsfullt.
Jag uppskattar också att filmen berättats helt utan överromantiserande eller sentimentalitet, och det är också avskalat utan att någonsin bli övertydlig. Vi får en god inblick i Anne och Georges som de är nu, och det finns många bottnar i denna realistiska skildring utan stereotyper. Däremot får vi bara antydningar av vilka de en gång varit, och där får vi dra våra egna slutsatser - på gott och ont. Men stämningen är makalös, och det är lätt att sätta sig in i mardrömssituationen och sympatisera med Georges och Anne. Det är närgånget och jordnära, och jag uppskattar också den effektiva klaustrofobiska känslan genom att nästan hela filmen utspelas i en enda lägenhet.
Men ack så långsamt det är... Manuset är tyvärr i tunnaste laget, och det händer inte mycket mer än att Anne får en stroke och Georges försöker ta hand om henne i hemmet. Det må vara trovärdigt, kärleksfullt och ömsint; men det är också lite för händelsefattigt att bygga upp en hel film kring. Det hade man kunnat köpa om filmen fått en rimlig längd, men att dra ut på detta i över två timmar är obegripligt. Många scener blir alldeles för utdragna, och länge står filmen och stampar på ungefär samma ställe. Det gör att det periodvis känns lite för segt, och Haneke hade utan problem kunnat klippa bort en halvtimme utan att det påverkat vare sig handlingen eller känslan i filmen. Självklart är det här inget ämne som skulle passa som en fartfylld actionfilm, men det måste finnas någon gyllene medelväg; och storymässigt hade den här så pass enkla handlingen passat minst lika bra i en halvtimmeslång novellfilm.
Dessutom lyckades filmen aldrig riktigt att gripa tag i mig på samma sätt som den borde ha gjort. Med ett sådant här ämne borde det ha blivit en väldigt stark och gripande film, men jag lyckades aldrig fälla en enda tår. Man får ett lite distanserat intryck, och trots att man utan problem kan relatera till situationen så blir det ändå inte någon alltför stark filmupplevelse. Jag lyckas inte helt att sätta fingret på varför dock. Dessutom känns filmtiteln (kärlek på franska) närmast ironisk, då vi ärligt talat inte får se eller känna alltför mycket till kärlek. Det här rör sig snarare om ett ganska stelt och formellt äldre par, som för all del verkar trivas i varandras sällskap men som man ärligt talat inte känner alltför stark personkemi mellan. Visst finns det scener då man känner en viss intimitet mellan de båda, men man får inga tydliga tecken på att Georges och Anna verkligen är kära. De har säkerligen en gång varit det, men om de fortfarande är det kan man bara gissa sig till. Avsaknaden av starka känslor hade inte gjort något om det hade hänt mer i filmen, men när allting går i ultrarapid får man gott om tid att hinna tänka över sådant.
Däremot är fotot utmärkt, och Michael Haneke uppvisar återigen ett säreget och avskalat bildspråk. Det rör sig om långa tagningar med en relativt statisk kamera, ingen som helst handkamera och med en närmast minimalistisk estetik. Här finns heller ingen som helst bakgrundsmusik, vilket ytterligare förstärker den trovärdiga och närmast dokumentära känslan. Skådespelarinsatserna är också mycket bra, och både Jean-Louis Trintignant och Emmanuelle Riva spelar mycket naturligt och trovärdigt; helt utan överspel. Att Emmanuelle kunnat bli nominerad till en Oscar förstår jag dock inte, för någon alltför utmanande roll rör det sig trots allt inte om. Isabelle Hupperty är också mycket bra som dottern Eva, men hon får inte heller alltför mycket att arbeta med.
Amour är en tung och djupsint film, som tar upp mycket intressanta och viktiga ämnen på ett mycket jordnära och trovärdigt sätt. Filmen ger en närmast dokumentär känsla, och det är både stämningsfullt och med realistisk dialog. Tekniskt och konstnärligt är filmen på många sätt fulländad. Men jag kan inte låta bli att ställa mig frågan vad Michael Haneke egentligen har velat säga med filmen, eller varför man egentligen ska se filmen. Många har förstås egen erfarenhet av att vårda någon som inte längre kan ta hand om sig själv, och har man det inte än är ju sannolikheten ganska stor att man kommer att få sådan erfarenhet förr eller senare. Men gör det nödvändigtvis att man måste se en film om det? Hur vackert och stämningsfullt det än är, så lyckas ändå inte Michael Haneke att berätta något som man inte redan vet. Vi ges heller inga överraskningar, och filmen är inte direkt underhållande att titta på. Visst är Amour fullt sevärd, men jag känner mig tyvärr inte odelat positiv; och inte blir saken bättre av att allting skildras i ett väldigt lågt och utdraget tempo. Trots det påtagliga djupet blir det därför dramaturgiskt och storymässigt lite för tunt, och därför nöjer jag mig med en stabil sexa i betyg. Men för all del kan det vara värt att se filmen ändå, och förhoppningsvis tillhör ni skaran som verkar kunnat se något mer med filmen än jag gjort. Jag tycker det är viktigt att påpeka att intentioner, djup, budskap och ett viktigt ämne inte nödvändigtvis är synonymt med en bra film; men huruvida Amour är en bra film är jag fortfarande inte riktigt säker på...
DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild med proportionerna 1,85:1, vilket på ren svenska innebär nästan fullskärm på en Widescreen-TV. Ljudet är i Dolby Digital 5.1, och filmen är franskspråkig; detta trots att DVD-omslaget vill göra gällande att filmen även är på engelska. Filmen är textad på svenska, norska, danska och finska; men tyvärr finns ingen text för hörselskadade. Efter inmatning av skivan i DVD-spelaren möts vi av en språkvalsmeny, följt av distributörsjingel och varningstexter på svenska. Därefter kommer vi direkt till huvudmenyn, som är på engelska och stillastående. Tyvärr finns inget som helst extramaterial, vilket känns svagt när det trots allt gäller en Oscarsbelönad film. Det är också värt att poängtera att vem som än designat DVD-omslaget gjort ett stort misstag vad gäller speltiden. På omslaget anges filmens speltid till 1 timme 30 minuter, medan filmen i själva verket klockar in på 2 timmar 2 minuter. Hur lyckas man egentligen att göra ett så stort misstag...?
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 1 augusti 2013
Senast uppdaterad: 2 augusti 2013
Recensionen har lästs 3996 gånger av 2362 personer, sedan den 1 augusti 2013
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
6 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
|
5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(18507732)a(1587777))