Dubbningshemsidan

Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

And Then We Danced
(And Then We Danced)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till Biostaden Aveny i Skellefteå för biobiljetten
Sök efter And Then We Danced på CDON
Sök efter And Then We Danced på Discshop.se
Drama / Romantik / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 53 minuter
Genre: Drama
Produktionsland/år: Sverige/Frankrike/Georgien, 2019
Produktionsbolag: French Quarter Film & Takes Film, i samarbete med AMA Productions, RMV Film & Inland Film
Producent: Ketie Danelia & Mathilde Dedye
Regi: Levan Akin
Manusförfattare: Levan Akin
Svensk distributör: TriArt Film
Klarar av Bechdel-testet: Nej, klarar bara steg 1 och 2
(Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Merab - Levan Gelbakhiani Irakli - Bachi Valishvili
Mary - Ana Javakishvili David - Giorgi Tsereteli
Teona - Tamar Bukhnikashvili Mormor Nona - Marika Gogichaishvili
Sopo - Ana Makharadze Aleka - Kakha Gogidze
Luka - Levan Gabrava Ninutsa - Nino Gabisonia
Mate - Mate Khidasheli Ioseb - Aleko Begalishvili

Inom den traditionella dansen i Georgien finns inget utrymme för svaghet eller mjuka rörelser. Den "heliga" dansen uttrycker nationens själ, och där ska män vara monument helt utan känslor medan kvinnor ska vara blyga och undergivna. Den unge dansaren Merab drömmer om en framtid inom nationalensemblen i Georgien, men har alldeles för mjuka rörelser enligt den stränge läraren. Således finns det inget utrymme för att vara sig själv, och han har länge haft ett slags förhållande med Mary. Men plötsligt dyker den nya mystiska Irakli upp i dansstudion, som är en begåvad dansare och som Merab genast får känslor för. Men homosexualitet ses inte med särskilt blida ögon i Georgien, och allra minst inom dansvärlden där det är helt otänkbart. Den förra nationaldansaren blev påkommen med att vara homosexuell och skickades iväg till kloster, så nu blir det provdans för vem som ska ersätta honom; som både Merab och Irakli gärna vill lyckas med.

Temat är på intet sätt nytt, utan filmer kring homosexuella relationer och homofobi har vi sett ganska många av under senare år. Det är också förståeligt om man känner sig lite skeptisk inför en svensk-georgisk film, inspelad helt och hållet i Georgien på georgiska - förmodligen inget lyckat drag om målet är att nå ut till den stora massan i Sverige. Men glädjande nog är And Then We Danced en mycket bra film, som lyckas erbjuda något nytt av ett uttjatat tema. Det är alltid spännande med nya miljöer, och jag kan inte minnas någon tidigare film som gått upp på svenska biografer som utspelats i just Georgien.

Just det faktum att Georgien i allmänhet och den georgiska dansvärlden i synnerhet är konservativa och traditionsbundna gör att filmen får en särskild prägel, som helt enkelt inte hade fått samma känsla om det utspelats någon annanstans. Bland annat därför har filmen fått en ovanlig ton, och en mycket imponerande atmosfär. Stämningen är utmärkt, och därför lever man sig in i filmen på ett ovanligt lyckat sätt. Filmen engagerar därmed också från första till sista bildruta, och det är också ett starkt och berörande drama som inte kommer lämna någon oberörd. Det är både fascinerande, intressant och fängslande, och man vågar knappt slita blicken från bioduken under de knappa två timmar som det här dramat varar. Trots att handlingen i sig är tämligen enkel har filmen fått en tacksam intensitet, där det händer något hela tiden.

Jag uppskattar också att filmen lyckas att skildra inte minst den första kärleken på ett ovanligt trovärdigt sätt, där manusförfattaren för ovanlighetens skull lyckas att fånga känslan perfekt och göra den rättvisa på film - något som borde vara enkelt, men som relativt få filmer har lyckats med till fullo. Även i övrigt upplevs filmen realistisk och jordnära på ett ovanligt lyckat sätt, varför filmen får en autentisk och nästan dokumentär känsla över sig. Man blir visserligen bestört över om det fortfarande är så här konservativt i Georgien i dagens läge, men tyvärr betvivlar jag inte att svaret säkerligen är ja. Det är en omfattande berättelse med många bottnar, och här finns ett påtagligt djup samtidigt som det också är underhållande för stunden. Det är också precis lagom lågmält, där det aldrig blir övertydligt men heller inte blir svårbegripligt.

