Dubbningshemsidan
Recensioner
Hachiko - En vän för livet
(Hachiko: A Dog's Story)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till SF Video för recensionsexemplaret
I Japan känner många till den klassiska historien om Hachiko (1923 - 1935); en hund av rasen Akita vars kärlek till sin husse inte hade några gränser. Efter att hans husse, universitetsprofessorn Hidesaburo Ueno, avlidit av en hjärtinfarkt fortsatte Hachiko att komma till tågstationen Shibuya Station i Tokyo varje dag i 10 års tid, precis vid den tid på professor Uenos tåg skulle ha kommit. Det har blivit en populär historia, och denna verkliga historia uppmärksammas än idag av många japaner. 1934 restes en staty till minne av Hachiko vid Shibuya Station, som står kvar än idag. Dessa verkliga händelser uppmärksammades av den japanska filmen Hachiko Monogatari, som lovordades och vann flera priser men som i dagens läge är tämligen okänd utanför hemlandet. Nu har samma verkliga historia blivit till film på nytt, den här gången i regi av svenska Lasse Hallström som de senaste 15 åren uteslutande varit verksam i USA. Manuset är skrivet av långfilmsdebuterande Stephen P. Lindsey, och filmen har gjort succé på bio i en lång rad länder fastän den i hemlandet USA släpptes direkt på DVD.
En hundvalp av den japanska rasen Akita skickas från Japan till USA, men buren ramlar av bagagebandet på en tågstation i en amerikansk småstad, och med den även adresslappen. Universitetsprofessorn Parker Wilson hittar hunden som heter Hachi, och tills dess att den riktiga ägaren kunnat spåras upp tar han med sig den söta hundvalpen hem. Han fastnar snart för den charmiga hunden, och de blir närmast oskiljaktliga. Hans fru Cate är dock inte fullt lika överförtjust, men efter ett tag går hon trots allt med på att behålla hunden. Varje dag går Hachi hemifrån till tågstationen, för att möta sin husse som kommer hem från jobbet med 17-tåget. Det blir en fast tradition, som Hachi därefter aldrig slutar med. Men en dag kommer inte Parker Wilson med tåget, och Hachi får vänta förgäves. Det stoppar dock inte hunden från att år ut och år in fortsätta att komma till tågstationen precis klockan 17:00 varje dag i väntan på Wilson.
Den verkliga historien om hunden Hachiko i Japan är onekligen en fascinerande och intressant historia, som det är svårt att inte bli berörd av. I Hachiko - En vän för livet har handlingen förflyttats till mer modern tid (1990-tal) och dessutom förflyttats från Japan till USA, men i övrigt är filmen ganska trogen den verkliga historien utan några större förändringar. Det är en tunn historia, där det egentligen inte händer så jättemycket och där hela handlingen lätt kan beskrivas med ett par meningar. Egentligen kan man tycka att det är lite för tunt för att bygga upp en hel film, och ibland känner man att det hade behövts något mer.
Men samtidigt är det också en charmig och berörande film, som bitvis är oerhört gripande och som inte lämnar någon oberörd. Förbered er med näsdukar, för det är näst intill omöjligt att inte gråta av den här filmen. Det förblir engagerande hela tiden, och de största rollfigurerna är någorlunda mångbottnade och nyanserade. Bäst ställt är det med Parker Wilson och lustigt nog hunden Hachi, som är de två som vi får lära känna bäst. De två har också mycket stark "personkemi", om man nu kan kalla det för det när den ena parten är en hund. Då Hachi dessutom är en så söt och charmig hund, så är det omöjligt att inte smälta för honom; vad man än tycker om hundar i normala fall.
