Dubbningshemsidan
Recensioner
Firecracker
(Firecracker)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Njutafilms för recensionsexemplaret
Den amerikanska regissören Steve Balderson debuterade med den svarta komedin Pep Squad 1998, som mig veterligen aldrig släppts i Sverige. Hans andra film - tillsammans med sin pappa som är producent - hade inte premiär förrän 2004, och bygger på ett verkligt mordfall i ett litet samhälle i Kansas, där Steve själv växte upp. Där har dessa händelser från 1950-talet blivit näst intill mytomspunna, och det talas om det än idag. I filmen får vi träffa den unga killen Jimmy, som bor med sin familj i det lilla samhället Wamego i Kansas år 1964. Han har vissa psykiska problem och lever med en minst sagt frånvarande pappa och en sjukligt religiös mamma. Största problemet är dock hans storebror, som är både dominerande, alkoholiserad och våldsam. Hans största glädje är att besöka det omkringresande tivolit, som just nu råkar vara i just Wamego. Där stöter han ihop med nöjesfältets sångerska Sandra, och blir intresserad och betagen av henne. Men Sandra råkade tidigare ha dejtat Jimmys storebror David, och han är mycket svartsjuk av sig. Därför blir han långt ifrån glad över att Sandra har någonting med Jimmy att göra. En dag försvinner sedan brodern David spårlöst, och en stor polisutredning inleds...
Egentligen kan man sammanfatta hela filmen med ett enda ord: Konstig. Det är en intressant story, och filmen är lågmäld, mörk och deprimerande utan att tillföra mycket hopp. Filmen är utan tvekan visuellt tilltalande, och trots den låga budgeten syns det att Steve Balderson lagt ner mycket tid på i synnerhet bildkomposition och foto. Av någon märklig anledning är merparten av filmen svart-vit, medan vissa scener - främst de som utspelas på tivolit, men även ett fåtal andra - är i färg. Det är onekligen annorlunda, även om det ibland går lite för långt. Exempelvis är det inte helt lätt att känna igen blod när bilden är svart-vit, trots att regissören verkar förutsätta att vi ska kunna det. Skådespelarinsatserna är relativt goda, men av någon märklig anledning har två av de medverkande dubbelroller - Karen Black spelar både mamman och sångerskan Sandra, och Mike Patton spelar både storebrodern David och den grymma tivolichefen Frank. Visserligen gör båda bra insatser, men Mike Pattons dubbelroll fungerar bättre än Karens. Även om hon spelar övertygande i båda rollerna, så blir rollfigurerna lite för lika varann, vilket orsakar viss förvirring för tittarna. Mike Patton har också en tendens att spela över, i synnerhet i rollen som tivolichefen, och det känns helt enkelt för överdrivet. Jag förstår ärligt talat inte riktigt varför regissören valt att använda sig av dubbelroller på det här sättet, för personligen ser jag ingen direkt poäng med det. Jak Kendall är också lite stel och onaturlig i huvudrollen, vilket minskar helhetsintrycket något. Filmen är också ganska seg, och under de knappa två timmar som filmen varar uppnås egentligen inte särskilt mycket. Men det utan tvekan största problemet med Firecracker är att den blivit väldigt udda och konstig. Det är en komplicerad story, och man måste anstränga sig för att förstå sig på vad som egentligen händer. Filmen hoppar fram och tillbaka i tiden som en galning, och klippningen känns förvirrande. Filmen ger ett väldigt suggestivt och diffust intryck, och under många tillfällen får man intrycket att Steve Balderson arbetat mer på det visuella intrycket än på manuset. Slutintrycket blir att filmen är väldigt svårtolkad och svårbegriplig, även om vissa scener är väldigt starka och obehagliga. Även om det är smått spännande ibland, så blir det aldrig särskilt gripande och heller inte helt engagerande. Jag såg fram emot att se vad som skulle hända och ville inte sluta se filmen, men längre än så gick det heller inte. Det är tråkigt att regissören krånglat till filmen med ett så svårbegripligt och rörigt upplägg, då själva storyn i grund och botten är intressant. Det här är förmodligen en sådan film som de flesta antingen älskar eller hatar, även om jag själv ställer mig någonstans mitt emellan. Den är sevärd och kan därför vara värd att hyra, men jag vill inte se om den i första taget och filmen känns heller inte alltför minnesvärd. Efter moget övervägande kan jag därför inte ge Firecracker mer än en svag femma i betyg, trots att den utan tvekan är mycket originell och visuellt nyskapande.
DVD-utgåvan från Njutafilms består av två DVD-skivor. Filmen har icke-anamorfisk bild i proportionerna 1,85:1; med andra ord är bilden inspelad i 4:3-format med hårdkodade kanter upp- och nedtill. För en så här pass ny film och en ny DVD-utgåva är det mycket svagt att inte kunna erbjuda anamorfisk bild, så att alla med Widescreen-TV får fullt utbyte av bilden. Ljudet finns i både Dolby Digital 5.1 och vanlig stereo. Textning finns på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text (något åtminstone jag ofta föredrar framför svensk text), och heller ingen textning anpassad för hörselskadade och döva. Båda skivorna inleds med språkvalsmeny, som följs av en kombinerad distributörsjingel och varningstext på totalt 24 sekunder, som tyvärr inte går att hoppa förbi. Därefter kommer vi direkt till huvudmenyn, som är stillastående och på engelska. På den första skivan finns ett kommentatorspår med regissören Steve Balderson som enda extramaterial. Det är periodvis ganska intressant, men tillför inte alltför mycket. På den andra skivan hittar vi en långfilmslång bakom kulisserna-dokumentär, som bl.a. består av intervjuer med Steve Balderson och hans pappa Clark. Den är ganska intressant och uttömmande vad gäller produktionen av filmen, men tyvärr nämns inte mycket om manuset och inte ett ord om de verkliga händelserna - något åtminstone jag hade velat veta mer om. Tråkigt, då dokumentären annars tar up det mesta mellan himmel och jord, och har rentav blivit för lång. Dessutom läggs för stor tid åt att jämföra filmen med Baldersons debutfilm Pep Squad, vilket är måttligt intressant för oss som inte sett den. Slutligen hittar vi också bortklippta scener, som är sevärda men inte tillför alltför mycket, och ett antal trailers för andra filmer. Överlag är extramaterialet ganska uttömmande, även om jag som sagt hade velat veta mer om tankarna bakom filmen och manuset. Tyvärr finns ingen textning alls på extramaterialet, utan allting är enbart på engelska. Det är tråkigt, och i dagens läge borde det verkligen vara en självklarhet att texta även extramaterial på svenska (eller åtminstone engelska). Trots avsaknaden av textning dyker språkvalsmenyn ändå upp på den andra skivan, trots att ingenting på den skivan är textat och enda syftet med språkvalet är vilket språk som varningstexterna ska visas på...
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 8 april 2008
Senast uppdaterad: 9 april 2008
Recensionen har lästs 3716 gånger av 1933 personer, sedan den 8 april 2008
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
5 |
| DVD-produktion |
|
7 |
| Snittbetyg: |
|
6 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(18507732)a(1587777))