Dubbningshemsidan
Recensioner
Greta
(Greta)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Biostaden Aveny i Skellefteå för pressvisningen
Den unga servitrisen Frances kommer från Boston, men bor numera i New York i en lägenhet tillsammans med sin bästa vän Erica. En dag hittar Frances på tunnelbanan en övergiven handväska som ingen tycks kännas vid, och då ingen annan tycks bry sig om den tar hon den. Tyvärr är dock hittegodsavdelningen på tunnelbanestationen stängd, och istället öppnar hon handväskan där hon hittar ett ID-kort tillhörande en äldre dam vid namn Greta Hedig. Mot Ericas inrådan bestämmer hon sig för att ta sig till bostadsadressen som står på ID-kortet, och plingar på. Greta öppnar och bjuder in henne, och då hon dels är så charmig och trevlig och de dessutom har mycket gemensamt då båda förlorat närstående blir de snabbt vänner. Greta bjuder in Frances på middag strax därpå - något Erica inte heller tycker är en bra idé, men som Frances inte ser något fel med. Men väl på middagen upptäcker hon en mindre rolig överraskning i ett skåp - där finns ett halvt dussin olika identiska handväskor, som alla innehåller samma tabletter, plånbok och ID-kort. Det blir uppenbart att Greta har satt i system att placera ut handväskor för att komma i kontakt med kvinnor. Frances försöker snabbt att avsluta middagen och tar sig hem, men det är bara början på mardrömmen. För Greta har inga som helst planer på att släppa taget om Frances, och börjar förfölja henne, ringer flera dussin gånger om dagen och stirrar på henne i flera timmar utanför restaurangen som hon jobbar på. Frances försöker då kontakta polisen, men det är inte mycket de kan göra och ansökan om kontaktförbud tar månader att gå igenom. Och så mycket tid har hon inte, då Greta snabbt eskalerar...
Greta är kanske inte världens mest originella film, utan följer genrens traditionella ramar utan större utsvävningar. Bl.a. har filmen i stil och känsla vissa likheter med Ensam ung kvinna söker och Farlig förbindelse; men båda dessa var ju í och för sig länge sedan, så inget fel att återanvända ett vinnande koncept efter några decennier. Och Greta lyckas förvånansvärt väl, då det blivit en väldigt bra film som underhåller samtidigt som det finns ett visst djup. Det är charmigt, underhållande och förvånansvärt engagerande, och det dröjer inte länge förrän man sitter som klistrad i biofåtöljen och inte ens kan slita blicken från bioduken. Mycket fängslande, och intresset hålls vid liv på ett elegant sätt.
Visst är det ganska förutsägbart, men det gör inte så mycket då filmen lyckas engagera så mycket och lyckas få till nästan alla nyanser och detaljer rätt. Det är riktigt spännande, och här finns en tacksam intensitet och ett föredömligt tempo. Det är rafflande och intensivt, och man sitter som på nålar hela tiden. Det är också riktigt obehagligt, och filmen bygger upp en utmärkt psykologisk skräckstämning som hela tiden bygger på obehagskänslor hellre än på våld eller blod. Det uppskattar jag, och efter alltför många skräckfilmer som spårar ut är det glädjande med en mer återhållsam och avskalad film, men som ändå förmedlar en utmärkt stämning och atmosfär.
Men jag undrar om inte filmbolaget och Filmstaden gör tittarna en björntjänst som väljer att kategorisera filmen som en skräckfilm; för det är trots allt en sanning med modifikation. Visst finns det skräckinslag, men man hoppar aldrig till och det är aldrig riktigt läskigt eller otäckt. Snarare rör det sig om en utmärkt obehagsstämning i kombination med en effektiv spänning, varför rysarthriller med betoning på thriller är närmare sanningen. Förväntar man sig en riktigt otäck skräckfilm lär man alltså bli besviken, men fördelen är att filmen istället når ut till en större målgrupp, då den fungerar både för de som tycker om skräckfilmer och de som inte gör det.
Dessutom glömmer filmen aldrig bort rollfigurerna, som förblir trovärdiga och nyanserade, varför man tror på handlingen och bryr sig om de inblandade. Alla utom möjligen Greta har också både positiva och negativa egenskaper, varför de upplevs ovanligt mångfacetterade. Visst finns här en och annan kliché och stereotyp, men filmen använder stereotyperna till sin egen fördel så att man ändå hela tiden känner för rollfigurerna och bryr sig om vad som ska hända.
