Dubbningshemsidan
Recensioner
Den skyldige
(Den skyldige)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Biostaden Aveny i Skellefteå för pressvisningen
Polisen Asger har begått tjänstefel, och i väntan på rättegång har han förpassats till inre tjänst; vilket just nu innebär arbete hos SOS Alarm med att svara på samtal till 112. Han gör arbetet med minsta möjliga ansträngning, och uppvisar inget större intresse av att faktiskt vilja hjälpa de som ringer. Men allt förändras när han strax innan arbetspasset avslutas får ett samtal från en kvinna vid namn Iben; ett märkligt samtal där Asger först tror att hon ringt fel. Men snart står det klart för honom att kvinnan blivit kidnappad, och att hon låtsas ringa sin dotter för att inte kidnapparen ska reagera över att hon använder mobiltelefonen. Nu måste han på alla sätt och vis försöka lista ut var kvinnan och kidnapparen finns, så att polispatruller ska kunna hitta dem innan det är för sent...
Att förlägga en thriller i ett enda rum, och med i stort sett en enda synlig rollfigur låter ärligt talat olidligt tråkigt, och i fel händer hade det säkert kunnat bli så också. Men ack vad skenet kan bedra, för Den skyldige har blivit en mycket bra och välgjord film. Det lär vara så lågbudget som det överhuvudtaget kan bli, och upplägget är minst sagt originellt och ovanligt. Men det fungerar förvånansvärt väl, och det har blivit en oerhört intensiv och spännande dramathriller som inte kommer lämna någon oberörd. Man sitter på helspänn under hela filmen, och det är både spännande och fängslande. Det är också oförutsägbart och intressant, och man vågar aldrig slita blicken från filmduken.
Hela filmen utspelas i realtid hos SOS Alarm i Danmark, där hela filmen kretsar kring Asger. Visst får vi se ett par kollegor i bakgrunden, som också säger några enstaka ord, men hela fokus ligger på Asger och hans situation. Kameran lämnar aldrig Asger, och hela filmen går ut på olika telefonsamtal till och från SOS Alarm för att försöka rädda offret och få fast gärningsmannen. Allt går alltså ut på telefonsamtal, men vi får aldrig se vad som händer i andra änden utan bara höra deras röster.
I stort sett är det alltså bara en enda synlig skådespelare i hela filmen; eller rättare sagt en väsentlig skådespelare och ett par oväsentliga biroller. I övrigt går allt bara ut på att höra röster från andra personer via telefon, som vi aldrig får se. Miljömässigt finns det alltså bara en enda - två olika rum på SOS Alarm, som inte består av något annat än skrivbord, dator och telefon. Allt är enklast tänkbara, men ändå fungerar det och det har blivit en mycket engagerande film.
Jag kan inte riktigt bestämma mig för om den här originella berättartekniken är genialisk eller ett slöseri med filmmediet, och jag blir lite kluven till det här greppet. På ett sätt är det smart att låta vår fantasi sköta om allt, och alltså inte visa någonting alls i bild. På så sätt kan fantasin sköta om resten, och det fungerar riktigt väl då man faktiskt ser allt framför sig och på ett effektivt sätt kan fantisera hur de andra miljöerna ser ut. Det går bättre än väntat, och därigenom får filmen en tacksam intensitet som verkligen engagerar från början till slut.
Samtidigt är det svårt att släppa den något teatrala känslan, när man väljer att göra en film med en enda central skådespelare som bara pratar i teledon i en hel film och aldrig lämnar sin arbetsplats. Tanken är god, men samtidigt nyttjar man ju aldrig riktigt filmmediet fullt ut i och med att fotot blir ovidkommande och det bara handlar om att prata i telefon. Med andra ord inte helt annorlunda än en teaterpjäs, och jag undrar om det är det bästa sättet att utnyttja filmmediet. Ärligt talat kan jag inte bestämma mig för vad jag tycker om den här dramaturgin...
Trots det originella och ovanliga greppet fungerar Den skyldige riktigt väl, och i en timmes tid är det oerhört spännande, intensivt och fängslande. Man nästan biter på naglarna och sitter på helspänn hela tiden, och trots den enformiga miljön upplevs det aldrig tjatigt eller repetitivt. Men när 20 minuter återstår av filmen har Gustav Möller i stort sett berättat allt som går - då vet vi redan det allra mesta, och tittarna har fått situationen ganska klar för sig. Då finns det helt enkelt inte så mycket nytt att komma med, och då är det ändå 20 minuter kvar. Det känns som att regissören fått vissa svårigheter att knyta ihop säcken, och mot slutet börjar det kännas en smula enahanda då det inte är så mycket nytt som finns att komma med. Och jag kan inte riktigt bestämma mig för om de oväntade vändningarna är geniala eller antiklimaktiska...
Det finns inte mycket till foto att tala om, och även om bildspråket är funktionellt finns det ju inte så många olika sätt man kan visa en persons ansikte på... Skådespelarinsatserna är dock bra, där framförallt Jakob Cedergren är mycket bra i den enda väsentliga rollen som Asger. Han spelar övertygande och trovärdigt, utan minsta lilla konstlade manér. De fåtal andra skådespelare man ser i bild gör varken till eller från, men Jessica Dinnage är väldigt bra i rösten som Iben där det upplevs trovärdigt och man kan se allting framför sig, trots att det enda vi hör är Ibens röst och miljöljud.
Den skyldige är en mycket bra och välgjord film, som är enkel och originell men som lyckas förvånansvärt väl trots att hela filmen utspelas i en enda miljö och med i stort sett en enda synlig skådespelare. På papperet låter det olidligt tråkigt, men Gustav Möller lyckas på något sätt ändå få ihop det så att det blir en både tät, spännande och intensiv thriller; där man sitter på helspänn och aldrig vågar släppa blicken från bioduken. Det är en imponerande bedrift att få till en så engagerande film med så enkla medel, som inte borde behöva kosta många kronor att spela in. Men samtidigt kan man ju tycka att sådana här filmer på en enda plats inte utnyttjar filmmediet särskilt väl, då det lika gärna hade kunnat göras som en teater utan någon skillnad; och jag är lite kluven till slutet. Det sänker helhetsintrycket en smula, men trots det är det här ändå en mycket lyckad film som förtjänar en svag åtta i betyg. Fast det är väl lite tveksamt hur mycket det ger att se en sådan här film på bio, för det finns ju trots allt inga vackra vyer eller annat att tala om som skulle medföra en tydlig skillnad gentemot att se filmen på en TV-skärm...
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 28 mars 2019
Senast uppdaterad: 28 mars 2019
Recensionen har lästs 2006 gånger av 1203 personer, sedan den 28 mars 2019
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
8 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
8 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24588048)a(1587777))