Känslomässigt är det därför nästan omöjligt att inte fastna för Hachiko - En vän för livet, men objektivt och intellektuellt inser jag förstås att det inte alls är något mästerverk. Det är en förutsägbar historia, och omslagstexten berättar allt man kan behöva veta. Har man läst omslagstexten, så väntar inga överraskningar överhuvudtaget. Det är förstås svårt att undvika med en film som denna, och även om man faktiskt inte läst omslagets beskrivning så har ju många ändå hört talats om den verkliga historien. Därför vet jag inte hur exakt man skulle kunna göra det på något annorlunda sätt, men samtidigt är det oundvikligt att en film där man vet allt som kommer att hända som regel inte blir riktigt lika engagerande som en film som faktiskt överraskar på ett eller annat sätt.
Man kan också tycka att de 10 år som passerar går onormalt fort, och har förpassats till några få minuter av filmen. Rimligen bör Hachi ha stött på många människor under de åren som gick, och det hade varit värdefullt att få se mer av det och se några fler scener när människor interagerar med Hachi under de senare åren. Det finns ett par sådana starka scener, men det hade behövts några fler för att historien ska kännas mer fullständig. Man kan också tycka att filmen bitvis går onödigt långsamt framåt, och ett jämnare tempo hade heller inte skadat. Ibland kan man också tycka att det blivit onödigt sentimentalt, men överlag har Lasse Hallström trots allt balanserat på rätt sida av gränsen.
Fotot är bra, och är huvudsakligen ganska traditionellt men med ett och annat originellt grepp. Det mest påtagliga exemplet är att vi får se vissa scener ur Hachis perspektiv; filmat med handkamera från hundens ögon och i svart-vit (då hundar är färgblinda). Det är ett trevligt och ovanligt begrepp, men man hade gärna fått utöka detta ännu mer istället för att bara ta till det vid ett begränsat antal tillfällen. Skådespelarinsatserna är bra, och både Richard Gere, Joan Allen och Sarah Roemer spelar övertygande och trovärdigt i de tre största mänskliga rollerna. Även i övrigt är det bra skådisar, även om man kan argumentera att hundskådisen Forest (som spelar Hachi) möjligen gör den bästa rollprestationen i filmen. Filmen erbjuder också vacker och stämningsfull musik av Oscarsvinnaren Jan A.P. Kaczmarek, och genom en kombination av foto och musik lyckas filmen att skifta känslor och fokus mellan sorg och glädje. Dock kan man tycka att pianomusiken ibland tar överhanden lite för mycket, och hade kanske vunnit på att tonas ner en smula.
Sammanfattningsvis är Hachiko - En vän för livet en charmig, intressant och gripande film, och lyckas att väcka känslor trots en enkel berättarteknik och en tunn story. Det är en lämplig familjefilm, då det är en så enkel historia så att det aldrig blir rörigt eller invecklat. Den fungerar också lika bra för barn som för vuxna, och är en tidlös och minnesvärd film som kan rekommenderas för de allra flesta. Men i slutändan saknas trots allt någonting extra som skulle kunna ge ett lite större djup eller fler poänger, varför jag inte kan ge filmen mer än en stark sjua i betyg.
DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild i formatet 1,85:1, vilket innebär att i stort sett hela skärmen används på en Widescreen-TV. Ljudet återges i Dolby Digital 5.1, och bild- och ljudkvaliteten är bra. Filmen är textad på de fem nordiska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen text för hörselskadade. När man matar in skivan möts man av en distributörsjingel, som följs av språkvalsmeny. Därefter visas varningstexter, som följs av ett flertal trailers för andra filmer. Vi nås därefter av huvudmenyn, som är stilren och stillastående men enbart på engelska. Tyvärr finns inget extramaterial alls, vilket är tråkigt. Jag hittar dock inget som tyder på att någon utländsk DVD-utgåva heller har något extramaterial, så vi går åtminstone inte miste om någonting i Skandinavien.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 3 maj 2010
Senast uppdaterad: 3 maj 2010
Recensionen har lästs 5295 gånger av 3190 personer, sedan den 3 maj 2010
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
 |
5,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(59966)a(1587777))