Dubbningshemsidan
Recensioner
Charmören
(The Charmer)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Den unga Esmail kommer från Iran, och har kommit som flykting till Danmark. Han har varit i Danmark i drygt två år, och bor på en flyktingförläggning. Han jobbar på en flyttfirma, och de pengar han tjänar skickar han till sin familj i Iran. Då han är snygg och väluppfostrad har han inga problem att träffa kvinnor, men desto svårare att behålla dem. Nu har han precis fått utvisningsbesked, och väntas bli utvisas inom ett par månader. Enligt Migrationsverket är hans enda hopp att få stanna om hans flickvän kan komma till handläggaren och skriva under sambointyg att de bor ihop och planerar en gemensam framtid. Oturligt nog har dock Esmails danska flickvän precis gjort slut med honom, efter att han blivit för klängig och börjat gå alldeles för snabbt framåt i relationen. Att återvända till Iran är otänkbart, så nu är goda råd dyra. Hans enda hopp nu är att hitta någon kvinna som är dansk medborgare som kan gå med på att gifta sig med honom, så han får stanna, så han börjar tillbringa all ledig tid på krogen för att försöka få kontakt med varenda kvinna som dyker upp. En dag träffar han den dansk-iranska kvinnan Sarah, och blir blixtförälskad i henne, men hon genomskådar honom på en gång. Under tiden får Esmail också en efterhängsen man efter sig, vars fru - en av Esmails många kvinnoaffärer - precis har begått självmord.
Det är inte varje dag som danska filmer går upp på svenska biografer, och som skelleftebo blir man dessutom extra nyfiken då regissören Milad Alami faktiskt kommer från Skellefteå. Charmören är absolut en bra film, även fast jag samtidigt inte riktigt blev lika begeistrad som jag hade hoppats på. Storyn är intressant och genomarbetad, och temat kring flyktingfrågan och flyktingars situation är ju dessutom högaktuellt, varför den här filmen ligger helt rätt i tiden. Historien är också både enkel och komplex; tillräckligt enkel så man snabbt kommer in i handlingen men där det fortfarande finns obesvarade frågor och hemligheter in i det sista; varför man inte får allting klart för sig förrän i slutet.
Esmail är också en komplex och nyanserad rollfigur, som är tillräckligt väluppfostrad och sympatisk så man ska bry sig om honom, samtidigt som han också irriterar sig över hans beteende. Tvärtemot vad man hade kunnat tro utifrån premissen blir det heller aldrig överromantiserande eller översentimentalt, utan det är en förvånansvärt lågmäld film där man själv måste läsa mellan raderna och inte får något serverat på silverfat. Det uppskattar jag, och den relativt avskalade stilen passar också perfekt för filmen. Det är charmigt, småroligt och hela tiden mycket engagerande.
Dessutom finns en viss intensitet och en spänning, där det periodvis blir ganska spännande. Det är också lite berörande och hela tiden intressant. Tempot är förhållandevis lågt, men det händer hela tiden tillräckligt mycket för att intresset ska hållas vid liv. Filmen tar också upp mycket intressanta frågeställningar kring flyktingar, och det är förstås ett ämne som de flesta har åsikter kring. Samtidigt erbjuds inga givna svar, utan var en och får ta ställning utifrån det man får se. Det är förstås det enda rätta vid ett sådant ämne, och det är en fascinerande och minnesvärd film.
Men de hemligheter och oklarheter som finns förtar tyvärr en del av filmens känsla. Det gör att det bitvis blir mer förvirrande än engagerande, då man mest sitter och funderar över varför Esmail beter sig så märkligt. Det är givetvis avsett att vara oförutsägbart och öka spänningen, men tyvärr får det motsatt effekt då det orsakar irritationsmoment hellre än att fördjupa berättelsen. Tanken är absolut god och jag förstår hur Milad Alami har resonerat, men det är någonting med tillvägagångssättet som inte riktigt fungerar, och gör att mystiken mest blir till ett irritationsmoment och att man sitter och stör sig över Esmail. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som inte fungerar, men det är lite för mycket oklarheter som stökar till filmen hellre än att fördjupa den. När sluttexterna börjar rulla återstår också ett par obesvarade frågor, som man aldrig får någon riktig klarhet i. Situationen med den efterhängsne mannen och självmordshistorien fungerar heller inte lika bra som resten av filmen, då det känns lite väl förutsägbart och stereotypt, och den sidohistorien hade med fördel kunnat hoppas över helt och hållet.
Fotot är snyggt, och filmen har ett effektivt om än inte alltför originellt bildspråk. Skådespelarinsatserna är överlag bra. Svensk-iranska Ardalan Esmaili, även han ursprungligen från Skellefteå, är riktigt bra i huvudrollen som Esmail och spelar övertygande och trovärdigt. Soho Rezanejad är också mycket bra som Sarah. Jag är inte riktigt lika förtjust i Lars Brygmann, som inte helt lyckas att väcka liv i den tyvärr ganska stereotypa rollfiguren.
Charmören är en bra och välgjord film, som är underhållande, samtidigt som det finns ett påtagligt djup. Den tar upp intressanta frågor och ämnen kring flyktingproblematiken, och det är en komplex och nyanserad film. Det är både charmigt, småroligt, lagom romantiskt och lite lagom spännande. Dessutom är det både oförutsägbart och tillräckligt komplicerat så att man först i slutet förstår allt.
Men manusförfattarnas metod att bara visa det mest nödvändiga, och inte förrän i slutet presentera alla fakta, fungerar tyvärr inte så bra som det brukar göra i andra filmer. Här bidrar det inte till en ökad mystik, utan mer till ett irritationsmoment då man mest sitter och irriterar sig över Esmail och inte förstår varför han beter sig som han gör. Tanken är god, men det fungerar inte riktigt lika bra i praktiken som det borde ha gjort. Det gör att filmen, efter en utmärkt inledning, under mitten/slutet istället får en och annan svacka där det uppstår fler irritationsmoment och ett lite lägre tempo. Men som debutlångfilm är Charmören utan tvekan imponerande och en utmärkt start på Milad Alamis karriär, och den bådar gott inför framtiden. Trots vissa brister ger jag därför ändå filmen en stabil sjua, trots att de bästa stunderna hade förtjänat ett högre betyg än så. Filmen är i alla fall väl värd att se för de flesta, och det är en välgjord och välspelad film med de bästa avsikter.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 18 maj 2018
Senast uppdaterad: 18 maj 2018
Recensionen har lästs 2054 gånger av 1190 personer, sedan den 18 maj 2018
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(17533126)a(1587777))