Dubbningshemsidan

Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Get on Up: The James Brown Story
(Get on Up)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till Universal Sony Pictures Home Entertainment för recensionsexemplaret
Sök efter Get on Up på CDON
   ANNONS
Drama / Verklighetsbaserad / Biografi / Historiskt / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 2 timmar 19 minuter
Genre: Drama/biografi
Produktionsland/år: Storbritannien/USA, 2014
Produktionsbolag: Imagine Entertainment, Jagged Films & Wyolah Films
Producent: Mick Jagger, Brian Grazer, Erica Huggins, Victoria Pearman, Tate Taylor & Trish Hofmann
Regi: Tate Taylor
Manusförfattare: Jez Butterworth, John-Henry Butterworth & Steven Baigelman
Svensk distributör: Universal Pictures Nordic AB & Sony Pictures Home Entertainment Nordic AB
Klarar av Bechdel-testet: Nej, klarar bara steg 1 och 2
(Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
James Brown - Chadwick Boseman Bobby Byrd - Nelsan Ellis
Susie Brown - Viola Davis Joe Brown - Lennie James
Velma - Jacinte Blankenship Dee-Dee - Jill Scott
Aunt Honey - Octavia Spencer Syd Nathan - Fred Melamed
Maceo Parker - Craig Robinson Baby Roy - Keith Robinson
Ralph Bass - Josh Hopkins Yvonne Fair - Tika Sumpter
Little Richard - Brandon Mychal Smith Vicki Anderson - Aunjanue Ellis
James som barn - Jamarion Scott / Jordan Scott Penelope White - Stacey Scowley

Den amerikanska soul- och funksångaren James Brown (1933 - 2006) tillhör en av de mer inflytelserika, och utöver hans många populära hitlåtar (såsom "Please Please Please", "I Got You (I Feel Good)" och "It's a Man's Man's Man's World") är det många artister som inspirerats av honom genom åren. Just därför är det lite förvånansvärt att det trots hans popularitet inte har gjorts någon film om James Brown, men det är något som regissören Tate Taylor (som tidigare bland annat legat bakom Oscarsnominerade Niceville) velat göra något åt med biografin Get On Up: The James Brown Story. I filmen får vi följa James Browns liv, från hans fattiga barndom då han växte upp med sin våldsamma pappa efter att hans mamma övergav honom till hans stora framgångar som soulsångare; och slutligen till de narkotikamissbruk som höll på att förstöra hans liv och karriär.

Jag har aldrig varit särskilt insatt i James Brown eller hans musik - jag har givetvis hört hans mer klassiska låtar, men han har aldrig tillhört någon av mina favoriter och om honom som person visste jag nästan ingenting. Därför visste jag inte vad som väntade när jag satte mig ner för att se Get On Up: The James Brown Story. Men det visade sig vara en bra och förhållandevis lyckad film, som hinner med att återge mycket av James Browns kaotiska liv. Vi får lära känna James Brown på ett bra sätt, och han har blivit relativt mångbottnad med båda bra och dåliga sidor. Alltför många biografier lyckas ju att skönmåla subjektet, så att hen framstår som helt perfekt; alternativt att demonisera vederbörande för mycket så att det blir omöjligt att känna minsta lilla sympati. Därför är det glädjande att se att manusförfattarna bakom den här filmen fått till rätt balans, så att man gör James Brown rättvisa utan att han blir vare sig perfekt eller "ond". Det är en svår balansgång, och därför är det imponerande att filmteamet här har fått till en riktigt lyckad kompromiss.

Resultatet är en både engagerande och berörande film, där man bryr sig om James och till viss del även Bobby Byrd samtidigt som man blir mer och mer intresserad av de riktiga personerna och händelserna. Framförallt scenerna med James som ung är mycket lyckade och värdefulla, då man därigenom får en förklaring till varför han blev som han blev som vuxen. Det är fascinerande, och filmen hinner med mycket under sin långa speltid. Det finns också en gnutta humor och en del charm, som hjälper till att lätta upp stämningen på ett fint sätt. Allting är stämningsfullt och överlag i en lagom lågmäld stil, även om det vid ett par tillfällen kan bli en smula övertydligt. Tidskänslan är också perfekt, och filmen lyckas att förmedla precis rätt tidsperiod för varje scen. Vi erbjuds också en hel del musik av James Brown, och filmen hinner med många klassiska och minnesvärda låtar som hjälper till att visa på James Browns storhet.

