Dubbningshemsidan
Recensioner
För kärleken
(För kärleken)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Nordisk Film för recensionsexemplaret
Den svensk-ugandiske regissören Othman Karim kommer ursprungligen från Uganda innan han kom till Sverige 1975. Han har därefter jobbat en tid i USA och varit verksam som producent och fotograf. I Sverige har han varit programledare, och långfilmsdebuterade som regissör 2005 med filmen Om Sara. Nu är han tillbaka med sin andra film; dramat För kärleken som han själv skrivit manus till tillsammans med Grace Maharaj-Eriksson (som tidigare bl.a. skrivit den alltför underskattade Säg att du älskar mig). I För kärleken vävs flera personers liv ihop i typiskt episodfilmsmanér, och filmen hade biopremiär i somras innan den nu släppts på DVD. Rollbesättningen är också ovanligt ambitiös för att vara svensk film, där den amerikanska skådespelaren Danny Glover spelar en av huvudrollerna.
I en namnlös svensk stad vävs flera personers liv, som allting kulminerar i en stor trafikolycka. Därefter backar vi tillbaka i tiden, och vi får lära känna alla inblandade. Det gifta paret Karin och Moses Said är lyckliga och har barn, och Moses arbetar som socialarbetare. Han har sina rötter i Uganda, och får problem när hans pappa i hemlandet hör av sig och behöver pengar till medicin. En av Moses klienter på socialkontoret är Franzis som flyttat till Sverige från Uganda, men vars familj fortfarande bor kvar i hemlandet. Han driver en importfirma som inte längre går runt, men att få hjälp är inte det lättaste. Moses fru Karin är advokat som just blivit erbjuden delägarskap i den lilla advokatbyrån där hon jobbat de senaste åren. Hon företräder den stökiga skådespelaren Håkan, som än en gång blivit ertappad med rattfylleri. Den kända TV-profilen Bosse Krantz får efter 20 år som programledare för ett tävlingsprogram också inse att han passerat sitt bäst före-datum, då TV-kanalen vill byta ut honom mot en yngre och populärare programledare. Och inte blir det bättre när Bosse bevittnar sin fru med en betydligt yngre man...
Man kan ana att Othmar Karim sneglat på Oscarsvinnaren Crash när han skapade För kärleken, för filmen har onekligen en del likheter med den succéfilmen. Fast riktigt så välgjord eller påkostad är inte den här filmen, vilket man väl inte heller hade väntat sig. Storyn är dock intressant, och tanken är absolut riktigt god. Det finns mycket intressanta teman som man försöker att förmedla här, och exempelvis rasism är ju tyvärr alltid lika aktuellt. Idén är riktigt lovande, och länge känns filmen också trevlig och intressant.
Det börjar riktigt bra, och en del scener är starka och minnesvärda. Upplägget med Franzis (Danny Glovers) berättarröst fungerar förvånansvärt väl, och inledningsvis känns det fascinerande och trovärdigt. Men tyvärr fortsätter det inte i samma fina stil, utan ju längre filmen pågår desto mer överdrivet och tillspetsat blir det. Trovärdigheten sjunker kraftigt och med tiden blir det för övertydligt och tillspetsat. Här känns det som att tanken är att allt som överhuvudtaget kan gå fel ska gå fel, och detta dessutom med varenda rollfigur. Det blir alldeles för mycket av det goda, och det gör att man till sist inte känner för rollfigurerna utan mer sitter och irriterar sig över alla överdrivna och osannolika händelser. Mellan varven känns den nästan som en buskis, och det förstör den allvarliga och realistiska stil som förmodligen varit avsikten. Visst, jag förnekar inte att det mesta som händer i filmen också kan hända i verkligheten. Men knappast för så många människor under en enda dag.
Värst blir det med den väldigt tillspetsade trafikolyckan som utgör katalysatorn för historien. och det är långt ifrån den mer försiktiga stil som Crash erbjöd. Ett kort tag känns det som rena rama actionfilmen, och jag undrar om det verkligen var avsikten. Periodvis blir det också ganska rörigt, då man växlar snabbt mellan olika händelseförlopp och i synnerhet innan man hunnit lära känna alla undrar man ibland vad som egentligen pågår. Othmar Karim och medmanusförfattaren Grace Maharaj-Eriksson vill absolut mycket med filmen, och tanken är utmärkt. Men de verkar vilja lite för mycket, för här kläms lite för många olika människoöden in och efter ett tag blir det lite väl klichéartat.