Till skillnad från de flesta skräckfilmer, och rentav de flesta filmer överlag i dagens läge, är Greta en mycket realistisk och jordnära film. Här finns inga övernaturliga inslag, utan det rör sig om en jordnära berättelse som är lätt att ta på allvar. Visst är det något osannolikt, men allt som tas upp skulle mycket väl kunna hända i verkligheten; även fast jag innerligt hoppas att det inte finns så många som Greta här i världen... Det upplevs i alla fall mycket realistiskt och trovärdigt, vilket jag uppskattar och som är alltför ovanligt för genren nuförtiden. Därigenom blir det också lätt att bry sig om rollfigurerna, och det är lätt att känna för Frances och hennes mardrömssituation.
Det enda som kan vara något svårköpt är det faktum att så pass många, eller åtminstone flera personer, uppenbarligen har tagit sig tiden att söka upp Greta personligen i hennes bostad för att återlämna handväskan. Hur många skulle egentligen ta sig tid att göra det, när det vore betydligt lättare att bara lämna in på någon hittegodsavdelning...? Visserligen ser vi ju tydligt att Frances försöker gå till tunnelbanans hittegods, men att den är stängd; men alla hittegodsavdelningar i New York kan väl rimligen inte vara stängda, så att ingen har lyckats...? Men i och för sig räcker det ju om en liten andel personer tar sig den tiden, så länge som tillräckligt många handväskor är i omlopp, så det behöver inte nödvändigtvis vara något större trovärdighetsproblem.
Ett större problem är att en sidohistoria rinner ut i sanden, och när eftertexterna börjar rulla återstår ett par obesvarade frågor som i alla fall inte jag lyckades uppfatta något svar på. Dessutom är det lite synd att Frances pappa blivit så pass undangömd, som är relevant för handlingen men bara medverkar i ett par scener och vars existens egentligen inte tillför så mycket som jag hade önskat. Men istället uppskattar jag att Erica, som inledningsvis framstår som ytlig, blivit mer nyanserad och betydligt mindre stereotyp än vad man skulle kunna tro vid en första anblick.
Fotot är snyggt, och filmen har ett effektivt bildspråk som förmedlar rätt klaustrofobiska känsla på ett lyckat sätt; om än inte alltför originellt. Skådespelarinsatserna är överlag mycket bra. Framförallt är Chloë Moretz utmärkt som Frances, och gör i vanlig ordning en naturlig och trovärdig rollprestation helt utan överspel. Man tror på henne hela tiden, och hon gör en fantastisk insats där man hela tiden känner med henne. Isabella Huppert är riktigt bra som Greta, och lyckas att framstå som obehaglig och charmig på samma gång. Ibland balanserar hon dock på gränsen till överspel, och vid enstaka tillfällen rentav passerar gränsen, vilket är ovanligt för en så talangfull skådespelerska som Isabelle. Maika Monroe är mycket bra som Erica, och gör en naturlig prestation där hon lyckas att väcka liv i rollfiguren trots att hon på papperet är en smula stereotyp.
Greta är en riktigt bra och välgjord film, som är både underhållande, realistisk, obehaglig och väldigt spännande. Det händer något hela tiden, och tempot är precis lagom högt utan att det någonsin upplevs rörigt. Det är också mer realistiskt än de flesta skräckfilmer, och det är lätt att tro på rollfigurerna och den hopplösa situationen. Jag hoppas verkligen att det här inte händer dagligen, men det finns inget uppenbart i filmen som inte mycket väl skulle kunna hända i verkligheten. Det förhöjer helhetsintrycket, och gör att man kan leva sig in i filmen på ett helt annat sätt än annars. Det här kanske inte verkar som så mycket till världen vid en första anblick, men ibland kan skenet bedra, och Greta har blivit en mycket lyckad film som är väl värd att se för alla som uppskattar mer realistisk spänning utan en massa våld och blod. Därför väljer jag att döma med hjärtat hellre än hjärnan, och ger filmen en svag åtta i betyg.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 25 april 2019
Senast uppdaterad: 25 april 2019
Recensionen har lästs 1645 gånger av 919 personer, sedan den 25 april 2019
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
8 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
8 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(59966)a(1587777))