Dubbningshemsidan
Recensioner
If Beale Street Could Talk
(If Beale Street Could Talk)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Biostaden Aveny i Skellefteå för pressvisningen
Det är 1970-tal i New York (vilket ironiskt nog i allt annat än bildlig kontext är väldigt långt från det Beale Street som titeln syftar på, och som ligger i Memphis, Tennessee). 19-åriga Clementine "Tish" Rivers och 22-åriga Alonzo "Fonny" Hunt har varit vänner hela livet, och har på senare år blivit kära och inlett ett förhållande. Paret försöker i ett rasistiskt präglat samhälle hitta en lägenhet, vilket är lättare sagt än gjort då ingen vill hyra ut bostäder till svarta par. Nu har Tish blivit gravid, och de planerar att gifta sig. Men allt förändras när Fonny plötsligt blir anhållen och häktas för en brutal och grov våldtäkt på en vit kvinna från Puerto Rico vid namn Victoria Rogers; efter att hon pekat ut Fonny i en konfrontation och den rasistiska kvarterspolisen konstapel Bell dessutom vittnar om att han såg Fonny fly från brottsplatsen vid tiden för våldtäkten. Det faktum att Fonny har alibi, och samtidigt som våldtäkten begicks var med både Tish och sin barndomskompis Daniel, spelar ingen roll - inte heller det faktum att det vore i stort sett omöjligt för Fonny att hinna ta sig den långa sträckan från brottsplatsen till sin lägenhet i en helt annan del av New York, där han anhölls strax efter våldtäkten. Sådana argument är ingenting mot ett utpekande av en respekterad polis, och Fonny riskerar långa fängelsestraff. Fonnys advokat ger inget större hopp, och istället blir det upp till Tish och hennes föräldrar Sharon och Joseph att lyckas bevisa att Fonny faktiskt är oskyldig...
Det låter kanske inte så upphetsande, och för all del är väl temat inte direkt originellt då många filmer nuförtiden handlar om rasism lite bakåt i tiden - men å andra sidan är det förstås ett tacksamt och viktigt ämne, som förtjänar att uppmärksammas och som är relevant än idag. Och bara man kommer över den något översentimentala inledningen, så är If Beale Street Could Talk en mycket bra film. Historien är intressant och genomarbetad, och ämnet är som sagt tyvärr lite högaktuellt trots att mycket hänt sedan 1970-talet. Det har blivit en fängslande och underhållande film, som håller intresset vid liv hela tiden.
Det är berörande och engagerande, och det här är en film som inte kommer lämna någon oberörd. Samtidigt finns det en gnutta humor och en del charm, men framförallt är det ett mörkt och dystert drama som inte erbjuder särskilt många ljusglimtar. Även fast just det här handlar om Tisha och Fonny, så är berättelsen allmängiltig i allra högsta grad och skildrar på ett effektivt sätt de bakomliggande orsaker som kan leda till att oskyldiga personer döms. Det handlar om en bred rasistisk samhällsstruktur, i kombination med maktmissbruk; och även fast det inte är troligt att exakt samma problem uppstår speciellt ofta i dagens läge är det ju fortfarande ett faktum att poliser vanligtvis bedöms som mer trovärdiga i domstolar än "vanligt folk". Allt detta gör att filmen upplevs högaktuell än idag, och det är en mycket engagerande och tänkvärd film.
Rollfigurerna är intressanta och de flesta upplevs mångfacetterade, även fast det helt klart är bäst ställt med Tisha och Fonny. Man känner verkligen med de inblandade, och det är sannerligen ingen upplyftande film; men icke desto mindre fascinerande och berörande. Vissa av birollerna upplevs däremot lite platta och i vissa fall rentav stereotypa, vilket är lite olyckligt. Däremot är det oerhört stämningsfullt och med en imponerande atmosfär, varför man lever sig in i filmen på ett effektivt sätt och den dessutom upplevs mycket realistisk. Jag uppskattar också filmens lågmälda och avskalade stil, som inte erbjuder några stora gester eller magstarka scener, men istället berättar sin historia med intimitet, värme och känsla.
