Dubbningshemsidan
Recensioner
Främlingen
(Muukalainen)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Sandrew Metronome för recensionsexemplaret
Independentfilmer som inte är av mainstream-slaget har ofta svårt att få någon större genomslagskraft, och de flesta sådana filmer uppmärksammas första gången genom olika filmfestivaler. Den största filmfestivalen i Skandinavien är Göteborgs filmfestival (eller Göteborg International Film Festival som den officiellt kallas), som går av stapeln den sista veckan i januari varje år och under 10 dagar hinner visa hundratals filmer. Filmfestivalen har specialiserat sig på icke-kommersiella filmer, och där utses varje år det Nordiska filmpriset för årets bästa nordiska film. 2008 års vinnare av det priset (utdelat i början av 2009) gick till det finska dramat Främlingen, regisserad av den unga nykomlingen Jukka-Pekka Valkeapää som fram tills nu bara gjort kortfilmer men som här begår sin långfilmsdebut. Officiellt är det ett finskt-tyskt-brittiskt-estniskt drama, som spelats in i Estland med liten budget och som efter framgångarna på filmfestivalen nu släppts på DVD i Sverige (förutom festivalvisningarna har den inte visats på bio). Här utspelas handlingen på en gård i ett mindre samhälle någonstans i Finland för länge sedan - den exakta tidsperioden framgår inte, men uppskattningsvis bör det föreställa vara någon gång under de första decennierna av 1900-talet. På denna gård bor en ung pojke tillsammans med sin mamma, medan hans pappa sitter i fängelse (för vad framgår inte). En regnig dag kommer en skadad okänd man till gården, och han har med sig ett meddelande från pojkens far. Mamman låter främlingen bo hos dem, och snart tillfrisknar främlingen. Kanske lite väl mycket, då det inte dröjer länge innan han delar säng med mamman. När pojken besöker sin pappa i fängelset anar han oråd, och ber honom att omedelbart försöka göra sig av med främlingen...
Min första tanke av Främlingen är att regissören Jukka-Pekka Valkeapää nog har fötts i fel tidsperiod, och han önskar nog att han föddes under stumfilmernas era. Det här är nämligen en av de mest fåordiga filmer som världen skådat på senare år, och här har dialog hållits till ett absolut minimum. Det dröjer 18 minuter innan den första repliken, och under den första halvtimmen kan antalet repliker lätt räknas på ena handens fingrar. Därmed inte sagt att det är någon dialogdriven film fortsättningsvis, för även fast det blir aningen mer dialog så gissar jag (utan att ha räknat) att antalet repliker under hela filmen inte överstiger 25. Regissören har istället valt att låta bilderna tala för sig själv, genom ett närmast poetiskt och suggestivt foto. Vi får se hela händelseförloppen ur den namnlösa pojkens perspektiv, och fastän han aldrig säger ett ord under hela filmen så har han ett starkt uttryckssätt som gör att vi ganska väl förstår vad han känner. Filmens första 20 minuter är bland det mest plågsamma jag någonsin varit med om, då absolut ingenting händer och vi inte får se annat än vardagssysslor för pojken och mamman. Dessbättre blir det dock mer intressant när handlingen kommer igång, och fastän storyn är tunn så blir det i alla fall lite mer fascinerande när vi börjar ställa oss fler frågor. Problemet är bara det att vi inte får många svar på de allt fler frågorna som dyker upp. Det här är nämligen mycket kryptiskt och intetsägande, i och med att dialogen hålls till ett minimum och vi inte får några konkreta besked om särskilt mycket.
Man förstår visserligen handlingen i grova drag och filmteamet har gjort sitt bästa i att berätta en historia med bilder istället för ord. Men det räcker tyvärr inte, och slutintrycket är att Främlingen känns alltför distanserad och vi kommer inte någon av rollfigurerna inpå livet; trots ett närgånget foto och imponerande uttryckssätt. Därför blir det tyvärr oengagerande och ganska tråkigt, fastän filmen definitivt har ett djup och är långt ifrån någon ytlig historia. Filmen har ett oerhört lågt tempo, där allting utspelas i snigeltakt och där man sannerligen måste vara riktigt pigg och utvilad för att hålla sig vaken. Det i sig behöver inte vara något stort problem, om man bara får svar på alla frågor i slutändan och alla pusselbitar faller på plats. Men det sker tyvärr inte med Främlingen, där allting snarast rinner ut i sanden och det hade behövts ett facit för att verkligen förstå alla poänger. Slutet är dessutom riktigt dåligt och ouppklarat, och känns som ett stort antiklimax. Under ett flertal tillfällen under filmen irriterade jag mig över att inte förstå allting och att det är så många frågetecken, och när sluttexterna börjar rulla blir jag bara allmänt frustrerad när jag inser att jag inte kommer att få någon klarhet. Ett egendomligt begrepp är dessutom att vi inte får veta namnet på någon av rollfigurerna i filmen, och såväl pojken som hans föräldrar och främlingen förblir namnlösa. Det är inget lyckat drag, men samtidigt en av de minst irriterande problemen med Främlingen. Det är också ett litet persongalleri, där dessa fyra personer är de enda rollfigurerna som spelar någon relevans för handlingen.