Men i likhet med de flesta biografier blir Get On Up: The James Brown Story ibland lite väl fragmentarisk, då manusförfattarna vill hinna visa upp alla viktiga händelser under hela James Browns liv - och trots en ovanligt lång speltid på 2 timmar 20 minuter är det väl en omöjlighet att hinna skildra ett helt liv under den tiden. Ibland blir det också lite för mycket musik, och att höra hela låtar på 3 - 4 minuter blir ibland lite för mycket av det goda då jag hellre hade velat få med mer av James som person och hans liv. Det är förstås oundvikligt med mycket musik vid en biografi om en så berömd sångare, men det får heller inte ske på bekostnad av handlingen i sig som vid några tillfällen blir fallet här.

Jag är heller inte helt förtjust i filmens icke-linjära berättarteknik, som hoppar fram och tillbaka i tiden; ofta till synes utan logik. Här blir det inte bara "nutid" och "dåtid", utan hopp både framåt och bakåt och med scener som ibland inte avslutas förrän en timme senare. Jag förstår tanken, och till viss del används den på ett smart sätt - trots allt hade det lätt kunnat bli ensidigt om man gjorde filmen helt linjär och att inleda en lång stund med James som barn. Så länge filmen nöjer sig med att hoppa mellan James Brown som barn och hans vuxna liv gör det därför heller ingenting, men när filmen även börjar hoppa fram och tillbaka bland partier i hans vuxna liv så blir det onödigt rörigt och inte helt enkelt att hänga med i vad som sker när. Ibland får vi också följa varje "tidsperiod" för kort tid, så att det både upplevs förvirrande och hoppigt.

Jag är också kluven till filmens berättartekniska knep att då och då låta James Brown titta in i kameran och prata direkt till tittarna. Det är i och för sig ett effektivt sätt att förmedla viktig information utan att behöva ta till berättarröster eller förlänga filmen ännu mer, men då James Brown bitvis är så tyngd av narkotikamissbruk och dessutom ofta pratar om sig själv i tredjeperson blir det ibland inte alls självklart om James är så borta att han börjar berätta naturligt om sitt liv eller om filmen faktiskt bryter den fjärde väggen. Det används inte tillräckligt konsekvent eller logiskt för att man riktigt ska förstå vad tanken är.

Fotot är snyggt och effektfullt, och skådespelarna är mycket bra. Chadwick Boseman imponerar stort som James Brown, och är hyfsat lik den riktiga sångaren samtidigt som han till stora delar lyckas att efterlikna hans dansrörelser och gester. Det är en storslagen rollprestation, men förtas dock lite grand av det faktum att han spelar James vid allt från 17 till 60 år gammal - och när han ska börja ha på sig masker a la Benjamin Buttons otroliga liv för att se äldre ut försvinner samtidigt nästan alla gester och minspel. Dessutom är det inte Chadwick själv som sjunger, utan vid musiknumren mimar han till förinspelad sång av den riktiga James Brown - det är kanske ett nödvändigt ont, då det vore svårt att hitta någon med James speciella sångröst, men samtidigt gör det att musiknumren inte känns helt "levande". Nelsan Ellis är bra som Bobby Bird och Octavia Spencer är mycket bra som Honey. Viola Davis är också riktigt bra som James mamma, och ska man hårddra saken finns faktiskt inte ett enda svagt kort i den här imponerande ensemblen.

Get On Up: The James Brown Story är överlag en bra film, som lyckas att beröra och fängsla tittarna samtidigt som man får en värdefull inblick i James Brown som person och hans musik. Självklart är det mycket som hoppas över av hans långa liv, men filmen lyckas att visa tillräckligt många bra och dåliga sidor för att man ska få en nyanserad och rättvis bild av honom - inte alls den skönmålande stil som många andra biografier får, men heller inte helt demoniserande. Brown framstår visserligen inte som en alltför sympatisk person, men genom scenerna från barndomen bryr man sig ändå om honom. Allt detta gör att filmen blir sevärd vare sig man redan känner till James Brown ingående eller knappt ens hört talats om honom (vilket jag misstänker är fallet med en del yngre personer). Men det är synd att Tate Taylor delvis lyckas att sabotera den berörande historien genom överanvändningen av icke-kronologiska tidshopp, där handlingen stup i kvarten hoppar både bakåt och framåt i tiden. Delvis fungerar det bra, men mellan varven blir det för mycket av den varan och filmen blir onödigt förvirrande. Ibland bidrar det till att filmen även upplevs seg, och det var säkerligen inte meningen. Så Get On Up: The James Brown Story har sin beskärda del av problem, men överlag är det ändå en ganska bra film som är värd att se för de flesta. Men det blir lite för många brister för att jag ska motivera något mer än en svag sjua, vilket i och för sig inte alls är fy skam det heller.