På gott och ont är If Beale Street Could Talk en långsamt berättad film, som tar god tid på sig att introducera rollfigurerna och premissen. Det blir aldrig segt, men icke desto mindre förs handlingen framåt i långsamt tempo. Det är dessutom en mycket dialogdriven film, med begränsad yttre handling och där det mesta istället går ut på prat, prat och ännu mer prat. Inget fel med det, och det finns absolut många dialogdrivna filmer som fungerar utmärkt. Samtidigt gör det förstås att målgruppen begränsas lite, då inte alla uppskattar så pass "pratiga" filmer - och om man tycker om fartfyllda actionfilmer lär man nog finna det här olidligt tråkigt. Men jag är inte en av dem, och kan absolut se tjusningen med det här sättet att berätta en historia.
Fastän jag uppskattar den här långsamma och avskalade stilen, så blir det dock ibland lite för mycket av det goda. Då och då förekommer scener med begränsad handling, som pågår lite för länge för sitt eget bästa, och där personer kan stå och småprata om i sammanhanget ovidkommande saker i åtskilliga minuter. Här finns många poetiska och tilltalande scener, men ibland går filmen äver gränsen till det översentimentala och sentimentala stämningsscener pågår lite för länge och hade med fördel kunnat kortas ned en smula. Trots allt håller filmen på i två timmar, vilket är i längsta laget för en film med en så pass begränsad handling. Jag hade istället velat se mer av försvarsadvokaten Hayward, som borde vara viktig för handlingen men som istället förpassas till en liten biroll och bara syns till i ett par scener. Det är svårt att veta om man ska tolka det som att han inte är speciellt engagerad, eller om det bara beror på att manusförfattarna valt att fokusera på andra aspekter. Oavsett vilket hade jag velat få ett klarare grepp om själva fallet och våldtäktsanklagelsen, då det viktigaste för intrigen trots allt är att Fonny är oskyldig - och då hade man velat få alla fakta presenterade lite tydligare, så att vi alla kunnat vara säkra på det.
Fotot är vackert och stämningsfullt, och filmen har ett starkt bildspråk där fotot är både vackert, färgglatt och dystert på samma gång. Skådespelarinsatserna är överlag riktigt bra, och jag uppskattar att filmen huvudsakligen fokuserat på relativt okända skådespelare som man inte redan sett i hundratals andra roller - det gör under för filmillusionen. Långfilmsdebuterande KiKi Layne är mycket bra i huvudrollen som Tish, och gör en stark och lågmäld rollprestation helt utan konstlade manér - hon spelar trovärdigt, men samtidigt utan överspel eller stora gester. Stephan James är bra som Fonny, men övertygar inte riktigt lika mycket och gör lite mindre väsen för sig. Dock har han och KiKi en övertygande personkemi, varför man tror på deras relation. Regina King är utmärkt som Tish mamma Sharon, och gör en stark och trovärdig rollprestation, där hon övertygar in i minsta detalj. Det känns rättvist och välförtjänt att Regina vann Oscar för bästa kvinnliga biroll häromdagen (natten). Colman Domingo är bra som pappa Joseph, men lyckas inte riktigt få till de finstämda detaljerna och balanserar ibland på gränsen till överspel.
If Beale Street Could Talk är en mycket bra och berörande film, som visserligen inte kan erbjuda några alltför starka och magstarka scener, men som istället övertygar med sin lågmälda och minimalistiska stil. Det är tänkvärt och mycket engagerande, och trots att merparten bygger på dialog blir det aldrig tråkigt och intresset hålls vid liv hela tiden. Med sitt intressanta och tyvärr alltid lika högaktuella tema i kombination med intressanta rollfigurer och en historia som är allmängiltig i betydligt bredare kontext än just den här kärleksrelationen blir filmen stark, fängslande och minnesvärd. Men det är lite synd att en del av rollfigurerna blivit så pass klichéartade, i kombination med den något översentimentala stilen och några scener som pågår lite för länge för sitt eget bästa. Förmodligen är det därför som filmen "bara" nominerades till Oscar för bästa manus efter förlaga och inte för bästa film, men trots det är filmen helt klart bättre än ett par filmer som faktiskt nominerats till bästa film; bland annat Bohemian Rhapsody. Hursomhelst är det i alla fall en riktigt bra film, som är väl värd att se för alla som inte har något emot långsamma och dialogdrivna filmer, och som därför förtjänar en svag åtta i betyg.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 26 februari 2019
Senast uppdaterad: 26 februari 2019
Recensionen har lästs 1640 gånger av 905 personer, sedan den 26 februari 2019
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
8 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
8 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24588048)a(1587777))