Rollfigurerna är intressanta, och flera av de centrala rollfigurerna är nyanserade och mångfacetterade. Det är helt klart bäst ställt med Merab, som är den mest genomarbetade rollfiguren och även den man främst känner för. Det är omöjligt att inte känna för honom, och han har fått ett stort djup och många nyanser. Om Irakli får vi veta betydligt mindre, men han hinner få en del nyanser ändå, trots att jag gärna hade velat få en större fördjupning kring Iraklis personlighet och liv. Detsamma gäller Mary, som också är intressant men som vi inte får veta alltför mycket om. Bland birollerna känns många också tämligen endimensionella, men trots en och annan stereotyp betvivlar jag inte att det förmodligen ser ut så här i verkligheten i Georgien.

Av någon anledning lyckas dock inte And Then We Danced gripa tag i mig på samma sätt som den borde ha gjort. Man borde börja gråta av den här starka filmen, men jag gjorde aldrig det. Huruvida det beror på den ovanliga miljön, manuset eller något annat lyckas jag inte riktigt sätta fingret på, men fastän det är berörande blir det aldrig så gripande som det borde ha blivit. I synnerhet under den andra halvan kan filmen också upplevas något utdragen och repetitiv, och det finns lite för många och långa scener där bl.a. Merab irrar runt på stan. Kanske hade filmen vunnit på att kortas ned en smula, för den yttre handlingen är trots allt ganska okomplicerad. Men fastän det är något långdraget, så blir det aldrig segt eller tråkigt utan man dras hela tiden in i den här världen och handlingen på ett starkt sätt. Jag är heller inte helt förtjust i slutet, som upplevs något abrupt och ouppklarat.

Visuellt är det en tilltalande film, med ett fantastiskt foto och ett starkt bildspråk. Här finns en imponerande fingertoppskänsla vad gäller både kameravinklar, scenografi och estetik, och inget har lämnats åt slumpen med det mycket lyckade fotot. Skådespelarinsatserna är också mycket bra, och jag uppskattar att det rör sig om ganska okända skådespelare där flera av dem är debutanter. Det gör under för filmillusionen, och gör att man dras in i filmen på ett sätt man inte riktigt hade gjort med mer kända skådespelare. Klart bäst är Levan Gelbakhiani, som är strålande i huvudrollen som Merab och som spelar både starkt och trovärdigt utan minsta lilla konstlade manér. Mycket bättre än så här kan det inte bli, och jag blir imponerad över att en debutant lyckas att spela så fantastiskt. Bachi Valishvili är riktigt bra som Irakli, och spelar övertygande och naturligt, men samtidigt utan att riktigt nå upp till samma skyhöga nivå som Levan. Ana Javakishvili är också mycket bra som Mary, och gör allt som går av den tyvärr något underutvecklade rollfiguren.

And Then We Danced är en mycket bra och välgjord film, som är både välspelad, engagerande och stämningsfull. Här finns en fantastisk atmosfär, en ovanlig ton och många ovanliga grepp vilket gör att filmen upplevs nyskapande trots det välbekanta temat. Man kan förstås med all rätt fundera över hur mycket som den (för en svensk publik) ovana miljön och språket tillför, och hur mycket som faktiskt beror på filmens kvaliteter. Där har jag inga givna svar. Men icke desto mindre är det en fängslande och minnesvärd film, som är djupsint och tänkvärd. Tillsammans med en ovanlig miljö, intressanta rollfigurer och bra budskap kommer man långt, och filmen kommer inte lämna någon oberörd.

Jag hade dock gärna sett att fler rollfigurer kunnat få ett lite större djup, plus att några scener upplevs något utdragna. Men det är ändå en mycket bra och lyckad film, som är väl värd att se för de allra flesta. Att filmen utsetts som Sveriges bidrag till Oscarsgalan 2020 känns som ett bra och rättvist beslut. Jag skulle rentav vilja tro att sannolikheten att filmen blir nominerad till Oscar bör vara ganska stor, men det återstår förstås att se. Med så många positiva egenskaper blir i alla fall en stabil åtta det självklara betyget.


Recensionen skriven: 17 september 2019

Recensionen har lästs 129 gånger av 99 personer, sedan den 17 september 2019

Betyg:
Film/serie * * * * * * * *   
8
DVD-produktion   --
Snittbetyg: * * * * * * * *    8

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
ÅTTA - ETTA - NOLLA - ÅTTA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2016 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna


 

Vill du annonsera här?
Kontakta webbmastern