Trots många irriterande brister är Främlingen dock inte en värdelös film. Framförallt erbjuder den ett makalöst foto, med oerhört vackra scener och ett starkt bildspråk. Regissören lyckas också på ett imponerande sätt att få oss att identifiera oss med den unga pojken, genom en subjektiv kamera där vi får se det mesta ur pojkens synvinkel och de vuxna sällan visas i helbild. Dessutom har filmen mycket stämningsfull och passande musik, och i synnerhet i vissa scener erbjuds en suggestiv och obehaglig musik som närmast för tankarna till skräckfilmer. Det blir bitvis riktigt kusligt, tills dess att man inser att det faktiskt inte finns någon handling som berättigar den obehagliga stämningsmusiken. Skådespelarinsatserna är också mycket bra, och i synnerhet Vitali Bobrov imponerar stort som pojken, och lyckas med enkla medel att få oss locka fram sympati och förståelse, fastän han aldrig pratar. Även de övriga är duktiga, även om ingen sticker ut nämnvärt. Främlingen har definitivt en intressant och lovande grundstory, och hade kunnat bli en riktigt bra film. Jag kan heller inte förneka att det finns ett djup, och att det är en originell och annorlunda film som ingen lär glömma i första taget. Men tyvärr behöver originellt inte alltid betyda bra, och fastän jag verkligen ville tycka om filmen, så kan jag tyvärr inte påstå att jag gjorde det. Det har helt enkelt blivit alldeles för kryptiskt, intetsägande och fåordigt där alltför många frågetecken kvarstår. Att filmen också har ett så segt tempo att det lär bota de flesta fall av sömnlöshet gör heller inte saken bättre, plus det faktum att jag snarast blev frustrerad över att all den tid jag lade ner på att koncentrera mig på att lista ut allting inte uppnådde någonting. Främlingen är absolut en minnesvärd och intressant film, men därmed inte sagt att den är bra. Om man tycker om fåordiga konstfilmer och liknande kan den med viss tvekan vara sevärd, men samtidigt har jag svårt att kunna rekommendera den för någon. Betygsmässigt räcker det tyvärr inte längre än till en stark trea, och de flesta gör troligen bäst i att avstå från Främlingen helt och hållet - det finns helt enkelt så många bättre filmer att lägga ner tiden på.
DVD-utgåvan av Främlingen erbjuder anamorfisk bredbild med proportionerna 1,85:1, och ljud i både Dolby Digital 5.1 och vanlig stereo. Bild- och ljudkvaliteten är mycket bra, och i synnerhet bilden imponerar stort med en perfekt svärta, levande färger och en otrolig detaljrikedom. För en sådan här budgetproduktion kan det inte bli mycket bättre, och även ljudet är bra och funktionellt. Filmen har textning på svenska samt finska för hörselskadade, men fler språk än så erbjuds inte. Någon svensk text för hörselskadade finns inte, fast å andra sidan är det väl tveksamt om det finns något behov av det i och med att ljudet sällan spelar en särskilt stor roll för handlingen. När man matar in DVD-skivan möts man av en distributörsjingel, som följs av språkvalsmeny. När man valt språk visas varningstexter på valt språk, och därefter kommer vi direkt till huvudmenyn, som är engelskspråkig och enkel men stilren. Det enda extramaterialet som finns är en finsk ursprunglig biotrailer för filmen, som återges med engelsk text och är precis så spännande som det låter. Där tar det roliga slut, och jag saknar verkligen någon form av intervjuer med regissören och manusförfattarna som kanske hade kunnat förklara ett och annat.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 30 oktober 2009
Senast uppdaterad: 30 oktober 2009
Recensionen har lästs 3912 gånger av 2174 personer, sedan den 30 oktober 2009
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
3 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
 |
3,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
Ola Vikman - söndag den 3 november 2013 kl. 13:24:
Ett bländande finskt mästerverk, med ett otroligt vackert foto! Långsamt ja, men segt nej! Pojkens skådespelarinsatser håller högsta betyg! Slutet drar dock ned filmens slutbetyg en hel del
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(18507732)a(1587777))