Blu-Ray-utgåvan erbjuder Widescreen-bild med proportionerna 1,85:1 och ljud i DTS-HD 5.1 på engelska samt vanlig DTS på fem andra språk. Dessutom finns syntolkning på engelska, vilket förstås är värdefullt för synskadade i engelskspråkiga länder; men i Sverige är det väl kanske mer tveksamt hur många synskadade som faktiskt kan engelska tillräckligt obehindrat för att få utbyte av det. Bild- och ljudkvaliteten är mycket bra. Filmen är textad på 13 olika språk, däribland de fem nordiska språken samt engelska för hörselskadade. Tyvärr finns dock ingen vanlig engelsk text och heller ingen svensk text för hörselskadade. Textningen är lagom stor och förhållandevis lättläst. Det går också bättre än vanligt att läsa texten vid ljusare bakgrunder, genom att den här texten har en liten (men märkbar) skugga under sig. Därför är det bättre ställt än merparten av alla Blu-Ray-filmer, men fortfarande blir det lite svårläst vid ljusare bakgrunder. Översättningen är bra, och jag kunde inte upptäcka några översättningsfel.

När man matar in Blu-Ray-skivan möts man av en språkvalsmeny, följt av distributörsjingel och varningstexter. Därefter kommer man direkt till huvudmenyn, som är snygg och stillastående men som märkligt nog är neutral utan något språk alls. Det är en fin idé, men det fungerar inte riktigt lika bra i praktiken. Att Play-symbolen (en högerriktad pil) innebär att spela filmen kan väl de flesta lista ut, men att en uppslagen bok innebär scenval eller att en asterisk (*) innebär bonusmaterial är knappast lika självklart. En annan egendomlig egenhet är att om man lämnar filmen i paus/stillbild i mer än ett par minuter dyker en skärmsläckare upp med en roterande Universal-logga. Det är lite lurigt, för dyker den upp kan man inte längre trycka på Play-knappen för att fortsätta uppspelning utan måste istället trycka på OK-knappen.

Trots att inte ett ord nämns på Blu-Ray-omslaget finns faktiskt en hel del bonusmaterial. Till att börja med ett kommentatorspår med regissören Tate Taylor, som tar upp en del intressanta fakta men överlag känns det inte som att Tate har tillräckligt mycket att komma med på egen hand. Det hade varit önskvärt om någon av manusförfattarna också kunnat medverka, för att få fler perspektiv på kommentarerna. Därefter hittar vi 10 bortklippta scener på totalt en kvart, där några av dem är hyfsat intressanta men där ingen tillför något nämnvärt till filmen. Vidare hittar vi kompletta och oklippta musikscener av några av filmens många låtar under diverse konserter och annat - säkerligen värdefullt om man älskar James Brown, men jag kände inte att det gav så mycket för mig. Vidare hittar vi ett halvt dussin minidokumentärer på allt från 4 till 10 minuter, som tar upp skådespelarna, rollbesättningen, storyn och diverse annat om filmen. Somliga av inslagen är ganska intressanta, men alltför många verkar mest gå ut på att okritiskt hylla alla som nämns och det blir lite för mycket skryt över allting. Exempelvis känns det lite märkligt att höja huvudrollsinnehavaren Chadwick Boseman till skyarna, utan att nämna ett ord om att det inte är han som sjunger på riktigt. Extramaterialet har tyvärr ingen skandinavisk text, men det finns i alla fall engelsk text vilket är betydligt bättre än ingenting.

Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 18 juni 2015
Senast uppdaterad: 19 juni 2015

Recensionen har lästs 3439 gånger av 1758 personer, sedan den 18 juni 2015

Betyg:
Film/serie * * * * * * *     7
DVD-produktion * * * * * *      6
Snittbetyg: * * * * * * och en halv     6,5

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
TVÅA - SEXA - NIA - TVÅA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna


 

Vill du annonsera här?
Kontakta webbmastern