Att många rollfigurer också blivit tämligen endimensionella och till stor del också osympatiska gör heller inte saken bättre, och de flesta hade åtminstone undertecknad svårt att känna något för. Att somliga också drabbas av lite väl svårförståeliga och överdrivna raseriutbrott som är svåra att ta på allvar försvårar också situationen. De enda som framstår som någorlunda sympatiska och genomarbetade är Karin och Franzis, även om dessa också har vissa stereotypa drag. Filmen förblir dock ändå relativt engagerande, och den underhåller för stunden med ett periodvis påtagligt djup. Men trots djupet lyckades den aldrig att beröra mig, och även om jag aldrig varit lika förtjust som alla andra i Crash så blev jag där åtminstone bitvis berörd.
Fotot är fullt funktionellt, men sticker inte ut som något utöver det vanliga. Bildspråket är också tämligen anonymt, och inte finns det någon särskilt imponerande musik heller. Skådespelarinsatserna är däremot överlag mycket bra, där Tuva Novotny och Danny Glover står för de bästa insatserna. De spelar mycket övertygande och trovärdigt. Peter Gardiner gör också en fullgod insats som Moses, men jag blev mindre imponerad över Stefan Sauk och Ulf Brunnberg som båda två balanserar på gränsen till överspel (och särskilt den sistnämnde går ibland över gränsen).
Jag betvivlar inte att filmteamet haft de bästa avsikter bakom För kärleken, för filmen är absolut intressant och tar upp intressanta ämnen. Det vävs också ihop på ett övertygande sätt, och med dessa fascinerande ämnen blir filmen också engagerande. Faktum är att om allt fortsatt likadant som under den första halvan så hade jag blivit riktigt imponerad, för trots vissa problem fungerar det riktigt väl en bra bit in i filmen. Men allt eftersom tiden går så sjunker trovärdigheten och de tillspetsade situationerna blir alltmer överdrivna, osannolika och övertydliga. Det här är så långt ifrån lågmälda filmer som man kan komma, utan här gäller det att fläska på med situationer och känslor så mycket som bara går. Och det blir tyvärr lite för mycket av alltihop, som gör att man till sist slutar bry sig om rollfigurerna och mest irriterar sig över varför allting blivit så överdrivet.
Men det är ändå svårt att klaga alltför mycket på en film som för en gångs skull faktiskt har ett angeläget budskap och som vill berätta så mycket. Länge förblir filmen också stämningsfull och intressant, även om det inte riktigt håller hela vägen ut. För kärleken är därför trots många brister en sevärd film, och betygsmässigt når den nätt och jämnt upp till en svag sexa. Den är tänkvärd och är inget man glömmer i första taget, men så här i efterhand sitter och ändå mest och ställer mig frågan: Vad hände med den så trevliga och lyckade filmen från början...?
DVD-utgåvan erbjuder bild i anamorfisk Widescreen i formatet 2,35:1, och ljud i Dolby Digital 5.1. Bild och ljud håller relativt hög kvalitet. Filmen är textad på danska, norska, finska och engelska samt svensk text för hörselskadade (plus vanlig svensk text vid utländsk dialog). Textningen är lagom stor och lättläst, och den svenska översättningen är relativt bra. När man matar in skivan möts man av en distributörsjingel, som följs av språkvalsmeny. Därefter visas varningstexter, innan vi direkt kommer till huvudmenyn. Menyn är enkel och svenskspråkig, och innehåller bara två val - att spela filmen eller att spela filmen med svensk text för hörselskadade. Väljer man det första alternativet visas automatiskt svensk text vid engelskspråkig dialog, och andra språkalternativ erbjuds inte från menyn. Det finns inte ens scenvalsmeny, och heller ingen tillstymmelse till extramaterial. Jag brukar förvisso inte förvänta mig timmar med extramaterial vid svenska filmer, men när det rör sig om filmer som trots allt visats på bio och överlag fått bra kritik så borde man kunna förvänta sig någonting. Rimligen borde något ha bevarats från inspelningen (såsom bortklippta scener), och korta intervjuer med de inblandade borde inte vara alltför svårt att ordna vid nya och påkostade svenska filmer.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 26 januari 2011
Senast uppdaterad: 27 januari 2011
Recensionen har lästs 3987 gånger av 2249 personer, sedan den 26 januari 2011
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
6 |
| DVD-produktion |
|
3 |
| Snittbetyg: |
 |
4,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(18507732)a(1587777))